Vinterförälder 2014/2015 del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nu vart jag nyfiken! Vilken Teutonia har ni köpt? Berätta gärna vad du tycker on den, funderar nämligen på att köpa en :D

Ingen aning vad vi köpt :o:D slängde ut en fråga på facebook om nån av mina vänner visste im nån vagn som var till salu, tog 5 minuter så hade vi köpt min kusins vagn :D vet inte om den är från äldsta som är 6år eller yngsta som är 2.5år, brun o beige är den iaf.
 
Ingen aning vad vi köpt :o:D slängde ut en fråga på facebook om nån av mina vänner visste im nån vagn som var till salu, tog 5 minuter så hade vi köpt min kusins vagn :D vet inte om den är från äldsta som är 6år eller yngsta som är 2.5år, brun o beige är den iaf.

Mäh :cautious: :D Du får iaf väldigt gärna skriva ett par rader om vad du tycker när du testat den! :)
 
Här verkar det som att vi knappt hinner landa mellan sprången. John har förvandlats till Sir Crankalot och har varit både klängig och missnöjd de senaste dagarna. De senaste nätterna ska vi inte ens prata om...

Har fått ge upp det här med att sova i egen säng för tillfället. Han somnar i vaggan på kvällen, men det är just nu 1-3 timmar fram till första uppvaket, efter det kan jag glömma att ha honom någon annanstans än i sängen. Helst på mig.

På dagen kan han däremot sova i soffan eller babysittern utan några konstigheter...

/Sleepless in Karlstad
 
I helgen fick jag sova!
Nu, efter mycket gräl och tjafs har poletten trillat ner hos min sambo.
Så en hel natt där han skötte matning, gullande och blöjbyten...

Tur att jag är så envis, har inte vikt mig en millimeter utan fått honom att förstå det ohållbara i situationen. Tror han snabbt insåg fördelarna, då jag även fick åka ensam till stallet och kom hem som ett solsken :D.

Jag har alltid varit den glada drivkraften medan han bidrar med stabil eftertänksamhet, så vi båda behöver mig lite glad och taggad för att vardagen ska fungera. Var hos helsesyster på BVC igår och hon sa rakt ut att hon inte förstod hur jag orkat med, först den långa förlossningen, sedan handikappad av ischias med totalt ansvar för hund, bebis och halva hästen (har ju en underbar medryttare).

Btw, igår fick jag till och med maten lagad åt mig!:bump::bump::bump:
 
I helgen fick jag sova!
Nu, efter mycket gräl och tjafs har poletten trillat ner hos min sambo.
Så en hel natt där han skötte matning, gullande och blöjbyten...

Tur att jag är så envis, har inte vikt mig en millimeter utan fått honom att förstå det ohållbara i situationen. Tror han snabbt insåg fördelarna, då jag även fick åka ensam till stallet och kom hem som ett solsken :D.

Jag har alltid varit den glada drivkraften medan han bidrar med stabil eftertänksamhet, så vi båda behöver mig lite glad och taggad för att vardagen ska fungera. Var hos helsesyster på BVC igår och hon sa rakt ut att hon inte förstod hur jag orkat med, först den långa förlossningen, sedan handikappad av ischias med totalt ansvar för hund, bebis och halva hästen (har ju en underbar medryttare).

Btw, igår fick jag till och med maten lagad åt mig!:bump::bump::bump:
Gud vad skönt! Jag hoppas att det håller i sig! Det är ju super för relationen mellan barn och pappa också :)
 
Gud vad skönt! Jag hoppas att det håller i sig! Det är ju super för relationen mellan barn och pappa också :)

Ja verkligen, de har varit hemma själv en hel del, men inte så länge att jag hunnit rida ordentligt och gosa lite med min bästis :love:. Som sagt, barnet är han underbar med, bara mig han glömde bort där ett tag.
 
I helgen fick jag sova!
Nu, efter mycket gräl och tjafs har poletten trillat ner hos min sambo.
Så en hel natt där han skötte matning, gullande och blöjbyten...

Tur att jag är så envis, har inte vikt mig en millimeter utan fått honom att förstå det ohållbara i situationen. Tror han snabbt insåg fördelarna, då jag även fick åka ensam till stallet och kom hem som ett solsken :D.

Jag har alltid varit den glada drivkraften medan han bidrar med stabil eftertänksamhet, så vi båda behöver mig lite glad och taggad för att vardagen ska fungera. Var hos helsesyster på BVC igår och hon sa rakt ut att hon inte förstod hur jag orkat med, först den långa förlossningen, sedan handikappad av ischias med totalt ansvar för hund, bebis och halva hästen (har ju en underbar medryttare).

Btw, igår fick jag till och med maten lagad åt mig!:bump::bump::bump:

Åh vad skönt!! :bow:

Jag har kört med två hårda bud gentemot min man:

"Anknytning kommer inte via blodet, utan via kontakt och umgänge. Varsågod att umgås!"

"Visst! Så länge du känner att du VARJE DAG har varit precis den föräldern som du vill vara åt ditt barn."

Det har gett rätt bra effekt.

Plus att jag hotade med att dra till Halland i några veckor. (Vilket jag också hade gjort om det inte blev bättring.)
 
Har ni någon form av bebis apotek hemma? Vi har inte köpt något alls och nu när jag själv tydligen åkt på nån skitförkylning(7h på akuten en lördag är troligen boven, A va hemma med pappa) så kan de ju va bra att förbereda om lillan skulle åka på det också. Vad behöver vi?
 
Har ni någon form av bebis apotek hemma? Vi har inte köpt något alls och nu när jag själv tydligen åkt på nån skitförkylning(7h på akuten en lördag är troligen boven, A va hemma med pappa) så kan de ju va bra att förbereda om lillan skulle åka på det också. Vad behöver vi?

Jag har ingenting egentligen mer än en termometer. Vet inte vad inotyolen räknas som, jag menar som läkemedel eller inte.
Sen senare när de blir lite äldre kan väl paracetamol i sup. vara bra att ha hemma som ev febernedsättande om de skulle bli väldigt slöa av febern
 
Har ni någon form av bebis apotek hemma? Vi har inte köpt något alls och nu när jag själv tydligen åkt på nån skitförkylning(7h på akuten en lördag är troligen boven, A va hemma med pappa) så kan de ju va bra att förbereda om lillan skulle åka på det också. Vad behöver vi?

Oh ja! :D

Det här är bra att ha hemma in case of förkylning:
  • Små suppar i liten dos (alltså "värktabletter" som ska in i rumpan)
  • Otribabygrejer. Snorsug och koksaltlösning i små pipetter
  • Om bebisen är tätt i näsan fungerar bröstmjölk utmärkt som nässpray.
 
Har ni någon form av bebis apotek hemma? Vi har inte köpt något alls och nu när jag själv tydligen åkt på nån skitförkylning(7h på akuten en lördag är troligen boven, A va hemma med pappa) så kan de ju va bra att förbereda om lillan skulle åka på det också. Vad behöver vi?

Har hemma:
Snorsug (min bästa vän just nu)
Termometer

Ska köpa:
Blodstopp (om jag nån gång klantar mig med klosaxen)
Alvedonsuppar
 
Har ni någon form av bebis apotek hemma? Vi har inte köpt något alls och nu när jag själv tydligen åkt på nån skitförkylning(7h på akuten en lördag är troligen boven, A va hemma med pappa) så kan de ju va bra att förbereda om lillan skulle åka på det också. Vad behöver vi?
Vi gick och panikhandlade när hela familjen var förkylda första gången. Insåg att vi hade ingenting alls. Snorsugen är bra men absolut bäst är att skölja rent näsan med koksalt så snoret landar i halsen i stället. Det är ingen trevlig upplevelse men det hjälper under längre tid än exempelvis sugen upplevde jag.
 
Åh vad skönt!! :bow:

Jag har kört med två hårda bud gentemot min man:

"Anknytning kommer inte via blodet, utan via kontakt och umgänge. Varsågod att umgås!"

"Visst! Så länge du känner att du VARJE DAG har varit precis den föräldern som du vill vara åt ditt barn."

Det har gett rätt bra effekt.

Plus att jag hotade med att dra till Halland i några veckor. (Vilket jag också hade gjort om det inte blev bättring.)
Först och främst har jag fnissat åt "sir crankalot" hela dagen! Extremt bra namn när de är så där klängiga!

Men du, det andra budordet, det om att man varit den förälder man vill vara. Jag som är ett perfektionistiskt kontrollfreak får lite prestationsångest av ett sånt "bud". Jag förstår tanken i det hela men jag är verkligen inte den föräldern jag skulle vilja vara för mina barn varje dag. Långt ifrån! Jag varken orkar, hinner eller har råd.

Jag går nog mer under orden "jag gör mitt absolut bästa".

Mvh Miks
 
I helgen fick jag sova!
Nu, efter mycket gräl och tjafs har poletten trillat ner hos min sambo.
Så en hel natt där han skötte matning, gullande och blöjbyten...

Tur att jag är så envis, har inte vikt mig en millimeter utan fått honom att förstå det ohållbara i situationen. Tror han snabbt insåg fördelarna, då jag även fick åka ensam till stallet och kom hem som ett solsken :D.

Jag har alltid varit den glada drivkraften medan han bidrar med stabil eftertänksamhet, så vi båda behöver mig lite glad och taggad för att vardagen ska fungera. Var hos helsesyster på BVC igår och hon sa rakt ut att hon inte förstod hur jag orkat med, först den långa förlossningen, sedan handikappad av ischias med totalt ansvar för hund, bebis och halva hästen (har ju en underbar medryttare).

Btw, igår fick jag till och med maten lagad åt mig!:bump::bump::bump:
Vad skönt att det lättat för er! Jag har tänkt på er!

Man skulle ju kunna tro att hjälpas åt är det mest basic som finns men fasiken så svårt det kan vara ibland!

Mvh Miks
 
Först och främst har jag fnissat åt "sir crankalot" hela dagen! Extremt bra namn när de är så där klängiga!

Men du, det andra budordet, det om att man varit den förälder man vill vara. Jag som är ett perfektionistiskt kontrollfreak får lite prestationsångest av ett sånt "bud". Jag förstår tanken i det hela men jag är verkligen inte den föräldern jag skulle vilja vara för mina barn varje dag. Långt ifrån! Jag varken orkar, hinner eller har råd.

Jag går nog mer under orden "jag gör mitt absolut bästa".

Mvh Miks

Hehe, jag förstår det. Jag har formulerat det så för att han behövde skärpa till sig och jag höll på att bli galen på honom. :devil:
 
@Blueberry @Miks m.fl. som haft "problem" med sina partners under småbarnstiden, vad har problemen bestått i? Anledningen till att jag frågar är att som bekant ska min karl vara föräldraledig från start och jag vill inte gärna gå i samma fälla som många karlar verkar ramla i, vad nu den fällan egentligen består av?

Kort sagt, hur ska jag göra (eller inte göra) för att min karl inte ska hamna i den positionen att han ondgör sig över mig när bäbisen väl kommer? :o Jag tänker ju naturligtvis att vi helt enkelt ska hjälpas åt och att vi avlastar varandra (jag ska ju inte heltidsarbeta på traditionellt vis) och att båda ska få sömn och egentid, men jag skulle tro att alla blivande föräldrar tänker precis så och ändå verkar det ju bli tok för väldigt många.
 
@Blueberry @Miks m.fl. som haft "problem" med sina partners under småbarnstiden, vad har problemen bestått i? Anledningen till att jag frågar är att som bekant ska min karl vara föräldraledig från start och jag vill inte gärna gå i samma fälla som många karlar verkar ramla i, vad nu den fällan egentligen består av?

Kort sagt, hur ska jag göra (eller inte göra) för att min karl inte ska hamna i den positionen att han ondgör sig över mig när bäbisen väl kommer? :o Jag tänker ju naturligtvis att vi helt enkelt ska hjälpas åt och att vi avlastar varandra (jag ska ju inte heltidsarbeta på traditionellt vis) och att båda ska få sömn och egentid, men jag skulle tro att alla blivande föräldrar tänker precis så och ändå verkar det ju bli tok för väldigt många.

För vår del resulterade till exempel de där 10 första dagarna i att maken började hitta på en massa projekt när han var hemma, och att han inte riktigt fattade att de där 10 dagarna faktiskt var föräldraledighet med betoning på "föräldra" och inte på "ledighet".

Han började bland annat riva och mura en vägg för att göra en dörr mellan två rum i källaren. Med bilmaskin, hela huset skakade... Och en gång skulle han "bara skölja av bilen". Efter fem timmar (!!) kom han in, då hade han tvättat bilen på utsidan och insidan och passat på att byta däck. Jag hade kunnat mörda honom då. Han får sånt tunnelseende när han sätter igång, tid och rum försvinner liksom. Det har blivit mååånga gånger bättre sedan jag hade mitt senaste vansinnesutbrott.

Sen finns det tydligen barn som sover på nätterna. De borde nog göra vuxenlivet och relationen lite enklare, om ena eller båda föräldrarna inte går på reservtanken hela tiden. John tycker hittills att sömn är SJUKT överskattat, han vaknar punktligt varannan timme nattetid och kan lätt vara vaken i en timme då, han vill äta och snacka och umgås lite. Det är påfrestande, men jag klarar mig tydligen på så himla mycket färre sömntimmar än jag någonsin kunnat ana. Vi går å andra sidan aldrig upp ur sängen före klockan nio... H åker till jobbet vid halv sju, han tar hundarna på morgonen och om Johns vakentid sammanfaller så brukar han skumpa runt lite med honom och byta blöja och det mesta som inte innebär amning, det är rätt underbart.

Det viktigaste är nog att ha känselspröten ute. Vissa dagar har jag inget emot att ägna 19 timmar åt John, 4 timmar åt sömn och resterande tid åt att äta, gå på toa och ta en kort hundpromenad. Andra dagar behöver jag mer tid att vara människa på.
 
@Blueberry @Miks m.fl. som haft "problem" med sina partners under småbarnstiden, vad har problemen bestått i? Anledningen till att jag frågar är att som bekant ska min karl vara föräldraledig från start och jag vill inte gärna gå i samma fälla som många karlar verkar ramla i, vad nu den fällan egentligen består av?

Kort sagt, hur ska jag göra (eller inte göra) för att min karl inte ska hamna i den positionen att han ondgör sig över mig när bäbisen väl kommer? :o Jag tänker ju naturligtvis att vi helt enkelt ska hjälpas åt och att vi avlastar varandra (jag ska ju inte heltidsarbeta på traditionellt vis) och att båda ska få sömn och egentid, men jag skulle tro att alla blivande föräldrar tänker precis så och ändå verkar det ju bli tok för väldigt många.

Nu brukar min sambo kunna dra sitt strå oftast men inte alltid.
Tror att tänket blir lite att han ju jobbat hela dan medans de andra bara varit hemma, inte att den som varit hemma faktiskt jobbat hela dan också och natten, att vara hemma med bebis är mer än ett heltidsjobb, jobbar man kommer man ju ifrån hemmet och jobbet och får en amnan stimmulans och har ett mer socialt liv.
Igår klagade sambon på att han va trött för han jobbat X antal timmar var på jag blev sur o svarade med att jag jobbar 24h om dygnet och sover 2-3h i stöten medans han sover hela nätterna.

För min del är det guld värt när sambon säger att han tar bebis på kvällen så jag kan gå o sova eller ta ett bad eller vad jag nu gör. Ibland tar han tag i hushållsgörat. Samtidigt låter jag han få sin tid, dels egentid med bebis och bara sej själv, och jag låter han sova på nätterna ser ingen anledning att han ska va vaken, skulle han ta en natt måste jag ändå vakna o pumpa.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Fritid På onsdag 28/8 börjar Paralympics och det sänds på SVT/svtplay. Ska ni kolla? :banana: Här finns sändningstider och deltagare: 28...
Svar
12
· Visningar
469
Senast: Rosett
·
Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
74 135
Kultur JUNI 24/6 Annie Lööf, före detta partiledare, jurist 25/6 Renée Nyberg, programledare 26/6 Axel Gordh Humlesjö, journalist 27/6...
13 14 15
Svar
294
· Visningar
22 192
Senast: Rie
·
  • Artikel Artikel
Dagbok 28. juni.... Telefon från Rehabiliteringsscentret Vintersol på Teneriffa... "Du fick mejl från oss igår, kan du läsa igenom och svara...
Svar
5
· Visningar
1 068

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp