Vinterförälder 2014/2015 del 2

[Miks]

Här kräks det också en hel del, men ingen fara med tanke på hans viktuppgång som nu senast var 725 gram på 15 dagar!
Pratade med läkaren och hon sa att han lär kräkas tills han äter fast föda alternativt går upprätt. Hoppas det är samma för er tjej och inte något mer komplicerat!

Snygg viktuppgång! Vad skönt! Då har det vänt för er med andra ord!

Sonen slutade kräkas direkt han fick mjölkfri ersättning så jag hade liksom förväntat mej det den här gången också . Jag är lite orolig att hon får problem i halsen av all magsyra. Det är liksom inte bara direkt efter mat som hon kräks utan det är närsomhelst. Och det är mycket. Ofta. Som sagt, nytt samtal med BVC på måndag.

Mvh Miks

 

[Miks]

Kors i taket, jag känner mig utvilad!

John har sovit så gott i natt, vi har tagit bort hans babynest i vaggan så att han får mer plats att sträcka ut på (japp, här vill vi tydligen sova som ett stort X och inte som en liten bebis...) och bäddat med fluffigt litet täcke och nya lakan

Han har sovit som en prins - tre timmar i stöten

Klockan 10 ska vi på babymassage för första gången. Jag har sett jättemycket fram emot det..!

Vad härligt!

Själv har jag sovit en halvtimme sen 4:20 hållandes lilla C i båda händerna. Jag är zombie idag!

Babymassage låter mysigt!

Mvh Miks

 

[Miks]

På tal om att jobba tidigt!

Jag jobbade i måndags hela dagen med lilla C på armen och på golvet under mitt skrivbord. Det gick bra tycker jag. Hon kräktes på jobbets heltäckningsmatta

Nu är vi på väg upp till Romme för vårkonferens. Jobbet ville så gärna att jag var med så de har bjudit med hela familjen och bjussar på allt. Lilla C är vår minsta anställda ! Hon kommer vara med på alla konferenspass, gemensamma aktiviteter och middagar. Jag hoppas det går bra!

Mvh Miks

 

[nagelbitarn]

Det här med pappor och ansvar/ledighet...Jag är så jävla ledsen och besviken.
Vi hade planerat och verkade tycka lika, att pappa skulle vara hemma med bebbe lika mycket som mamma.
Inte bara för att det är jämställt utan för att det alltid varit hans dröm att skaffa barn.

Men så fick han en forskartjänst och igår lät det "ja så är jag hemma typ 3 månader, för NN vill att vi kommer igång så fort som möjligt, då hinner jag publiceras innan december...bla bla bla".

Tack för den! Han är väl medveten om att jag håller på att gå bananas av ensamheten, eftersom jag varit sjuksriven långt innan förlossningen så längtar jag efter mina patienter, nya kollegor, ja allt!

Har dessutom fått erfara att han inte "klarar" att vakna så mycket per natt, helt sonika går han och lägger sig i ett annat rum även när han är ledig 0o. Sedan tycker han att jag gnäller och tjatar, för han är ju också trött och eftersom hans jobb är sååå viktigt borde jag bry mig om honom MER.

Vem är han??
Jag har varit hemma med ischias som varit så illa att jag inte kunnat klä på mig eller gå och kissa utan att gråta av smärta, att ta sig ur sängen har tagit minst en kvart bara för att benet varit domnat minsta rörelse gjort så ont. I 6 veckor har det varit så, nu sista veckan kan jag gå normalt igen och då får jag skit för att jag inte gått ut med hunden tillräckligt och att det är så synd om honom som fått vara i stallet med mig (burit vatten, allt annat har jag bitit ihop och ordnat-eller bett stalltjejerna).

Så igår sa jag BITTERT att han slipper hjälpa mig till stallet (han har körkort, inte jag) men då blir jag borta mycket längre i och med bussarna. Då sa han " men du tar väl med dig V..?"....

Vad fan ska jag göra? jag har skaffat barn med ett rikspucko 0o. Som tycker att karriären är det viktiga och att det han gör hemma är att "hjälpa till"..Antingen har det brunnit för honom nu eller så har han låtsats bry sig i flera år.

 

[Miks]

Det här med pappor och ansvar/ledighet...Jag är så jävla ledsen och besviken.
Vi hade planerat och verkade tycka lika, att pappa skulle vara hemma med bebbe lika mycket som mamma.
Inte bara för att det är jämställt utan för att det alltid varit hans dröm att skaffa barn.

Men så fick han en forskartjänst och igår lät det "ja så är jag hemma typ 3 månader, för NN vill att vi kommer igång så fort som möjligt, då hinner jag publiceras innan december...bla bla bla".

Tack för den! Han är väl medveten om att jag håller på att gå bananas av ensamheten, eftersom jag varit sjuksriven långt innan förlossningen så längtar jag efter mina patienter, nya kollegor, ja allt!

Har dessutom fått erfara att han inte "klarar" att vakna så mycket per natt, helt sonika går han och lägger sig i ett annat rum även när han är ledig 0o. Sedan tycker han att jag gnäller och tjatar, för han är ju också trött och eftersom hans jobb är sååå viktigt borde jag bry mig om honom MER.

Vem är han??
Jag har varit hemma med ischias som varit så illa att jag inte kunnat klä på mig eller gå och kissa utan att gråta av smärta, att ta sig ur sängen har tagit minst en kvart bara för att benet varit domnat minsta rörelse gjort så ont. I 6 veckor har det varit så, nu sista veckan kan jag gå normalt igen och då får jag skit för att jag inte gått ut med hunden tillräckligt och att det är så synd om honom som fått vara i stallet med mig (burit vatten, allt annat har jag bitit ihop och ordnat-eller bett stalltjejerna).

Så igår sa jag BITTERT att han slipper hjälpa mig till stallet (han har körkort, inte jag) men då blir jag borta mycket längre i och med bussarna. Då sa han " men du tar väl med dig V..?"....

Vad fan ska jag göra? jag har skaffat barn med ett rikspucko 0o. Som tycker att karriären är det viktiga och att det han gör hemma är att "hjälpa till"..Antingen har det brunnit för honom nu eller så har han låtsats bry sig i flera år.

Gaaah! Fy vad jobbigt!

Jag känner igen en del av det du skriver! När sonen kom för 5,5 år sedan skrev mannen och jag ett avtal om att ingen av oss fick lämna den andra under sonens första år. Vi hade då lyssnat på ett radioprogram som handlade om hur vanligt det var med separation första året. Det avtalet har vi förnyat nu.

Och det behövs fanimej! Jag blir så sjukt provocerad av maken ibland. Han är också ett rikspucko ganska ofta. Fast innerst inne vet jag att vi är samma personer som innan. Sömnbrist, brist på egen tid, ständigt planerande knäcker oss.

Hur blir det om du konfronterar mannen? Och påminner honom om hur ni hade tänkt? Påminner honom om att visst är du föräldraledig just nu och primärförälder men han är lika mycket förälder när han är hemma. Och sova får man göra varannan natt när det är katastrof. Det har vi behövt gjort ibland fastän den ena jobbar.

Det är ibland sjukt jobbigt med småbarn och då måste man liksom bjuda till. Från båda håll!

Hoppas ni kommer överens!

Mvh Miks

 

[Lo_]

Det här med pappor och ansvar/ledighet...Jag är så jävla ledsen och besviken.
Vi hade planerat och verkade tycka lika, att pappa skulle vara hemma med bebbe lika mycket som mamma.
Inte bara för att det är jämställt utan för att det alltid varit hans dröm att skaffa barn.

Men så fick han en forskartjänst och igår lät det "ja så är jag hemma typ 3 månader, för NN vill att vi kommer igång så fort som möjligt, då hinner jag publiceras innan december...bla bla bla".

Tack för den! Han är väl medveten om att jag håller på att gå bananas av ensamheten, eftersom jag varit sjuksriven långt innan förlossningen så längtar jag efter mina patienter, nya kollegor, ja allt!

Har dessutom fått erfara att han inte "klarar" att vakna så mycket per natt, helt sonika går han och lägger sig i ett annat rum även när han är ledig 0o. Sedan tycker han att jag gnäller och tjatar, för han är ju också trött och eftersom hans jobb är sååå viktigt borde jag bry mig om honom MER.

Vem är han??
Jag har varit hemma med ischias som varit så illa att jag inte kunnat klä på mig eller gå och kissa utan att gråta av smärta, att ta sig ur sängen har tagit minst en kvart bara för att benet varit domnat minsta rörelse gjort så ont. I 6 veckor har det varit så, nu sista veckan kan jag gå normalt igen och då får jag skit för att jag inte gått ut med hunden tillräckligt och att det är så synd om honom som fått vara i stallet med mig (burit vatten, allt annat har jag bitit ihop och ordnat-eller bett stalltjejerna).

Så igår sa jag BITTERT att han slipper hjälpa mig till stallet (han har körkort, inte jag) men då blir jag borta mycket längre i och med bussarna. Då sa han " men du tar väl med dig V..?"....

Vad fan ska jag göra? jag har skaffat barn med ett rikspucko 0o. Som tycker att karriären är det viktiga och att det han gör hemma är att "hjälpa till"..Antingen har det brunnit för honom nu eller så har han låtsats bry sig i flera år.

Vilket skräckscenario ! Sätta sig ner och verkligen prata igenom era värderingar och påminna/understryka att det inte var dessa premisser som gällde när ni beslutade er för att skaffa barn tillsammans? Hoppas det är tillfällig sinnesförvirring.

 

[nagelbitarn]

Gaaah! Fy vad jobbigt!

Jag känner igen en del av det du skriver! När sonen kom för 5,5 år sedan skrev mannen och jag ett avtal om att ingen av oss fick lämna den andra under sonens första år. Vi hade då lyssnat på ett radioprogram som handlade om hur vanligt det var med separation första året. Det avtalet har vi förnyat nu.

Och det behövs fanimej! Jag blir så sjukt provocerad av maken ibland. Han är också ett rikspucko ganska ofta. Fast innerst inne vet jag att vi är samma personer som innan. Sömnbrist, brist på egen tid, ständigt planerande knäcker oss.

Hur blir det om du konfronterar mannen? Och påminner honom om hur ni hade tänkt? Påminner honom om att visst är du föräldraledig just nu och primärförälder men han är lika mycket förälder när han är hemma. Och sova får man göra varannan natt när det är katastrof. Det har vi behövt gjort ibland fastän den ena jobbar.

Det är ibland sjukt jobbigt med småbarn och då måste man liksom bjuda till. Från båda håll!

Hoppas ni kommer överens!

Mvh Miks

Smart med avtal! Hade aldrig tänkt på att det skulle behövas..

Sömnbrist lider han inte av, han sover i annat rum. Jag har V från kl 22 och framåt. Det där med egentid är svårt, har sagt åt honom att skaffa gymkort igen så kan han träna på helgerna o när min medryttare är i stallet. Men han tror inte att han hinner, utan väljer att klaga på min häst istället, som såklart tar tid, även om jag bara mockar och slänger in honom numera .

När jag konfronterar honom så får jag höra det han säger ovan, att han är för trött, jobbet är viktigt, han sover minsann dåligt, han orkar ju inte gå ut med hunden/ träna honom ( det är hans hund). Även sagt " du kan ju vila på soffan, jag jobbar faktiskt".

Som sagt, när han var ledig hela förra veckan orkade han inte sova med oss eftersom V vaknade så ofta och det var ju onödigt att han stördes när amningen tog sådan tid. Då bad jag om att få sova en hel natt den veckan, han kunde få välja vilken..Men nä.
Han tog däremot V fram till 03, så en matning blev hans men så han gnällde om det på dagarna. Knappt värt hjälpen när man ska få höra hur hemskt det är att vara vaken.
Jag har frågat vad han egentligen förväntat sig? Vi har en väldigt glad och nöjd bebis, som bara vaknar för att äta, så jag tycker vi haft tur. Några gnäll och skrik dagar har vi ju haft, men ändå oftast bara den vanliga tidsbristen. Sömnbristen jag lider av beror ju på att han äter så långsamt, vi vaknar ju varannan timma men ibland äter han i 45-60 min så det blir mycket vaket om nätterna.

 

[nagelbitarn]

Vilket skräckscenario ! Sätta sig ner och verkligen prata igenom era värderingar och påminna/understryka att det inte var dessa premisser som gällde när ni beslutade er för att skaffa barn tillsammans? Hoppas det är tillfällig sinnesförvirring.

Jo jag måste ju försöka få honom att förstå att han inte gör som vi bestämt och att det drabbar mig, men hittills har han inte fattat vad jag pratat om. Han har (enligt mig) svårt att se ett vi, utan betraktar allt som en slags måttskala..

 

[em-pirre]

@nagelbitarn i mån av möjlighet hade jag lämnat barnet med pappan i ett dygn. Han verkar ju helt enkelt inte alls förstå din situation.

 

[nagelbitarn]

@nagelbitarn i mån av möjlighet hade jag lämnat barnet med pappan i ett dygn. Han verkar ju helt enkelt inte alls förstå din situation.

Jag har tänkt på det, men vet inte hur jag ska få det till..var ska jag ta vägen ? :P Det kanske räcker med en heldag egentligen...men sist han var ensam så verkar han tro att det var extra jävligt, han vill inte inse att det alltid är svårt, utan säger att V varit extra jobbig etc..

 

[em-pirre]

En hotellnatt

 

[vilse]

Jag har tänkt på det, men vet inte hur jag ska få det till..var ska jag ta vägen ? :P Det kanske räcker med en heldag egentligen...men sist han var ensam så verkar han tro att det var extra jävligt, han vill inte inse att det alltid är svårt, utan säger att V varit extra jobbig etc..

Då är det bara att ifrågasätta på vilket sätt han varit extra jobbig, och sen förklara att så är han alltid.
Krasst är det ju även så, att du kan aldrig tvinga honom att bli en engagerad pappa - men du kan kräva att han avlastar dig.
Rada upp vad du anser att hjälpen brister - förklara vad du gör om dagarna, och se till att ni får ihop något schema om vem som tar lillen vilka tider. Tror det är viktigt att redan nu säga stopp och markera rejält att det där är inte vad ni kommit överens om. Annars kommer tiden bara rulla på och helt plötsligt så har de gått lång tid och man är inne i vana om att "jamen, så har ju inte behövt göra mer innan, varför börjar du gnälla nu....." (beklagar man sig bara lite så har det en förmåga att inte höras så bra av den andra )

 

[nagelbitarn]

Då är det bara att ifrågasätta på vilket sätt han varit extra jobbig, och sen förklara att så är han alltid.
Krasst är det ju även så, att du kan aldrig tvinga honom att bli en engagerad pappa - men du kan kräva att han avlastar dig.
Rada upp vad du anser att hjälpen brister - förklara vad du gör om dagarna, och se till att ni får ihop något schema om vem som tar lillen vilka tider. Tror det är viktigt att redan nu säga stopp och markera rejält att det där är inte vad ni kommit överens om. Annars kommer tiden bara rulla på och helt plötsligt så har de gått lång tid och man är inne i vana om att "jamen, så har ju inte behövt göra mer innan, varför börjar du gnälla nu....." (beklagar man sig bara lite så har det en förmåga att inte höras så bra av den andra )

Han är tack och lov väldigt kär i sin son och sitter och gullar med honom så fort han är hemma, byter på honom och fixar allt sådant. Det är mer hushåll, tids-och sömnbrist som han inte förstår sig på. Jag förväntas klara mer än honom helt enkelt, som att jag går ut med barn och hund-omöjligt enligt honom..

Tack för dina goda råd, jag försöker verkligen att ta striden nu, för jag är inte den som stannar i ett förhållande bara för att man ska. Jag vill få det bra igen och om det fortsätter och fortsätter då ger jag upp hellre än att bli olycklig.

 

[vilse]

Han är tack och lov väldigt kär i sin son och sitter och gullar med honom så fort han är hemma, byter på honom och fixar allt sådant. Det är mer hushåll, tids-och sömnbrist som han inte förstår sig på. Jag förväntas klara mer än honom helt enkelt, som att jag går ut med barn och hund-omöjligt enligt honom..

Tack för dina goda råd, jag försöker verkligen att ta striden nu, för jag är inte den som stannar i ett förhållande bara för att man ska. Jag vill få det bra igen och om det fortsätter och fortsätter då ger jag upp hellre än att bli olycklig.

Förra föräldraledigheten gjorde jag och gubben upp en deal - den som var hemma skulle ta hand om SONEN, inget annat. Allt hushållsarbete hjälptes vi åt med under kvällar/helger.
Sen, visst, det var lätt att slänga in en maskin tvätt för mig ibland, och jag fixa disk och sånt när jag hade tid. Men allt sånt var bara bonus - där var absolut inget krav på att jag skulle göra det.
Något sånt kanske ni ska försöka komma överens om? (du är ju trots allt inte föräldraledig för att vara hushållerska åt honom).
(hunden kanske iofs behöver promenader även under dagen, men är det hans hund är det han som är ansvarig för största aktiveringen kan jag tycka)

 

[nagelbitarn]

Förra föräldraledigheten gjorde jag och gubben upp en deal - den som var hemma skulle ta hand om SONEN, inget annat. Allt hushållsarbete hjälptes vi åt med under kvällar/helger.
Sen, visst, det var lätt att slänga in en maskin tvätt för mig ibland, och jag fixa disk och sånt när jag hade tid. Men allt sånt var bara bonus - där var absolut inget krav på att jag skulle göra det.
Något sånt kanske ni ska försöka komma överens om? (du är ju trots allt inte föräldraledig för att vara hushållerska åt honom).
(hunden kanske iofs behöver promenader även under dagen, men är det hans hund är det han som är ansvarig för största aktiveringen kan jag tycka)

Ja hunden får det ha förtjänar, han ska ju inte drabbas . Som tur är så älskar han att gosa i soffan, så jag och bebis har gott sällskap.

Det låter ju toppen, men jag hatar att behöva tjata om sådant. Jag har alltid lagat maten medan han diskat, nu diskar han bara om jag ber honom...Helt galet, jag som varit så glad av att ha en självgående man som inte är hushållshandikappad, nu är det helt upp och ner. Det jag inte gör, blir inte gjort. Utom soporna, de går han ut med.

Min tanke är att börja ta utsläpp istället för insläpp i stallet, så har jag det gjort utan en surmulen sambo i hasorna eller väntandes hemma. Men hittills är morgonen enda tiden då V sover nattetid, så jag har faktiskt inte orkat än.( i alla fall då han sover längst period i sträck).

 

[vilse]

Det låter ju toppen, men jag hatar att behöva tjata om sådant.

Klart man inte vill tjata, därför det är bättre att sätta ett rejält stopp med en gång! Annars går man där och småirriterar sig/tjatar i en halv evighet.

Låter som om ni skulle behöva sätta er ner och ta ett rejält snack ett par timmar - har du möjlighet att lämna bort bebis 1-2-3 timmar så ni kan prata ostört?

 

[nagelbitarn]

Klart man inte vill tjata, därför det är bättre att sätta ett rejält stopp med en gång! Annars går man där och småirriterar sig/tjatar i en halv evighet.

Låter som om ni skulle behöva sätta er ner och ta ett rejält snack ett par timmar - har du möjlighet att lämna bort bebis 1-2-3 timmar så ni kan prata ostört?

Vi pratar mycket om det här, men det har hittills inte hjälpt, det blir rundgång :P
Tyvärr inte, vi har varken släkt eller nära vänner här!

 

[Sorbe]

Snygg viktuppgång! Vad skönt! Då har det vänt för er med andra ord!

Det är grymt skönt! Efter vi blev inlagda och sen utskrivna igen så hade han gått upp 14 gram på tre dagar bara med amning. Jag slutade amma och tre dagar senare var det 214 gram upp. Sen har det ökat hela tiden. Rejält snopen blev jag när vågen visade 725 gram plus!
Här märks det mycket att han kräks mer ju närmre matningarna det är. Ibland på dagarna kan han vilja ha mat varannan till var tredje timme (inne i en tillväxtperiod) och då kommer det upp en del. På nätterna när han sover längre stunder (här om natten var det 22-04! ) och då kommer inget upp. Det är väl helt enkelt knökfullt i magen på dagarna.

 

[Miks]

Det är grymt skönt! Efter vi blev inlagda och sen utskrivna igen så hade han gått upp 14 gram på tre dagar bara med amning. Jag slutade amma och tre dagar senare var det 214 gram upp. Sen har det ökat hela tiden. Rejält snopen blev jag när vågen visade 725 gram plus!
Här märks det mycket att han kräks mer ju närmre matningarna det är. Ibland på dagarna kan han vilja ha mat varannan till var tredje timme (inne i en tillväxtperiod) och då kommer det upp en del. På nätterna när han sover längre stunder (här om natten var det 22-04! ) och då kommer inget upp. Det är väl helt enkelt knökfullt i magen på dagarna.

Låter ganska lika som här! Jag hoppas vi får samma fina viktuppgång!

Idag har lilla C verkligen visat sina färdigheter i att kräkas! Hon la 1dl på parketten i konferenslokalen så att alla mina jobbarkompisar stannade upp och chockade satt och stirrade på hur mycket kräks det får plats i en 5kilos bebis Jag var mest nöjd med att jag lyckades hålla undan både mina och hennes kläder Det gäller att utveckla oanade skills

Mvh Miks

 

[Cocos]

@Miks jag har läst att bebisar som kräks kan få nån typ av förtjockningsmedel (typ maizena) i ersättningen så det inte kommer upp lika lätt. Kanske värt att kolla upp?