Vinterförälder 2014/2015 del 2

[Blueberry]

Spenderade två timmar i badhusets relaxavdelning i dag. HERREGUD vad gött det var!

Solterapi, ångbastu, varmpool och hamamsten.

Bubbelpool sägs ju kunna vara igångsättande, och att sitta i varmpoolen (40 grader ) med lagoma bubblor, inte ha ont någonstans och dricka iskall smoothie var nog det mest underbara jag har gjort på länge.

I morgon blir det medicinsk fotvård efter jobbet.

/Lyxarn

 

[Lazio]

December
8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
13/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet / Föddes 16/11 - TyraLee, 2930gr, 47 cm, kl 19:20.
13/12 - Lazio, första barnet /Föddes 4/12 kl.01:43 - pojke, 3675 g, 49 cm.
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011) / Melina föddes 21/12 kl 07.15, 3650g och 50 cm.
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009) / Föddes 29/12 kl 8:38, flicka, 3930g, 50cm

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
2/1 - Proxygirl, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar / Föddes 3/12 - Oliver och Casper 2000 gr/st och 44 cm långa
9/1 - Sorbe, 26 år, första barnet, pojke / Föddes 25/1 kl 03:21. 52 cm och 3560 gram.
26/1- Pinnsky, 26 år, första barnet pojke. 14/1 föddes lilla Abbe, 3370g och 50 cm lång.
25/1 - nagelbitarn,28 år, första barnet
29/1 - Appleflower, andra barnet

Februari
6/2 - westernsuzie, 30 år, andrabarnet (2013)
8/2 - skiesabove, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet en tjej
19/2 - Blåbär, 28, första barnet
21/2 - Thalia, 33 år, andra barnet

Får jag hoppa in i tråden?
Min lilla kille är 7 v och några dagar nu. Jag upplevde förlossningen som fruktansvärd, tyvärr. Jag vet inte om jag vill ha några fler barn pga det, och jag var inte alls rädd eller orolig innan. Det enda positiva är att lillen kom Ja, och att jag överlevde

 

[Miks]

December
8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
13/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet / Föddes 16/11 - TyraLee, 2930gr, 47 cm, kl 19:20.
13/12 - Lazio, första barnet /Föddes 4/12 kl.01:43 - pojke, 3675 g, 49 cm.
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011) / Melina föddes 21/12 kl 07.15, 3650g och 50 cm.
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009) / Föddes 29/12 kl 8:38, flicka, 3930g, 50cm

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
2/1 - Proxygirl, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar / Föddes 3/12 - Oliver och Casper 2000 gr/st och 44 cm långa
9/1 - Sorbe, 26 år, första barnet, pojke / Föddes 25/1 kl 03:21. 52 cm och 3560 gram.
26/1- Pinnsky, 26 år, första barnet pojke. 14/1 föddes lilla Abbe, 3370g och 50 cm lång.
25/1 - nagelbitarn,28 år, första barnet
29/1 - Appleflower, andra barnet

Februari
6/2 - westernsuzie, 30 år, andrabarnet (2013)
8/2 - skiesabove, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet en tjej
19/2 - Blåbär, 28, första barnet
21/2 - Thalia, 33 år, andra barnet

Får jag hoppa in i tråden?
Min lilla kille är 7 v och några dagar nu. Jag upplevde förlossningen som fruktansvärd, tyvärr. Jag vet inte om jag vill ha några fler barn pga det, och jag var inte alls rädd eller orolig innan. Det enda positiva är att lillen kom Ja, och att jag överlevde

Välkommen! Kul med nytillskott i tråden.

Vad trist med en sån förlossning! Tyvärr är det ju så för vissa. Vi tog flera år på oss innan vi hade bearbetat allt så pass att vi ens kunde tänka oss syskon. Mitt tips är att gå och prata med någon direkt för att göra en första bearbetning av er förlossning. Sen kan ni fundera på en eventuell kommande förlossning senare. Hur den ska gå till och vad som behöver bli annorlunda. Jag önskar att vi hade fått hjälp tidigare efter första förlossningen.

Har du repat dig rent fysiskt?

Mvh Miks

 

[pudsey]

@Lazio välkommen och grattis till lillen. Håller med @Miks om att prata med någon.

 

[Appleflower]

Grattis till lillkillen @Lazio

 

[Blueberry]

GRAVID KVINNA VIKER UT SIG PÅ INTERNETFORUM:

Vecka 37, 36+2.
Badhusselfie utan frukt.

Dagens uppenbarelese och starten till en identitetskris: Min rumpa har blivit väldigt platt.

 

[Tassetass]

Badhusselfie utan frukt.

 

[Lazio]

Välkommen! Kul med nytillskott i tråden.

Vad trist med en sån förlossning! Tyvärr är det ju så för vissa. Vi tog flera år på oss innan vi hade bearbetat allt så pass att vi ens kunde tänka oss syskon. Mitt tips är att gå och prata med någon direkt för att göra en första bearbetning av er förlossning. Sen kan ni fundera på en eventuell kommande förlossning senare. Hur den ska gå till och vad som behöver bli annorlunda. Jag önskar att vi hade fått hjälp tidigare efter första förlossningen.

Har du repat dig rent fysiskt?

Mvh Miks

.

 

[Sofie.S]

Stort grattis till både @Sorbe och @Lazio

 

[Lazio]

.

Välkommen! Kul med nytillskott i tråden.

Vad trist med en sån förlossning! Tyvärr är det ju så för vissa. Vi tog flera år på oss innan vi hade bearbetat allt så pass att vi ens kunde tänka oss syskon. Mitt tips är att gå och prata med någon direkt för att göra en första bearbetning av er förlossning. Sen kan ni fundera på en eventuell kommande förlossning senare. Hur den ska gå till och vad som behöver bli annorlunda. Jag önskar att vi hade fått hjälp tidigare efter första förlossningen.

Har du repat dig rent fysiskt?

Mvh Miks

Oj råkade göra lite fel, skulle inte bara svara med en punkt.
Tack! Ja det gick för fort både fysiskt och psykiskt. Jag vill inte skrämma upp nån som inte har fött än och är rädd så jag gör en sån här

Spoiler

Vi kom in till förlossningen 21.30 och han föddes 01.43. Jag spydde i bilen, utanför sjukhuset, inne på förlossningen... hade fruktansvärt ont och jag var redan öppen 6 cm. Vid 23-tiden var jag helt öppen och hann inte få nån smärtlindring, lustgasen funkade inte, jag bara spydde av den. 23.15 var det dags att börja krysta och jag hörde bm och usk säga till varandra att den här bebisen kommer nog idag. Men efter 10 min lade min kropp ner och sen fick jag krysta ut honom med min vilja. Jag skrek och grät av smärtan för det började bli svårt att hantera den, men det enda bm hade att säga var "Tyst och andas". Jag bad om hjälp, för det kändes som jag skulle dö ungefär (Ja ni vet ju ) men ingenting, bara "Andas".

Till slut låg jag bara och grinade och de sa "Ja vi vet att det gör ont" Jag hade för svaga krystvärkar men jag fick inget värkstimulerande och jag fattar inte varför. Jag krystade i mer än 2 h och innan hade jag fått veta att de låter ingen krysta i mer än en timme för då får man hjälp. Men inte jag. Det var helt hemskt.
Mest att jag kände att jag var helt utlämnad till att klara det själv, hade inte ens nån hjälp av min egen kropp.

Jag hade nån bild innan av att vi skulle åka in och jag skulle vara 3 cm öppen, sen skulle vi gå runt på förlossningen och jag skulle sakta öppna mig timme för timme. Och sen få krystvärkar och krysta ut bebis på max en halvtimme och sen få upp bebis på bröstet och gråta av lycka... haha yeah right!

Jag är så lycklig över min fina lille kille nu men jag önskar att jag hade fått en bättre upplevelse av förlossningen. Min sambo tycker likadant som jag men han förstår ju inte riktigt.

Rent fysiskt har det inte varit några problem, efter 3 v kände jag mig helt återställd. Jag har funderat på att prata med min bm som jag gick till på mvc.

 

[Lazio]

Och tack @Sofie.S @Appleflower och @pudsey

 

[westernsuzie]

Hon menade på att det påverkar bebisen i den mening att den blir trött.

Aha, jo det är ju trots allt morfin i det (även om det är väldigt små mängder) och man känner ju själv att man blir lite trött av den. Ska försöka ta så lite som möjligt av hostmedicinen, men känner ändå att jag måste kunna sova någorlunda på nätterna för att bli frisk och klara av förlossningen. Och som sagt, den ska ju ändå vara ok att ta när man är gravid.

 

[Sofie.S]

@Lazio
Blir verkligen ledsen över att läsa om din förlossning, fy så nonchalant av personalen! Förstår känslan av att känna sig utlämnad, man litar ju ändå på att BM vet bäst.
Hoppas att du får hjälp att bearbeta det!
Skickar en styrkekram!

Kl
Inatt har vart den bästa natten sen jag var gravid i v 15!
Somnade vid kl 23 och vaknade kl 10, helt utan att behöva lämna sängen. Sambon sa igår att han skulle ta henne så att jag fick sova. Helt underbart!
Annars brukar vi dela upp natten när han är ledig, hans "pass" slutar kl 04, då tar jag över ifall att hon vaknar.

 

[westernsuzie]

@Lazio
Inatt har vart den bästa natten sen jag var gravid i v 15!
Somnade vid kl 23 och vaknade kl 10, helt utan att behöva lämna sängen. Sambon sa igår att han skulle ta henne så att jag fick sova. Helt underbart!
Annars brukar vi dela upp natten när han är ledig, hans "pass" slutar kl 04, då tar jag över ifall att hon vaknar.

Oh my god vad härligt det där lät

Alla känsliga, läs INTE detta: Jag har inte sovit en hel natt på över två år, sedan min dotter föddes. Hon har sovit extremt dåligt i perioder (vaknat typ var femte minut VARJE natt i flera veckor...) och väcker mig fortfarande minst en gång per natt. Det låter som ett helvete, men konstigt nog överlever man det även om det varit skitjobbigt att orka jobba och man har gått omkring som ett vrak när hon haft sina värsta perioder!

 

[nagelbitarn]

@Lazio vad hemskt att bli bemött på det viset, jag tycker du ska höra av dig till avdelningen, kanske skicka ett mail till chefen? Dels för din egen skull, kanske kan du komma och prata med någon och även för att de kan uppmärksamma problemet, det är inte ok att köra över en patient sådär .

I övrigt så har jag gått över en dag, samlat på mig 2kg vätska sista veckan och är tokigt less på alla smärtsamma sammandragningar som inte har någon effekt!
Jag vet på ett logiskt plan att det är helt normalt att gå över, jag vet att jag kan få vänta nästan två veckor till men jag blir tokig och orolig ändå.
Vill ha min kropp tillbaka och vill träffa min bebis

 

[Miks]

Oj råkade göra lite fel, skulle inte bara svara med en punkt.
Tack! Ja det gick för fort både fysiskt och psykiskt. Jag vill inte skrämma upp nån som inte har fött än och är rädd så jag gör en sån här

Spoiler

Vi kom in till förlossningen 21.30 och han föddes 01.43. Jag spydde i bilen, utanför sjukhuset, inne på förlossningen... hade fruktansvärt ont och jag var redan öppen 6 cm. Vid 23-tiden var jag helt öppen och hann inte få nån smärtlindring, lustgasen funkade inte, jag bara spydde av den. 23.15 var det dags att börja krysta och jag hörde bm och usk säga till varandra att den här bebisen kommer nog idag. Men efter 10 min lade min kropp ner och sen fick jag krysta ut honom med min vilja. Jag skrek och grät av smärtan för det började bli svårt att hantera den, men det enda bm hade att säga var "Tyst och andas". Jag bad om hjälp, för det kändes som jag skulle dö ungefär (Ja ni vet ju ) men ingenting, bara "Andas".

Till slut låg jag bara och grinade och de sa "Ja vi vet att det gör ont" Jag hade för svaga krystvärkar men jag fick inget värkstimulerande och jag fattar inte varför. Jag krystade i mer än 2 h och innan hade jag fått veta att de låter ingen krysta i mer än en timme för då får man hjälp. Men inte jag. Det var helt hemskt.
Mest att jag kände att jag var helt utlämnad till att klara det själv, hade inte ens nån hjälp av min egen kropp.

Jag hade nån bild innan av att vi skulle åka in och jag skulle vara 3 cm öppen, sen skulle vi gå runt på förlossningen och jag skulle sakta öppna mig timme för timme. Och sen få krystvärkar och krysta ut bebis på max en halvtimme och sen få upp bebis på bröstet och gråta av lycka... haha yeah right!

Jag är så lycklig över min fina lille kille nu men jag önskar att jag hade fått en bättre upplevelse av förlossningen. Min sambo tycker likadant som jag men han förstår ju inte riktigt.

Rent fysiskt har det inte varit några problem, efter 3 v kände jag mig helt återställd. Jag har funderat på att prata med min bm som jag gick till på mvc.

Nä fy! Det lät inte som någon kul upplevelse! Jag förstår att du inte är sugen på att göra om det!

Jag upplevde att jag fick mycket bra hjälp från både BB och mvc. Både med att gå igenom min förra förlossning och inför den andra. Jag önskar som sagt att jag gjort det direkt. I mitt huvud har den första förlossningen blivit ännu värre än vad den kanske var rent medicinskt. Det handlar ju om att jag bara haft min upplevelse att relatera till och ingen som direkt förklarat varför det blev som det blev och varför och på vilka grunder beslut togs. Hade vi gått igenom direkt (typ efter en månad eller 2) så hade jag nog mått bättre inför förlossning 2.

Om ni mot förmodan blir gravida igen så finns det massa bra hjälp att få. Man kan få löften inför förlossningen på hur man vill att det går till, ni kan få ett igånsättningsdatum, tidig eda, bäckenbottenbedövning, kejsarsnitt. Oavsett vad man vill upplevde jag att det fanns väldigt många sätt att göra mig tryggare på. Sen är alla olika och man behöver komma fram till vad som gör just en själv trygg.

Vilken tur att ni fått en fantastisk liten kille att glädjas över i alla fall!

Mvh Miks

 

[Miks]

Oh my god vad härligt det där lät

Alla känsliga, läs INTE detta: Jag har inte sovit en hel natt på över två år, sedan min dotter föddes. Hon har sovit extremt dåligt i perioder (vaknat typ var femte minut VARJE natt i flera veckor...) och väcker mig fortfarande minst en gång per natt. Det låter som ett helvete, men konstigt nog överlever man det även om det varit skitjobbigt att orka jobba och man har gått omkring som ett vrak när hon haft sina värsta perioder!

Phu vad kämpigt! Man blir ju som ett levande lik när man inte får sova!

Med risk att strö salt i såren så har vi helt tvärtom från er. Sonen har egentligen alltid sovit bra (bortsett från en period i 1års åldern). Lilla nytillskottet sover också bra. Ammar 23 och sover sen fram till 05, ammar och sover vidare till 09 ungefär. Väldigt lyxigt! Sorry!

Mvh Miks

 

[Miks]

@nagelbitarn Max 13 dagar kvar nu då! Det är inte superlänge! Hejja hejja lilla bebis!

Mvh Miks

 

[Miks]

Läkarbesök idag med lilla C på grund av kräkningarna. Hon blev undersökt och vägd. Inga anmärkningar. Läkaren vill att vi är uppmärksamma på ont i magen, förstoppning, fläckar eller andra konstiga symtom. Jag ska försöka utesluta så mycket mjölk som möjligt. Troligen är hon allergisk men så länge hon bara kräks och inte visar andra symtom och går upp bra i vikt så tar kroppen inte så mycket skada av det. Direkt när hon får några andra symtom så går vi över på Nutramigen (mjölkprotein fri ersättning). Känns som en ok plan. Vi har en superbra läkare, samma som vi haft till sonen.

Men jag kan ärligt erkänna att jag är rejält trött på allt kräks! 80 små Ikea kräk handdukar har vi. Vi tvättar nästan alla var tredje dag. Det går minst 20 om dagen. 4 bodys per dag, i regel 2 par byxor, två toppar för mej. Mycket tvätt blir det. Och illa luktar det. Som kräks, riktig magsyra lukt. Bläää Lilla C badar minst en gång per dag. I natt kräktes hon mej i knät så jag fick byta trosor. Wohoo!

Mvh Miks

 

[Lazio]

@Lazio vad hemskt att bli bemött på det viset, jag tycker du ska höra av dig till avdelningen, kanske skicka ett mail till chefen? Dels för din egen skull, kanske kan du komma och prata med någon och även för att de kan uppmärksamma problemet, det är inte ok att köra över en patient sådär .

I övrigt så har jag gått över en dag, samlat på mig 2kg vätska sista veckan och är tokigt less på alla smärtsamma sammandragningar som inte har någon effekt!
Jag vet på ett logiskt plan att det är helt normalt att gå över, jag vet att jag kan få vänta nästan två veckor till men jag blir tokig och orolig ändå.
Vill ha min kropp tillbaka och vill träffa min bebis

Ja, ju mer jag tänker på det desto mer fel känns det. Jag var på en infoträff på det sjukhuset när jag var gravid och jag kände mig tryggare än nånsin att föda där efter den träffen. Nu tänker jag att jag borde valt det andra sjukhuset... i mitt landsting ska man välja sjukhus och vi har två som ligger ungefär lika nära.