Sv: Vinter 09-10 mammor del 2, den spännande uppföljningen...
*KL*
Hej alla mammor. Jag har smugit lite i kulisserna och följt er redan sen första vintermammor tråden kom. Jag känner Cilla *vinkar* och hoppas att jag är välkommen här, fast jag inte varit med er hela vägen.
Cilla: Jag vet hur det känns. Jag hatar kanske inte att vara mamma, men det är mycket jag ogillar med min situation. Jag har knappt en minut ledig på dagarna då bebis skriker jämt jämt jämt. Kolik och krampar och han kan inte sova själv. Det spelar ingen roll vad vi gör. Inte somnar han vid tutten heller och inte alltid i vagnen (men det händer). Han somnar i bland i bärsele, men det är inte givet. Oftast somnar han i bilen, men man kan ju för sjutton inte sitta och köra hela dagarna och nätterna. Är för trött för att vara säker i trafiken dessutom.
Sex är itne att tänka på. Hade min efterkontroll igår och jag blev ju rätt sargad vid förlossningen (hög sugklocka - inget jag önska min värsta fiende). Suturerna vägrar komma ut. Fick hjälp att skrapa ur en del av dem. Jag fick mååååååååånga stygn på båda sidorna och roligt nog så läker det inte som det ska. Jag har något som kallas för "granulat" så det blir ny efterkontroll om en månad. Ser det inte bättre ut så blir det specialistmödravård. Knipa kan jag inte heller
Dock klarar jag av att hålla allt som har med nummer 2 att göra för mig själv.
Får jag sova 4 timmar på ett dygn så är jag salig. Oftast somnar vi runt 3 och vaknar mellan 6 och 7. Lillkillen sover i min armhåla och han somnar om efter morgonamningen, men har kolik även i sömnen, så han ligger och sparkar och klöser mig i sömnen fram till 9-10 tiden. Resten av dagen bär jag eller går med vagn (är ju bara att bita ihop och trotsa modden och kylan.
Och JA, jag är jävligt less, men när han ler, skrattar och pratar så smälter jag.
Jag gjorde misstaget att "lära" honom att lipa (sträcka ut tungan) igår. Så nu lipar han åt mig hela tiden, följt av ett dunderleende.
Min kille spontansomnar aldrig nånsin, så att sova ihop i sängen känns som minsta problemet vi har. Det tar aldrig mer än ett par minuter för honom att vakna om jag lägger ner honom och sen har vi minst 1 timmes bära bära bära innan han somnar om, så jag har gett upp "sova-själv"träningen. JAg tror oxå att de är individer som är olika lättpåverkade.
Har alltid velat ha två barn, men nu när jag har ett så vet jag inte om jag nånsin kan motivera mig till ett till. Hatade att vara gravid, hade ett grymt avslut på förlossningen och så koliken som började efter en vecka. Snälla säg att man glömmer fort
