Z
Zats
Sv: Vinter 09-10 mammor del 2, den spännande uppföljningen...
Usch det där med vändningsförsök låter inte alls kul! Glad att jag sluppit behöva testa det.
Jag blev snittad på Lunds KK och har sedan legat på avdelning 44.
Men nu ska jag inte hålla er på stäckbänken längre;
Den 22 dec kl 09.26 föddes vår dotter! 3640 gram och 50 cm lång och alldeldes alldeldes underbar
Personalen på både operation och avd 44 har varit helt underbara! Ryggbedövningen som jag todde skulle göra riktigt ont kändes faktiskt knappt. Det var inte värre än en vanlig spruta. Känslan av att vara bedövad känndes ungefär som att benen somnat (det lixom stack i dem) men man kände ingenting av att lärken var o greja med magen. Jag upplevde att tiden gick jättefort på operation men man var väl så koncentrerad på allt annat då. På uppvaket där man sedan hamnar till man kan röra benen igen gick tiden såååå sakta. Då ville man ju bara vara med sim sambo o sin lilla bebis.
Tyvärr så tålde jag inte katoganen som ges som smärtlidring efteråt utan jag kräktes massor (inte alls kul med nyopererad mage!) och hade ganska ont hela första dygent. Men sedan vände det och dag två mådde jag mycket bättre och kunde njuta av min nya famlilj. Eftersom jag avsyr att vara sjukhus åkte vi hem dag tre. Dvs idag. Idag kan jag röra mig bra måste bara tänka på att inte använda magmusklerna. Kan ta promenader och har inte ont.
Så nu ska jag bara njuta av att vara mamma! Håller tummarna att allt funkade bra för Jacko med!
God jul allihop!
//Zats
Usch det där med vändningsförsök låter inte alls kul! Glad att jag sluppit behöva testa det.
Jag blev snittad på Lunds KK och har sedan legat på avdelning 44.
Men nu ska jag inte hålla er på stäckbänken längre;
Den 22 dec kl 09.26 föddes vår dotter! 3640 gram och 50 cm lång och alldeldes alldeldes underbar
Personalen på både operation och avd 44 har varit helt underbara! Ryggbedövningen som jag todde skulle göra riktigt ont kändes faktiskt knappt. Det var inte värre än en vanlig spruta. Känslan av att vara bedövad känndes ungefär som att benen somnat (det lixom stack i dem) men man kände ingenting av att lärken var o greja med magen. Jag upplevde att tiden gick jättefort på operation men man var väl så koncentrerad på allt annat då. På uppvaket där man sedan hamnar till man kan röra benen igen gick tiden såååå sakta. Då ville man ju bara vara med sim sambo o sin lilla bebis.
Tyvärr så tålde jag inte katoganen som ges som smärtlidring efteråt utan jag kräktes massor (inte alls kul med nyopererad mage!) och hade ganska ont hela första dygent. Men sedan vände det och dag två mådde jag mycket bättre och kunde njuta av min nya famlilj. Eftersom jag avsyr att vara sjukhus åkte vi hem dag tre. Dvs idag. Idag kan jag röra mig bra måste bara tänka på att inte använda magmusklerna. Kan ta promenader och har inte ont.
Så nu ska jag bara njuta av att vara mamma! Håller tummarna att allt funkade bra för Jacko med!
God jul allihop!
//Zats