Vilse i amningsdjungeln

[Voeux]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

 

[malumbub]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Jag är ingen expert, men jag fick rådet att pumpa och ge flaska, så att barnet inte är panikhungrigt när det är dags för bröstet. Jag hade hög stressnivå och en utmattad kropp, så för mig tog det tid att slappna av och komma igång. Dessutom var mitt barn stort och hungrigt.

Alltså att ge flaska och sen inte vänta för länge med nästa amning.


Vi gav ersättning redan på BB, på personalens inrådan. För mig funkade det fint att kombinera ersättning och bröst. Det finns ju olika lösningar med flaskor och termosar m m.

 

[DarkInNight]

Jag hade också ett jäkla meck med amningen vid första barnet. Hade såå ont, grät vid varje amning (som skedde varannan timme) Försökte få hjälp av BM , som sa att jag skulle smörja med bröstmjölk ...
Till slut efter flera veckor blev det bättre med massvis med purelan men jag kommer ihåg hur hemskt det var.
Njöt inget av den tiden, kommer bara ihåg smärtan och tröttheten.

Så här i efterhand var det inte värt det. Kanske BM inte fattade att mina stackars variga bröst behövde mer hjälp än bröstmjölk.
Smärtan var nog EN del i förlossningsdepressionen som kom.

Det är mysigt att amma när det fungerar, men inte till vilket pris som helst. Jag önskar någon sagt det till mig, själv hade jag fullt upp att hålla näsan över vattenytan och var inte kapabel att förstå hur illa det egentligen var.

 

[Ynnej]

Har du kollat upp om det finns någon amningsmottagning nära där du bor? Om du vill ge det en chans till så kanske det kan vara värt att få lite mer hjälp på en sådan

 

[Pellegnillot]

Att gå med i amningshjälpens slutna grupp på Facebook kanske kan vara till hjälp, eller kanske ännu hellre kontakta en hjälpamma direkt via amningshjalpen.se. Stort lycka till, hoppas du hittar bra hjälp!

 

[bigwig]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Ta hjälp av vården! BVC eller kontakta amningsmottagningen som ligger närmast dig (googla på amningsmottagning + din region). Bara genom att ändra greppet om bebisens kropp eller sin egen position kan göra underverk med bebisens grepp.
Och ett eget tyckande: purelan fungerade inte alls på min känsliga hud utan stjälpte bara. Använt multi-mam kompresserna som jag klippte i två och sedan hade på bröstvårtan 24/7 första veckorna (det står 10 minuter men rekommenderar starkt att ha på hela tiden). De är helt fantastiska och gör underverk!

 

[Voeux]

Har du kollat upp om det finns någon amningsmottagning nära där du bor? Om du vill ge det en chans till så kanske det kan vara värt att få lite mer hjälp på en sådan

Har haft två tider på BB om det och även pratat med BVC vid de två tillfällen vi setts. ”Smörj med bröstmjölk” Men absolut, jag har inte gett upp.

Testade åter igen utan nappen i morse, vilket gjorde det bröstet markant värre på bara några minuter. Suck..

 

[TinyWiny]

Det gör för de allra flesta ont att amma i början. Jag är lik dig med känslighet för kläder och skor, trots det vande sig mina bröst och när vi hade kommit över det där jätteberget så funkade det utan problem sedan.

Jag ville verkligen verkligen amma men tänker inte sticka under stol med att det var riktigt tufft där i början. Vid fem veckor hade vi kommit över en hel del bara för att då hamna i en tillväxtfas där barnet både behövde ammas oftare och mer men sedan, sedan funkade det utmärkt! Även när barnet vid nio månaders ålder vägrade äta annat pga sjukdom funkade det jättebra trots att hen då låg vid bröstet nästan nonstop. Det tog en halv dag så var produktionen uppe i efterfrågan och jag var både stolt och fascinerad över min kropps fantastiska förmåga.

Med andra barnet var det inte alls lika tufft. Dels var det bara 7 månader sedan jag slutade amma första barnet och dels fick jag pumpa i början då bebisen var förtidigt född och inte kunde suga i början.

Jag använde amningsnapp i iallafall tre månader med första barnet. "Alla" påstod att det var fel, att jag aldrig skulle kunna amma utan den och jadajada men en dag bara funkade det utan.

Om du vill pumpa och ge i flaska så gör det. Bröstmjölk håller sig något dygn i kylskåp men det smidigaste är att frysa in istället. Nu i början kan frystärningsfack vara smidigt då det inte är så bra att hälla ny mjölk på redan fryst. Använder du termos när du ska iväg så håller ju sig mjölken kall i några timmar så är det bara att värma sedan. Endel bebisar äter kallt också. En bekant pumpade och gav i flaska i fem månader (av privata skäl) innan hon började amma och det fungerade utan problem.

Men, att amma ska inte kosta vad som helst. Vi har toppenbra ersättningar idag och ingen ska behöva må dåligt av att amma. Det är en sak att det är tufft för alla i början men en annan sak om man mår dåligt. Var gränsen går kan bara man själv avgöra. Ingen annan.

 

[Madick]

Jag fick problem med fjärde barnet efter tre lyckade amningsrwsor. Helt galet vad ont det kan göra. Det SKA inte göra ont, om det gör det är taget fel och bröstvårtan skaver mot hårda gommen. Jag fick suverän hjälp från amningsmottagningen på vårt sjukhus. Verkligen handfast hjälp med "omprogrammering", så himla ballt att se. När taget var rätt höll de kvar och ögonen vandrade fram och tillbaka och sen när.ögonen var stilla hade hon kopplat. Fantastiskt!

 

[VLMF]

Man behöver inte amma! Det går utmärkt att sluta om det inte funkar.
Det låter som att du vill ge det någon chans till, och i såna fall är amningsmottagningen jättebra. De är experter! Jag hade massa hjälp av dem när amningen krånglade på ena bröstet och bebisen bara fäktades och varje amning var jobbig och min partner fick hjälpa till. Amningsmottagningen hjälpte till med vilka positioner som avlastade den onda sidan, och hjälp med bebisens grepp (han var liten och hade en mini-mun). Det tog 4 veckor innan amningen var helt smärtfri och för mig var det absolut värt det. För någon annan är det absolut inte värt det!

Och minska logistiken. Köp så många amningsnappar att du inte behöver gå upp och tvätta dem efter amning på natten utan det tar din partner på morgonen. Ha engångs-servetter på nattygsbordet att torka av purelan med och en liten trasa med vatten att ta det sista så det inte blir servettsmak för bebis Eller smörj inte med purelan på natten utan enbart på dagen, ta bröstmjölk på natten. Förenkla allt som går särskilt på natten!

 

[Voeux]

Jag fick problem med fjärde barnet efter tre lyckade amningsrwsor. Helt galet vad ont det kan göra. Det SKA inte göra ont, om det gör det är taget fel och bröstvårtan skaver mot hårda gommen. Jag fick suverän hjälp från amningsmottagningen på vårt sjukhus. Verkligen handfast hjälp med "omprogrammering", så himla ballt att se. När taget var rätt höll de kvar och ögonen vandrade fram och tillbaka och sen när.ögonen var stilla hade hon kopplat. Fantastiskt!

Om det gör ont trots amningsnapp då? Då kan det ju inte skava mot gommen och hon har hela nappen i munnen så mer tag kan hon ju inte få. Ändå gör det förbaskat ont, trots korrekt amningsposition mm. enligt BB.

 

[clusia]

Jag hade det också jättejobbigt med amningen. Fick massor av sår, hade ont, mjölkstockning. Minns inget mysigt och trevligt alls faktiskt utan bara hur jobbigt det var. Det blev bättre ett tag med massvis av purelan men aldrig helt bra. Vet att jag försökte med amningsnapp och flaska men barnet tog inte något av det. Jag kämpade på tills barnet var kanske 9 månader och hade för mycket tänder. Får jag ett barn till kommer jag absolut inte amma alls, kommer ge flaska från början.

Med andra ord, kan varken komma med direkta tips eller uppmuntran. Men jag känner med dig och jag hoppas det vänder och blir bättre för dig.

 

[Scata]

Jag inestämmer i kören för att kontakta amningsmottagning!
När jag fick barn så fanns ingen sådan, men jag hade rena turen att få en nattsköterska på BB som visade hur det skulle vara och kännas Hon visade mig både sittande och liggande amning, det är lite olika teknik dom emellan och då blev det precis som @Madick beskrev - helt fantastiskt!

Efter det så har jag sett många som ammar sitt barn, och har problem, där barnet ligger i 45 graders vinkel från mun till rumpa (om du tänker att tutten är 0). Jag fick rådet att höja upp rumpan/hela barnet, ibland så var det nästan i vågrätt läge mot tutten - då funkade det problemfritt sen.
Så det där att hitta rätt läge är viktigt! Lycka till med lilla prinsessan

P.s vi hade inte amningsnapp. Jag provade det med, men den fick tummen ner. Sen fick alla typer av gummi (flaska och napp) tummen ner av mitt barn, det var lite drygt. Jag hade velat kunna pumpa ur för att t.ex kunna dela föräldraledigheten, men barnen styr... så det vara bara att gilla läget

 

[Hedinn]

Om det gör ont trots amningsnapp då? Då kan det ju inte skava mot gommen och hon har hela nappen i munnen så mer tag kan hon ju inte få. Ändå gör det förbaskat ont, trots korrekt amningsposition mm. enligt BB.

Det gjorde det för mig också när jag använde sån. Men jag vet att jag ofta på nätterna satte den något snett också (pga trötthet och mörker) och sen tog det tid innan smärtan gick över trots att jag blev noggrann med att sätta den korrekt.

Tror att det var runt 3 veckors ålder som jag kunde skrota amningsnappen helt och ja, det gjorde betydligt ondare till en början, men gav sig och nu har jag bara ont i ena bröstet precis då han tar tag.

De tiderna du haft på BB om det, när var det? Strax efter födsel eller nyligen? Jag ”tappade” flera råd jag fick i början väldigt fort, eftersom det var så himla mycket att ta in och komma ihåg. Så om det inte var nyligen kan det vara värt att se om du kan få mer hjälp någonstans nu.

Vad gäller att kombinera flaska med amning bör det gå utmärkt, i alla fall så länge barnet är väldigt intresserad av bröstet. Jag pumpar för att sambon ska kunna mata ibland också, vi har även ersättning hemma ”in case of emergency” och ett par gånger har vi gett det på kvällarna då jag varit extremt trött och bebis tyckt det var lämpligt med extremlånga amningsperioder.
Vad gäller bröstmjölk har jag fått infon att det håller 3 timmar i rumstemperatur och 3 dagar i kylskåp.

 

[Bee]

Jag ammade första utan några problem. Funkade direkt från början inga sår osv. Ammade i 6 mån och tyckte det var väldigt smidigt.

Till nr två var amning av olika orsaker inte ett alternativ. Var lite deppig över det och trodde det skulle bli krångligt. Men det var oväntat smidigt med ersättning. Så smidigt att jag, även om amning varit et alternativ, skulle kunna tänka mig att välja ersättning.

Det jag vill ha sagt är att om det inte fungerar, låt bli. Finns ingen anledning att ha ont och må dåligt över amning när det finns så bra ersättning. Och du kommer må mkt bättre! Dessutom slipper du ta alla matningar själv

 

[zassoo]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Amning kan verkligen vara otroligt jobbigt och smärtsamt, speciellt i början. För mig har det blivit bättre efter ca 3 veckor båda gångerna, men då har jag fått jobba aktivt med rätt tag osv.

Om du gärna vill amma och det känns viktigt för dig, då skulle jag säga att det är värt att kämpa på lite till. Men ta hjälp! Tyvärr är det inte säkert att BVC är speciellt kunniga inom amning (även om man kan tycka att de borde ha utbildning). Amningsmottagning är ett hett tips, där kan du få jättebra hjälp! Jag har hört gott om tex Mama Mias amningsmottagning men det finns fler ställen i Stockholm.

För mig var det som gjorde skillnad den här gången att byta amningsposition. Fick superont och sår med den klassiska positionen, fick panik och bara nejnejnej. Och så blir det en ond cirkel för man stressar upp sig och förväntar sig att det ska göra ont och så blir bebisen ledsen och man blir ännu mer stressad själv och börjar svettas och får ångest.

I alla fall, jag började med sk laid back amning då och blev överraskad över vilken skillnad det blev direkt! Finns jättebra film på babybaby.se. I början känns det som att man kommer kväva bebisen mot bröstet för de kan ju inte hålla upp huvudet själv, men knepet är att liksom luta ut huvudet lite så att näsan blir fri men att bebisen fortfarande ligger på mage. Och låt henne ta sin tid att leta sig fram och picka mot bröstet, det är en av nycklarna för att de ska gapa ordentligt.

Under tiden försökte jag ha brösten fria så mycket som möjligt, lufta och så smörja med bröstmjölk innan och efter amning (obs rena händer). Och rätt vad det var gjorde såren inte ont längre och bebisen och jag blev bättre på amning och så kunde vi plötsligt amma lite hur som helst. I skrivande stund har jag faktiskt precis ammat laid back eftersom bebisen (nu 3 månader) börjat bli krånglig på ena bröstet och så kom jag på att det kanske funkar bättre. Och det gjorde det

 

[Honungshumlan]

Med första barnet fungerade aldrig amningen, han var en månad prematur och fick inte tag. Jag pumpade i tre månader, var tredje timme dygnet runt, vilket slit det var. Inte värt det alls. I efterhand förstår jag inte att jag stod ut så länge. Så jag trappade långsamt ner och gav ersättning parallellt och sen ersättning helt från 7 månader ungefär.
Bröstmjölk håller sig i rumstemperatur utan problem upp till 4 timmar enligt Medela. Så jag lyckades fixa så att jag hade en flaska som han fick när han var hungrig och sen pumpade jag ur till nästa mål när han hade ätit. Fördelen att flaskmata var att han inte var beroende av mig, pappan blev mer delaktig.

Med andra barnet, som föddes 11 dagar efter BF hade jag problem med sår och smärta av amningen i 8 veckor ungefär. Jag smorde med Purelan, använde multi mam kompresser och knaprade ipren när det var som värst, pumpade ur och gav flaska när det verkligen inte gick. Hade Herobility flaskor med xs napp, då måste de verkligen suga.

För mig hjälpte det väldigt mycket vid amningen att vid minsta smärta se till att dottern gapade ytterligare genom att trycka ned hennes haka och rätta till läpparna så de plutade om bröstet. Eller låta henne ta ett nytt tag.
Sen byta position så att man inte alltid fick överläppen på samma plats.

Jag har flata bröstvårtor så vid varje amningsstart sög hon ut bröstvårtan och det tog tid innan brösten vande sig vid den misshandeln.
När de väl hade gjort det så ammade hon utan några bekymmer tills hon var 1.5 år, de sista månaderna bara på natten. Men hon var mycket mer beroende av mig även efter ettårsdagen.

Det viktigaste är ju att barnet får mat, sen vad det är eller på vilket sätt spelar ingen roll. Det viktigaste är att både alla mår bra och får sova.

 

[Martenix]

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Jag kämpade också med amningsnapp, bröstmjölk överallt, evigt smörjande och alltid mer eller mindre smärtsam amning. Ibland så illa att jag ville kasta ungen ifrån mig. Enligt personalen på BB och senare BVC så såg allt bra ut, jag hade frågan uppe flera gånger och kämpade i flera månader (i efterhand önskar jag verkligen att jag inte varit så envis).

Det som till sist hjälpte oss var att få komma till amningsmottagningen på plats och få hjälp av en fantastisk sköterska. Hon såg en antydan till kort tungband på bebis, inte så mycket att det egentligen borde störa, och insisterade på att få det klippt vilket skedde samma dag. Jag var skeptisk men det gjorde verkligen all skillnad i världen, även om effekten märktes först efter några dagar. Så efter oändligt mycket kämpande under lång tid så fick vi tillsist faktiskt några smärtfria och rätt trevliga månader med amning.

Ingen aning om det är något sådant som spökar i ert fall, men jag skulle verkligen föreslå att ta hjälp av amningsmottagningen och se om de kan hitta någon lösning som fungerar för er.
Och jag vill verkligen säga att det inte är något måste att amma, huvudsaken är att barnet äter och mår bra. Hoppas ni hittar en lösning så snart som möjligt

 

[Sofie.S]

Med äldsta dottern kämpade jag i tre månader, det var svårt, gjorde ont och dottern var aldrig nöjd när jag ammade. Satt ofta med tårarna i ögonen och kände mig maktlös, som inte fick amningen att fungera lika smidigt som ”det verkade” för alla andra. Jag gav upp amningen men fick mycket reaktioner, tråkigt nog.
Med andra dottern var det lika kämpigt och redan efter tre veckor kände jag att det inte var hållbart. Träffade en fantastisk barnmorska via Amningshjälpen som förklarade för mig att det hela berodde på mina vårtgårdar. Hon var den första som rekommendera mig att börja flaskmata och det var en befrielse!

Jag vill vara en sådan människa som säger, ge upp amningen om du inte får styr på det! Jag önskar nämligen att någon hade sagt det till mig.

 

[soom]

Om det gör ont trots amningsnapp då? Då kan det ju inte skava mot gommen och hon har hela nappen i munnen så mer tag kan hon ju inte få. Ändå gör det förbaskat ont, trots korrekt amningsposition mm. enligt BB.

För mig gjorde det också sjukt ont i början, trots att alla jag frågade sa att taget var bra. Ett tag gjorde hela amningen ont, pga sårigt, sen övergick det till att bara vara precis i början. Minns desperationen när det var som värst, köpte nästan nån sorts brännskadenät som nån på typ familjeliv skrev kunde hjälpa... exakt när detta var minns jag inte, men runt 2 veckor gissar jag. Svårt att läka när man hela tiden måste skava mer. För mig var det tillslut bröstmjölk och lufta som hjälpte.

Förutom amningsmottagning så kanske du ska prova att ta kontakt med en hjälpmamma på amningshjälpen?

Vad gäller att ge flaska kombinerat med amning så finns det en risk för sk tuttförvirring, dvs att bebis ratar bröstet och bara vill ha flaska. Vill man undvika den risken men ändå avlasta kan man koppmata. (Därmed inte sagt att det är nåt fel med flaskmatning!)