Vilse i amningsdjungeln

[Tilly_85]

Grattis till bebis

Har du en amningskudde? Jag hade ingen men första men fick köpa in, gjorde stor skillnad för mig

Gjorde väldigt ont med första bebisen i början. Höll på med sånn amningsnapp, purelan och multimam. Har också väldigt känslig hud, kan seriöst få skoskav om jag går ca 100m med ett par skor jag haft i flera år på fel dag men efter ca 1 månad med amning så släppte det.

Jag satt så fel när jag ammade att jag fick tennisarmbåge och fick gå till fysioterapeut och det gjorde väldigt ont på när jag ammade även med alla hjälpmedel men jag ville ändå försöka. Fick en tid på KK (kvinnokliniken) här där jag bor och fick väldigt bra hjälp med tekniken. Det gjorde otroligt stor skillnad. Efter några dagar fungerade det så bra och efter det hade jag en fantastisk upplevelse av att amma och gjorde det ca 1 år (inte fullt hela tiden men slutade helt då).

Men jag tycker inte man ska behöva må dåligt eller pressa sig själv för hårt. Det finns alternativ och välj det som känns bäst för dig och din bebis. Att kombinera att amma, ge ersättning och pumpa går bra. Känner fler som gjort så och även de som inte ammat alls och barnen mår hur bra som helst idag

 

[soom]

Tror att det var runt 3 veckors ålder som jag kunde skrota amningsnappen helt och ja, det gjorde betydligt ondare till en början, men gav sig och nu har jag bara ont i ena bröstet precis då han tar tag.

Har du provat att handmjölka igång innan bebis får bröstet? Hjälpte för mig när det gjorde ont precis i början.

 

[Guldaskig]

Känner så med dig. Du behöver inte kämpa, det går ju minst lika bra att flaskmata!

Men om du ändå vill fortsätta att kämpa så tycker jag som flera andra att du ska vända dig till en amningsmottagning alternativt söka på nätet efter bra bilder och filmer på teknik.

Nåt som hjälpte mig enormt mycket var dels humburgergreppet och att jag fick tipset att rulla en liten handduk (typ såna små från Ikea) och lägga under bröstet för att få bättre vinkel () på det. Det plus att sitta avslappnat, lättare sagt än gjort när man gråter av smärta, gjorde att det blev enorm skillnad. Men typ skön fåtölj, fotpall så benen kan slappna av, och så lägg bebis på en kudde så axlarna kommer ner. Men som sagt, hamburgergreppet och handduken, toppenbra!

Tror jag tipsade dig om multi-mam kompresser i en annan tråd, de är verkligen magiska för såriga bröstvårtor, hundra gånger bättre än purelan!

 

[Madick]

Om det gör ont trots amningsnapp då? Då kan det ju inte skava mot gommen och hon har hela nappen i munnen så mer tag kan hon ju inte få. Ändå gör det förbaskat ont, trots korrekt amningsposition mm. enligt BB.

Jodå, det blir hårt där det ska vara mjukt. De på BB är inte alltid experter tyvärr.

 

[Tora]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

När det blir så där sårigt så är det oftast något som inte riktigt fungerar som det ska. Det som i normalfallet gör ont är när barnet suger sig fast och utdrivningsreflexen startar. Då kan det svida lite. Att det blir sårigt i början är för att bebisen inte får ett riktigt tag för den är så liten. Men på bara två-fyra veckor växer den lilla till sig och får då ett bättre tag. Många tänker då att nu har mina bröst härdat när det egentligen är att bebisen äntligen får till det ordentligt.

När man väl fått sår så är risken att man får svamp och då blir det svårläkt. Man kan prova bada vårtorna i vichyvatten för att se om det hjälper. Om bebisen har svamp i munnen så blir du dock återsmittad och kan också vara en förklaring till varför hon inte får ett riktigt tag.

Jag brukar rekommendera att man skaffar sig en skön och bekväm fåtölj och en stor amningskudde. Denna kombination gör att man får båda händerna fria då man inte behöver hålla bebisen med händerna.

Sen ska bebisen inte vrida på huvudet när man ammar utan man ska ha mage mot mage. Det kan underlätta om både du och bebis är nakna i början. Du lägger hennes mage mot din mage och rullar/tippar henne mot dig. Amningskudde och en bra fåtölj underlättar där.

Du skriver inte hur ofta eller hur länge du ammar. I början ska man nog räkna med tre gånger i timmen, 20 minuter åt gången. Detta brukar vara viktigt för att få igång amningen ordentligt.

En annan sak som kan hjälpa när bebisen släpper hela tiden är att mjölka ut lite för hand innan man lägger till bebisen till bröstet. Detta för att dels kan det vara svårt för bebisen att få ett bra tag på ett spänt bröst men dels kan även själva utdrivningsreflexen vara så stark att bebisen tycker det är otrevligt.

Om du vill fortsätta amma så är min varmaste rekommendation att söka hjälp på Amningshjälpen eller någon amningsmottagning. Tyvärr kan råden man får från BVC och liknande vara helt felaktiga och göra mer skada än nytta.

Jag minns själv när jag startade en tråd här på Bukefalos för 13 år sedan om att amningen inte fungerade. Det löste sig till slut men det tog sin lilla tid och krävde en del jobb. Den stora vändningen kom när jag fick hjälp av någon som verkligen var amningskunnig. Hade jag lyssnat på BVC och deras helt kontraproduktiva råd hade jag aldrig fått amningen att fungera.

 

[Imogen]

Om det gör ont trots amningsnapp då? Då kan det ju inte skava mot gommen och hon har hela nappen i munnen så mer tag kan hon ju inte få. Ändå gör det förbaskat ont, trots korrekt amningsposition mm. enligt BB.

Min erfarenhet är att personalen på bb är väldigt olika bra på att guida och ”felsöka” amning. En del är suveräna och andra inte. Så med andra ord så att bb sagt att det är korrekt behöver det inte alltid vara så.

Så chansen finns att du kan få mycket bättre hjälp av en amningsmottagning eller Amningshjälpen

 

[vemsomhelst123]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Det gjorde jätteont i några veckor för mig. Men vi kombinerade flaskmatning och amning i princip från start. Tuttförvirring är inte något som det finns evidens för öht, så det kan du släppa. Jag ammade iofs bara till tre månader, pappan var primär anknytningsperson då jag började jobba efter 6veckor och jag var bortrest samtidigt som hon var sjuk och bara pappa fick mata i några dagar (jag fick inte flaskmata heller).
Jag körde Elisabeth Arden salva på brösten, det hjälpte bäst för mig.
Hade jättesvårt att ta råd av någon anledning, kanske för att pressen att amma var så stor.

 

[Marty]

Jag gav upp amningen redan efter ett par dagar då bebis inte tog bröstet så bra. Jag valde att gå över till pumpning vilket var en extrem lättnad för både mig och sambon. Vi kunde då hjälpas åt med matning men samtidigt kunde jag ge min bebis bröstmjölk vilket jag gärna ville. Jag pumpade tills bebis var ca 3 månader och då började vi fasa in lite ersättning. Då hade jag kunnigt fylla frysen med mycket bröstmjölk så bebis vad 5 månader typ innan vi gått över helt på ersättning.

Det som kunde vara lite meckigt var att få till pumpning när man var iväg. Jag pumpade ca var 3-4e timme på dagen. Sista pumpning ca 23 på kvällen och första kring 06. Var även lite meckigt att pumpa när jag var ensam med barnet på dagen och hon var vaken. Hade elektrisk dubbelpump och pump-bh så det funkade ok ändå. Förvarade mjölk i kylen så det alltid fanns för ca 1 dag framåt. Pumpade jag ut mer frös jag in. När man åkte iväg var det rätt smidigt att ha i kylväska och värma i vattenbad. En liten termos med hett vatten och en liten bunke så var det varmt på några min. Hemma använde vi flaskvärmare.

Om du ändå vill kämpa vidare med amning så skulle jag försöka få hjälp på amningsmottagning. Jag hade nohäg kämpat längre om jag fått bra hjälp. Vi var inne på BB 2 ggr för hjälp. Båda gångerna tog bebis tutten direkt. Hemma kämpade vi i timtals. Tyckte inte BB kunde förklara för mig hur jag skulle göra när det krånglade. Nu funkade det ju så bra för mig att pumpa och jag blev inte så låst, så jag är ändå nöjd med hur det blev. Kände dock mycket ångest innan vi valde att släppa amningen helt, men bara lättnad efter.

 

[Monkie]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Jag skulle verkligen vilja rekommendera babybaby.se. Hon är på Instagram också!

 

[Krystalline]

Jag vill också slå ett slag för att kolla bebisens tungband. Jag hade ett helvete de första sex veckorna tills det klipptes, sen fungerade det smärtfritt tills vi ville lägga av.

 

[julgrisen]

Jag har inga råd att ge om amning eftersom jag fick ge upp det rätt tidigt när mina barn inte gick upp i vikt, men jag har hört väldigt gott om amningsmottagningen!
Jag har flaskmatat mina barn och det har gått superfint, sen önskar jag att det inte var så himla mycket fokus på att man ska amma för jag har tidvis mått väldigt dåligt över att jag inte haft möjlighet och att jag kanske borde kämpat mer.
Nu har vi bara gett ersättning men själva grejen med flaskmatning har jag ändå tyckt varit rätt praktiskt, det är lätt att ta med sig och vi har kunnat dela på nätterna från början.

 

[orkide]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Amning kan vara svårt i början! Ni båda är nybörjare och ska lära er.

Du har fått många bra tips i tråden, har för mig att du bor i Sthlm så kontakta Amningshjälpen. Be dem kolla tungbandet, med för kort tungband blir taget fel och då gör det ont.

Vill skicka lite stryka till dig för att orka kämpa. Jag tycker det var svårt och bökigt till en början, behövde också amningsnapp och fick inte riktigt till bra position och var även orolig att mjölken skulle ta slut (vilket inte kan hända). Kämpade på i två månader med amningsnappen och tyckte det gick bättre än i början men ändå inte helt bra - efter Amningshjälp och remiss till Öron/näsa/hals så klipptes ett lite kort tungband och det gjorde all skillnad. Jag trodde verkligen aldrig att det skulle gå att få helt perfekt amning, lilla I skrek så hon blev lila när vi tränade utan napp. Det kan gå fort när det vänder och blir bättre.

För mig har det var det smidigaste och mysigaste sättet att mata mitt barn, det är helt klart jobbigare nu när man ska ha med sig mat och bestick och haklapp och det blir smutsigt överallt.

Stort lycka till!

 

[nejlica]

Jag pumpade och gav mjölk i flaska ett halvår eftersom amningen inte fungerade. Alls. (På åttamånaders-kontrollen fick vi en kommentar om att oj, vilket kort tungband hon har...).

Mjölken håller några timmar i rumstemperatur och ca tre dagar i kyl . Det bästa vi gjort matningsmässigt var att inte värma den till att börja med. Ersättning och nu välling dricks fortfarande "kall" snart tre år senare och det är så smidigt! (Mjölken ska alltså inte vara kylskåpskall men kan ges rumstempererad.)

I typ fyra månader pumpade jag precis allt som barnet åt innan vi trappade ned lite och visst kändes det bra att kunna ge barnet den "bästa möjliga mat", och det är fullt möjligt att flaskmata på heltid utan ersättning. Men i efterhand kan jag lätt konstatera att det inte var värt det. Allt folk säger om att vila när barnet sover osv kunde ju liksom bara slänga sig i väggen, sov hon satt jag med pumpen, jämt. Ingenting annat blev gjort heller. Hade i efterhand gärna pumpat lite, men blandat in ersättning på en gång, så det är väl bästa rådet jag kan ge egentligen, att inte försöka in absurdum, jag hade hellre lagt den tiden på annat umgänge med bebis som inte är lika ångestfyllt!

 

[julgrisen]

Jag pumpade och gav mjölk i flaska ett halvår eftersom amningen inte fungerade. Alls. (På åttamånaders-kontrollen fick vi en kommentar om att oj, vilket kort tungband hon har...).

Mjölken håller några timmar i rumstemperatur och ca tre dagar i kyl . Det bästa vi gjort matningsmässigt var att inte värma den till att börja med. Ersättning och nu välling dricks fortfarande "kall" snart tre år senare och det är så smidigt! (Mjölken ska alltså inte vara kylskåpskall men kan ges rumstempererad.)

I typ fyra månader pumpade jag precis allt som barnet åt innan vi trappade ned lite och visst kändes det bra att kunna ge barnet den "bästa möjliga mat", och det är fullt möjligt att flaskmata på heltid utan ersättning. Men i efterhand kan jag lätt konstatera att det inte var värt det. Allt folk säger om att vila när barnet sover osv kunde ju liksom bara slänga sig i väggen, sov hon satt jag med pumpen, jämt. Ingenting annat blev gjort heller. Hade i efterhand gärna pumpat lite, men blandat in ersättning på en gång, så det är väl bästa rådet jag kan ge egentligen, att inte försöka in absurdum, jag hade hellre lagt den tiden på annat umgänge med bebis som inte är lika ångestfyllt!

Gud vad jag förstår dig! Jag försökte pumpa i en vecka eller så men blev helt förstörd av det. Sen hade det kanske gått enklare om jag haft mer mjölk men nu blev det bara ångestfyllt och tog tid från både vila och att vara med barnen.

 

[TeamLundVer]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Du måste inte träna utan napp. Jag hade amningsnapp till att Felicia var 2-3 månader. Det fanns inte en chans att jag hade provat utan innan dess.

Du kommer få till tekniken med att sätta dit nappen med en hand. I början fick jag hjälp med att lägga henne mot bröstet så att hon inte drog bort nappen.

 

[Emtherlia]

Med första barnet funkade amningen bra och gjorde inte så ont i början, hade amningsnapp hela tiden (7 mån) pga hon fick inte tag om bröstet annars.

Nu med andra barnet så funkade inte amningen för det gjorde så fruktansvärt ont, jag grät och hade ångest varje gång hon skulle äta vilket ju var måååånga gånger på ett dygn. Stora sår på bröstvårtorna och det kändes som tusen nålstick hela tiden. Fick massa råd och tips och pratade med amningsmottagningen men inget hjälpte. Purelan, lufta (jag gick med bara bröst i flera veckor...), bröstmjölk, multi-mams kompressorer, hamburgergrepp, inget gjorde det bättre.

Så jag valde att pumpa i stället och ge i flaska då jag kände att jag ändå hade så mkt mjölk och det kändes bättre. Sen blev det för tidskrävande (30 min per gång typ var tredje timme) så nu när hon är 3 mån så pumpar jag 3 ggr/dygn vilket gör att hon får ersättning hälften av gångerna och bröstmjölk hälften av gångerna.

Jisses vilken ångest jag hade innan jag tog beslutet, för alla välmenande råd fick mig att bara känna mig sämst, att jag borde försöka mer och att allt annat än amning är dåligt för barnet.

Nu är jag nöjd över beslutet, att ha barn är jobbigt och man måste göra det enkelt för sig själv och sin familj, så gott det går. Så hur du än väljer att göra, förenkla för dig själv. Som någon skrev, om du fortsätter amma och med amningsnapp, köp flera stycken! Om du väljer att ge ersättning/pumpa, köp flera flaskor så du inte behöver diska ur en mitt i natten.

 

[Fibusen]

Jag hade också ett jäkla meck med amningen vid första barnet. Hade såå ont, grät vid varje amning (som skedde varannan timme) Försökte få hjälp av BM , som sa att jag skulle smörja med bröstmjölk ...
Till slut efter flera veckor blev det bättre med massvis med purelan men jag kommer ihåg hur hemskt det var.
Njöt inget av den tiden, kommer bara ihåg smärtan och tröttheten.

Så här i efterhand var det inte värt det. Kanske BM inte fattade att mina stackars variga bröst behövde mer hjälp än bröstmjölk.
Smärtan var nog EN del i förlossningsdepressionen som kom.

Det är mysigt att amma när det fungerar, men inte till vilket pris som helst. Jag önskar någon sagt det till mig, själv hade jag fullt upp att hålla näsan över vattenytan och var inte kapabel att förstå hur illa det egentligen var.

För mig var det också riktigt riktigt illa. Sonen född för tidigt, jag hade dåligt med mjölk plus hans dåliga sugreflexer. Det gjorde ont, blev en ren ångestkänsla, jätteledsen bebis osv. Jag satt och var livrädd för att bebis skulle vakna tillslut för jag visste att då skulle vi få lov att börja om med matningen.

Allt tjat om att det var bara att fortsätta, att det ”ska” göra ont och att ju mer jag pumpar desto mer kommer det igång. Jag slet under 4 veckor kanske, sen gav jag upp, slutade pumpa, slutade försöka, gav bara enbart ersättning. Det kändes som om någon lyfte av en 100-kilos sten från axlarna. Jag fick inte det minsta ont i brösten av att bara avsluta helt från ena dagen till den andra.

Jag tror verkligen inte att amning är för alla….

 

[Waco]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Jag gav upp amningen efter 1 vecka. Vi hade liknande strul. Dottern tappade ca 0,5 kg i vikt av sina 3,3 kg hon föddes med. Jag släppte amningen helt och gick över till ersättning. Jag fick nämligen inte ut någon mjölk vid pumpning heller.

Det var så behändigt med ersättning och flaska! Vi kunde dela på all matning jag och mannen utan krusiduller!

 

[anonymApril]

Ja, jag kände att detta förtjänade en egen tråd. Liten är nu 2,5 vecka och amningen är tuff. Hon vill inte ta mitt bröst trots upprepade försök utan vi får använda amningsnapp. När hon är hungrig eller ledsen så vevar hon som tusan med armarna och greppar tag i allt hon får tag på, vilket innebär att hon vid varje amningstillfälle drar loss amningsnappen så vi får bröstmjölk över oss. Jag behöver även båda händerna för att få dit den rätt vilket innebär att jag måste lägga ifrån mig henne några sekunder och då blir hon ännu mer otålig, så går det runt så..

Amningen gör även ont. Det gör mindre ont med nappen, men ändå ont, utan gör det väldigt ont. Det gör såklart att jag dragit mig för att träna utan nappen men har ändå bestämt mig för att jag måste, men utan framgång då.

Det är dessutom ett himla meck med den där nappen, brösten är ömma så jag smörjer dem med Purelan och då fäster inte nappen så jag får tvätta av dem innan. Sen ska den sköljas innan och efter varje amning. Det blir en del att ordna med och upp och ner ur sängen på nätterna.

”Alla” säger att det blir bättre, amningen, men jag är lite rädd för att min hud tyvärr fungerar lite annorlunda. Den blir inte härdad, jag har haft det här problemet med skor och kläder hela livet och det spelar ingen roll hur mycket de kliar sig i huvudet inne på Löplabbet och inte förstår varför jag fortfarande får skavsår av väl insprungna skor. Så är det för mig, vilket såklart gör mig orolig för huruvida mina bröst kommer att vänja sig eller inte.

Så nu känner jag mig rådvill. Jag VILL amma, dels för min egen skull för det är ju himla praktiskt om man får det att funka. Men även för hennes skull. Men just nu är det varken trevligt för henne med all strid och min stress blir ju såklart smittsam.. eller för mig som har ont och dessutom ändå behöver göra allt meck som kommer med flaskmatning.

Jag vet inte hur jag ska tänka? Är det för tidigt att börja överväga alternativen, är jag otålig?

Hur fungerar det med flaskmatning? Jag känner att jag har noll koll på det praktiska kring det. Pumpar man och ställer i kylen, värmer i vattenbad vid behov? Hur gör man om man är på språng, håller sig bröstmjölk i rumstemperatur ett tag eller måste man ha ersättning om man inte är hemma? Kan man kombinera ersättning och bröstmjölk? Erfarenheter av flaskmatning, är det hemskt meckigt?

Vill liksom några andra i tråden nämna att kort tungband kan orsaka smärta och problem vid amning, verkar vara vanligare än man tror. Det är något man kan be att få kollat på bvc. Även läppbandet kan ställa till problem.

Hoppas att det löser sig hur ni än väljer att fortsätta, amning eller flaskmatning

 

[gulakatten]

@Voeux Hur går det för dig?

Jag ammar också med amningsnapp och jag är nog mindre noggrann än du, vilket kanske gör det logistiken lite enklare? Jag tvättar av nappen direkt efter men gör inget särskilt med den innan. För att den ska fästa har jag lite saliv på den bara. Jag tycker MAM-kompresserna är bättre än purelan också och de påverkar inte hur bra amningsnappen fäster .

Min bebis kan också fäkta lite med armarna men efter att en barnmorska korrigerat min amningsställning har det blivit mycket bättre. En bra, hård amningskudde över magen, bebisen supernära mage mot mage, fast tag om skuldrorna/ryggen på bebisen, bebisen i rak linje över brösten och med hakan och ansiktet pekandes uppåt. För mig gjorde det all skillnad - hon kan liksom inte joxa runt lika mycket då.

Hoppas du kan få bra hjälp med amningen och få ordning på det. Och vill/orkar/kan du inte - kör på ersättning. Finns ingen anledning att plåga sig längre än nödvändigt.