Beemergirl
Trådstartare
Har varit inne och smygläst här på trådarna om barn å föräldraskap å har nu börjat fundera.... Vill jag ha barn eller inte? 
När jag va i femårsåldern så svarade jag alltid alla som frågade vad jag skulle bli när jag blev stor: " Jag ska ha fem barn och bli sjuksköterska!" Nu blev jag inte sjuksköterska , iofs inte försent än men yrket lockar inte det minsta, och skulle jag fortfarande vilja ha fem barn så måste vi nog ligga i!!!
Nu är jag snart tretti (kanske har jag nån form av kris?) och tanken på barn skrämmer mig... Kan lixom inte tänka mig med en barnvagn och än mindre med en stor mage...
Kanske är jag självisk som bara tänker att skaffar vi barn så får mina fyrbenta barn inte "plats". Ser som dom som mina barn nu och lägger typ varje krona och ledig minut på dom, vill att dom ska ha det bästa!
Min sambo och jag har varit tillsammans i typ sju år, bott ihop i sex år och vi pratar inte barn heller egentligen. Dom gånger i början av förhållandet som vi diskuterade det så sa han att han vill fylla 30 först, det är två år sedan. Sen sa jag att jag oxå ville fylla tretti först. Ja, som sagt detta kommer vi nog skjuta på framtiden tills det är försent.... Aja jag vet ju ändå inte om jag vill eller inte...
I alla trådar jag läst här så sägs det att man "känner" när man är mogen eller att man mognar med magen.... Vad vet jag, jag har en känsla av att jag aldrig kommer känna mig mogen för detta men samtidigt så är jag lite avis på alla andra som "vågar"...
Vad säger ni, har ni nån bra diagnos på vad som rör sig i mitt huvud?
När jag va i femårsåldern så svarade jag alltid alla som frågade vad jag skulle bli när jag blev stor: " Jag ska ha fem barn och bli sjuksköterska!"
Nu blev jag inte sjuksköterska , iofs inte försent än men yrket lockar inte det minsta, och skulle jag fortfarande vilja ha fem barn så måste vi nog ligga i!!! Nu är jag snart tretti (kanske har jag nån form av kris?) och tanken på barn skrämmer mig... Kan lixom inte tänka mig med en barnvagn och än mindre med en stor mage...
Kanske är jag självisk som bara tänker att skaffar vi barn så får mina fyrbenta barn inte "plats". Ser som dom som mina barn nu och lägger typ varje krona och ledig minut på dom, vill att dom ska ha det bästa!
Min sambo och jag har varit tillsammans i typ sju år, bott ihop i sex år och vi pratar inte barn heller egentligen. Dom gånger i början av förhållandet som vi diskuterade det så sa han att han vill fylla 30 först, det är två år sedan. Sen sa jag att jag oxå ville fylla tretti först. Ja, som sagt detta kommer vi nog skjuta på framtiden tills det är försent.... Aja jag vet ju ändå inte om jag vill eller inte...
I alla trådar jag läst här så sägs det att man "känner" när man är mogen eller att man mognar med magen.... Vad vet jag, jag har en känsla av att jag aldrig kommer känna mig mogen för detta men samtidigt så är jag lite avis på alla andra som "vågar"...
Vad säger ni, har ni nån bra diagnos på vad som rör sig i mitt huvud?
