Vill inte se på då han förstör sitt liv

[Emor]

Jag borde kanske vara anonym, men skitsamma.

Min bror håller på att förstöra sitt liv. Han har fått problem med droger och alkohol, och kommer därför inte på jobbet titt som tätt. Har hittat honom snudd på livlös i lägenheten och han har hamnat på iva. Han har legat inne på psykakuten, via förmedling ifrån lasarettet, och via självintag. Han går och pratar med någon, och säger att han vill fixa allt, men gång på gång på gång så åker han dit, dyker inte upp på jobbet och är dyngrak som bäst.

I läget som är nu misstänker jag att han snart blir av med jobbet, och då vet jag inte alls hur det ska gå, det har trots allt varit en stor orsak till att han ännu hållit sig såpass över ytan.

Min bror vill att jag vet om problematiken, han vill att jag har kontakt med hans människa som han pratar med. Ändå känner jag mig så hjälplös. Jag kan inte tvinga honom att bo hos oss, för att hålla honom undan ifrån all skit. Jag kan inte heller bo hos honom, det är inte en lösning. Så vad gör man egentligen? Just idag dök han inte upp på jobbet, igen. Dyngrak kom han ut, hade inte sovit på hela natten och var inte i skick att ens stå utan stöd. Jag blir så ledsen, och arg. Och känner mig så maktlös. Ska jag bara se på då han förstör sitt liv?

 

[Rosett]

Ska jag bara se på då han förstör sitt liv?

Tyvärr måste du nog det. Han är vuxen och måste ta sig ur det själv. En del måste slå i botten innan de kan ta sig upp igen.

 

[Lovisaleonora]

Tyvärr har du inget val. Du kan inte hjälpa honom innan han själv söker hjälpen och är beredd att göra det som krävs.

Men du behöver hjälp. Det finns många bra stödgrupper, själv rekommenderar jag varmt www.al-anon.se. Det är för många en oerhörd befrielse i att få stöd av andra i samma situation, höra hur de fått hjälp och hur de hanterar situationen.

Det finns mycket att läsa på nätet om missbruk, jag tycker tolvstegsprogrammet har bra information som hjälper även anhöriga förstå.

Här är lite saklig information om AA http://sv.wikipedia.org/wiki/Anonyma_Alkoholister

Läs gärna om de tolv stegen, de är alla värdefulla. I Sverige är det ett andligt program snarare än ett strikt religiöst. Ingen bör avskräckas av de till synes religiösa inslagen.

 

[Hermelin]

Det måste vara hemskt frustrerande att bara se på när det går åt helvete. Du kan fortsätta att vara stöd och finnas där för honom så att han den dagen han vill ha hjälp vet att den finns. Men som sagt, innan han själv vill ha hjälp så är det inte mycket mer du kan göra.

 

[Kilauea]

Om han vill att du vet om så kanske du kan berätta om Texaz och visa den tråden. I ett hopp om att det ska hjälpa.
Ofta är det väl tyvärr så att de måste ha viljan för att klara att ta sig ur och vissa har inte det.

 

[Emor]

Han säger att han vill, har lagt in sig själv, men skrev ut sig och åkte hem och söp... Men det var iaf ett steg i rätt riktning.

Kanske är det så, att han måste nå botten på riktigt, bli av med jobb och ev lägenhet, för att kunna skärpa sig, men jag är så rädd att det blir vindpusten över kanten. Att hamna på iva kanske inte var botten nog.

Men det är helt värdelöst att bara stå vid kanten och titta på. Aldrig känt mig så maktlös i hela mitt liv.

@hemlig , jag har den tråden i bakhuvudet också, jag tror att min bror och hennes son verkar vara lika, och det skrämmer mig. Han har dock insett att drogerna faktiskt är ett problem, men spriten kan han varken låta bli eller se ett bekymmer med, jo ibland, men sen lockar det och han åker dit direkt.

 

[Texaz]

Han säger att han vill, har lagt in sig själv, men skrev ut sig och åkte hem och söp... Men det var iaf ett steg i rätt riktning.

Kanske är det så, att han måste nå botten på riktigt, bli av med jobb och ev lägenhet, för att kunna skärpa sig, men jag är så rädd att det blir vindpusten över kanten. Att hamna på iva kanske inte var botten nog.

Men det är helt värdelöst att bara stå vid kanten och titta på. Aldrig känt mig så maktlös i hela mitt liv.

@hemlig , jag har den tråden i bakhuvudet också, jag tror att min bror och hennes son verkar vara lika, och det skrämmer mig. Han har dock insett att drogerna faktiskt är ett problem, men spriten kan han varken låta bli eller se ett bekymmer med, jo ibland, men sen lockar det och han åker dit direkt.

Känner så med dig!
Som fler skriver så måste han själv ha den riktiga viljan, och ofta måste det hända något drastiskt (Leo blev ju av med jobbet, MEN var välkommen tillbaka om han kunde bli ren). Tyvärr hör återfall många gånger till i tillfrisknandet
Öppenvården var bra för honom, i väntan på ev behandlingshem, dock hjälper varken inte behandling så länge personen i fråga inte vill själv, till 100%!

Vad omgivningen kan göra? Nolltolerans! INGEN kontakt så länge personen är påverkad. Det låter, och är, tufft! Men det finns absolut ingenting man kan göra, så länge personen inte själv har kommit fram till att viljan verkligen finns.
Även när viljan finns så är det ett otroligt tufft arbete att ta sig ur missbruket, och det arbetet måste de själva göra. Däremot kan man finnas med och stötta, hitta på saker tillsammans osv.

Som anhörig är det bra att lära sig hur man ska agera, kom mig själv aldrig för att gå på Al-anon möten, men hade ju kontakt med drogmottagningen för unga och var med på deras underbara anhörigdagar!
Jag hoppas innerligt att det går bra för din bror, det gör ju trots allt det för många.
Du får gärna höra av dig om du vill prata! Stor Kram

 

[BernT]

Har han alkoholproblem som påverkar jobbet så är arbetsgivaren skyldig att rehabilitera, definitivt inte sparka! Tex myndigheten jag jobbar för har flera pågående fall just nu där medarbetare har alkoholproblem och därför är skickade på behandlingshem alt fått andra resurser efter behov.

 

[purity_666]

Exakt, jobbet har rehabiliteringsansvar. Har jobbat med några som skickats på behandlingshem genom jobbet.

När det gäller stödet är egentligen bästa hjälpen att inte hjälpa. Då menar jag att inte städa upp i personens röra. Städa aldrig hans hem efter ett fylleslag, ge inte ursäkter åt honom när folk frågar, ge inte pengar om han använt sina på droger. Säg att han är välkommen när han är nykter. Finns där när han är nykter, stötta om han åker in på behandling osv, men hjälp honom inte i beroendet. Det är tufft och jag råder dig absolut att ta kontakt med anhöriggrupper.

Börjar det bli illa kan du också göra anmälan till socialtjänsten. Det känns fel, som att "skvallra" men han behöver ju hjälpen.

 

[Lovisaleonora]

Det är jätteviktigt att markera att det inte är OK för dig. Du kan inte göra valen åt honom, men du kan välja att sätta gränser.

Att inte umgås när han är onykter. Att inte låna ut pengar eller på annat sätt stötta ekonomiskt (vissa köper mat så missbrukaren kan använda sina egna pengar till droger). Inte städa upp, inte bortförklara. Tydliga gränser.

Det är jättesvårt, men samtidigt måste du vara rädd om dig själv. Känns det inte bra, ska du inte gå med på att han t ex dyker upp onykter. Värna om dig själv. Låt dig inte dras med.

Som närstående är du medberoende och det är något som tyvärr kräver en del arbete.

 

[Kattennizze]

Känner så med dig!
Som fler skriver så måste han själv ha den riktiga viljan, och ofta måste det hända något drastiskt (Leo blev ju av med jobbet, MEN var välkommen tillbaka om han kunde bli ren). Tyvärr hör återfall många gånger till i tillfrisknandet
Öppenvården var bra för honom, i väntan på ev behandlingshem, dock hjälper varken inte behandling så länge personen i fråga inte vill själv, till 100%!

Vad omgivningen kan göra? Nolltolerans! INGEN kontakt så länge personen är påverkad. Det låter, och är, tufft! Men det finns absolut ingenting man kan göra, så länge personen inte själv har kommit fram till att viljan verkligen finns.
Även när viljan finns så är det ett otroligt tufft arbete att ta sig ur missbruket, och det arbetet måste de själva göra. Däremot kan man finnas med och stötta, hitta på saker tillsammans osv.

Som anhörig är det bra att lära sig hur man ska agera, kom mig själv aldrig för att gå på Al-anon möten, men hade ju kontakt med drogmottagningen för unga och var med på deras underbara anhörigdagar!
Jag hoppas innerligt att det går bra för din bror, det gör ju trots allt det för många.
Du får gärna höra av dig om du vill prata! Stor Kram

Jag måste få fråga dig, ursäkta TS, men jag har ett liknande problem. En ung släkting på min mans sida håller på med droger. Han har jobb sporadiskt, vill inte jobba för han vill kunna droga ist tror jag, umgås med fel personer etc etc. Han bor fast han är myndig sen några år, hemma hos sin pappa. Pappan bryr sig inte nämnvärt om problematiken eftersom han inte orkar längre. Ska pappan kasta ut honom?

 

[Texaz]

Jag måste få fråga dig, ursäkta TS, men jag har ett liknande problem. En ung släkting på min mans sida håller på med droger. Han har jobb sporadiskt, vill inte jobba för han vill kunna droga ist tror jag, umgås med fel personer etc etc. Han bor fast han är myndig sen några år, hemma hos sin pappa. Pappan bryr sig inte nämnvärt om problematiken eftersom han inte orkar längre. Ska pappan kasta ut honom?

Ja!
Just att sätta tuffa gränser KAN vara en anledning för den som drogar att rycka upp sig, iaf se att missbruket får konsekvenser. Det minsta man kan göra är att inte släppa in dem när de är påverkade.....
Dessutom måste man se till att SJÄLV få ett bra liv, och inte bli medberoende....

 

[Lovisaleonora]

@Kattennizze - jag tycker pappan ska söka stöd först och främst. Det är ingen man lättvindigt gör, kastar ut en ung människa på gatan.

Samtidigt kan det vara det som krävs, men som sagt: för pappans skull behöver han stöd i den här situationen. Det finns många instanser att vända sig till, vissa väljer en intervention tillsammans med missbrukaren för att försöka få till stånd insikt och en öppning för att hjälpa.

Att curla och fortsätta ordna upp situationen (och erbjuda villkorslöst boende) så det blir bekvämt att fortsätta droga är däremot aldrig svaret.

 

[Kattennizze]

N

Ja!
Just att sätta tuffa gränser KAN vara en anledning för den som drogar att rycka upp sig, iaf se att missbruket får konsekvenser. Det minsta man kan göra är att inte släppa in dem när de är påverkade.....
Dessutom måste man se till att SJÄLV få ett bra liv, och inte bli medberoende....

nä han sköter sig när han är hos pappan men sen så sticker han iväg en vecka eller så och knarkar. Och kommer hem i uruselt skick. Pappan skulle aldrig söka stöd, för han tycker nog inte att det är ett problem så länge han sticker det berömda huvudet i sanden, dessutom jobbar han runt 90 timmar i veckan...när jag skriver inser jag att det här är ett större problem än bara med sonen. Nu ska jag inte kapa tråden mera, tack för era svar.

 

[Rialavargen]

Hejsan
Vi är i samma situation. Vi har en ung kvinna som håller på att förstöra sitt liv med droger, skulder och den skit som det drar med sig. Hon har aldrig haft ett arbete. Hon har aldrig fullföljt något.

Hennes närmaste, mamma och mormor tror och slutar aldrig att hoppas att hon ska lämna det där livet. Jag däremot har gett upp hoppet. Jag resonerar numera likgiltigt att vi älskar henne, men avskyr det hon gör. Vi träffas, är glada och har kul, men vi gillar inte hennes liv.

Det har alltid varit så mycket drama kring henne, allt sker så snabbt, in på behandling och ut snabbt och några lugna veckor sen brukar det barka åt skogen igen. Nu har jag varit med om det så många gånger, samt att hon numera är 22 år och vi kan inte fortsätta vara hennes räddare.
Nu får hon stå för att hon drogar upp pengar som hon har lånat. Tidigare var vi ju desperata och försökte alltid hjälpa till även ekonomiskt. Nu går dessa pengar till våra egna barn.

Jag är så otroligt less på hennes beteende. Hon är en ständig källa till besvikelse. MEN jag vet också att hennes liv har inte varit lätt. De människor som skulle stå för hennes trygghet när hon växte upp, har varit en ständig källa till besvikelse för henne.

Varför berättar jag allt detta . Vet inte. Det är så otroligt beklämmande att se unga människor slarva bort sina liv. Man vill nästan leva livet åt dem. Sätta på en ratt på deras rygg och styra dem. Det går ju inte.
Man får stå vid sidan av, trösta dem när det är som besvärligast och vara den medmänniska man är. Ställa de kvar man själv tycker är relevanta. Vara den syster, släkting man är.
Vi har beslutat att fira de högtider som är med henne, hon älskar att komma och hälsa på och det tycker vi om.
Vi umgås och har trevligt, men vi ställer inga krav, längre, vi blir bara besvikna.

 

[Girasol]

Du kan göra en orosanmälan till soc. Det gjorde min mamma på min morbror. Då måste soc ta kontakt för att ta reda på hur det ligger till. Min morbror fick en vända på torken och sen ett behandlingshem och de har koll på honom eftersom han ofta faller tillbaka i sitt grava alkoholmissbruk. Har för mig de t o m tvångsomhändertog honom en vända -vilket var en välsignelse för oss runt omkring.

 

[Emor]

Har han alkoholproblem som påverkar jobbet så är arbetsgivaren skyldig att rehabilitera, definitivt inte sparka! Tex myndigheten jag jobbar för har flera pågående fall just nu där medarbetare har alkoholproblem och därför är skickade på behandlingshem alt fått andra resurser efter behov.

Nej det vet jag. Det är inte chefen som har sagt att han hänger löst, men det känns som att det borde vara logiskt av den anledningen att han t ex när han får problem inte kontaktar chefen och sjukskriver sig, utan helt sonika inte dyker upp etc. Chefen är stöttande och vill givetvis att han ordnar upp det. Det är dessutom ett litet företag, som bara har 2 anställda, så det märks mycket när han då inte dyker upp.

*kl*

Idag for han på jobbet onykter...

 

[Texaz]

Kontakta företaget? De borde ju vara intresserade av att han dyker upp i bra skick.

Chefen behöver antagligen också stöd för att kunna agera på ett bra sätt, det är väldigt lätt att sitta här och tala om hur man SKA bete sig, men ack så svårt när det handlar om någon i sin närhet...

Det enda råd jag kan/vill ge, är att kontakta de som ansvarar för drogmottagningen i kommunen, de VET hur man ska göra, och då kan det bli rätt från början. Det är så lätt att i välvilja försöka på sätt som inte är så bra i slutändan. Det finns så mycket kunskap hos andra, och de VILL hjälpa till!

Kan även tillägga att min sons uppvaknande kom när han åkte fast för drograttfylla och förlorade jobbet. Det KUNDE ha varit räddningen, tyvärr återföll han en gång för mycket, MEN för många går det bra efter en sån sak! Drogandet MÅSTE få konsekvenser i form av att man åker fast, riskerar sitt boende, inte får träffa sina nära...för att den som missbrukar ska se en verklig ANLEDNING till att ge upp drogerna.

Återigen, hoppas verkligen att det löser sig!!

 

[Emor]

Chefen är på semester, men han fick trots det veta att det inte är ok.

Drogmottagningen i kommunen har han kontakt med, dessvärre har hans kontakt där semester just nu, och han vill inte prata med någon annan.

Brorsan fick sig ju ett rejält uppvaknande i våras, då han körde ekonomin i botten, blev av med körkortet, hamnade på iva, allt uppdagades på jobbet osv, men som sagt, han har trillat dit ett antal gånger sedan dess...

 

[Texaz]

Sommar är ett elände med semestrar etc...

Tänker mer att ni som anhöriga kan kontakta drogmottagningen får att få hjälp och stöd i ERT agerande. För mig gjorde det enorm skillnad och livet enklare när jag hade stöd i mitt agerande (och ickeagerande..)
Det är så lätt att skuldbelägga sig själv, och därigenom göra "fel", eller snarare mindre rätt.

Att vara anhörig är oerhört påfrestande, det gäller att inse att man måste jobba för att själv må bra, inte för att få missbrukaren att sluta. Det kan bara personen själv göra.