Vill du komma till himlen?

[cili]

Jag tror på återvinning, så låt min själ få nytt liv i en ny kropp istället för att den hamnar i brännbart ihop med nuvarande skal

 

[Takire]

I denna situation vill jag inte hamna

 

[athena_arabians]

Det här har jag alltid känt vore bäst också. Men så pratade jag med en släkting som verkligen tror på himlen, och insåg att det blir lite problematiskt. Hennes version av himlen är att alla en älskar är där och allt är som en vill ha det. Jag svarade att jag kommer inte vara där, för jag vill inte till himlen, så det här med att alla en älskar är där fungerar ju inte.

Så antingen får hon inte himlen eller så får jag inte "min himmel". Eller så får hon en kopia av mig som inte är jag? Vi kom aldrig fram till något, hon blev mycket obekväm

Inte för att kritisera din släkting (jag har extremt stor respekt för vad folk väljer att tro på) men med tanke på hur komplex vår tillvaro är så ser jag definitivt problem med någon Kumbaya-variant av himlen. En av våra gåvor från Gud (om en tillhör den kristna flocken) är ju vår fria vilja och att ta ifrån oss den när vi kommer till himlen lirar inte i min ögon, jag älskar sannerligen inte alla min omgivning och skulle inte se det som någon "förmån" att förvandlas till ett viljelöst får för att komma till himlen.

Samtidigt vet jag ju att jag inte är kristen och sannerligen ytterst obevandrad teologiskt så det finns säkert någon fin teologisk förklaring. Att alla plötsligt skulle älska alla ser jag som en väldigt infantil tro.

Edit: Sedan skulle jag inte ge mig in i en sådan diskussion med någon djupt troende. Det är helt enkelt för känsligt i mina ögon.

Edit 2: Teologi ÄR jättespännande men det finns inte tillräckligt med tid för allt som är spännande...

 

[Habina]

Jag tänker mig nån slags variant på The good place. För mig finns det ingen mening med ett medvetet efterliv om jag inte har hästar omkring mig (precis som det är nu, utan häst ingen mening med livet).

Med min egensnickrade tro så ser jag dock flera olika möjligheter för vad som kan hända efter döden och känner tillförsikt i att det kommer bli bra oavsett hur det blir.

 

[Tranan]

Jag ångrade mig.

 

[Takire]

Jag har nyss sagt att jag vill vandra vidare på jorden men lite beror det förstås på omständigheterna. Att bara fara runt som en skugga bland levande vänner som gör en massa roligt som jag inte kan delta i verkar inte så lockande.

 

[Nahar]

Inte för att kritisera din släkting (jag har extremt stor respekt för vad folk väljer att tro på) men med tanke på hur komplex vår tillvaro är så ser jag definitivt problem med någon Kumbaya-variant av himlen. En av våra gåvor från Gud (om en tillhör den kristna flocken) är ju vår fria vilja och att ta ifrån oss den när vi kommer till himlen lirar inte i min ögon, jag älskar sannerligen inte alla min omgivning och skulle inte se det som någon "förmån" att förvandlas till ett viljelöst får för att komma till himlen.

Samtidigt vet jag ju att jag inte är kristen och sannerligen ytterst obevandrad teologiskt så det finns säkert någon fin teologisk förklaring. Att alla plötsligt skulle älska alla ser jag som en väldigt infantil tro.

Edit: Sedan skulle jag inte ge mig in i en sådan diskussion med någon djupt troende. Det är helt enkelt för känsligt i mina ögon.

Edit 2: Teologi ÄR jättespännande men det finns inte tillräckligt med tid för allt som är spännande...

Ja, jag tänker också att det blir väldigt konstigt. Hon menade också att alla ens djur fanns där, men det går ju inte sa jag, hunden bodde ju hos någon annan i tio år också - eller har alla delad vårdnad om husdjur i himlen?

Jag hade inte gett mig in i diskussionen med någon jag inte kände mycket väl och visste skulle klara det. Och dessutom avslutade vi när det blev obekvämt. Teologi är fantastiskt intressant, det svåra är bara att hitta de som faktiskt öppet kan diskutera sin tro utan att försvara den.

 

[Nahar]

Jag har nyss sagt att jag vill vandra vidare på jorden men lite beror det förstås på omständigheterna. Att bara fara runt som en skugga bland levande vänner som gör en massa roligt som jag inte kan delta i verkar inte så lockande.

Vad tänker du händer när jorden inte finns mer?

 

[Tuvstarr]

Hu nej, det hade ju varit jättejobbigt att vara tvungen att fortsätta existera i himlen efter att precis ha kämpat sig igenom ett helt liv.

Jag har i varje fall tänkt sluta existera helt då jag dör.

Näst bästa alternativet hade varit att födas på nytt, och ganska fort glömma att jag levt tidigare.

Att komna til himlen låter som ett av de värsta alternativen. Vad ska jag göra där i all evighet, liksom? Ligga på ett moln hela dagarna och klafsa runt i mjölk och honung? Och vara tvungen att träffa alla äldre skäktingar som redan dött?

Då hade det faktiskt känts mer lockande att bli ett spöke i ett fortsatt jordliv.

 

[Takire]

Vad tänker du händer när jorden inte finns mer?

Så långt har jag inte tänkt än. Kanske kan man få en alternativ livsform på en annan planet, alternativt bli en del av rymden i sig.

Det blir svårt för mig att föreställa mig såpass långsiktigt. (Jag tänker/hoppas att det nog ändå dröjer tills jorden inte finns mer.)

 

[Tirnanoogh]

Jag vill till himlen, kanske med sin egen slags himmel med allt det vackraste man kan tänka sig om det så är ett glittrigt palats på ett moln med regnbågar och norrsken och hästar, fantasidjur, en stuga, eller tropisk regnskog fast finare, om man vill simma i havet eller flyga kan man det, eller något man bara kan få fram i ens vildaste fantasi samtidigt som det kan ändras efter hur man vill och känner, man är ju fortfarande sig själv, men det är inget behov för det egentligen att skapa saker utan bara för att man vill, utan det är själva känslan att man är hemma och man är älskad och allt man någonsin saknat det har man, men man är samtidigt inte beroende av saker och sjukdom finns ju inte, och allt är på ett sätt som passar just precis en själv, och med de man tycker om, människor och djur. Total lycka och kärlek, och frihet hela tiden. Att aldrig bli missförstådd, man kan känna och få andra att känna ens kärlek och förstå ens tankar på ett annat sätt och helt komplett än på jorden, att eventuella missförstånd man försökt klara upp här blir förstådda av de beröra. Att allt det onda ur folks handlingar försvinner. Att all fysisk och psykisk smärta upplevd på jorden försvinner. Man kan minnas det man vill men att inget smärtar, man blir förlåten och andra blir förlåtna. Eller att det nu handlar om det som är i himlen och där finns inte smärta eller ondska bara kärlek och harmoni. Hur fina tankar jag skulle vilja förmedla till nära och kära, och okända, och detta hinder skulle inte finnas som på jorden att det är svårt att förmedla vissa saker genom bara ord, få andra att förstå ens tankar och funderingar speciellt ens nära och kära så de kan få känna all kärlek man ha för de på ett helt annat sätt.

Om inte alla skulle få eller vilja till himlen... så att alla isåfall har sitt eget val och det måste ju ändå respekteras på något sätt, eftersom allt ska väl ske med fri vilja och frihet, så då går ju inte det så bra ihop med tvång.. jag skulle kunna prata med någon om sådant här i verkligheten hur länge som helst, och just det saknar jag, att kunna kommunicera med någon på ett sådant helt annat plan och djupare. Just nu känner jag inte ens en person som tycker om att prata om liknande saker med så gott det går och det saknar jag här och nu på jorden då i form av en människa då..

Jag tror på Gud och Jesus och himlen även om det är svårt ibland så vill jag det, så alltså tror jag, men har knappt gått i kyrkan och de få gånger jag försökt gå vet jag inte vad jag tyckte om det jag trivdes kanske inte helt, och har väl egentligen inte lärt mig något av det man ska kunna om bibeln osv., så vet inte om jag då kan kalla mig kristen eller inte, men om Gud är som jag då tänker att han är, så får man vara precis som man är, och det är nog och tillräckligt oavsett. Och vill man då till himlen så hoppas jag man får det.. på ett sätt blir det ju till ens egen himmel om man inte vill då är ju det en slags himmel kanske.. det är väl inte så många som vill till något slags helvete ha ont och lida, så att man vill ha det bra eller få slippa känna att man existerar, det kanske också kan bli som en himmel.. För alltså finns det en himmel så måste väl ändå meningen vara att man får vara som man vill, så mycket eller lite man vill. Men jag vill verkligen också tro att alla människor är goda.. men jag vet inte om det är så.. så ja jag antar att man har sitt fulla val om vad man vill när man har möjligheten

 

[Nahar]

Så långt har jag inte tänkt än. Kanske kan man få en alternativ livsform på en annan planet, alternativt bli en del av rymden i sig.

Det blir svårt för mig att föreställa mig såpass långsiktigt. (Jag tänker/hoppas att det nog ändå dröjer tills jorden inte finns mer.)

Jo, ett par miljarder år eller så. Men kortare tid än det funnits liv på jorden. Och troligtvis inte så mycket liv kvar så länge till, solen kommer "snart" börja expandera.

 

[clusia]

Jag tycker det finns något skönt och befriande med att bara sluta existera så det vill jag. Det känns skönt att saker inte spelar så stor roll i slutändan. Att fortsätta existera någon annanstans eller återfödas känns så hamsterhjuligt. Hela livet är på ett sätt ett enda stort hamsterhjul, kan det inte bara få ta slut där.

 

[Takire]

Nu börjar jag fundera på innan man föddes, men det är historia.

 

[parellikusken]

Jag tror inte på ett liv efter döden, jag är krass och tror att jaget dör när kroppen dör.
Ibland tycker jag det känns oerhört främmande och otäckt, ibland omfamnar jag det och tycker det ska bli skönt.

Men visst känner jag emellanåt att jag skulle vilja tro på ett liv efter detta, att få leva i ett lyckoland med nära och kära i evig tid. Men oftast så vill jag inte ens tro på det.

 

[fejt]

När man dör upphör man att existera. Det är vad jag tror och hoppas på.

 

[Sel]

Jag känner spontant att ett paradis där hela livet är ett jämnlångt lyckorus skulle vara en hemsk evighet. Inget upp och inget ned, inga utmaningar... ingenting som kommer eller går. Inga skavsår. Ingen misslyckad chilisådd. inga konflikter eller diskussioner. Inget vatten som är för varmt eller för kallt. Jag ryser.

 

[Snurrfian]

Jag är lite inne på The Good place tanken som @Habina också nämner. Rolig och väl värd att se om man inte har gjort det.

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag egentligen vill ska hända. Vissa dagar vill jag bli ett spöke och hitta på jävelskap, andra dagar få återse saknade vänner och släktingar och mina mer realistiska dagar tänker jag att man bara upphör finnas

 

[Shaggy]

Jag tror att jag vill att det bara ska vara slut. Fy sjutton för att behöva plåga sig igenom ett liv till eller hamna i en himmel för den i mitt tycke elake och inskränkte kristne guden. Sova är något av det bästa som finns så låt mig bara få göra det när den dagen kommer.

 

[Milosari]

Jag älskar att leva så att återfödas hade varit najs. Förutsatt att det var som privilegierad människa då. Plan B är någonstans där man får träffa de man har förlorat. Men jag är tyvärr helt övertygad om att enda sättet att få ett liv efter döden är i tanken hos andra. Jag tror helt klart att man bara slutar existera.