Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...

[Lobelia]

Ja det jag reagerade mest på var att hon försöker sälja en häst i kraftigt underhull - utan intention att få den i fint skick innan hon sålde den och att de desseutom ridit på den. Jag såg bara de övriga hästarna på avstånd och de flesta var väldigt lurviga eller hade täcke så det var svårt att säga något om hullet på dem. Den hästen jag tittade på var oxå väldigt lurvig och bilderna dolde mycket av det man såg när man var där och desseutom kunde klämma på den. Det är mest därför jag kände mig lite tveksam till att anmäla precis som du säger så är det svårt att se att de brytit någon lag.

Lurviga hästar är det inget fel i att ha.

Om det är rätt eller fel att sälja en häst med underull beror på situationen och som sagt vad som är bra hull är inte oomtvistat. Folk har olika åsikter om vad som är önskvärt hull och devis varierar det beroende på situationen.

 

[trottoarbonden]

Har haft annonser ute för medryttare och där kan vad som helst hända.
Uppenbarligen har folk på tok för höga förväntningar på sin egen ridning eller så har jag för känsliga hästar.
I vilket fall som helst kom det en tjej hem (runt 35 år...) och vi åkte till ridhuset för en provtur där vi var hyffsat tydliga med att hästen var känslig....innan hon hoppar upp säger hon glatt....'jag borde varit Jockey, jag gillar fart'.
2 min. satt hon tyvärr i ridhusväggen med bruten handled....stackarn....

 

[trottoarbonden]

Nästa hugade spekulant hittade jag liggandes på golvet i ridhuset, jag var ute och lastade en annan häst i 3 min.
Gick fram till henne och undrade om hon levde och tänkte....inte nu igen, en glad amatör som red för 20 år sen.
Nejdå, 'jag ligger bara här och rullar mig så hästen vet att det är ok att rulla sig....'
Hon var bäst hittills och mötte henne hemmavid då jag kom hem från jobbet ibland ridandes barbacka på min häst :-)

 

[fieldflower77]

Kom på den här tråden nu, vet inte om den fortfarande är igång?
Min bissaraste iaf ;
Letade efter en grundriden o snäll ridtravare att lunka runt i skogen på. Hittade en 7årig dom enligt ägaren lät bra. Ville få bilder men nej "kom å titta på hästen istället " ok...
När vi kom dit var det ingen där. Ringde ägaren oron ca tydligen o handlade... Sen kom hon äntligen! Visade oss till "stallet"...inget man kan kalla ett stall. Hästen står i en box som säkert inte har blivit mockad på 2v. Taket hade rasat och hon hade varken mat eller vatten. Hon tog ut hästen och band upp henne vid en stolpe... Vilken syn...en mager häst med korumpa och varje revben syntes. Har aldrig sett ngt värre alltså! Men ja, ägaren hoppade upp och "red" drev först sönder för att sedan dra allt vad hon kunde i tyglarna. Sen satt jag upp. Tänkte ge hästen en chans. Kom ut i skogen med ägaren, mitt ute i skogen i en lerig hade utan mat eller vatten står en liten fux och gnuggar, "min 4åring "säger hon...då började "min" Häst skena och gick inte att få stopp på...2km ut i ingenstans, hon tvärnitar sedan på en bilväg och jag hoppade av och ledde henne tillbaka till stallet. Vanvård på hög nivå. Jag åkte därifrån och anmälde de för djurplågeri. Ca 3v efter det ringer en ursinnig ägare till mig och jag lägger på. För ca 1månad sen såg jag att hästen var ute på annons igen, på samma ställe som förut, såg dock bättre ut i hullet då men samma olyckliga blick. Ville rädda henne men hade redan hunnit köpa en häst, skulle inre ha råd med en till. Undrar fortfarande hur hon har det ibland...och alla de andra hästarna som bor där.

 

[Pineapple]

När jag letade medryttarhäst för två år sedan hade jag fått svar från en kvinna som hade två hästar som hon trodde skulle kunna passa mig. Allt lät väldigt bra i telefonen, så jag bestämde mig för att åka dit och provrida. Det var en bra bit att gå från bussen, men det gjorde mig ingenting. Däremot tyckte jag att det var märkligt att jag, när jag borde ha varit framme, inte såg något stall. Jag trodde att jag hade gått fel, men när jag gick ytterligare en bit in på grusvägen så såg jag "stallet". Det var ett ombyggt garage i ett villaområde, visserligen lite halvlantligt men väldigt tättbebyggt. Det fanns EN hage och ingen ridbana, så jag undrade lite var ägaren brukade rida.

Jag hade bestämt tid med ägaren, men när jag knackade på (hon bodde i huset bredvid stallet) så var hon inte hemma. Jag ringde då och meddelade att jag var framme, varpå hon svarar "ojdå, redan" och förklarar att hon är på väg hem. Efter en lång stund kommer hon, och då har jag redan hunnit konstatera att det är ett sådant där ställe där grejer till stallet och hästarna (typ grimmor och grepar) ligger slängda lite varstans utan någon egentlig ordning.

Hur som helst så hämtar vi hästen i hagen och han verkar hur mysig som helst. Ägaren förklarar vilken väg jag kan rida och berättar att hästen inte tyckte om lastbilar. Det visar sig att vägen går genom bostadsområdet, så det var inte så mycket till ridväg. Några riktiga ridvägar verkade inte finnas heller. Mot slutet av turen mötte vi också en lastbil, men hästen rörde inte på öronen ens. Det hände en hel del i området, men han var coollugn hela tiden.

Efter provridningen åkte vi för att hälsa på ägarens andra häst, som hon hade i ett annat stall. Hemma hade hon bara hästen som jag provridit samt en liten ponny, eftersom det bara fanns två boxar i stallet. När vi kom till det andra stallet så hälsade vi på hästen (jättetrevlig även den) men större delen av tiden stod ägaren och snackade skit om andra från stallet, tillsammans med en människa som hela tiden stod bakom en dörr. Människorna i det stallet hälsade knappt och stämningen verkade allt annat än trevlig. Som tur var hittade jag min nuvarande medryttarhäst några veckor senare.

 

[mollyphlox]

Har varit med om en del både bra och mindre bra provridningar. Var helt övertygad att jag redan skrivit i den här tråden, men tydligen inte.

Vid en provridning fick jag och min kompis frågan om vi tyckte att sadeln passade bra på hästen, för hon hade tydligen inte nån till hästen just då. Det här var också en människa som bedrev nån slags verksamhet, så man tycker ju att en sån borde ha koll! Som tur var så hade åtminstone vi lite hum om en sadel passar en häst eller inte. Hästen hade fula hovar och ville inte trava, bara skritta eller galoppera både löst och med ryttare. Det blev inget köp, även om jag ville ta hem häststackaren för att jag tyckte synd om den.

En annat tillfälle var när jag åkt rätt långt för att kolla en ponny, hade bestämt tid när jag skulle komma (allt ok enligt säljaren) men sen när jag kommer dit säger hon att om jag vill se hästen riden så får jag vänta tills dottern kommer hem, om ca 1,5 timme.. Men att jag gärna får gå ut och gå med ponnyn på en skogsväg, men ensam eftersom hon har jobbuppgifter att sköta. Sen när dottern kom hem (sur och tvär och ville knappt hälsa) så visade hon ponnyn som inte visade sig från sin bästa sida. Slutade med att ponnyn sparkade mamman rätt i rumpan när hon skulle ge ett spö till dottern. Blev inget köp den gången heller.

 

[rickie]

Till provridning kom jag aldrig så bissar provridning blev det inte men väl ett underligt telefonsamtal. Den senaste medryttarhästen hade sålts. Efter ett tag ville jag rida igen. Lusläste annonser och hittade en som jag tyckte skulle passa mej. En lite kraftigare häst jag (vägde lite för mkt då ). De ville ha ngn vuxen och hjälp 2-3 dagar/v skogsridning och eventuellt ngt enstaka pass på bana. Jag skulle jag rida mocka och göra mat. Jag är en äkta skogsmulle som kan tycka det är skoj att rida på bana ibland. Tyckte det var i det närmaste perfekt kände till omgivningarna trevlig skog att rida i. Sagt och gjort ringde många gånger inget svar ingen mail i annonsen. Gav upp efter att ha ringt ca 10 ggr ingen telefonsvarare fanns det så jag kunde inte lämna ngt meddelande. Efter 5-6 par veckor ringde det hon presenterade sig. Och undrade om jag fortfarande var intresserad. Ja svarade jag då började förhöret. Hur mkt jag tävlat och i vilka grenar. Har tävlat en del på ponny både i dressyr å hoppning men var i 40 årsåldern så det var ju många år sedan. Jaha då rider du för dåligt för min häst och sedan la hon på luren i örat på mej. Snopet de sökte en skogsmulleryttare. Blev lite ledsen/arg först sedan kom jag på att det var nog lika bra att det inte blev något.

 

[Efwa]

Till provridning kom jag aldrig så bissar provridning blev det inte men väl ett underligt telefonsamtal. Den senaste medryttarhästen hade sålts. Efter ett tag ville jag rida igen. Lusläste annonser och hittade en som jag tyckte skulle passa mej. En lite kraftigare häst jag (vägde lite för mkt då ). De ville ha ngn vuxen och hjälp 2-3 dagar/v skogsridning och eventuellt ngt enstaka pass på bana. Jag skulle jag rida mocka och göra mat. Jag är en äkta skogsmulle som kan tycka det är skoj att rida på bana ibland. Tyckte det var i det närmaste perfekt kände till omgivningarna trevlig skog att rida i. Sagt och gjort ringde många gånger inget svar ingen mail i annonsen. Gav upp efter att ha ringt ca 10 ggr ingen telefonsvarare fanns det så jag kunde inte lämna ngt meddelande. Efter 5-6 par veckor ringde det hon presenterade sig. Och undrade om jag fortfarande var intresserad. Ja svarade jag då började förhöret. Hur mkt jag tävlat och i vilka grenar. Har tävlat en del på ponny både i dressyr å hoppning men var i 40 årsåldern så det var ju många år sedan. Jaha då rider du för dåligt för min häst och sedan la hon på luren i örat på mej. Snopet de sökte en skogsmulleryttare. Blev lite ledsen/arg först sedan kom jag på att det var nog lika bra att det inte blev något.

 

[Lyraolissy]

När jag letade medryttarhäst för avslappningsridning ut i naturen provade jag två på samma dag.
Det ena stallet fanns en slinga att rida varav man på vägen dit och tillbaks fick skritta på vältrafikerad 70 väg med mycket lastbilar en km väl i "skogen" var slingan två km . Sedan en km tillbaka på vägen.
Stall två fanns några gärden och en grusväg på en km att rida framåt tillbaka på...

Vet inte riktigt hur dom tänkt sig ?
Intresserar detta någon som vill ut och rida ?

 

[Linneannie]

Älskar att denna tråden startades för 5 år sen och fortfarande är igång

Har inge riktigt "bisarr" provridning, men en lustig när jag letade D ponny. Hade åkt för att prova denna ponnyn då, jättetrevliga ägare och häst! Vi skulle åka ca 5 min för att komma till paddocken hos hennes tränare för att provrida. Ponnyn hade beskrivits som pigg, men han var inte direkt på hugget den dagen, kunde knappt få någon galopp hahah, var även min första provridning så var ganska nervös, och inte blev det bättre med den stora publiken som var där. Samma dag var det nämligen en mormor på 75 år som skulle rida för första gången i sitt liv inne i paddocken samtidigt som oss/mig Det var helt underbart att se, men som sagt blev det ganska jobbigt med publiken som även tittade på mig, och såklart kommenterade de "diskret" alla fel varför vi inte fick galopp.. (Provred honom senare och vi red ut, då hade han ordentlig motor och var helt underbar! Tyvärr köpte vi honom inte)


En annan gång skulle jag provrida en annan d ponny. Mamman/ägaren pratade på hur fantastisk denna var, och hur han bara var 2 poäng från att bli godkänd hingst osv. Skulle kunna gå 110 hoppning, helt fantastisk. Väl på provridningen skulle ena dottern visa upp honom, ingen form eller andra krav eller högergalopp. Jag hoppar upp, efter ett kämpande tag blev det til sist höger som han höll i ca 15 sekunder innan han blev trött och bytte. Verkade inte vara serriöst riden, mest någonting dottern kunde ha "bara för att ha en häst". Min tränare frågade om högergaloppen, varpå dottern svarat att hon inte tänker på det, hon brukar bara ta det som är lättast... För övrigt supertrevlig häst, dock blev det en annan.

 

[Nevercruelorcowardly]

Skulle sälja min 13-åriga hopphäst som gått upp till 135 och verkligen är världens snällaste hopphäst, finns det nån möjlighet för honom att ta sig över ett hinder så gör han det. Hur trygg som helst och en perfekt och klok läromästare. Kommer ett par föräldrar med en liten tjej i 12-14 års åldern, kommer inte ihåg exakt men hon skulle gå över ifrån ponny i alla fall. På ryggen på "tränaren" som är med står nåt om ponnygalopp.

Tjejen börjar rida fram lite efter att jag först har visat hästen en stund. Hon har lite problem att få honom på tygeln men ser inte det som nåt jättestort problem då jag vet att han tål det så tänker inte mer på det. Så börjar hon styra på några hinder, går okej till en början trots att hon missar alla distanser hoppar han snällt.

Hon ber mig höja vartefter och nu ska hon hoppa ett räcke på 1m, varpå hon lägger hästen så dåligt att han hoppar hindret bokstavligen stillastående, utan att riva! Men tjejen håller på att ramla av framlänges då hon inte var beredd. Aja, han är snäll i alla fall skrattar vi. Ingen katastrof so far. Men, sen ber dom mig höja! Nu en oxer, först till 1.10, vilket jag gör. Tänker att hon måste känna själv vad hon klarar. DÅ på väg mot hindret börjar "tränaren" vråla från läktaren att hon måste driva fram hästen mer, han behöver mer fart! MER FART! skriker hon gång på gång. Hästen behöver absolut inte gå i full galopp för att hoppa en oxer på 1.10 m så jag säger lite försiktigt när de kastat sig över att han behöver inte mer fart för att hoppa, försök bara rida rakt fram och släpp efter lite så hoppar han och taxerar själv. Men vid det här laget vågar jag inte säga ifrån mot föräldrarna som pushar på att höja till 1.20, och jag tänker att jaja, det är väl inga problem. Tränaren vrålar likadant igen och ungen driver för glatta livet, med en anridning som mest liknar en serpentin. Lägger hästen totalt fel så han viker av åt sidan (klokt nog). Alla i sällskapet ser mycket besvikna ut, lämnar ridhuset kort därpå och säger att det nog inte var deras typ av häst???

Kan tillägga att den fantastiska hästen blev såld ett par veckor senare till en liknande familj, fast en med betydligt mer hästvett.

 

[hier]

Skulle sälja min 13-åriga hopphäst som gått upp till 135 och verkligen är världens snällaste hopphäst, finns det nån möjlighet för honom att ta sig över ett hinder så gör han det. Hur trygg som helst och en perfekt och klok läromästare. Kommer ett par föräldrar med en liten tjej i 12-14 års åldern, kommer inte ihåg exakt men hon skulle gå över ifrån ponny i alla fall. På ryggen på "tränaren" som är med står nåt om ponnygalopp.

Tjejen börjar rida fram lite efter att jag först har visat hästen en stund. Hon har lite problem att få honom på tygeln men ser inte det som nåt jättestort problem då jag vet att han tål det så tänker inte mer på det. Så börjar hon styra på några hinder, går okej till en början trots att hon missar alla distanser hoppar han snällt.

Hon ber mig höja vartefter och nu ska hon hoppa ett räcke på 1m, varpå hon lägger hästen så dåligt att han hoppar hindret bokstavligen stillastående, utan att riva! Men tjejen håller på att ramla av framlänges då hon inte var beredd. Aja, han är snäll i alla fall skrattar vi. Ingen katastrof so far. Men, sen ber dom mig höja! Nu en oxer, först till 1.10, vilket jag gör. Tänker att hon måste känna själv vad hon klarar. DÅ på väg mot hindret börjar "tränaren" vråla från läktaren att hon måste driva fram hästen mer, han behöver mer fart! MER FART! skriker hon gång på gång. Hästen behöver absolut inte gå i full galopp för att hoppa en oxer på 1.10 m så jag säger lite försiktigt när de kastat sig över att han behöver inte mer fart för att hoppa, försök bara rida rakt fram och släpp efter lite så hoppar han och taxerar själv. Men vid det här laget vågar jag inte säga ifrån mot föräldrarna som pushar på att höja till 1.20, och jag tänker att jaja, det är väl inga problem. Tränaren vrålar likadant igen och u
ngen driver för glatta livet, med en anridning som mest liknar en serpentin. Lägger hästen totalt fel så han viker av åt sidan (klokt nog). Alla i sällskapet ser mycket besvikna ut, lämnar ridhuset kort därpå och säger att det nog inte var deras typ av häst???

Kan tillägga att den fantastiska hästen blev såld ett par veckor senare till en liknande familj, fast en med betydligt mer hästvett.

Vilken ängel till häst!

 

[Haflinger02]

Jag sökte medryttarhäst/ponny för några veckor sedan. Det var en quartervallack på 152 cm. Allt verkade bra och hästen skulle vara "pigg och arbetsvillig". När jag och min mamma kom dit gick vi in i ett stort och luftigt stall, verkade väldigt fräscht och välstädat. Vi frågade efter ägaren och de sa att vi skulle gå runt hörnet. Där var ett litet stall med en flicka och en jättemager ponny. Det var tydligen ägarens dotter som också skulle rida. När vi kom in såg vi samma häst som på bilden, med westernutrustning. Det hade då stått i annonsen att hästen tävlat dressyr så vi tog såklart för givet att den reds engelskt. Ägaren verkade sur och sa att hon väntat jättelänge på oss, fast klockan bara var 5 minuter över den bestämda tiden. Sen frågade hon om jag skulle hoppa upp. Jag sa lite försiktigt att jag inte rider western. Då blev hon sur igen och sa att vi hade pratat om det på telefon att jag var westernryttare. Det blev väldigt pinsamt. Hon sa att hon kunde hämta annan utrustning och så lämnade hon bara hästen där stående medan massa andra red i ridhuset. För övrigt så red alla western där, så det kändes inte så bra. När jag red fick jag driva på hela tiden. Kunde knappt få hästen i trav. Och galopp var inte att tänka på. När jag skulle svänga åt höger svängde hästen åt vänster. Dottern galopperade hej vilt med sin lilla ponny. Ägaren skrek åt mig jättehögt massa saker jag skulle göra och verkade jättearg. Dessutom så "hade hon inte tid för oss" för hon hade ett möte om en timme. Hon var verkligen otrevlig och det var inte alls roligt. Den hästen skulle ha tävlat på L:A-nivå i dressyr

Men för ungefär en vecka sen hittade jag mina drömmars medryttarponny

 

[IdaV]

Här kan jag berätta om en hemsk medryttarprovridning. Jag var varken den blivande medryttaren eller hästägaren, jag försökte bara hjälpa hästägaren och ordna så att hennes häst skulle få någon som ordentligt aktiverade och utbildade honom.

För några år sedan var jag medryttare på en häst. I samma stall stod en outbildad ridtravare vars ägare varken hade tid, kunskap eller pengar till att utbilda hästen (eller att överhuvudtaget aktivera hästen). Hästen ifråga var världens snällaste individ. Han gjorde alltid sitt bästa och var väldigt lätt att arbeta med.

En dag hittade jag en annons där en ung tjej letade medryttarhäst, hon hade ridit i tio år, haft flera medryttarhästar och hade inget emot att hästen var outbildad eftersom hon hjälpt till med att utbilda ridtravare förr och gärna gjorde det igen. Jag skickade annonsen åt ägaren och hon svarade på den. Jag lovade då att vara med på provridningen eftersom ägaren var väldigt osäker.

Vid provridningen skulle vi först rida en kort sväng i skogen och sedan rida lite på en ridplan. Ägaren fick låna en annan häst i stallet för att kunna hänga med i skogen. Efter att ha hälsat på medryttaren gick jag för att göra i ordning min häst, men då märkte jag att hästägaren inte brydde sig ett dugg om medryttaren. Utan att berätta speciellt mycket om sin häst gick hon iväg för att sadla sin lånehäst. Kvar stod den stackars medryttaren och visste inte ens vilken utrustning som hörde till ridtravaren. Jag trodde inte mina ögon när jag såg hur ägaren betedde sig. Jag fick rycka in och visa utrustningen, hjälpa medryttaren med sadlingen och berätta det lite jag visste om hästen. När jag plockade fram hästens vanliga träns visade det sig att det hade gått sönder förra gången ägaren använde det och hon hade inte skaffat något nytt. Efter att jag grävt fram ett gammalt träns som hörde till någon annan av hästarna i stallet och som i alla fall nästan passade ridtravaren var vi redo att ge oss iväg. Redan i det här skedet ville jag helst sadla av min häst och fly därifrån hals över huvud, men för medryttarens skull valde jag att stanna.

När vi sedan red iväg var ägaren helt upptagen med sin lånehäst och pratade knappt med medryttaren. Jag som är introvert och har svårt med smalltalk fick istället försöka hålla igång ett samtal och ställde en del frågor om hennes ridvanor och annat som jag hade tyckt var viktigt att veta om jag ägt en häst som jag letade medryttare till.

Efter den korta uppvärmningen i skogen skulle medryttaren provrida på ridplan (som inte är en riktig ridplan utan mera ser ut som en åker). Eftersom min medryttarhäst var en gammal skogsmulle i väldigt dålig form valde jag att bara skritta runt samtidigt som jag försökte vara artig och trevlig åt medryttaren. Ägaren hade fortfarande inte sagt något vettigt åt medryttaren. Medryttaren travade runt några varv (hästen kunde inte galoppera) och ägaren börjar plötsligt prata om att medryttaren rider sååå bra. Hon har aldrig sett någon rida hennes häst så bra.

När medryttaren ridit på plan i ca tio minuter stannar hon upp och pratar lite om vad hon fått för intryck av hästen. Ungefär samtidigt bestämmer ägaren sig för att hon skall galoppera (istället för att prata med medryttaren) eftersom galopp är roligt och hennes häst inte kan galoppera så ska hon passa på och göra det när hon rider en annan häst. Hon kämpar på för att få hästen att lyfta galopp när hästen väl lyfter galopp hinner hon bara några steg innan ägaren ramlar av. Hon hade glömt att spänna sadelgjorden och sadeln hade glidit runt. Efter det kommer jag inte ihåg hur vi tog oss tillbaka till stallet och vad medryttaren sa innan hon flydde därifrån.

Behöver jag skriva att medryttaren aldrig mera hörde av sig och att jag aldrig mer tipsade ägaren om att höra av sig till någon.

 

[Lyraolissy]

Här kan jag berätta om en hemsk medryttarprovridning. Jag var varken den blivande medryttaren eller hästägaren, jag försökte bara hjälpa hästägaren och ordna så att hennes häst skulle få någon som ordentligt aktiverade och utbildade honom.

För några år sedan var jag medryttare på en häst. I samma stall stod en outbildad ridtravare vars ägare varken hade tid, kunskap eller pengar till att utbilda hästen (eller att överhuvudtaget aktivera hästen). Hästen ifråga var världens snällaste individ. Han gjorde alltid sitt bästa och var väldigt lätt att arbeta med.

En dag hittade jag en annons där en ung tjej letade medryttarhäst, hon hade ridit i tio år, haft flera medryttarhästar och hade inget emot att hästen var outbildad eftersom hon hjälpt till med att utbilda ridtravare förr och gärna gjorde det igen. Jag skickade annonsen åt ägaren och hon svarade på den. Jag lovade då att vara med på provridningen eftersom ägaren var väldigt osäker.

Vid provridningen skulle vi först rida en kort sväng i skogen och sedan rida lite på en ridplan. Ägaren fick låna en annan häst i stallet för att kunna hänga med i skogen. Efter att ha hälsat på medryttaren gick jag för att göra i ordning min häst, men då märkte jag att hästägaren inte brydde sig ett dugg om medryttaren. Utan att berätta speciellt mycket om sin häst gick hon iväg för att sadla sin lånehäst. Kvar stod den stackars medryttaren och visste inte ens vilken utrustning som hörde till ridtravaren. Jag trodde inte mina ögon när jag såg hur ägaren betedde sig. Jag fick rycka in och visa utrustningen, hjälpa medryttaren med sadlingen och berätta det lite jag visste om hästen. När jag plockade fram hästens vanliga träns visade det sig att det hade gått sönder förra gången ägaren använde det och hon hade inte skaffat något nytt. Efter att jag grävt fram ett gammalt träns som hörde till någon annan av hästarna i stallet och som i alla fall nästan passade ridtravaren var vi redo att ge oss iväg. Redan i det här skedet ville jag helst sadla av min häst och fly därifrån hals över huvud, men för medryttarens skull valde jag att stanna.

När vi sedan red iväg var ägaren helt upptagen med sin lånehäst och pratade knappt med medryttaren. Jag som är introvert och har svårt med smalltalk fick istället försöka hålla igång ett samtal och ställde en del frågor om hennes ridvanor och annat som jag hade tyckt var viktigt att veta om jag ägt en häst som jag letade medryttare till.

Efter den korta uppvärmningen i skogen skulle medryttaren provrida på ridplan (som inte är en riktig ridplan utan mera ser ut som en åker). Eftersom min medryttarhäst var en gammal skogsmulle i väldigt dålig form valde jag att bara skritta runt samtidigt som jag försökte vara artig och trevlig åt medryttaren. Ägaren hade fortfarande inte sagt något vettigt åt medryttaren. Medryttaren travade runt några varv (hästen kunde inte galoppera) och ägaren börjar plötsligt prata om att medryttaren rider sååå bra. Hon har aldrig sett någon rida hennes häst så bra.

När medryttaren ridit på plan i ca tio minuter stannar hon upp och pratar lite om vad hon fått för intryck av hästen. Ungefär samtidigt bestämmer ägaren sig för att hon skall galoppera (istället för att prata med medryttaren) eftersom galopp är roligt och hennes häst inte kan galoppera så ska hon passa på och göra det när hon rider en annan häst. Hon kämpar på för att få hästen att lyfta galopp när hästen väl lyfter galopp hinner hon bara några steg innan ägaren ramlar av. Hon hade glömt att spänna sadelgjorden och sadeln hade glidit runt. Efter det kommer jag inte ihåg hur vi tog oss tillbaka till stallet och vad medryttaren sa innan hon flydde därifrån.

Behöver jag skriva att medryttaren aldrig mera hörde av sig och att jag aldrig mer tipsade ägaren om att höra av sig till någon.

Ha ha =)
Men medryttaren då försökte inte hon få kontakt och fråga ägaren saker, det brukar jag göra när jag provrider iaf=)

 

[IdaV]

Ha ha =)
Men medryttaren då försökte inte hon få kontakt och fråga ägaren saker, det brukar jag göra när jag provrider iaf=)

Jo, det försökte hon. Men jag fick intrycket av att hon var lite blyg. Dessutom hade hon ju kanske förväntat sig en ägare som engagerade sig mera i sin häst. Stackaren måste ju ha varit alldeles chockad över det bemötandet hon fick. Hon bestämde sig antagligen på fem minuter att aldrig mera återvända, och orkade därför inte försöka alldeles för mycket.

 

[BobberiBoo]

För en fem sex år sedan var jag medryttare i ett stall där ägaren hade ramlat av och blivit rädd, så jag skulle hjälpa henne få igång hästarna igen så hon vågade hoppa upp på inte helt uppstissade och överenergiska hästar. Sen blev jag gravid och ägaren bestämde sig för att låna ut travaren på foder ett tag, och jag kan än idag inte riktigt fatta vad som hände där.

Iaf tjejen kommer i antågande med sin lilla syster som kan ha varit 12-ish och hennes "tränare" som tydligen får ut hästar på ponny-sm osv. Jag rider fram hästen och får upp henne i hyffsat form och visar att hon kan galoppera, det är ingen vacker syn men jag var ju precis i början av utb också så man kan ju inte förvänta sig några mästerverk. När sen tjejen ska hoppa upp så ber hon sin lilla syster att rida lilltösen hoppar upp och sparkar till hästen i magen och försöker få henne i galopp från stilla stående, någon som hästen inte fattade och blev så rädd att hon hoppade en meter rätt upp i luften. När tjejen tvingat in henne i en förskräcklig trav och en ännu värre galopp, samtidigt som "tränaren" skrek att hon skulle ta i hårdare, och helt plötsligt så rycker hon bak tyglarna så att hästen ska stanna, deklarerar högt att denna hästen ju inte kan ett skvatt men att dem nog skulle få rätt på henne

Jag sa till ägaren att detta inte kändes bra, men hon trodde att det skulle rätta till sig när dem blev mer varma i kläderna med hästen. Iaf hästen åkte med dem hem.
Tre månader senare så åker vi till dem för att hälsa på och då skulle dem visa hur långt dem kommit. Hästen var så stirrig och började tugga fradga så fort hon kom innanför ridhus dörrarna att hon satte av i galopp innan tjejen ens hade hunnit halvvägs upp i sadeln. Sen rider dem två varv i ridhuset innan dem tvingar den stackars hästen över 120 cm högt hinder som stod där. Hästen hoppade för glatta livet och sprang sig svettig på bara 10 min med ögonvitorna väl synliga för oss i andra änden av ridhuset.

Där och då satte jag stopp för det och sa att detta inte funkar och att jag hellre köper loss hästen än att den skulle stå kvar där en enda timme till. Så hästen följde med oss hem och fick sen gå och skrota i en hage i ett helt år innan man kunde närma sig henne med en sadel igen.

 

[Lipperta]

Kom ihag en nar jag var nybliven tonaring.
Jag och mamma svarade pa en annons om tva hastar en aldre typ 21 och en runt 14 tror jag, bokade provridning, hon och en kompis motte oss vid en mack och vi akte pa den snirkligaste vagen jag nagonsin sett blev sa illamaende. Kom till hagen och petate lite pa hastarna 14aringen hotade med bakbenen sa fort nagon kom nara. Den aldre var dock jatte mysig och tydligen ganska skygg men inte mot mig och som tonaring blir man ju bara
Vi fortatter prata om 21aringen verkar jatte bra och jag borjar bli otalig och drar i mamma for att skynda pa henne med provridningen.
Da fick vi till svar att det kan vi ju gora nasta gang Vi akte ca 3 timmar...
Jaha bara att aka da. Pa vagen ut ut hagen konstaterar bade saljaren och hennes kompis att vattnet ar slut och bara aker hem, gassande sol. Jag och morsan gar upp i ''stallet'' las skjul for att se om det finns kran eller nagot med vatten men det fanns ingenting sa vi akte
mar dalig an idag 10 ar efter

 

[rostad]

Hade en fyraårig Hbl hingst ute till försäljning. Stor men snäll häst med mycket gång. En spekulant från Italien skulle komma och titta på hästen. När de väl kom, så visade det sig att de inte ens hade ridkläder med sig! Alltså ingen hjälm, ridbyxor, ridskor/stövlar etc. Utan kom i vanliga kläder
Så jag fick låna ut ridkläder för att de skulle kunna provrida. Tack gode gud så blev det ingen affär! Åker man för att provrida en häst för eventuellt köp, så har man väl ändå ridkläder? Tydligen inte alla...

 

[PathOfClovers]

För många år sen åkte jag och ridskolechefen för att provrida en häst som vi eventuellt skulle köpa till ridskolan. Privatperson som sålde, tror att den var 5. Visad på kvalitets med helt OK poäng. Den var jättetrevlig att både hantera och rida så vi bestämde oss ganska direkt. Den blev besiktad på klinik ua och sen åkte vi och hämtade den. Vi vill alltid besikta med vår egen veterinär och han kunde först ett par veckor senare, så vi kom överens om att betala hästen först efter vår egen besiktning. När vår veterinär kom gick den inte igenom, har för mig att den hade böjprovsreaktion i båda framknäna. Då försökte chefen få tag i säljaren som vägrade låta sig kontaktas, ringde massor, lämnade meddelande osv, inget svar. Vi hade ju inte betalat den, så efter ett tag bestämde vi oss för att åka tillbaka och lämna hästen i stallet där vi hämtat den. En annan person var där och pekade ut en box (samma som den stod i när vi hämtade). Hörde inget mer från säljaren. Flera månader senare när vi rensade på kontoret hittar vi hästens pass som vi helt glömt att vi hade fått. Skumt att hon inte ens ville ha det?! Efter ytterligare ett tag (minns inte hur länge) sökte jag på hästen på blup och såg att den var död...bisarrt var ordet!