Jag utgår från att hunden är fysiskt frisk och har fria armbågar och fria höftleder (det finns som jag ser det ganska lite anledning att avla på C-höfter i min ras, om inte hunden med C-höft har ett fantastiskt bra index trots detta).
Fokus efter det måste vara på mentaliteten, framför allt att hunden inte ska ha några rädslor för miljö, ljud eller underlag eller folk. Fina MH:n med höga MI för nyfikenhet/orädsla, socialitet, lek, jakt och skott samt gärna fina MT ska finnas både för hunden det gäller och för hundens släktingar. Ju mer utvärderat desto bättre, och en hund som gjort ett härligt MH men hade mycket lite utvärderat skulle jag vara tveksam till att använda i avel. Där har ju min ras MI som är ett fint hjälpmedel för att se hela släkten.
Nästa steg är att hunden har arbetsegenskaper. Här är det ju lite olika om hunden ska vara till mig eller annan tävlingsintresserad, eller om den ska vara till en aktiv person som inte är direkt inriktad på tävling. Min ras är oerhört uppdelad, inte i linjer men i kombinationer, och jag tycker att det kan få vara så, men då faller också fokuset på arbetsegenskaper lite olika. För mig personligen vill jag ha arbetsmeriter på så många som möjligt i släkten, åtminstone någon av föräldrarna ska gärna tävla bruks (högre än appellen då). Men det är svårt att vara kräsen här i min ras, så fina MT där just uthållighet och socialitet är höga kan i viss mån väga upp.
Fysiska attribut som inte påverkar hundens funktion spelar noll roll, så som öron eller färg. Om hunden är byggd heltokigt så lär den inte hålla för arbete så det är en viktig fråga, men såna ser jag sällan i min ras.
Jag tycker verkligen inte att en ska gentesta för allt som kan testas - det är oerhört viktigt med genetisk variation, och superviktigt att vi inte utesluter bra hundar därför att de är bärare av nån suspekt sjukdom. När det gäller sjukdomar som rasen inte har i sina hälsoprogram, exempelvis epilepsi eller renal dysplasi, så är det knepigt, och där gäller det ju att känna linjerna och att uppfödare förhoppningsvis är öppna med vad som uppkommit i deras linjer. Men en hund med epilepsi längre bak i stamtavlan skulle inte för min del utesluta en hund från avel så länge inte tilltänkt partner har samma problematik i sina linjer.
Till slut tycker jag det var en bra devis som
@Migo hade, att både hanens och tikens svagheter ska vara sådana som en kan leva med (och som valpköpare kan leva med).
.
