Jag tar en medicin för viktminskning som heter Mounjaro. Den liknar ozempic men används bara för vitkminskning och inte diabetes. Och för mig fungerar det fantastiskt bra och jag har fått ett helt nytt liv! Obs detta innebär inte att det är så för alla. Många har felaktiga bilder av medicinerna för det är INTE så att man bara rasar i vikt automatiskt när man tar dem. Anledningen till att man går ner i vikt är för att man äter färre kalorier dvs man måste fortfarande göra en livsstilförändring, Vill man inte göra det så kommer man inte gå ned i vikt.
Mitt problem är att jag har en gärna som är besatt av ätande. Varenda vaken sekund får jag kämpa mot min instinkt att äta och att hetsäta. Det gjorde att det var så enormt svårt att koncentrera sig på andra saker då min hjärna hela tiden skriker. Det är som att vara i ett rum fullt med människor som gallskriker och där radio och tv står på full volym. Det enda som hjälpte var att äta, enda gången som min hjärna var lite lugn. Sen när jag åt fick jag dåligt samvete och skämdes och fick ont i magen och då blev jag ännu mer triggad att äta mer och sen slutade jag aldrig.
Med medicinen fick jag effekt redan dagen efter att jag börjat med den. Jag vaknade på morgonen och min hjärna var tyst. Och min kropp var lugn och kroppen gjorde inte ont. Jag hade sovit bra för första gången på många år. Innan var min kropp alltid jättestressad, jag kunde inte sova och jag hade så ont i kroppen att jag bara klarade av att stå upp ca en minut åt gången. Allt sånt var borta redan dagen efter. Jag var så lugn och harmonisk.
Jag började med medicinen 10 december så drygt tre månader. Jag har gått ner 12 kg men den största vinsten är att jag mår så mkt bättre. Ingen skrikande hjärna, lugnt i kroppen, jag kan sova för första gången och kan koppla av. Min kropp och hjärna har helt enkelt lugnat ner sig av medicinen. Jag har fortfarande sötsug och är hungrig men det är inte längre samma besatthet av att äta. Och jag förstår idag att det är så otroligt mkt lättare om man inte har denna besatthet av att äta.
Så anledningen till att man går ner i vikt av sprutorna är för att det är lättare att äta bättre när man inte längre har en hjärna som skriker efter mat, enormt sötsug och en stressad kropp. Många säger också att de blir mindre hungriga och det är som att kroppen är nöjdare med mindre mängde mat. På överviktsenheter och liknande har man börjat använda ord som "food noise " dvs "matbrus" för det jag beskriver som en hjärna som är besatt av mat.
Så om du vill ta mediciner så tänk på att du ändå måste göra en livsstilsförändring. Jag vet de som inte gått ned i vikt trots sprutor och det är oftast de som inte förstår att du ändå måste göra förändringar. Sen är det kostnader - jag betalar ett par tusen i månaden. Jag har också tidigare gått på ätstörningsbehandling, psykolog, viktväktare och allt det här. Och om man är en person som tex känsloäter så måste man bli medveten om sina vanor och vara beredd att hitta nya sätt att hantera känslor etc. Men problemet är att ingen inom vården pratar om vad man ska göra med en skrikhjärna. Överviktsenheter har nu börjat prata om food noise men ingen annan som jag träffat. Dvs de saker som man får tips om är jättebra såsom att äta regelbundet, inte handla när du är hungrig etc. Men sånt kan jag idag ta till mig när jag är "mer normal". Men med en skrikhjärna så är inte såna metoder tillräckligt starka. Dvs även om man gör allt sånt så får det inte bort skrikhjärnan.
Folk pratar också om risker. Men - vi som mest tar denna medicin är rejält överviktiga. Jag började på 138 kg och mådde pissdåligt psykiskt. Och det är också en risk med stor övervikt. De flesta jag pratar med som också tar dessa mediciner är ocskå på stor övervikt och många säger att de inte orkar leva längre med en skrikhjärna. Det funkar inte att leva med en sån. Åtskilliga personer har berättat att de varit inne på att ta livet av sig för att skrikhjärnan får en att må så dåligt psykiskt. Dessutom är jag 50 år och tänker att jag vill ha några år nu som är okej även om jag blir sjuk sen. Innan sprutorna hade jag gett upp och tog för givet att jag skulle äta ihjäl mig. Jag var vaken på nättena och vågade inte somna för jag trodde jag skulle dö i sömnen pga övervikt.
Obs! det är viktigt att tänka på att man ska sluta med sprutorna ett par månader innan man blir gravid, så medicinen gått ur kroppen.
Rasade ca 15kg, var inne en sväng för att vätska upp mig, efter det kunde jag börja äta. Men ingen påverkan på bebis 
