Under flera år har jag behövt gå ner i vikt men misslyckats totalt. Sockerberoendet har varit för stort och vikten har stadigt krupit uppåt från överviktig till början på fettma (eller ja givetvis var det fettma men fettma är ett så stort område så det var i den lägre delen av området).
Nu i april så slutade jag äta godis helt. Jag har ätit EN marianne karamell sedan dess, tror jag har en till liggandes men jag är inte sugen. Jag slutade inte äta andra sötsaker utan den konsumtionen ökade snarare en tid. I maj slutade jag även med detta och har sedan inte köpt något sött alls men bakat ett par gånger. I samma veva la jag om mina mattider och struntade i vad som rekommenderas med sjuttielva mellanmål.
Jag vet inte vad jag vägde, jag vet inte vad jag väger och jag har inte en aning om hur mycket eller lite jag äter kalorimässigt men vikten rasar. Byxorna som satt relativt tajt behöver bytas ut för det ser ut som om de inte är mina. Jag har fått tillbaka massor av rörlighet. Balansen är bättre. När jag ser mig i spegeln ser jag övervikt inte ohälsosam fetma, jag ser helt enkelt något jag kan relatera till. När jag drar åt ett skärp så har jag tappat minst 8 cm i midjan.
Det bästa, jag är inte hungrig mer än korta stunder på det sätt jag äter. Äter jag som man "ska" så är jag hungrig jämt vilket inte fungerar för mig.
Det är så fantastiskt att äntligen börja få ordning på det här och att få må så mycket bättre.
Hela månaden har varit absurt lågintensivt, har typ tre träningstimmar totalt i juli i stället för tre per vecka som normalt. Så får nog vara rätt nöjd med att inte ha gått upp 
4,3 kg kvar, men det finns en risk att jag sänker målet 2-4 kg när jag är där, vågade inte sätta ribban för högt när jag började 
har ett par revolution race byxor jag får på mig igen, dock är dom aldeles för tighta fortfarande. Kavajerna kan det bli problem med att kunna ha igen, jag har fått lite väl muskulösa överarmar 
