Vi som ej är ridskolebarn

[silversvart]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

jo fast det lät som om du tyckte att alla privatryttare var värdelösa, klart de finns dom som bara rider runt på sina hästar i 190 o inte kan sitta ordentligt men majoriteten rider faktiskt bra och för bra tränare.

visst finns det bra ridskolor också, men ridskolehästar blir oftast väldigt tråkiga. och hur roligt liv har dom kul att gå runt i ridhus hela dagarna med olika ungar.

jag var med på klubbtävling när jag var 12 år och red 100cm på en jätte trevlig halvblodsvalack, supermjuk och trevlig.

När jag var 15 år gjorde jag praktik på ridskolan och skulle rida den trevliga hästen, det var inte alls samma häst, seg, stel lunkade på i sin ridskole trav och kunde inte gå i någon form alls längre.

har ridit många fler som varit likadana.

 

[silversvart]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

det var inga nybörjare jag släppte upp på min fina tävlingsponny

 

[tyra1]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag föredrar att lära mig rida på ridskola. Där jag red var det så bra. Utbildade lärare och hästar. Alla var måna om varandra och om hästarna. Stark gemenskap över åldersgränserna där alla hjälpte alla. Mycket teori där man fick lära sig bla om hästens beteende, hantering, skötsel, ridlära- varför man gör som man gör etc. Vi elever fick ge önskemål om vad vi ville fördjupa oss i. En termin valde vi fördjupning om sitsens inverkan vid ridning och då läste vi sally svifts bok om centrerad ridning och hade den som utgångspunkt under ridningen och teorin.
Jag har svårt att tänka mig att jag skulle lära mig allt detta om jag red privat för någon men jag respekterar dem som vill rida privat. Ridskolor passar ju inte alla lika väl som att privat undervisning inte passar alla.

 

[silversvart]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

härligt att gemenskapen fungerade så bra på er ridskola, tyvärr har jag sett många ridskolor där det har varit mycket mobbing och skitsnack bakom varandras rygg.

 

[tyra1]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Och på ridskolor får man knappt lära sig nåt alls om hantering/skötsel utan mer om utrustning och ridning. Dock är det annorlunda på min ridskola där vi lär oss mer NH inriktat och eftersom vi rider centrerad ridning.

Här vill jag göra ett inlägg. Det är väldigt olika på ridskolor vad de lär ut. Häromkring vad jag vet så lär alla ridskolor ut om hantering, skötsel, ridning och utrustning. Där jag red var det mycket centreratinriktat. Ville man fördjupa sig om NH kunde man gå en extrakurs i det.

 

[EmeelieeS]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag själv har aldrig gått på ridskola, utan har lärt mej rida på privathästar för en vän till familjen.
Ibland känner jag att jag missat nåt, typ den sociala biten, men samtidigt väldigt skönt att slippa en ridskola.

Vad finns det för nackdelar och fördelar med att inte lära sig rida på ridskola och att lära sig privat?

Dem nackdelarna jag fått mej med från privat lärande är:
- Rida privat/tävlingshästar - Oftast helt annan kaliber. Vilket inte är det bästa om man är exempelvis rädd för att hoppa och hästar drar på för den tycker det är roligt, dock hoppar ju hästen nästan alltid dem där 50cm så vägrar behöver man inte oroa sig för.

Både för och nackdel med att rida välskolade hästar:
-Dressyrhästen som gör att man mest åker och inte lär sig hur man ska göra om det inte funkar, ex på orutiernad häst.
-Dressyrhäst som endast gör rätt och DU gör rätt.

Att rida på ridskola i unga år kan vara skönt kan jag tänka mej för grundernas skull, men sen över till privata hästar/känsligare ridskolehästar.

Hur känner ni?

Loppz

fördelen med att rida på ridskola är ju att man får rida många olika hästar

själv har jag aldrig ridit på rid skola

 

[Daveeka]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

det var inga nybörjare jag släppte upp på min fina tävlingsponny

Nej, rena nybörjare var inte vad jag menade. Men okej, det går väl inte att generalisera riktigt så mycket som vi har gjort i den här tråden. Där jag rider trivs jag bra och här finns en del riktigt duktigt folk. Har vart på ett par ställen där instruktörerna inte är riktigt lika kunniga och engagerade och då blir resultaten självfallet inte heller på topp.

Jag tror egentligen det handlar om intresse. Kan inte påstå att jag lärt mig det jag kan enbart genom ridskolan. Ridningen har jag mycket där ifrån, i alla fall från början. Hanteringen till viss del, men de är dåliga på att förklara det där med utrustning, sjukdomar och foder, allt det där runt omkring. När jag var liten var det snarare så att de förklarade när man frågade, men man fick vara lite drivande själv för att de skulle lägga tiden på att förklara det där runt omkring.

De som rider i de högsta grupperna hos oss rider iofs sällan enbart på ridskola. Många har lite samma upplägg som jag med häst vid sidan av också, lite medryttarhästar och så. Då får man det bästa av båda världar.

 

[silversvart]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

jo precis det handlar lite om sin egen inställning också oavsett om man rider på ridskola eller ej.

Jag tex är otroligt intresserad av att lära mig massor teoretiskt, läser jätte mkt i böcker och på nätet för jag vill inte bara kunna praktiskt utan jag vill vara väl insatt. Medan en annan kanske inte bryr sig så länge den lär sig rida.

 

[eiwo]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag red på en mindre ridskola när jag började rida, där jag lärde mej hur man skulle sitta kvar på hästen, typ. "Ridläraren" var inte utbildad ridlärare utan barnskötare så hon hade jättebra hand med barnen som red där men kunde tyvärr inte lära ut mer än grunderna som hur man stannade, svängde och red lätt.

Efter ett år tröttnade jag på att bara rida runt, runt utan att lära mej något. Hittade då en medryttarhäst som var en riktig läromästare och där ägarna gav mej lektioner på honom. Det är nog av dem jag har lärt mej mest. Efter ett år där kunde jag rida hästen i form och göra lättare dressyrövningar, typ skänkelvikning och öppna.

Efter det skaffade jag en foderhäst, en oinriden femårig hingst Jag förstår inte hur mamma gick med på att jag tog honom, hon blev nog lika kär i honom som jag blev när vi hälsade på honom Han nafsades, gick inte att leda ut till hagen utan att man var två stycken och hade väl samma mentala mognad som en ettåring. Vi fick honom iaf kastrerad och inriden med hjälp av en riktig "hästkarl", en sån som inte trasslar till saker i onödan. Av honom lärde jag mej otroligt mycket om hästhantering och jag kan nog säga att det är tack vare honom som min häst är den han är idag. Efter det spenderade jag ungefär tre år att bara rida honom i skogen.

I somras skaffade jag mej min medryttare som är helt underbar Hon utbildar både min häst och mej. Hon rider honom så att han liksom ligger lite före mej i utveckligen och sen lär hon mej hur jag ska "komma ifatt" (någon som förstår?). Hon har hjälpt mej och min häst att utvecklas enormt bara sen i somras.

Jag har funderat på att börja på en "riktig" ridskola igen, för att rida andra hästar än min, men känner att det liksom inte riktigt är min grej. Jag har otroligt dåligt självförtroende när det gäller min ridning och tycker att jag inte kan någonting. Varje gång jag rider med andra blir jag så stressad över att de ska tycka att jag är dålig att jag blir okoncentrerad och då går det självklart inte bra... Kanske kan jag med hjälp av medryttaren öva upp mitt självförtroende så att jag kan ta privatlektioner på ridskolan med min häst till hösten

*Ursäkta novellen *

 

[room101]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

På ridskola lär man sig sakta men man lägger (oftast) inte till sig så mycket ovanor som en del privatryttare gör. Har sett flera barn som kommit till ridskolan efter att ha ridit hemma på travare eller oskolade ponnyer med alltför mycket av både mage och päls som "ligger efter" jämtemot de som visserligen har ridit mindre, men under ridlärare.
På ridskola följer man ju även en utbildningsplan som tar hänsyn till barns utveckling och behov.

Även utanför ridbanan så får de intresserade barnen i en väl fungerande ridskola en utbildning i hur man tar hand om hästar med ett säkerhetstänk. Jag tycker ofta att ridskolor hanterar hästar med större säkerhet än många privatstall gör. Ta bara exempel som hur man leder ut hästarna ridskola kontra privatstall, eller, kika in i många privatstalls stallgångar och det ser ut som ett tonårsrum medan det i ett ridskolestall är prydlig ordning.
Ofta (men givetvis inte i allt) så får man på en ridskola en sundare hästsyn med hästar som går i flock och utan täcken medan privathästarna står en och en med tre lager av olika täcken.

Jag tycker alltså att ridmässigt så får man bättre grunder på en ridskola men utvecklas långsammare. Ridskolegrunder i ett par år för att sedan gå över till privathästar om du vill utvecklas tror jag på. Kunskapsmässigt så tror jag absolut att man kan lära sig lika fort, om inte fortare, på en ridskola.

Ngt som inte nämnts så mycket är att de barn som blir ungdomar och stannar kvar inom ridskolan ofta får ngt ledaruppdrag - stallvärdinnor, us (det kan givetvis privatare också bli, men iaf häromkring är det vanligare med ridskoleryttare i det) och så vidare. Det utvecklar en kanske inte ridmässigt men väl som person och ger en kunskaper som är väldigt nyttiga senare i livet. Visst tar många privatare också på sig ledaruppdrag men ofta inte lika tidigt.

Visst finns det undantag åt båda hållen, men rent generellt.

*Lite OT*
Jag rider ibland ridskolehäst trots att jag har egen häst och jag tror faktiskt det ger mig mycket mer nu än det gjorde när jag bara red lektionshäst. Dels ger det variation, jag uppskattar min egen mer, får lite annan känsla samt att det är en utmaning att få en häst att prestera bra på 50 minuter. Själv gillar jag utmaningar - det är en av anledningarna till att jag håller på med sporten så det är roligt.