Vi som ej är ridskolebarn

[Loppz]

Jag själv har aldrig gått på ridskola, utan har lärt mej rida på privathästar för en vän till familjen.
Ibland känner jag att jag missat nåt, typ den sociala biten, men samtidigt väldigt skönt att slippa en ridskola.

Vad finns det för nackdelar och fördelar med att inte lära sig rida på ridskola och att lära sig privat?

Dem nackdelarna jag fått mej med från privat lärande är:
- Rida privat/tävlingshästar - Oftast helt annan kaliber. Vilket inte är det bästa om man är exempelvis rädd för att hoppa och hästar drar på för den tycker det är roligt, dock hoppar ju hästen nästan alltid dem där 50cm så vägrar behöver man inte oroa sig för.

Både för och nackdel med att rida välskolade hästar:
-Dressyrhästen som gör att man mest åker och inte lär sig hur man ska göra om det inte funkar, ex på orutiernad häst.
-Dressyrhäst som endast gör rätt och DU gör rätt.

Att rida på ridskola i unga år kan vara skönt kan jag tänka mej för grundernas skull, men sen över till privata hästar/känsligare ridskolehästar.

Hur känner ni?

Loppz

 

[Skogstokig]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag började rida på ridskola när jag var 8, trivdes superbra där Fina och välskolade hästar som man på intet sätt behövde vara rädd för (var ganska osäker på den tiden) och kanonbra ridlärare. Tyvärr lades ridskoleverksamheten ner för att det skulle startas ridgymnasium där istället, så jag började på en annan ridskola (var kanske runt 11-12 år då).

Första ridläraren (som också var stallchef) här var också kanonbra och hästarna var helt ok. Sen slutade tyvärr denna ridlärare och efter det gick det utför.. De sålde bort nästan alla bra ridskolehästar och gjorde väldigt underliga nyinköp (med tanke på att det var till ridskoleverksamhet) en del knappt inridna och andra halvtokiga och stressade.. Ridlärarna avlöste varandra och man fick aldrig förtroende för någon längre. Vid det här laget hade jag ont i magen varje torsdag när det var dags för lektion. Till slut gav jag upp ridskolan iaf och vi köpte egna hästar istället.

Efter att ha haft egen häst i ca ett år kände jag att jag ändå lärt mig lååångt mycket mer än alla mina ridskoleår tillsammans (blev ca 9 år sammanlagt på ridskola). Nu, många år senare ångrar jag inte för en sekund att jag slutade på ridskola, för hade jag fortsatt ett tag till hade jag nog helt lagt av med allt vad hästar heter och det hade ju varit himla synd

Men summan av kardemumman blir ändå att jag tror, som du var inne på, att grunden kan vara jättenyttig att få på ridskola. Första ridskolan, där jag också fick den grunden, var jättebra och där ångrar jag verkligen inte att jag gick. Resten beror nog sen mycket på det egna intresset och hur man trivs. Jag har aldrig haft några tävlingambitioner, är skogsmulle ut i fingerspetsarna, och sen så vantrivdes jag som sagt ordentligt, så då fanns det inte så stor mening i att fortsätta på ridskola.

 

[Kastrullhaxan]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag började rida när jag var 9 år, då privat.
Fick min första foderponny när jag var 10 år (hästkunnig plastmamma)

Och började ridskola när jag var 16-17 år.

Jag upptäckte snart att de som ridit på ridskola lika länge som jag ridit inte kunde lika mkt som jag (kanske för att de bara ridit en gång/vecka och jag red varenda dag på skolloven?)

Jag har inte heller trivts så bra att rida på ridskola, jag vill ha uppmärksamhet under hela lektionen och någon som verkligen är på mig när jag rider. Det fungerar inte i några större grupper.

Säg att man är 6 st på en lektion som håller på en timma, då går ungefär 10 minuter åt till varje enskilt ekipage (sen lyssnar man ju vad som sägs till de andra också givetvis)
Är det mindre ridhus/ridbana tycker jag också att det många gånger blir för trångt.

 

[Elizette]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Nu är jag ridskolebarn som relativt snart övergick till hästägare och privatryttare.

Men, det känns som att skillnaden inte ligger i "Ridskola/Icke Ridskola", utan snarare Vad för ridskola, och vad för Icke ridskola. Jag har sett många skräck exempel på dessa "egenlärda" ungar, som har en granne som har en travare som dom får rida. *br*. Sen har jag även sett skräck exempel på ridskolor där grupperna är på 12 pers och ridskoleläraren är en 23 årig praktikant *br*

men som alltid finns det mellanting. Har du ridit på en ridskola i pivata dessyrgrupper a två personer, vet du betydligt mer än många ponny-barn, som mest skruttar runt i en paddock hemma. Har du en egen elit ponny och en mamma som rider grand-prix, så vet du antagligen rejält mycket mer om ridning än någon som rider på ridskola.

Rent generellt säger jag; Ridskola ger bättre grund, de flesta som rider andras hästar hemmavid ( inte privatryttare med eget stall och tränare ) skruttar mest runt i skogen och har därför sämre kunskap än ridskolebarnen.

 

[silversvart]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

jag har heller aldrig ridit på ridskola mamma har egen hästgård så hon har lärt mig grunderna och sen har jag ridit privatlektioner på egna eller andra runt omkrings både välutbildade och unga hästar.

Jag tycker att jag har lärt mig otroligt mycket och fått rida på väldigt bra hästmaterial vilket ofta ridskolorna inte har.

Vet de som ridit på ridskolan lika länge som jag ridit och de kommer till en viss nivå och sen kommer dom inte längre på grund av att hästarna inte räcker till och inte personalen heller.

ofta tränar ju inte dom bra tränarna ridskoleungar utan privata ryttare som har egna bra hästar.

Och ridskolorna har ofta inte råd att köpa in bra hästar heller.

 

[Tooveee]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

P.g.a min mammas svåra allergi mot djur har jag aldrig fått börja på ridskola dock gick jag på ridlekis som liten men när det la ner blev det som inge mer. Sen när jag fyllde 10 blev jag kompis med en tjej som hade flera hästar så jag umgicks jättemycket med henne och hon lärde mig grunderna såsom skritt, trav och liten början till galopp.
Sen hängde jag mycket(det gör jag ibland fortfarande) i ett travstall inte så långt ifrån mig där jag borstade pållar, fick följa med på nån kör/ridtur nån gång sådär, sen red jag mina släktingars hästar då och då så man kan säga att jag har lärt mig här och där men inte riktigt fått en ordentlig utbildning. Sen för exakt ett år sen blev jag skötare på en shettis som min kompis lärde mig att köra på. Då blev jag mer "insatt" och när vi fick reda på att min låtsaspappas faster hade en ridskola 2mil ifrån oss(min låtsaspappa och hans faster har inte haft så mkt kontakt) fick jag äntligen börja där och ni kan ju gissa vem som blev överlycklig?
Dock så har ridskolan inget ridhus så den pågår bara från april-november(med sommaruppehåll förstås) och där tränar vi mycket NH och sånt. Aja då fick jag börja i nybörjargruppen där vi lärde oss allt från grunden(hon gör alltid så en termin med nya elever) mest skritt och trav. Sen nu i höstas fick jag börja i en bra grupp där vi lär oss galoppens grunder och har påbörjat lite hoppning.

Sen i mars -08 flyttade vi hit på landet och då frågade vår granne mig om jag ville börja rida/ta hand om deras shettis som var ett sällskap till hennes halvblod vilket jag mer än gärna gjorde. Jag var då ungefär 155cm lång och var väl på gränsen för stor för den men den tog inte skada av det så. Men den var inte så snäll och skenade mest iväg eller bråkade med mig, mest p.g.a att den blivit bortskämd och inte särskilt hanterad. Men till slut blev han snäll och när sommaren kom så fick jag min första sommarhäst, en envis gammal ridskoleponny som lärde mig mycket. Dock var han gammal och sliten så han var seg och inte den roligaste sommarhästen precis

Men med detta menar jag att trots att jag aldrig egentligen fått rida eller vara med hästar cyklade jag ändå kilometer för att få borsta travarna eller red ut på den envise shettisen och det har lärt mig massor. Visserligen önskar jag att jag gått på ridskola för många år sen men vill man bli duktig på nåt så blir man det, oavsett sina förutsättningar.
Sen måste jag också tillägga att jag sysslat med trav i höst och på så sätt fått ännu mer kunskap.
Sen är faktist ridskola väääldigt roligt, iallafall Sörgården, där jag rider och Yvonne Larsson(min ridlärare) är enormt duktig och erfaren och jag har lärt mig massor bara på ett år, och endel som ridit i 5år är inte ens duktigare än mig. Men jag anser att man blir duktigare på att rida på ridskolor och duktigare på själva skötseln/hanteringen på privata ställen.

 

[Skogstokig]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Men jag anser att man blir duktigare på att rida på ridskolor och duktigare på själva skötseln/hanteringen på privata ställen.

Amen!

 

[silversvart]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Men jag anser att man blir duktigare på att rida på ridskolor och duktigare på själva skötseln/hanteringen på privata ställen.

Håller jag inte med om dock på grund av det jag sa tidigare dom duktiga ridinstruktörerna jobbar inte som ridlärare på ridskolor och de fina hästarna blir inte ridskolehästar.

Visst är det bra med ridskolor för de som inte har möjligheten till att rida bra välutbildade privathästar, men man blir bra mkt duktigare av att rida privat på fina hästar för duktiga tränare.

 

[Loppz]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Håller jag inte med om dock på grund av det jag sa tidigare dom duktiga ridinstruktörerna jobbar inte som ridlärare på ridskolor och de fina hästarna blir inte ridskolehästar.

Visst är det bra med ridskolor för de som inte har möjligheten till att rida bra välutbildade privathästar, men man blir bra mkt duktigare av att rida privat på fina hästar för duktiga tränare.

Ja, alla har olika syn på det och olika erfarenheter.

Tanken med tråden var att höra olika versioner.

 

[dotzie]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag har aldrig ridit på ridskola, men jag har alltid haft tillgång till hsätar (via mammas och pappas jobb). Dock blev jag inte intresserad av att rida förän vid ca 9 års ålder. 2004 åkte jag på ridläger första gången, efter det har jag åkt till samma ställe alla år, ska dit i sommar också. Hursomhelst så är ridlägren den enda "provsmakning" på ridskoleverksamhet som jag får, och jag kan säga att visst, man lär sig en del på den veckan, men det är inte direkt sånt som jag har nytta av när jag kommer hem. När jag var 10 började jag med att rida en helt ovan shetlandsponny. Men hon och jag kom väldigt bra överens så det gick bar när jag satt på ryggen också. När hon blev för liten köpte vi en maxad b-ponny på 2 år. japp, henne var det meningen att jag skulle rida in. Sagt och gjort, det gick jättebra! Vi fick så bra kontakt ponnyn och jag att hon ganska snart litade på det mesta som jag hittade på och vi utvecklades bägge 2. Man kan ju undra vad för knäppgök som försöker rida in en häst utan några som helst förkunskaper (mamma var ju kunnig, men det var ju inte hon som red), men ponnyn och jag kunde i stort sett lika lite och vi bägge lärde oss utav våra erfarenheter, vi utvecklades bägge två varje ridtur och blev bättre och bättre.

Nu rider jag fortfarande denna ponny och resultatet hade nog inte lunnat bli bättre! Jag hade aldrig fått chansen att skaffa mig dåliga vanor, utan var tvungen att lära mig göra rätt, vilket ponnyn också gjorde. Visst har det tagit sin tid att komma dit där vi är idag, och både jag och ponnyn har fortfarande mycket att komma igenom. Men jag är glad över att jag fick börja med att rida på känsla, istället för dåliga ovanor! Hästen är jättemjuk i munnen, för massa andra ryttare har inte kunnat slita sönder den, hon är jättekänslig för skänkeln, för massa ryttare har inte gett henne sparkar hela tiden. Jag är mer intresserad av hur hästen faktiskt arbetar/koncenterar sig/använder kroppen än vad s.k ridlärare tycker. Jag började nyligen en 3-års kurs där vi ska ha teori i 3 år. Tråkigt kan man tycka, men allt som vi får lära oss kan jag ha nytta av. Mer än vad jag hade haft nytta av att göra serpentiner i veckor iaf. Surrigt inlägg, men jag hade brottom när jag skrec! xD

 

[Tooveee]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Håller jag inte med om dock på grund av det jag sa tidigare dom duktiga ridinstruktörerna jobbar inte som ridlärare på ridskolor och de fina hästarna blir inte ridskolehästar.

Visst är det bra med ridskolor för de som inte har möjligheten till att rida bra välutbildade privathästar, men man blir bra mkt duktigare av att rida privat på fina hästar för duktiga tränare.

Nej men det jag menar är att man lär sig rida, t.ex hur man fattar galopp och hur man ska tänka när man ska hoppa osv. Alltså själva grunderna hur man rider och hur man ska sitta osv. för när man lär sig privat så får man ju oftast inte lära sig på samma sätt om mamman lär ut eller om en utbildad instruktör lär ut. Sen är det ju väldigt många ridskolor som faktist har jätteduktiga ridlärare och väldigt duktiga och fina hästar också. Men bara för att man inte har så duktiga hästar betyder det inte att man inte kan lära sig rida eller hur?

Och på ridskolor får man knappt lära sig nåt alls om hantering/skötsel utan mer om utrustning och ridning. Dock är det annorlunda på min ridskola där vi lär oss mer NH inriktat och eftersom vi rider centrerad ridning.

 

[Congeria]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag tycker dock inte att man lär sig så mycket ridning på ridskola (endast min egna erfarenhet, finns säkert bra ridskolor ). Under 3år med 1 ridlektion/vecka + ridläger så lärde jag mig inget annat än att åka häst. Och hästarna var ju så vana så dom fattade ju direkt vad dom skulle göra när ridläraren ropade ut nästa uppgift... Känns så här i efterhand rätt meningslöst.

 

[Congeria]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Haha ett ben bak och ett ben fram (vilket som var vilket verkade inte spela någon roll) och när man skulle hoppa så skulle man hålla i sig i manen och ställa sig upp en bit innan hindret

 

[Tooveee]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Vi lär oss inte så mycket om att få hästen att gå i form utan mer om balans, jämvikt, samspel mellan häst och människa. NH med andra ord.

DET ÄR VAD JAG STÖR MIG PÅ! ursäkta mitt damp men
Att om man säger t.ex att "jag har ridit i 6år" så får man automatiskt högre status än om man säger "jag har ridit i 1år". Men vad spelar det egentligen för roll hur länge man har ridit eller hur många gånger? Jag har lärt mig lika mycket under ett år som min kompis har som har ridit i 4år. Vi ligger på exakt samma nivå och skulle nån söka en medryttare till sin häst skulle dom automatiskt välja henne oavsett om jag säger att jag kan lika mycket som henne. Det är som om antalet år spelar roll?
Vad säger ni om detta, spelar antalet år verkligen så stor roll?

 

[Congeria]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Jag stör mig mer på dom som säger att dom ridit i 15år.. Och så är dom 18 år Tex. Det låter ju verkligen.. logiskt. Jo jag tror säkert att den personen började rida som 2-3åring.

 

[ZorroLouise]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Självklart finns det för och nackdelar och sen beror det ju även på vad man vill med sin ridning.

Ridskola Nackdelar: Eftersom man rider olika hästar är det svårt om man tex vill tävla, det blir inte samma typ av arbete tillsammans med hästen om man bara fått rida den några gånger under en termin.
Man rider ju ofta bara 1 gång i veckan eftersom det är dyrt. Ju mer ridning desto mer ridvana eller hur? Som ridskoleelev kommer man inte ut o rider i skogen så mycket heller, och om det är något man gillar så är det ju en klar nackdel att rida på ridskola.
Ridskola Fördelar: Man är otroligt skolad vad det gäller ridvägar, hur man rider fler på ridbana utan att krocka, rent teoretiskt hur man ska göra saker, tex rörelser i ridningen, man lär sig rida olika typer av hästar och hur man ska rida varje enskild häst på bästa sätt....jag kan fortsätta i evighet. märks det att jag är ridskoleryttare??
Privatryttare Nackdelar: Jag har sett många exempel på hästägare som sitter som krattor, vet inte hur ridvägarna går och kan bara rida sin egna häst och inget annat, kan inte samsas på en ridbana osv. Konstigt nog är det många som aldrig satt en fot på en ridskola och ändå går och utbildar sig till ridlärare...går inte ihop för mig. Många har även oskolade hästar, kanske inte kan galoppskänkel osv, vilket gör att ridningen hamnar på en ganska låg nivå.
Privatryttare Fördelar: De flesta är ju ändå duktiga eftersom de sitter såpass många timmar i sadeln. Det är bara som privatryttare man kan få ett riktigt bra samspel med hästen och kan utvecklas tillsammans. Ska man tävla så måste man i princip ha egen häst för att komma någonstans.
Privatryttare är ofta väldigt kunniga i allt runtomkring ridningen, sjukdomar, sadlar, hingstar, osv. Men saknar teoretisk ridkunskap.


Ja, det här är almänt vad jag tycker iallafall. Som sagt: allt beror på vad man vill med sin ridning. Vill man mest komma ut i skogen och ha det mysigt? Vill man så smått börja tävla? Vill man bli en duktig ryttare? Vill man rida in en unghäst?

 

[dotzie]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Haha, det håller jag verkligen med om! Kan man inte nå nedanför sadelkåporna så kan man ju inte inverka=hur lyckas man rida?

 

[Loppz]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Ridskola Fördelar: Man är otroligt skolad vad det gäller ridvägar, hur man rider fler på ridbana utan att krocka, rent teoretiskt hur man ska göra saker, tex rörelser i ridningen, man lär sig rida olika typer av hästar och hur man ska rida varje enskild häst på bästa sätt.

Kan hålla med om att man är skolan i olika ridvägar. Men inte att man lär sig rida olika hästar. Visst att varje häst rida olika men det lär man sig inte på 50 min.

Privatryttare Nackdelar:Många har även oskolade hästar, kanske inte kan galoppskänkel osv, vilket gör att ridningen hamnar på en ganska låg nivå.

Detta kan jag heller inte hålla med om. Om inte det är en travare det gäller som har en orutiernad 11 åring på ryggen. Lite av en generalisering, dock har jag själv en travare bl a.

Privatryttare Fördelar:
Privatryttare är ofta väldigt kunniga i allt runtomkring ridningen, sjukdomar, sadlar, hingstar, osv. Men saknar teoretisk ridkunskap.

Om du menar vad olika hindertyper heter etc så känner jag inte att det är nämnvärt viktigt..



Märks det att jag är icke ridkskolebarn

 

[Loppz]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

Haha, det håller jag verkligen med om! Kan man inte nå nedanför sadelkåporna så kan man ju inte inverka=hur lyckas man rida?

Med sitsen såklart

 

[Emuliiaa]

Sv: Vi som ej är ridskolebarn

jag har heller aldrig ridit på ridskola, eller kanske ridlekis när jag var liiiiten.
dock har jag jämt haft hästar runt mig som jag ridit på, lärde mig rida lite mer ordentligt hos grannen som har hästar
nu rider jag för tränare ungefär varannan vecka.