Vi som alltid får rida själva

[Listi]

Ni som alltid får rida själv, vad tycker ni om det? Är det skönt att vara ensam i stallet och när ni rider ut eller kan ni sakna sällskap ibland?

Jag får alltid rida själv. Spelar egentligen ingen roll i vilket stall man hamnar i känns det som. Vissa vill inte ha sällskap och vissa rider inte varje dag. Hästfolk är faktiskt ganska osociala och vill vara för sig själva.

Visst kan det vara skönt att rida själv ibland, men jag gillar gemenskap och att man är ute tillsammans och upptäcker nya ridvägar, tar ett galopprace eller stannar och fikar på någon mysig plats. Det är skönt att ha någon att babbla med.

 

[lady_vip]

Jag föredrar att rida själv, men har relativt ofta sällskap av någon stallkompis. Anledningen till att jag hellre rider själv är för att jag vill kunna rida som jag vill, följa min plan och absolut inte ha galopprace

Om du vill ha sällskap är mitt tips att du ser dig om efter ett annat stall med fler likasinnade.

 

[grodan21]

Rida ut själv tycker jag faktiskt är helt okej!

Men jag måste ha mycket folk runt omkring mig i stallet, tappar annars mycket av glädjen med att ha häst.

 

[najad92]

I vårt stall så har vi bestämt att en dag i veckan ( onsdagar ) då vi alla hittar på något tillsammans att göra rida på banan, rida ut eller något annat. Även om någon inte kan vara med så gör vi något ,eftersom då kanske hen kan vara med nästa onsdag istället.

Jag tycker är en bra ide prata med de som rider om ni kan bestämma en dag i veckan att rida tillsammans

 

[Flixon]

Jag kan tycka att det är trevligt med sällskap vid uteritt/i stallet ibland, men bara om det är ibland. Som norm vill jag vara själv i stallet, jag älskar det, det är min tid till återhämtning och lugn och ro. Den tiden vill jag inte slösa på andra människor som vill göra sådana där jobbiga saker som att vara sociala, tex

 

[stjarnfrugt]

Jag rider helst ut själv eftersom jag blir skitstressad av folk som inte rider på mitt sätt dvs håller sig på sin plats i ledet, har kontroll på sin häst och som har en kommunikation att nu saktar vi av/fattar galopp etc. Jag avskyr ridturer där jag får sitta och vara nervös för att bli omriden, ha nån panikslagen gaphals bakom som skriker att man ska stanna för minsta lilla eller som helt enkelt slarvrider. Jag är noga med att göra halvhalter, ordentliga fattningar osv även när jag rider ut. Det går ju sisådär om kompisen helt plötsligt flänger iväg. Jag har en häst som sköter sig om man rider ordentligt. Om hon däremot inte behöver hålla sig inom någon ram så far hon iväg och bockar och härjar och är urstark, jag är en liten ryttare som inte orkar med henne då och därför rider jag oftast ensam.

Jag rider dock gärna med sällskap om det funkar, men jag väljer ut dem noga. Jag har gjort tillräckligt för att rida som moraliskt stöd för yviga unghästar, bråkiga hästar eller rädda ryttare. Numera uppskattar jag lugn och ro mer än välgörenhet

Sen är det klart att mitt skiftarbete gör att jag ofta är ensam i stallet. Nu då jag står i ett mindre stall där alla jobbar dagtid, kan jag sakna att ha nån att prata med då det oftast är tomt när jag är där. Men jag skulle aldrig byta ut det mot att vara där och trängas på kvällarna varje dag. Lagom är bäst.
Det beror även på vilka som är i stallet om jag vill vara ensam där eller med andra. I perioder har jag varit den som alla frågar om saker hela tiden, och det tycker jag blir jobbigt i längden. Visst ska man dela med sig av kunskap men jag vill inte vara mentor varje dag. Jag trivs bäst där det finns blandning av kunskapsnivå och där även jag har nån att fråga om råd ibland.

 

[Mim]

Jag har eget stall och inga inhyrda längre så det blir en del ensamritter, vilket är helt okej men jag har en vän som jag rider ut med när hon hinner och några andra som kan få hänga med när hon inte kan och jag känner för sällskap.

Vissa har bara fått komma hit en gång, jag rider hellre själv än att rida med folk som inte rider mina hästar på ett bra sätt.

En av mina hästar tycker det är roligare med sällskap och kan ibland på ensamritterna riktigt testa gränserna men oftast så går det hur bra som helst.

 

[kossankaj]

Skönt . Avskyr att rida med stall kompisar man inte känner på riktigt. Småprata och anpassa sig. Nej jag gillar att rida själv. Dock tycker jag om att rida med någon riktig vän då och då

 

[Aionee]

Jag har ingen inriden häst, så kan bara få sällskap om personen tänkt skritta.

Men annars gillar jag att vara själv. Jag stannar min häst en hel del, backar osv när han är ur fokus så det är något som inte alla förstår. Sen när jag hade en inriden häst så ville jag definitivt inte ut och ha galopprace eller flänga omkring, vilket inte heller alla förstod. Men hade man en häst som gått ponnygalopp tidigare och blev taggad bara man gjorde två galoppfattningar, och sen började bråka när han inte fick springa mer när han blivit uppjagad, så kanske det är mer förståeligt.

När jag börjar rida min häst skulle jag gärna uppskatta LUGNT sällskap i början. I skritt och trav och hästkompisen måste vara en häst som inte taktar omkring eller blir rädd för allt. Annars gör det mer skada än nytta med sällskap.

 

[Buck]

Jag har eget stall så är alltid ensam.
på banan är det inga problem med att vara ensam eller när man bara vill skritta en lugn runda längst vägen. Men jag vågar nästan aldrig rida ut i skogen själv t ex (1,5km bort).. Hästen är egentligen inte mycket värre än andra utan är mest jag som spänner mig och är ängslig. Kan inte slappna av ordentligt utan sällskap.

Har en granne några km bort som jag rider med lite då och då, blir bara så långt då det är ca 3-4km att rida till varrandra och rundorna blir så väldigt långa då.

Brukar försöka köra iväg och rida med vänner istället, då jag har väldigt dåliga ridvägar här (längsta rundan tar 1h och är oridbar större delen av året).

Hade gärna haft en till i stallet så att man fick sällskap och lite hjälp, men min erfarenhet säger mig att det ofta är mer jobb är avlastning med medryttare och inaccorderingar. En klon att ha med på uteritter och som stall hjälp vore bra . Så blir allt som man vill hadet ^_^.

 

[Alexandra_W]

Eget stall, rider alltid ensam. Trivs i stort bra med det men kan verkligen sakna sällskap ibland, både av praktiska och sociala anledningar.

 

[Bison]

Jag står uppstallad hos en vän i ett litet stall. Är oftast ensam i stallet och trivs med det. Har ett socialt arbete och på min fritid vill jag ha lugn och ro.

Vi brukar rida ut ihop ett par gånger i månaden, det är lagom. Annars föredrar jag att rida ensam.

 

[MattiZ]

Jag rider i princip ALLTID själv, det är sällan jag har sällskap och det har funkat bra. Jag gillar också som sagt att rida efter min plan och ha kul när jag vill ha kul och träna i skogen när jag vill träna där. Sedan så har det varit lite krångligt att rida in mina unghästar utan sällskap, men det har också gått fint tillslut, problemet är att de ist blir lite fjantiga när de väl får sällskap med sig vilket bara skett 2-3gånger så det är också något de behöver öva på

 

[viriel]

I valet mellan att rida själv och med nån man bara halvkänner så rider jag hellre själv, däremot tycker jag om att rida med kompisar. Hos min förra medis var jag alltid själv i stallet vilket ibland var skönt men i längden blev ganska tråkigt :/

 

[Aionee]

Sedan så har det varit lite krångligt att rida in mina unghästar utan sällskap, men det har också gått fint tillslut, problemet är att de ist blir lite fjantiga när de väl får sällskap med sig vilket bara skett 2-3gånger så det är också något de behöver öva på

Jo, det här är något jag tänkt på. Eftersom jag inte ofta haft sällskap (har hänt typ 4 gånger på 6-7 månader.) så är det helt normalt för min unghäst att gå ensam. Det är otroligt skönt faktiskt. Det finns inget värre än hästar som måste ha sällskap för att inte bli tokiga.
Men min är ännu lugnare med sällskap, då går han och sover.

 

[Neia]

Rider alltid själv på bana. Brukar dock få assistans av min pappa när jag hoppar . Rider ut själv ibland men tycker det kan vara lite nervöst så brukar för det mesta tvinga med nån som går med shettisen bakom . lite trist att vänta efter man travat/galopperat men det funkar ändå
Står i privat litet stall där bara jag är i princip. Tycker det är skönt att oftast få vara för mig själv men nån gång hade jag önskat en ridkompis som man kan galoppera i skogen med.. Jag är osocial och gillar inte när folk ska lägga sig i hela tiden och tro att dom vet bäst eller folk som bara snackar skit bakom ryggen :/ så 98% av tiden i stall och ridning föredrar jag att vara ensam..

 

[Mim]

Glömde, min styvfar ca 75 år följer gärna med om han får köra. Alltid lika kul för han blir så "salig" Min mamma säger att han går runt med ett leende resten av dagen.

Det är tyvärr sällan barnen följer med längre, dom har fått andra intressen.

 

[Kiwifrukt]

Jag har alltid haft oturen att hamna i stall där ingen annan rider. I början rider de rätt frekvent (och framför allt säger de att de rider innan man flyttar in...) men sen visar det sig att det de menade med att rida regelbundet är ett par gånger om året. Så länge jag satt på en vuxen häst gjorde det ingenting, men med en unghäst som är trafikrädd var det ingen höjdare.

Men sen hamnade jag till slut i ett stall där det faktiskt finns andra hästägare/medryttare som rider. Vi rider inte ihop varje dag, det är svårt att matcha in med allas olika tider, men två-tre gånger/vecka vanligtvis, och det gör så mycket både för hästen och min skull att ha någon annan att rida ut tillsammans med. Jag tycker absolut inte illa om att rida ensam, och rider jag på ridbanan vill jag nästan rida själv, men att rida ut tillsammans med någon ett par gånger i veckan är så mycket roligare än att rida själv 365 dagar om året.

 

[Thrillie]

Jag har hästarna hemma på gården jag hyr, tycker det är toppen att pyssla i stallet och greja själv, det är så himla avkopplande! Träffar tillräckligt med människor på jobbet Jag har ändå ofta sällskap när jag rider ut, mamma/syster/kompis eller så möter jag upp tjejen i grannstallet så rider vi ihop

 

[TheRedLightning]

Ni som alltid får rida själv, vad tycker ni om det? Är det skönt att vara ensam i stallet och när ni rider ut eller kan ni sakna sällskap ibland?

Jag får alltid rida själv. Spelar egentligen ingen roll i vilket stall man hamnar i känns det som. Vissa vill inte ha sällskap och vissa rider inte varje dag. Hästfolk är faktiskt ganska osociala och vill vara för sig själva.

Visst kan det vara skönt att rida själv ibland, men jag gillar gemenskap och att man är ute tillsammans och upptäcker nya ridvägar, tar ett galopprace eller stannar och fikar på någon mysig plats. Det är skönt att ha någon att babbla med.

Ibland är det skönt och ibland är det hemskt ensamt, speciellt när det känns som om man blir "glömd" av dom andra i stallet, men men jag har hästen som sällskap åtminstone.