Sv: Vi med valpar i år
Jag har ett riktigt litet monster, betydligt mer hund än jag anade när jag valde ut henne vid 5 v.
Så här såg hon ut vid 8,5 v:
Så här ser hon ut när hon låtsas att hon inte är något monster, ca 5½ mån:
Otroligt energisk, orädd och tuff. Redan som 8-9 v valp helt oberörd av att vara ensam ute i mörkret på okänd mark. Reagerar hon på något som verkar skumt och måste skällas ut så är hon i nästa stund först fram för att kolla. Tuff som en bandyboll, skakar av sig obehag och korrigeringar fortare än man kan säga skithund.

Envis, lättlärd, respektlös, lätttränad och lättmotiverad,
mycket motor, kör över alla som verkar mjuka och veka....men tar man i med brösttoner, glor skarpt och ser barsk ut med hela kroppen så lyder hon blixtsnabbt och ser överlyckligt förväntansfull ut med hög viftande svans.
Problem som jag inte vet hur jag ska lösa: Hon är snabb på att ta till tänderna och tugga på oss. Verkar inte ha normala bithämningar? Uppfödd i hundhundhus med bara lite kontakt med yttervärlden inkl besök i huset och i mina ögon på tok för lite mänsklig kontakt. Jag vet inte ens om mamman var kvar hos valparna tiden ut.
Häromdagen högg hon 4-årige sonen hårt i handen, det gick hål och blödde. Ca 3 mm djupt hål invid tumbasen. Valpis låg (vaken) invid ett bord i vardagsrummet, sonen gick fram och böjde sig ner för att ta en av sina leksaker som låg 1-2 dm ifrån valpis. Brydde sig inte om valpis och valpis såg honom komma. Valpis högg utan förvarning sonen i handen, mjölkhörntanden gjorde ett hyggligt hål med lite blod som resultat. Hon hugger husse när han ska ta förbjudna saker (tex sina inneskor) och hon kan gå fram till 10 mån bebisen som sitter och leker och börja tugga på honom utan anledning, så att det blir rejäla märken.
Valpis är svår att korrigera, för hon tar inte åt sig nämvärt och har aldrig visat underkastelse när man säger ifrån. Inte heller mot vuxna tiken, som valpis är rena rama pesten mot och jag får hålla isär valpis antingen fysiskt (lyfta upp) eller genom att vara barskare än barskast. Hon backar, men ser lika glad och oberörd ut. I och med att hon, ända från början, svarar upp om man försöker ta tag fysiskt (tex nyper till henne eller puttar undan med fingrarna etc) och slåss tillbaka så har jag kört mycket med att ta undan henne, ignorera de felaktigheter som går att ignorera, positiv byteshandel och uppmuntra och berömma rätt beteende. Det har gått framåt rejält med mycket, men jag undrar om hon någonsin kommer att sluta ta till tänderna? Hon markerar inte ens alltid först, utan kan hugga för att skada om hon anser att det krävs. Tuff, tålig, hård men samtidigt en dröm att träna med. Ganska krävande, positiv, glad hund som jag tror kan gå långt i tex lydnad (hon har en del lysande lydnadsex i stammen, så hon har en del att brås på).
Hon är inte rädd av sig, har kollat upp hos veterinär så att hon inte har ont någonstans (rygg, höfter o knän UA), skottfast och fyrverkerioberörd. Senaste veckan har hon hamnat i spökåldern och upptäcker att vissa saker är läskiga, men det ska oerhört mycket till för att hon ska fälla svansen under rygglinjen! Min vuxna tik här hemma har hon totalt NOLL respekt för, men andra hundar är hon 100% med, signalsäker och visar underkastelse och beter sig precis som hon ska. Just nu skäller hon ut okända, läskiga "spöken" men ska ändå fram och kolla av och sen hälsar hon glatt och vill upp i knäet på folk.
Tandömsningen går bra, de permanenta kommer upp fint. Hon tappade de nedre huggtänderna innan de nya kom upp, men de övre mjölkhuggisarna sitter kvar samtidigt som de nya kommer ut bakom. Det är inte läge att åtgärda något ännu, men jag håller koll såklart.
Glad, positiv, energisk, framåt, nyfiken, älskar att leka och kampa, god aptit på allt inkl mat och godis, tuff, tålig, hård och orädd. Går det att få henne att inte ta till tänderna och tugga på oss? Mig har hon respekt för och markerar bara, andra biter hon hål på när hon känner för det. Fattas hon bithämningar, är hon körd för alltid på den biten eller går det att fixa med tiden? Jag har undvikit att ta i för hårt med henne, hon är fortfarande bara liten och jag vill absolut inte knäcka henne!, men jag mjäkar inte heller och backar inte för hennes utfall eller påhitt när hon sätter den sidan till. Mig dyrkar hon och respekterar mest av alla, men går det som sagt att lära henne av med att hugga och tugga?