Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[_FiA_]

Det här är en tråd för oss med psykiska problem/diagnoser av alla olika slag. Här kan vi stötta varandra eller bara finnas för varandra, och lyssna eller komma med råd. Här är man alltid välkommen att skriva av sig, om vad som helst. Ibland kan det vara skönt att prata med andra i liknande situation, eller att prata med någon annan än familj och vänner eller andra personer i ens närhet.

Jag har saknat en tråd för just detta ändamål, och vi är ju så oerhört många som har psykiska problem.

 

[Askur]

Är vi med diagnoser som tex ADHD välkomna?

 

[_FiA_]

Är vi med diagnoser som tex ADHD välkomna?

Absolut Därför jag skrev Etc. Alla olika psykiska problem kan diskuteras här

 

[Lillagoajag]

Åh, bra tråd-initiativ!

Jag slänger in en fråga med en gång: Morgonångest. Detta är ett nytt fenomen för mig. Har haft ångest och panikångest-attacker större delen av mitt liv, men denna morgonångest alltså. Vaknar, ibland -inte alltid, med FRUKTANSVÄRD ångest. Härommorgonen tog det nästan en timme att komma ur sängen. Vad fan gör man? Och varför gör min kropp så här mot mig? Är det någon mer som är drabbad av detta och har nått tips?

 

[Azalea]

Åh, bra tråd-initiativ!

Jag slänger in en fråga med en gång: Morgonångest. Detta är ett nytt fenomen för mig. Har haft ångest och panikångest-attacker större delen av mitt liv, men denna morgonångest alltså. Vaknar, ibland -inte alltid, med FRUKTANSVÄRD ångest. Härommorgonen tog det nästan en timme att komma ur sängen. Vad fan gör man? Och varför gör min kropp så här mot mig? Är det någon mer som är drabbad av detta och har nått tips?

När jag vaknade med mkt ångest förut brukade jag lyssna på en mindfulness meditation på mobilen. Det tyckte jag hjälpte en del.

 

[_FiA_]

Åh, bra tråd-initiativ!

Jag slänger in en fråga med en gång: Morgonångest. Detta är ett nytt fenomen för mig. Har haft ångest och panikångest-attacker större delen av mitt liv, men denna morgonångest alltså. Vaknar, ibland -inte alltid, med FRUKTANSVÄRD ångest. Härommorgonen tog det nästan en timme att komma ur sängen. Vad fan gör man? Och varför gör min kropp så här mot mig? Är det någon mer som är drabbad av detta och har nått tips?

Tack, jag tänkte att det kunde vara en tråd som borde få finnas !
Morgon ångest är hemskt, så fort man öppnar ögonen på morgonen så slår ångestpåslaget till som en stor knut i bröstet.
När det är så där för mig så är det helt klart att något inte står rätt till i mitt liv, något jag inte är nöjd med. Kan vara jobb kärlek eller annat. Hur mår du förövrigt`?

 

[Pilot]

@Lillagoajag morgonångest och kvällsångest sköter jag på samma sätt. Har en dator vid sängen som jag tittar på serier till jag är trött nog att mer eller mindre somna på direkten.
På morgonen sätter jag igång den och tittar tills jag känner mig redo att stiga upp.

För mig hjälper det att slippa tänka och 'älta' ångesten.

Kommer den igen när jag stängt av, så försöker jag flytta fokuset från hur jag mår till vad jag känner i kroppen. Hur andas jag, kan jag vicka lite på tårna, kan jag känna igenom musklerna i tanken och var rör de vid madrassen eller täcket.
Det sistnämnda funkar fint om det blir för mycket runt omkring när man är stressad, men kräver en del övning (för mig iaf)

 

[Masqueradee]

*Hoppas detta inlägg är okej i denna tråd*
Jag känner att ibland skulle jag behöva gå och prata med någon som kan hjälpa mig sortera ut mina tankar. Känner mig inte speciellt deprimerad, har inte ångest eller liknande utan behöver bara hjälp att som sagt sortera tankar och känslor. Hur går man till väga? Kommer jag kunna få hjälp trots att jag egentligen inte "behöver" utan på så sätt utan bara vara mer lugn eller kommer jag bli så bortprioriterad att det inte är lönt att försöka?
Går ni privat eller hos VC/liknande? Är det kanske lättare att få hjälp privat eller hur funkar det?

 

[_FiA_]

*Hoppas detta inlägg är okej i denna tråd*
Jag känner att ibland skulle jag behöva gå och prata med någon som kan hjälpa mig sortera ut mina tankar. Känner mig inte speciellt deprimerad, har inte ångest eller liknande utan behöver bara hjälp att som sagt sortera tankar och känslor. Hur går man till väga? Kommer jag kunna få hjälp trots att jag egentligen inte "behöver" utan på så sätt utan bara vara mer lugn eller kommer jag bli så bortprioriterad att det inte är lönt att försöka?
Går ni privat eller hos VC/liknande? Är det kanske lättare att få hjälp privat eller hur funkar det?

Självklart är du välkommen!

Att lyckas få hjälp från vc eller psykiatrin om man inte mår jätte dåligt skulle jag säga är näst intill omöjligt. Inte ens dom med svåra problem får hjälp snabbt tyvärr. Köerna är enorma och resurserna alldeles för små. Privat däremot finns det mycket hjälp att få, dock är det dyrt.en session hos en psykolog brukar väl landa på runt 900 kr. Men om du har pengar skulle jag absolut tipsa dig att söka dig dit.

 

[Pilot]

*Hoppas detta inlägg är okej i denna tråd*
Jag känner att ibland skulle jag behöva gå och prata med någon som kan hjälpa mig sortera ut mina tankar. Känner mig inte speciellt deprimerad, har inte ångest eller liknande utan behöver bara hjälp att som sagt sortera tankar och känslor. Hur går man till väga? Kommer jag kunna få hjälp trots att jag egentligen inte "behöver" utan på så sätt utan bara vara mer lugn eller kommer jag bli så bortprioriterad att det inte är lönt att försöka?
Går ni privat eller hos VC/liknande? Är det kanske lättare att få hjälp privat eller hur funkar det?

Det beror på vad du tror du behöver och hur du tror att prata professionellt kommer hjälpa? (Sagt i alla välmening. )
Det finns ju ett enormt utbud av självhjälpsböcker (och en del av dem är riktigt bra!). Annars har du kanske en vän/ förälder/ släkting du kan få prata ut med.

Annars tycker jag @_FiA_ svarade bra.

 

[Ninnurur]

*räcker upp en hand*
Har adhd-C och räknas väl som högfungerande just nu. Men det är tack vare mina föräldrar , boendestödet och massor av rutiner. Har ju fortfarande massvis av hinder. Tex så är medicinen nästan slut och för att få ett nytt recept så ringer man en telefonsvarare och säger vad man vill ha. Men det har strulat för mig så många ggr tyvärr så just nu drygar jag ut medicinen istället för att ringa. Logiskt? Nope, inte ett dugg!

 

[Rosett]

*Hoppas detta inlägg är okej i denna tråd*
Jag känner att ibland skulle jag behöva gå och prata med någon som kan hjälpa mig sortera ut mina tankar. Känner mig inte speciellt deprimerad, har inte ångest eller liknande utan behöver bara hjälp att som sagt sortera tankar och känslor. Hur går man till väga? Kommer jag kunna få hjälp trots att jag egentligen inte "behöver" utan på så sätt utan bara vara mer lugn eller kommer jag bli så bortprioriterad att det inte är lönt att försöka?
Går ni privat eller hos VC/liknande? Är det kanske lättare att få hjälp privat eller hur funkar det?

Om du bor där det finns en psykologutbildning eller liknande kan du kanske få gå hos en elev till rabatterat pris.

 

[EmmaBovary]

En tråd där jag passar in hör jag

På pappret står två gamla diagnoser som ev borde bytas ut, men de som står där är ätstörningsproblematik, ångestproblematik, sömnsvårigheter och återkommande depression.

Vid samtal med min terapeut sedan många år, har hon påtalat att andra saker kanske vore mer passande. Så som GAD, OCD, BDD. Ska träffa en läkare och tala närmare om saken relativt snart förhoppningsvis. Mina problem har under senare år fått mer fysiska symtom, som bortdomnade kroppsdelar, svimningar och framförallt kräkningar. Jag är inte stresstålig för fem öre och är konstant orolig. Så jag tror mkt väl att GAD vore en passande diagnos.

Jag studerar i dagsläget, skriver min masteruppsats i litteraturvetenskap och tyvärr så är jag rädd för att mått mående kommer att sätta stopp för att det ska ros i hamn. :/ det här är det första jag verkligen velat göra på många år, min stora dröm är att så småningom doktorera. Därför är insikten att jag kanske inte kommer kunna klara av det på grund av mitt klena psyke så hjärtskärande.

 

[Masqueradee]

Det beror på vad du tror du behöver och hur du tror att prata professionellt kommer hjälpa? (Sagt i alla välmening. )
Det finns ju ett enormt utbud av självhjälpsböcker (och en del av dem är riktigt bra!). Annars har du kanske en vän/ förälder/ släkting du kan få prata ut med.

Annars tycker jag @_FiA_ svarade bra.

Grejen är att jag pratar med ganska många vänner, men ibland känns det som att det inte riktigt hjälper. Just nu är jag inne i en hyfsat bra period, men jag känner att jag "balanserar" ganska bra på en skör tråd ibland. Är lite av en "känslomänniska" och ibland skulle det vara skönt att få en professionell person som hjälper mig att sätta ord på känslorna.

 

[_Charlotte_]

*Hoppas detta inlägg är okej i denna tråd*
Jag känner att ibland skulle jag behöva gå och prata med någon som kan hjälpa mig sortera ut mina tankar. Känner mig inte speciellt deprimerad, har inte ångest eller liknande utan behöver bara hjälp att som sagt sortera tankar och känslor. Hur går man till väga? Kommer jag kunna få hjälp trots att jag egentligen inte "behöver" utan på så sätt utan bara vara mer lugn eller kommer jag bli så bortprioriterad att det inte är lönt att försöka?
Går ni privat eller hos VC/liknande? Är det kanske lättare att få hjälp privat eller hur funkar det?

Även om det ofta är så att det är svårt att få hjälp hos VC/psykiatrin, så behöver det inte alltid vara så. Det kan skilja sig både mellan olika städer, och olika vårdcentraler. Vissa tar emot även "mindre" problem.
Själv har jag inte behövt vänta speciellt länge på hjälp någon gång, då har jag kanske lite större problem men innan jag var "i svängen" så att säga så trodde jag att jag skulle få vänta flera ÅR. Så har det absolut inte varit.

Om du är under 25 kan du gå till ungdomsmottagningen, det är oftast lättare att få tid där. Och pluggar du ska det finnas en kurator på skolan/universitetet, och så finns det folk inom kyrkan man kan prata med. Man behöver inte vara troende för att vända sig dit heller

 

[_Charlotte_]

Åh, bra tråd-initiativ!

Jag slänger in en fråga med en gång: Morgonångest. Detta är ett nytt fenomen för mig. Har haft ångest och panikångest-attacker större delen av mitt liv, men denna morgonångest alltså. Vaknar, ibland -inte alltid, med FRUKTANSVÄRD ångest. Härommorgonen tog det nästan en timme att komma ur sängen. Vad fan gör man? Och varför gör min kropp så här mot mig? Är det någon mer som är drabbad av detta och har nått tips?

Min mobil är min bästa vän på morgon och kväll. Är det extra jävligt någon morgon så tar jag ångestdämpande medicin, håller på med mobilen och somnar om. Oftast är det lite lättare nästa gång jag vaknar då.

Eller så försöker jag att bara acceptera ångesten. Typ "okej, nu känns det förjävligt, ångesten är verkligen hemsk idag. jag måste bara kliva upp, dra på mig en tröja och släppa ut hundarna. sen får jag bryta ihop" och så steg för steg tar jag mig genom morgonen på det sättet. Det är det jag egentligen "ska" göra, enligt terapi osv., men det är inte så lätt.

 

[NotlikeI]

Passar rätt bra in här känner jag. Har en extrem ångest just nu (alltid haft det, men den är hemsk just nu) är sjukskriven från och till och har fått problem med magkatarr pga jag är så stressad.
Har en ADHD diagnos som läkarna skyller allt på.
Har gått i KBT i 8 månader vilket har gjort absolut inget bra. Börjar bli så frustrerad! Känns som om ingen förstår min problematik eller tar den seriöst. Istället har dem stämplat mig som missbrukare, detta pga att mitt ex var missbrukare och att jag i början av förhållande rökte ibland. Men de senaste 3 åren varit helt ren, WTF!? Jag levde alltså med full tillgång till droger men valde självmant att sluta helt och hjälpte dessutom exet att hålla sig ren i omgångar, ändå stämplas jag som missbrukare och har varit tvungen att lämna urinprov med övervakning och ska jag nu få någon medicin alls måste jag göra detta 2 gånger veckan....

Hatar vården mer och mer.... någon som faktiskt har fått bra hjälp?
Har "fått hjälp" från och till senaste 10 åren men det som oftast är lösningen är tabletter. Har väl testat ungefär det mesta de har att erbjuda vid detta laget. När jag sökte hjälp i Maj förra året ville jag verkligen bli bättre (vill jag fortfarande) och tror att det går. Men vet inte hur och ingen läkare, psykolog eller terapeut verkar kunna lista ut det heller.
Värst just nu är dock all ångest, den får mig att tappat känsel i benen, får svårt att andas (känns som om strupen snörper ihop sig, gör fysiskt ont) blir fixerad vid saker, kunde t ex inte sluta fila naglarna igår förrän jag filat ned dem så mycket att det gjorde för ont och blödde för mycket för att fortsätta. Äter så pass mycket att jag blir sjuk av det. Sover ungefär ALDRIG.
Nu har jag varit tillbaka 3 månader på jobbet tills för 3 veckor sedan då min husläkare sjukskrev mig 2 veckor. Magkattaren blir direkt 100 gånger värre när jag är på jobbet, klarar ibland max 2 timmar av min arbetsdag innan jag har så ont att jag inte längre kan sitta upp. Detta i kombination med att jag sover otroligt dåligt (en bra natt vaknar jag bara 2-3 gånger om vi säger så) gör så att det känns närmast omöjligt att jobba.

BLÄÄÄÄ på hela grejen just nu, KBT imorgon, kommer säga samma sak som alltid och hon kommer säga samma sak som alltid och sen går jag där i från och känner mig precis lika miserabel.

 

[Tokyo]

Bra tråd!! Hoppas att jag är välkommen här!

Känner också igen mig i den där morgonångesten som nämndes tidigare! Riktigt jobbigt faktiskt, hela dagen känns sned efter en sådan start :/ Försöker så gott det går att fokusera på något positivt som kommer att hända under dagen, om det sedan är någon jättekul aktivitet eller bara att få ta på sig favorittröjan eller dricka en god kopp te spelar mindre roll, och sedan lägga allt mitt fokus på den grejen och bara försöka andas tills det värsta lagt sig. Jag är en sådan person som tidigare bara tänkt "Nu mår jag för jävligt och då är det väl så det ska vara" istället för att försöka göra något åt det och därför är jag väldigt glad över att nu (med viss hjälp) hittat lite olika små knep för att få vardagen att fungera utan att man ska behöva krascha varje dag!

 

[Azalea]

*Hoppas detta inlägg är okej i denna tråd*
Jag känner att ibland skulle jag behöva gå och prata med någon som kan hjälpa mig sortera ut mina tankar. Känner mig inte speciellt deprimerad, har inte ångest eller liknande utan behöver bara hjälp att som sagt sortera tankar och känslor. Hur går man till väga? Kommer jag kunna få hjälp trots att jag egentligen inte "behöver" utan på så sätt utan bara vara mer lugn eller kommer jag bli så bortprioriterad att det inte är lönt att försöka?
Går ni privat eller hos VC/liknande? Är det kanske lättare att få hjälp privat eller hur funkar det?

Beroende på ifall du jobbar eller pluggar kan du ju vända dig till företagshälsovård eller studiehälsan, de kanske kan hjälpa dig med kurator.
Annars kan du söka hjälp privat, tror inte att det är rimligt att du får träffa någon inom överskådlig tid om du söker på vanlig vc. Men de flesta städer har privatpraktiserande psykologer och liknande, och jag vet att det finns KBT via internet också. Googla runt lite och se om du hittar något vettigt.

 

[tolksele]

Jag kör tydligen hårt på natt-ångest för tillfället. Vaknar och mår så himla dåligt ikväll blev det full dos propavan så hoppas få sova.
Annars har jag haft ett extremt halvår med enormt mycket panikångest. Önskar att jag var utan den för det tar enormt mycket energi, men man får väl inte alltid välja..