Vettig häst för max 200k? [Utbruten från Dressyrsnackis 14]

[SaraMara]

Fast att få en 8 eller ens en 9:a på unghästbedömningar är ju långt ifrån samma sak som att få ett högt gångartsbetyg på tävling. Diplom och klass 1 är inte helt ovanligt, 8: or på gångerarter på tävling ser man däremot sällan. Jag har aldrig tävlat stora klasser, men jag skriver mycket protokoll, allt från programridningar upp till GP, så jag tycker mig ändå ha ganska bra förståelse för de siffror som döms.

Jag har flera gånger tävlat i lätt klass mot regionens svårklassryttare när de kommer med sina nya unghästar. Ofta får de väldigt fina procent, och helt rättvist. De rider fantastiskt och deras hästar är värda 7.5-8 bara de inte gör någon miss. Ibland vinner de, ibland utgår de, för det är ofta en hel del nerv i de unga hästarna. Klart det är kul att ha den fina hästen och höga poäng så fort man inte gör fel, men det är ju ändå en väldigt kort period i en sån hästs karriär som man rider lätt klass. I MsV blir det direkt mer utjämnat. Då rider jag hellre konsekvent på 65% i LB och LA, och har en häst som inte exploderar för att någon rör sig på läktaren.

Vi arrangerade lag-SM i somras. Tittade snabbt igenom lagklasserna (där man väl ändå får säga att några av Sveriges bästa amatörryttare rider, plus några proffs) och såg att INGET ekipage hade fått högre än 7.5 på gångarterna av någon domare i lagklassen MsvA:1. Inte ens Emelie Nyeröds Floppy Disc, som man ju får säga är en av de absolut bästa i sin årgång.

Det är ju dock rätt stor skillnad på 8 på samlingsbetyget för gångarter i lätt klass och i Msv A - tänker jag iaf som dock inte startat msvA. I lätt klass har jag fått det på lånehäst trots en ritt kantad av galenskaper, och nog vid ngt tillfälle faktiskt i typ LB också på gamlingen - men den domaren älskade min häst...

 

[SaraMara]

Jag är nu en av dessa som lagt ut min häst som som inte har fantastiska gångarter för över 200. Men det är mycket som väger in. Kvalad till msv A, felfri och placerad 120, ren på röntgen och snäll på alla sätt.
Jag har vägt in allt när jag satte priset. Att man dessutom som glad amatör orkar sitta på honom utan att behöva kämpa är för mig ett plus.
Tror som några skrivit innan att en del siktar för högt och köper häst med gångarter de inte riktigt kan förvalta. För mig väger samarbetsvilja högre än gångarter.

Det tycker jag också låter rimligt. Min invändning var inte att hästarna var för dyra, utan att jag inte kunde hitta de mängder av fina hästar under 200' som inledningsvis nämndes.

 

[_Zvea_]

Det är ju dock rätt stor skillnad på 8 på samlingsbetyget för gångarter i lätt klass och i Msv A - tänker jag iaf som dock inte startat msvA. I lätt klass har jag fått det på lånehäst trots en ritt kantad av galenskaper, och nog vid ngt tillfälle faktiskt i typ LB också på gamlingen - men den domaren älskade min häst...

Absolut, det är skillnad, Vill bara få det till att det är svårt att få en 8:a på gångarter i lätt klass, även med en superhäst. Kollade på de tävlingar som hölls senaste helgen runtom i Sverige. Regional tävling på sydslätten i Skåne. 18 starter i LB, 3 av 5 placerade födda 2014, så gissningsvis fina unghästar. 5-åringen som vann hade 75%, vilket ju är ett jättefint resultat. 7.5 på gång, men 8 på ryttare och korrekthet. Ingen av de placerade hade högre på gången. Jag tror att många domare är försiktiga med att ge för höga gångartspoäng, eftersom de snarare vill premiera fin ridning i lägre klasser.

Det jag vill få sagt är iaf att gångarter i lätt klass inte ens är koefficient, och i högre klass så handlar det mer om det andra har skrivit här: Rena, reglerbara gångarter som möjliggör för ryttaren att visa god skillnad i sina övergångar, och bra vägar. Förstår att du inte vill köpa en traktor, men nästan vilken modern sportavlad häst med dressyrblod som helst tror jag har nog med gång för MsvA med rätt ryttare. Sen ska man hitta en med trevlig skalle, och det är ju inte alltid helt lätt, såklart.

 

[ginnies]

Jag tror att många domare är försiktiga med att ge för höga gångartspoäng, eftersom de snarare vill premiera fin ridning i lägre klasser.

Det tror inte jag alls , däremot- generellt- att de riktigt bra gångartshästarna som går lägre klasser gör det när de är yngre och det då lätt blir-mindre- missar , även om så stegvis o kort, i mekaniken vilket då dämpar ner högpoängen som kanske finns i grunden.
Kan vara en bit mellanskritt ex med taktmiss/ar som inte egentligen har med grunden i gångartskvaliteen att göra.

 

[Fiorano]

Precis det @_Zvea_ skriver är vad jag menar, en 8 på gångarterna på unghästvisning är intet samma som i ett dressyrprotokoll. Jag vet faktiskt bara två hästar där jag sett åttor ges och båda gick som sagt fyraårsfinalen och rör sig mycket bra! Egentligen spelar gångartsbetyget enbart roll i LA, MsvC och vissa MsvB-program. I alla FEI-program är gångartsbetyget borttaget och det finns endast ett betyg under allmänt intryck och det är på ryttaren (där ska effekt av hjälperna, harmoni och precision ingå). Sen kan inte en häst som är begränsad gångartsmässigt få högre än kanske 7.5-8 på alla moment i ett program (ökningar, skolor och skritten främst), men inridningar, skrittpiruetter, galoppfattningar, vägar, övergångar och ffa i korrektheten plockar en massor av poäng med en begränsad häst. Jag tror att nära nog alla hästar kan gå på 65-70% upp till MsvB, och säkert MsvA också med bombsäkra serier och halvpiruetter.

 

[tuaphua]

För en sådan som mig, utan kontakter, skulle jag aldrig åka till DK och köpa häst. Har två vänner vars nyinköpta hästar fått skickas tillbaka efter positiva dopingprov och ännu fler exempel på trasiga hästar och ledsamma historier. Synd, eftersom det undantagslöst varit väldigt fina hästar.

För mig är inte en häst som kan få 8 på samlingsbetyg på gångarter i lätt klass i närheten av en sådan kanon du beskriver ovan. Eller så har jag haft vänner och stallkompisar som sitter på ett unikum av lyxiga hästar, för det är långt ifrån så ovanligt att åttor delas ut där nere som det låter i den här diskussionen.

Ja, det finns ju skitstövlar överallt. Men DK är ju inte i sig något land utan bra avel, duktiga utbildare och bra (besiktigande) veterinärer. Så någon överdriven rädsla för just DK behöver man inte ha.

En häst som får 8:a på gång i LA brukar ju ofta vara en häst som är mer än gemene man behöver. Och då menar jag bra även i proffsögon. Det finns absolut många amatörer som reder ut såna hästar och utvecklas fint. Men jag är väl yrkesskadad som får se mycket baksidor av det här med att köpa mkt häst.

Min egen fick mest 8r på treårs(avsuttet iom ridproblem). 7 på galoppen som idag är arbetad med och hans bästa gångart. Han skulle inte fått 8r på gång i LA innan han utbildades till samling. No way! Men han rör sig väl nog nu för att en av våra a-tränare ville köpa honom som avelssto(tas ofta för sto..). Galoppen har ju blivit bra och han har lätt för samling.
Sen är ju ridkänslan man tycker om givetvis olika. Min har ingen suverän trav av naturen. Den är rätt medioker och får ridas luft i genom samlingen. Men jag tycker alltid han ger en så himla lätt och rolig ridkänsla. Och det även med lägre utbildning än idag.
Det är ju givetvis kul med läcker trav direkt. Men för iaf mig inte avgörande iom att man kan utbilda in luft i den.

Jag vet ju flertalet idag svårklasshästar som som yngre inte fick 8r på tävling med sina proffsryttare. Men som idag går GP och man nog upplever rör sig trevligt.

 

[Gabby_Ossi]

Min gamla foderhäst fick 8 på gångarter i LB någon gång. Men han har också fått 5a i en LA (Har filmer från båda ritterna om någon vill se )

På kvalitetsbedömning som 4-åring fick han 8 7 7.

Så visst kan "lagom" fin hästar få 8 på gångarter i ett dressyrprogram. Men jag upplever ändå att i de allra flesta klasserna måste de vara ganska mycket "extra" för att komma upp dit.

 

[SaraMara]

Precis det @_Zvea_ skriver är vad jag menar, en 8 på gångarterna på unghästvisning är intet samma som i ett dressyrprotokoll. Jag vet faktiskt bara två hästar där jag sett åttor ges och båda gick som sagt fyraårsfinalen och rör sig mycket bra! Egentligen spelar gångartsbetyget enbart roll i LA, MsvC och vissa MsvB-program. I alla FEI-program är gångartsbetyget borttaget och det finns endast ett betyg under allmänt intryck och det är på ryttaren (där ska effekt av hjälperna, harmoni och precision ingå). Sen kan inte en häst som är begränsad gångartsmässigt få högre än kanske 7.5-8 på alla moment i ett program (ökningar, skolor och skritten främst), men inridningar, skrittpiruetter, galoppfattningar, vägar, övergångar och ffa i korrektheten plockar en massor av poäng med en begränsad häst. Jag tror att nära nog alla hästar kan gå på 65-70% upp till MsvB, och säkert MsvA också med bombsäkra serier och halvpiruetter.

Instämmer till stor del, men frågan för min del var ju i alla fall inte om att gångartspoängen där nere var viktigare än andra saker, eller att inte en tinker kan gå Msv B utan om att en ”fin” dressyrhäst enligt min mening ska ha förmågan att erhålla 8, som en kvalitetsmarkör för gångarterna. Inte att det ska vara någon form av garanti oavsett ridning/missar eller att inte andra saker spelar in. Men diskussionen kanske kommit att handla om andra saker, jag har inte hängt med och är dödstrött efter vad som känns som ett dygns jobb i sträck (får väl trösta mig med att jag behöver jobba mycket för att kunna köpa mig den där eventuella nya kusen )?

 

[fio]

Ja alla gångarterna måste vara xtrabra och inte ha några svagheter. Min gamle hade ingen bra skritt, ganska kort så han fick aldrig högre än 7 pga skritten i MsvB. Min Grå har 3 jämna gångarter med plus för galoppen och får oftast 7 men han har inte tävlat så högt än.

 

[Pontevecchio]

Jag är nu en av dessa som lagt ut min häst som som inte har fantastiska gångarter för över 200. Men det är mycket som väger in. Kvalad till msv A, felfri och placerad 120, ren på röntgen och snäll på alla sätt.
Jag har vägt in allt när jag satte priset. Att man dessutom som glad amatör orkar sitta på honom utan att behöva kämpa är för mig ett plus.
Tror som några skrivit innan att en del siktar för högt och köper häst med gångarter de inte riktigt kan förvalta. För mig väger samarbetsvilja högre än gångarter.

Fast här var frågan vad man får under 200’. Dvs för 200’ får man din häst som låter toppen men för halva priset får man då försaka nåt.

 

[Pontevecchio]

Och ang ”för svår” häst är vi alla olika. Jag väljer hellre en för svår häst som utmanar mig än en säker som jag redan vet vart vår begränsning ligger. Man är olika som människa, för mig är drivet att lära mig hantera Ferrarin och jag sätter inte gränser för vad jag kan lära mig.

 

[Jeps]

Fast här var frågan vad man får under 200’. Dvs för 200’ får man din häst som låter toppen men för halva priset får man då försaka nåt.

Precis det jag menar. Problemet är ju när folk tror att de får allt för 150. Jag brukar fråga vad man kan pruta på för att klara sin budget. Kan du ta nån röntgenförändring, att den är svår på något sätt eller något annat.

 

[Fiorano]

Och ang ”för svår” häst är vi alla olika. Jag väljer hellre en för svår häst som utmanar mig än en säker som jag redan vet vart vår begränsning ligger. Man är olika som människa, för mig är drivet att lära mig hantera Ferrarin och jag sätter inte gränser för vad jag kan lära mig.

Fast blir en verkligen nånsin klar ens med en begränsad häst? Jag har mer än en gång trott att jag och Barb nåt vår topp, men desto mer jag rider och tränar så blir hon ändå hela tiden bättre och höjer sig ett snäpp. Hon om något är ju begränsad i sitt gångartsregister. Om jag jämför med Koop som isf är betydligt mer Ferrari är det så sjukt mycket svårare att rida honom för att det rör sig så mycket mer och han är otroligt känslig. Hade jag inte haft min färdiga (och som sagt fortfarande utvecklingsbara) ponny hade jag blivit helt knäckt över att aldrig få känna mig som en bra ryttare. Men du har förstås helt rätt i att alla är olika som ryttare.

 

[tuaphua]

Och ang ”för svår” häst är vi alla olika. Jag väljer hellre en för svår häst som utmanar mig än en säker som jag redan vet vart vår begränsning ligger. Man är olika som människa, för mig är drivet att lära mig hantera Ferrarin och jag sätter inte gränser för vad jag kan lära mig.

Det beror väl också på hur pass för svår. Är det så pass att det är görbart med hjälp utan att häst och ryttare ska skada sig är det väl en sak. Och man tycker det är kul!
Min nuvarande var för svår för mig då jag fick hem honom. Men för svår på så sätt att om jag red lektion normalt löste det sig och vi lärde oss ihop. Och jag tyckte det var kul. Jag var sadelfast och orädd och klarade utan hjälp av att träna hästen så den inte gick sönder.
Han är, eller mer var, en av de svåraste hästarna jag arbetat med. För mig är resan det roligaste, utvecklingen.

Det finns ju dok väldigt gott om människor som köpt för mkt och för svår häst på ett sånt sätt att det blir för mkt friktion för att vara kul för vare sig ryttare och häst. Och där det leder till skadeproblematik. Vi har så pass mycket känsligare hästar rent fysiskt och psykiskt idag. Och en kunskap som allt mer vattnas ur i annat än just att rida i ridhus.
Jag möter så otroligt många ryttare som har så mycket ångest i sitt hästägande just pga att de tror sig behöva ferrari, köpt det och sen måste slåss med egen rädsla, spänd häst, inte våga rida ut, trasig häst etc..
Många köper häst för att de ska tävla den där söndagen en eller två gånger i månaden under säsong. Och sen ska de ha ångest stor del av resterande ridning. Istället för att ha kul mellan tävlingarna med.
Och sen det där med begränsningar De flesta ryttare kommer inte rida högre klasser än vad de flesta halvvettiga halvblod kan utbildas till.

 

[mackan]

Och ang ”för svår” häst är vi alla olika. Jag väljer hellre en för svår häst som utmanar mig än en säker som jag redan vet vart vår begränsning ligger. Man är olika som människa, för mig är drivet att lära mig hantera Ferrarin och jag sätter inte gränser för vad jag kan lära mig.

Fast även detta beror ju på vad folk avser med detta, utifrån egen ridförmåga och hästindividen det handlar om osv. Jag tycker inte det verkar som att folk som skaffat sig alltför svåra/för mycket ”Ferrari” som det ofta betecknas som, verkar ha så jättekul och motiverande kring sin ridning faktiskt. De är rädda att rida ut, ramlar av emellanåt, behöver skicka den för tillridning hos mer rutinerad ryttare, vill gärna ha sällskap när den ska ridas i ridhuset, osv?

Att bli utmanad och utvecklas som ryttare handlar ju knappast om att sitta på en för svår häst , lika lite som att hästen för den skull är någon variant av noll utvecklingsförmåga eller en tråkpropp

 

[Nevermind]

Vet inte om jag kan tillföra nåt till diskussionen, men jag försöker ändå

Jag köpte min häst när han var i princip helt outbildad som femåring i augusti 2016 för 25'. Han är korsning vbl travare/ardenner och 157 cm i mankhöjd med väldigt mediokra gångarter när han rör sig fritt.

Vi började tävla förra året, och det har gått mycket bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig! Han har gått flera LB på över 69%, och LA:3 på runt 65%. Han brukar få 7 på gångarterna om han är avspänd.

Det finns MASSOR mer att plocka fram ur honom om man vill. Vi gör alla rörelser i MsvC på träning och med mer utbildning och samling tror jag absolut att han kan få ett bättre rörelsemönster också.

Jag tänker att om han kan få 7 på gångarter i lättare klasser (vilket det väl var frågan om?) så borde man väl kunna rida de flesta andra hästar till det också I lätta klasser, upp till typ MsvB, är väl det viktigaste att hästen är lydig och lösgjord samt att programmets moment utförs korrekt och med flyt. I högre klasser (typ MsvA och uppåt) kan jag tänka mig att hästens naturliga gångarter blir viktigare, dock.

 

[Sirap]

Och ang ”för svår” häst är vi alla olika. Jag väljer hellre en för svår häst som utmanar mig än en säker som jag redan vet vart vår begränsning ligger. Man är olika som människa, för mig är drivet att lära mig hantera Ferrarin och jag sätter inte gränser för vad jag kan lära mig.

Jag kan förstå din tanke, så länge man känner att man i grunden är en tillräckligt bra ryttare att ridningen under "resans gång" inte förstör för mycket för hästen. Det är en sak att skaffa en läromästare som är lite "för svår" att just lära sig på men det blir ju betydligt känsligare med en yngre förmåga om inte bara hästen, utan även ryttaren, ska lära sig under resans gång.

 

[Pontevecchio]

Fast blir en verkligen nånsin klar ens med en begränsad häst? Jag har mer än en gång trott att jag och Barb nåt vår topp, men desto mer jag rider och tränar så blir hon ändå hela tiden bättre och höjer sig ett snäpp. Hon om något är ju begränsad i sitt gångartsregister. Om jag jämför med Koop som isf är betydligt mer Ferrari är det så sjukt mycket svårare att rida honom för att det rör sig så mycket mer och han är otroligt känslig. Hade jag inte haft min färdiga (och som sagt fortfarande utvecklingsbara) ponny hade jag blivit helt knäckt över att aldrig få känna mig som en bra ryttare. Men du har förstås helt rätt i att alla är olika som ryttare.

Jag tror inte bara det handlar om gångarterna utan hela paketet. Jag hade nog tröttnat om jag visste exakt hur varje dag skulle vara. Nu är livet med unghästen ibland lite väl överraskande men jag vill inte byta.

 

[Pontevecchio]

Det beror väl också på hur pass för svår. Är det så pass att det är görbart med hjälp utan att häst och ryttare ska skada sig är det väl en sak. Och man tycker det är kul!
Min nuvarande var för svår för mig då jag fick hem honom. Men för svår på så sätt att om jag red lektion normalt löste det sig och vi lärde oss ihop. Och jag tyckte det var kul. Jag var sadelfast och orädd och klarade utan hjälp av att träna hästen så den inte gick sönder.
Han är, eller mer var, en av de svåraste hästarna jag arbetat med. För mig är resan det roligaste, utvecklingen.

Det finns ju dok väldigt gott om människor som köpt för mkt och för svår häst på ett sånt sätt att det blir för mkt friktion för att vara kul för vare sig ryttare och häst. Och där det leder till skadeproblematik. Vi har så pass mycket känsligare hästar rent fysiskt och psykiskt idag. Och en kunskap som allt mer vattnas ur i annat än just att rida i ridhus.
Jag möter så otroligt många ryttare som har så mycket ångest i sitt hästägande just pga att de tror sig behöva ferrari, köpt det och sen måste slåss med egen rädsla, spänd häst, inte våga rida ut, trasig häst etc..
Många köper häst för att de ska tävla den där söndagen en eller två gånger i månaden under säsong. Och sen ska de ha ångest stor del av resterande ridning. Istället för att ha kul mellan tävlingarna med.
Och sen det där med begränsningar De flesta ryttare kommer inte rida högre klasser än vad de flesta halvvettiga halvblod kan utbildas till.

Jag säger inte emot din sista mening, för mig är det bara inte roligt att ha en häst som är helt förutsägbar. Min nuvarande rider jag inte ut helt okomplicerat, i perioder har jag inte ridit honom alls. Men det innebär inte ångest eller rädsla utan jag vet att det kommer, vi måste båda bara lära oss.

Men är hästägandet ångest ska man såklart byta häst. Om man vill.

 

[AW]

Jag vill bara inflika att det behöver inte alltid vara antigen eller. Alla fina hästar behöver inte vara knäppa, det gäller att hitta genuina gångarter med bra ridbarhet. Min har gjort bra ifrån sig trots att han inte kunde göra en vettig ökad trav innan han var iaf sju men hade många andra kvalitéer.

Ökad trav eller wow-trav verkar annars vara det som folk menar med bra gång. Kom i håg ett Breeders när "alla" sa att 2007: orna var en väldigt svag årgång, nu vet jag flera som går GP och massor i svår klass. Fler än i många andra årgångar.

Avslutar med en bild på min sambo som skrittar av min häst (tror att det är tredje gången till häst). Hästen är nu anmäld till GP med mig som amatör.