Det här är en lite ovanlig fråga, så om det är fel forum hoppas jag att ni har överseende och flyttar tråden.
Situationen kan emellertid inte vara helt ovanlig, med tanke på alla foderhästar och lånehästar.
Jag har en god vän, som har en liten gård. De egna islandshästar för några år sedan, men slutade med det när de fick barn. Nu är barnen tillräckligt stora för att det ska vara lite intressant med hästar igen, så för några månader sedan fick de lånade ett par islänningar av en uppfödare som de känner. Det är två fina och friska, men pensionerade avelsston, 17 och 25 år. Den äldre är bara riden tillräckligt för att visa upp gångarterna på utställning, den yngre knappt mer än sadeltam, då de mest gått i hagen och fött föl.
För ett par veckor sedan skulle Par 1 tillfälligt åka bort och bad då ett par goda vänner att se till hästarna över helgen. I hanteringen ingick utöver normal stallskötsel att ta in och ut hästarna från hagen, och att ta dem på en liten skrittpromenad, eftersom de planerar att börja rida dem lite mer till sommaren. Både par 1 och par 2 har hästvana sedan många år tillbaka.
Sedan hände förstås det som inte fick hända. Den gamla märren slet sig plötsligt under promenaden och sprang hem, vilket väl i och för sig inte är helt ovanligt. Hon slirade emellertid till på vägen, och några timmar senare var hon blockhalt, efter att först inte visat några symptom. Par två tillkallade veterinär, eftersom det inte var deras häst. Det blev så småningom flera veterinärbesök, röntgen i två omgångar och ultraljud, och som alla säkert kan tänka sig rusade kostnaderna iväg, trots att skadan förmodligen bara är en vrickning.
Eftersom hästen är så gammal var den förstås inte försäkrad, och några avtal är inte heller skrivna, goda vänner emellan.
Nu till frågan:
Vem svarar för veterinärkostnaden?
Ägaren, eftersom det är hennes häst?
Par 1, eftersom de väl har det formella ansvaret som fodervärd?
Par 2, eftersom olyckan hände när de tillfälligt hade hand om hästen?
Eller kan det möjligen gå på Par 2s hemförsäkring?
Situationen kan emellertid inte vara helt ovanlig, med tanke på alla foderhästar och lånehästar.
Jag har en god vän, som har en liten gård. De egna islandshästar för några år sedan, men slutade med det när de fick barn. Nu är barnen tillräckligt stora för att det ska vara lite intressant med hästar igen, så för några månader sedan fick de lånade ett par islänningar av en uppfödare som de känner. Det är två fina och friska, men pensionerade avelsston, 17 och 25 år. Den äldre är bara riden tillräckligt för att visa upp gångarterna på utställning, den yngre knappt mer än sadeltam, då de mest gått i hagen och fött föl.
För ett par veckor sedan skulle Par 1 tillfälligt åka bort och bad då ett par goda vänner att se till hästarna över helgen. I hanteringen ingick utöver normal stallskötsel att ta in och ut hästarna från hagen, och att ta dem på en liten skrittpromenad, eftersom de planerar att börja rida dem lite mer till sommaren. Både par 1 och par 2 har hästvana sedan många år tillbaka.
Sedan hände förstås det som inte fick hända. Den gamla märren slet sig plötsligt under promenaden och sprang hem, vilket väl i och för sig inte är helt ovanligt. Hon slirade emellertid till på vägen, och några timmar senare var hon blockhalt, efter att först inte visat några symptom. Par två tillkallade veterinär, eftersom det inte var deras häst. Det blev så småningom flera veterinärbesök, röntgen i två omgångar och ultraljud, och som alla säkert kan tänka sig rusade kostnaderna iväg, trots att skadan förmodligen bara är en vrickning.
Eftersom hästen är så gammal var den förstås inte försäkrad, och några avtal är inte heller skrivna, goda vänner emellan.
Nu till frågan:
Vem svarar för veterinärkostnaden?
Ägaren, eftersom det är hennes häst?
Par 1, eftersom de väl har det formella ansvaret som fodervärd?
Par 2, eftersom olyckan hände när de tillfälligt hade hand om hästen?
Eller kan det möjligen gå på Par 2s hemförsäkring?