Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag blir mer och mer nöjd med att mina ponnyer bara går med mina ponnyer.
Att folk släpper ihop på egen risk köper jag inte, då folk uppenbart ljuger om sina hästar innan ihopsläpp.
Dom är såå snälla sååå medans ägaren vet att sin häst skadat andra innan.
Detta skrev jag i en tråd den 19 november 2003:
Så sent som i måndags hade jag uttalat mig lika tvärsäkert som du! Sen kom ägaren till den häst som mitt sto sparkade i hagen i våras, och visade mig en text i förra numret av tidningen Ridsport (nr 21, sidan 75, Fråga Ridsport, Vem bär ansvaret?) Där skriver juristen Monika Lilja så här:
"Om en häst skadar en annan häst är hästägaren till den första hästen skyldig att ersätta den skadade hästens ägares halva sjukvårdskostnader. Är förhållandet så att ägaren till den häst som skadat en annan häst, vet om att den besvärliga hästen brukar skada andra hästar, kan hästägaren få betala ännu mer.
Just detta moment, när hästar skadar varandra samt växande gröda, regleras i en gammal lag."
Jag har tillbringat snart fyrtio år i hästvärlden utan att ha hört talas om detta, så jag var skeptisk. I eftermiddags ringde jag till det försäkringsbolag där jag har min hemförsäkring - och skaderegleraren tyckte inte alls det var något konstigt. Enligt honom har man ett strikt hästägaransvar (att t ex jämföra med strikt hundägaransvar). Han skulle skicka mej en blankett att fylla i och sedan får man ta ställning till om huruvida ersättning ska betalas ut till den skadade hästens ägare.
Och det gjorde du bra.
Men jag måste bara påpeka att i fallet med min häst konstaterades det att jag inte på något sätt handlat oaktsamt eller ovarsamt. Ändå betalade man ut ersättning till den andra hästens ägare.
Nedanstående har jag kopierat från ett inlägg jag skrev i en gammal tråd:
Här är en av-identifierad version av den redogörelse jag lämnade till mitt försäkringsbolag.
"Redogörelse över händelseförloppet då två hästar kom i slagsmål den 21/5 2003
Hästar: X, svenskt halvblod, sto född 199x.
Ägare AAA
Y, kallblodstravare, sto född 199x.
Ägare BBB
Hästen Y kom till Z-gård sista veckoslutet i april 2003. Hon har tidigare varit inackorderad i Ö-stad och jag, BBB, har ägt henne sedan januari 2001.
Då stallägaren på Z-gård, CCC, gärna vill ha ston och vallacker var för sig frågade hon mig i ett tidigt skede om jag kunde tänka mig att släppa min häst tillsammans med X. Eftersom jag tidigare haft Y tillsammans med andra hästar sa jag att det säkert gick bra, men varnade för att Y är en kraftfull dam och om hon sparkar kan det ta illa. Y är vidare ranghög, vilket jag också fick besked om att även X är.
De första tre veckorna på Z-gård gick Y och X på dagarna i två hagar som gränsade till varandra. De hade möjlighet att hälsa på varandra över staketet.
Den 22 april frågade så stallägaren mig om jag ville prova att släppa ihop de två stona. AAA hade också gett klartecken – det var OK att vi släppte hennes sto med mitt.
Vi släppte så de två stona i en tredje hage, dvs. i en hage som ingen av dem brukade gå i. Detta för att undvika ”revirtänkande”.
Till att börja med gick de var för sig runt hagen och utforskade den, men efter några minuter närmade de sig varandra. De hälsade vänligt och det tog inte så lång stund förrän de stod och kliade varandra på manken.
De bytte sida ett par gånger och verkade väldigt nöjda.
Stallägaren var med de första tio minuterna, därefter blev jag ensam kvar och studerade stonas agerande.
När bortåt en halvtimma hade gått hände detta: X lade bak öronen, vände baken till Y och slog henne ett antal gånger rakt upp i sidan. Därefter for hon bort i motsatta hörnet av hagen, jagad av Y. När hon stannade upp var det Y:s tur att sparka tillbaks.
Jag vet inte hur många sparkar som utväxlades, men jag rusade in i hagen och skilde stona åt omedelbart. Därefter ledde jag in Y i stallet, hämtade stallägaren och tillsammans tog vi in X..
Vi konstaterade att X fått ett sår i ena hasleden och det syntes märken efter åtskilliga sparkar både på benen och på bålen.
Y hade märken efter 3-4 sparkar på högra sidan av buken och minst en spark under svansen vid könsorganen. Dock var där inga sår.
På eftermiddagen samma dag kom veterinär DDD till stallet och behandlade X.s sår. Det var ett ganska djupt jack som måste dräneras och sys. DDD tyckte dock inte det var nödvändigt att röntga benet.
Veterinär DDD kom på återbesök den 28/5 respektive den 5/6. Såret läktes dock inte och det blev infekterat, varför AAA så småningom, den 16/6, tog hästen till djursjukhus för röntgen. Där konstaterades det att en benflisa var lös i hasleden. Hästen opererades den 17/6 med påföljande eftervård på djursjukhuset t o m den 26/6.
Senare visade det sig att såret infekterats av stafylokocker, vilket konstaterades vid nästa besök på djursjukhuset den 19/7. Detta föranledde också ny vistelse där till och med den 25/7.
Hästen X var konvalescent i omkring tre månader sammanlagt. Idag är hon fullt återställd efter sin skada och rids som tidigare.
AAA har INTE ställt något skadeståndsanspråk på mig
Jag bifogar en sammanställning av veterinärvårdskostnaderna, samt ett kvitto från veterinär DDD och två kvitton från djursjukhuset.
R-a den 18/12 2003
--------------------------------------------------------------------------------