Vem ringer man?

[sjoberga]

Definitivt.
Men det måste man kommunicera.
Dessutom så var det ju en avvikelse att du inte klarade av den förändringen just då.
Vårdpersonalen är inga tankeläsare.
De observerar och noterar.

Vårdpersonalen har lång utbildning och erfarenhet för att hantera patienter med akuta psykiatriska problem. Det finns inget bättre ställe att vara på när man är på en så dålig plats psykiskt. Det är ändå ingen plats någon önskar vara på. Men i att hantera det, finns ingen bättre plats.

De är där. Det är deras profession och jobb. De får och kan inte dra sig undan om det blir jobbigt. De hanterar dessa situationer och patienter varje dag.

 

[Wille]

Hur hade du velat att dom reagerade och hanterade dig? Förutom då att göra bättre mat, bättre dusch osv..

Släppa ut mig härifrån hade varit en bra lösning.

@Wille Vad tråkigt att det är så jobbigt för dig!

Men du har ju mått dåligt väldigt länge nu. Och du har upplevt att du inte fått tillräckligt med hjälp. Kan inte det här vara en möjlighet till bättre hjälp?
Du kanske skulle prova sänka garden och se vad du kan få för hjälp. Tänk om det här kan leda till att du mår bättre på lång sikt. Och du får då mer energi etc. Tänk vad det skulle innebära i form av att orka göra det du vill som du nu inte orkat på ett bra tag.
Hoppas du kan släppa kontrollen, våga lita till personalens kunskap och intentioner.

Jag tror inte att livet någonsin kommer att bli bra. Jag har fortfarande inte kontakt med min familj. Jag sörjer det. Och jag orkar inte med trädgården. Jag har funderat på att flytta men vet för det första inte vart jag borde bo och orkar för det andra inte rodda en flytt ensam. Och den utbildning jag går leder inte till jobb jag kan tänka mig att ha.

 

[Inte_Ung]

Men precis så. Och det är inte alls särskilt ovanligt. Inne på psyk skulle jag t.o.m. tro att det är norm att patienterna måste ha vissa saker eller göra vissa saker på ett speciellt sätt.

Det är så lätt att utgå ifrån normen och en normalfungerande människa men just nu är @Wille väldigt sjuk. Då är förutsättningarna att hantera saker och ting helt annorlunda. Precis som med fysiska sjukdomar, det är ju liksom ingen skillnad.

Det innebär att vården behöver få veta vilka problemen är.
Inte att allt skall vara tillrättalagt.
Genom att erbjuda det som fungerar för de allra flesta i de allra flesta fall så blir ju avvikelser tydliga.
Det handlar om en vårdinrättning för diagnostik och behandling - inte om ett hotell där alla skall kunna trivas.
Det är olika.

 

[Inte_Ung]

Vårdpersonalen har lång utbildning och erfarenhet för att hantera patienter med akuta psykiatriska problem. Det finns inget bättre ställe att vara på när man är på en så dålig plats psykiskt. Det är ändå ingen plats någon önskar vara på. Men i att hantera det, finns ingen bättre plats.

De är där. Det är deras profession och jobb. De får och kan inte dra sig undan om det blir jobbigt. De hanterar dessa situationer och patienter varje dag.

Precis.
Det är ett pissigt ställe att vara på.
Men nödvändigt i vissa lägen.
Sjukhus är rent allmänt inte kul och en enorm inskränkning i både livet och integriteten.
Även vid kroppsliga åkommor.

 

[sjoberga]

Men precis så. Och det är inte alls särskilt ovanligt. Inne på psyk skulle jag t.o.m. tro att det är norm att patienterna måste ha vissa saker eller göra vissa saker på ett speciellt sätt.

Det är så lätt att utgå ifrån normen och en normalfungerande människa men just nu är @Wille väldigt sjuk. Då är förutsättningarna att hantera saker och ting helt annorlunda. Precis som med fysiska sjukdomar, det är ju liksom ingen skillnad.

Jag tänker att det är ganska stor skillnad mot fysiska sjukdomar. Åtminstone vid de tillfällen jag varit inlagd gör frånvaron av psykiatriska problem att i princip alla som är där är grymt tacksamma för den vård man blir erbjuden och den servicenivå man får runtomkring själva vården. Och man vill inte därifrån innan man fått den hjälp man behöver. Men det är min upplevelse.

På akutpsyk tänker jag att det är helt annorlunda. Framförallt extremt varierande mellan olika typer av tillstånd.

 

[parellikusken]

Det innebär att vården behöver få veta vilka problemen är.
Inte att allt skall vara tillrättalagt.
Genom att erbjuda det som fungerar för de allra flesta i de allra flesta fall så blir ju avvikelser tydliga.
Det handlar om en vårdinrättning för diagnostik och behandling - inte om ett hotell där alla skall kunna trivas.
Det är olika.

Men har du någonsin varit inlagd på slutenpsyk?
Vet du hur det fungerar I praktiken där?

Du kommer med påståenden och sånt som gör att jag häpnar.

 

[sjoberga]

Precis.
Det är ett pissigt ställe att vara på.
Men nödvändigt i vissa lägen.
Sjukhus är rent allmänt inte kul och en enorm inskränkning i både livet och integriteten.
Även vid kroppsliga åkommor.

Jo, jag tänker mest bara att om man är fri från psykiatriska problem, har man lättare att se varför och acceptera att det inte är en ideal situation som ändå behövs just då för att komma tillbaka.

 

[Inte_Ung]

Det kommer inte att hjälpa. Problemet är att just nu är @Wille psykiskt sjuk. Det kommer inte att hjälpa att tjata om att duschar eller mat. Allt känns outhärdligt vad nån än säger och gör. Det är outhärdligt. Och det suger. Och just nu hjälper antagligen ingenting. Möjligtvis något ångestdämpande preparat.

Jag tror att det hjälper att vi finns här också.
Alla på vårt eget sätt.
Du på ditt och jag på mitt.

 

[Enya]

Precis.
Det är ett pissigt ställe att vara på.
Men nödvändigt i vissa lägen.
Sjukhus är rent allmänt inte kul och en enorm inskränkning i både livet och integriteten.
Även vid kroppsliga åkommor.

Jag kan inte tänka mig något värre ställe att vara på. Att vara på sjukhus avskyr jag så oerhört att jag helt enkelt försöker ta mig därifrån så fort jag är klar nog i knoppen (efter EP-anfall, ville absolut inte vara där, men var ju inte frisk nog att tänka vettigt ens). Och det är ibland inte ens det bästa för mig, men det kommer jag på sedan, när jag är helt klart i knoppen.

Så jag förstår att man inte släpps ut hux flux från psyk ändå. Man tänker ju inte klart, det är ju därför man är där, och det kommer man ju till viss del få hjälp med att hantera.

 

[Inte_Ung]

Men har du någonsin varit inlagd på slutenpsyk?
Vet du hur det fungerar I praktiken där?

Du kommer med påståenden och sånt som gör att jag häpnar.

Nej jag blev hemskickad efter ett antal timmar och ett milt lugnande.
Jag hade blivit hotad till livet och gått i chock och panik. I det läget hade jag nog kunnat sluta andas i rena förskräckelsen.

 

[Inte_Ung]

Släppa ut mig härifrån hade varit en bra lösning.

Jag tror inte att livet någonsin kommer att bli bra. Jag har fortfarande inte kontakt med min familj. Jag sörjer det. Och jag orkar inte med trädgården. Jag har funderat på att flytta men vet för det första inte vart jag borde bo och orkar för det andra inte rodda en flytt ensam. Och den utbildning jag går leder inte till jobb jag kan tänka mig att ha.

Du skall nog vara kvar där du är tror jag.
Långt ifrån några rep.

 

[parellikusken]

Nej jag blev hemskickad efter ett antal timmar och ett milt lugnande.
Jag hade blivit hotad till livet och gått i chock och panik. I det läget hade jag nog kunnat sluta andas i rena förskräckelsen.

Alltså vet du inte vad slutenpsyk innebär och bör vara lite mer restriktiv med råd.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker inte det är särskilt lämpligt att skriva vad någon som är inlagd på akutpsyk borde göra faktiskt. Mycket som skrivs kan vara uttryck för kris eller psykisk sjukdom och det är ingenting som resoneras bort i en tråd på ett internetforum.

Om det vore förödande för @Wille att ha kontakt med omvärlden så hade de nog inte tillåtit henne att ha telefonen.

 

[Bapelsin]

Jag tänker att det är ganska stor skillnad mot fysiska sjukdomar. Åtminstone vid de tillfällen jag varit inlagd gör frånvaron av psykiatriska problem att i princip alla som är där är grymt tacksamma för den vård man blir erbjuden och den servicenivå man får runtomkring själva vården. Och man vill inte därifrån innan man fått den hjälp man behöver. Men det är min upplevelse.

På akutpsyk tänker jag att det är helt annorlunda. Framförallt extremt varierande mellan olika typer av tillstånd.

Men om du har brutit benet och inte får kryckor, då skulle du antagligen också vara ”otacksam” och klagat. Man kan ju tycka att det är är larvig och överdriven liknelse, och det är den väl på sätt och vis, men när man är så sjuk som @Wille är nu, då har man ett psykiskt brutet ben och rutinerna man är van vid är kryckorna. Tar man rutinerna tar man kryckorna. Och rutinerna i det här fallet är tex egna kläder, duschslang och såsen bredvid potatisen.

Sen är det klart att alla fattar att allt inte kan finnas överallt och jag tror inte någon tycker att det är konstigt att det inte finns en duschslng på psyk. Det är ju inte det det handlar om, alls. Men bara för att man vet betyder det inte att det inte är skitjobbigt.

 

[Wysiwyg]

Om det vore förödande för @Wille att ha kontakt med omvärlden så hade de nog inte tillåtit henne att ha telefonen.

Att ta ifrån en patient telefonen på psykiatrin är en jättestor inskränkning vad gäller tvångsåtgärder, det är ingenting man gör i första taget.

Att jag skriver till någon vad jag tycker är lämpligt att skriva till en person inlagd på akutpsykiatrin har ju dock inget att göra med om TS får ha telefon eller inte. Saker kan ju vara olämpliga att säga till folk även om man får och kan kontakta dem.

 

[tuaphua]

Släppa ut mig härifrån hade varit en bra lösning.

Jag tror inte att livet någonsin kommer att bli bra. Jag har fortfarande inte kontakt med min familj. Jag sörjer det. Och jag orkar inte med trädgården. Jag har funderat på att flytta men vet för det första inte vart jag borde bo och orkar för det andra inte rodda en flytt ensam. Och den utbildning jag går leder inte till jobb jag kan tänka mig att ha.

Jag förstår verkligen att du sörjer det! Och jag vet också hur det är att ha noll ork.
Jag hoppas iaf att det här kan leda till att du får bättre hjälp att ta dig igenom det här. Och kanske få verktyg att hantera saker bättre så det inte går åt så mycket energi till det att du inte ens orkar tycka ngt är kul eller orkar något.

 

[Inte_Ung]

Alltså vet du inte vad slutenpsyk innebär och bör vara lite mer restriktiv med råd.

Vi är ett forum med internetvänner.
Vi har inte det ansvaret.
Vi är helt vanliga människor med olika erfarenheter och jag tycker nog att friska människor med friska åsikter och tankar kan vara bra att ha i ett sådant här läge.
Som motvikt mot alla sjukvårdberättelser om hur illa andra har haft det.
Jag tror att det är dåligt att tävla om vem som mådde sämst och hade det värst på akutpsyk i just den här tråden.

 

[parellikusken]

Om det vore förödande för @Wille att ha kontakt med omvärlden så hade de nog inte tillåtit henne att ha telefonen.

Det fungerar inte så.
Enda gången jag varit med om att någon inte fått använda telefonen är när de beställt droger med den som de använt på avdelningen.

 

[Wille]

Precis.
Det är ett pissigt ställe att vara på.
Men nödvändigt i vissa lägen.
Sjukhus är rent allmänt inte kul och en enorm inskränkning i både livet och integriteten.
Även vid kroppsliga åkommor.

Jag tänker att det är så här det känns att sitta i fängelse.

 

[Inte_Ung]

Att ta ifrån en patient telefonen på psykiatrin är en jättestor inskränkning vad gäller tvångsåtgärder, det är ingenting man gör i första taget.

Att jag skriver till någon vad jag tycker är olämpligt att skriva till en person inlagd på akutpsykiatrin har ju dock inget att göra med om TS får ha telefon eller inte. Saker kan ju vara olämpliga att säga till folk även om man får och kan kontakta dem.

Vi kan också ha olika åsikter i det.
Om du har någon professionell information att komma med så får du gärna göra det.
Med källhänvisningar.
Då så skall jag absolut lyda dina råd.

Annars så vill jag faktiskt följa min egen kompass om du ursäktar.