Vem kör och varför?

[Mia_R]

Om man är bilägare och singel är det ju rätt självklart att man kör själv, men när man lever i ett förhållande och delar hushåll, vem är det då som brukar köra och varför? När jag var sambo var det oftast jag som körde om vi skulle någonstans, på längre resor och på bilsemester så brukade vi turas om men de flesta milen körde jag. Helt ärligt tyckte jag att han var dålig på att planera sin körning även om jag aldrig sa något och jag gillar generellt inte att åka som passagerare i min egen bil om en kompis ska köra. Jag gillar oftast inte att åka som passagerare öht då väldigt många jag känner är i mina ögon är ganska dåliga förare och jag känner mig otrygg, men det finns såklart även många som jag tycker kör bra och som jag är avslappnad att åka med.

På SVT är det en intressant kortfilm som heter Ta tillbaka ratten.

Så, vem kör och varför?

 

[Halcyon]

Blir kanske inte svaret du letar efter riktigt. Men hos oss är min partner men det beror nu mest på bilen han har är manuell och jag kan inte köra den. Börjar nosa runt efter en bil till mig själv kanske i framtiden, men tror svaret är ändå kommer kvarstå är min partner.

 

[Mia_R]

Blir kanske inte svaret du letar efter riktigt. Men hos oss är min partner men det beror nu mest på bilen han har är manuell och jag kan inte köra den. Börjar nosa runt efter en bil till mig själv kanske i framtiden, men tror svaret är ändå kommer kvarstå är min partner.

Jag är nyfiken på vem som kör, så det finns inget rätt eller fel svar men du får gärna lägga en röst, om du vill.

 

[Sol]

Jag föredrar att köra själv då min partner är väldigt lättstressad i trafiken. Hen har haft körkort längre än jag men jag är ändå den som är lugnast och tryggast på vägarna. Långkör vi varvar vi såklart så att man inte blir för trött, men i övrigt är det främst jag som kör.

 

[gul_zebra]

Vi kör bägge två men för det mesta är det sambon. Åker vi i hans Mondeo så är det alltid han som kör då den är manuell och jag har automatvillkorat kort. Annars är det mest bekvämlighet från min sida, och så är det en bonus att kunna hålla hand - jag är för fäst vid min högerhand för att kunna göra det när jag kör

Åker vi långt så turas vi om men då kör han också mest. Dels för att han orkar längre generellt och dels för att jag är dygnsrytmstörd så om vi åker tidigt sover jag i bilen första biten. I gengäld är jag desto piggare kvällstid/nattetid dock

 

[GoLightly]

Det är alltid jag som kör. Maken tog körkort för 20 år sedan och har knappt kört sedan dess, så båda av oss föredrar det. Jag har en vän som jag åker mycket bil med och ibland väldigt långa sträckor och då är det nästan alltid hon som kör. Hon är en lugn och trygg förare så är rätt skönt att bara sitta bredvid. Annars föredrar jag nog att köra framför att sitta bredvid.

 

[Inte_Ung]

Jag har kört allt som jag behöver för resten av livet när jag körde buss.
Dessutom så pendlar jag ofta mellan våra gårdar.
Så jag passar på att vara ledig och titta på utsikten i fred när jag kan.
Han kör mycket behagligt men jag blir irriterad på att han inte blinkar ut ur rondellerna.

 

[sweep]

Jag avskyr att köra bil så han kör bilen om vi ska någonstans. Jag kör helst ensam också om jag måste köra

 

[Lingon]

Kan inte rösta då inget av alternativen stämmer in.

Vi har varit ihop i 20 år. Det första året körde jag eftersom han inte hade körkort. Sen turades vi om. Även om jag totalt sett körde mer i många år då jag jobbade utanför stan och han kunde gå till sitt jobb. Men jag antar att du menar när vi båda ska någonstans tillsammans. Sen var det en period på nåt år då min man körde nästan 100% av gångerna för jag hade ont i en axel och sen opererades den. Efter operationen så tog det ett tag innan jag bekvämt kunde köra igen. Då var det skönt att slippa! Så utslaget över 20 år så har vi nog kört lika mycket även om det varierat i perioder.

 

[Bison]

I mina relationer har vi alltid haft varsin bil så då har det oftast blivit att den vars bil vi tar kör.
Har han följt med när jag åkt med hästen kör alltid jag oavsett bil.
På längre resor turas vi om.

 

[Tantan]

Har varsin bil, är det min bil kör jag. Det är oftast min bil då den är 100 ggr trevligare, har hundbur och är allmänt pålitlig.
För mig är det superviktigt, det handlar om mer än bilkörning, det är för mig en kvinnosaksfråga. Fick i många år stresspåslag av att köra med en man man i bilen, och nya män är samma sak. De är så gärna kritiska och tycker det är självklart de ska köra vilket gör många kvinnor till sämre förare. Hur ska man bli bra om man mest kör hem när partnern druckit efter en sen middag? Jag kör i snöstorm, halka osv och bilen var min biljett till friheten. Fyfan vad jag älskar min bil!

 

[dobbis]

jag kör för att det är min bil och är det inte min bil så är det ändå jag som kör. Skyller på åksjuka men oftast beror det på att jag har ingen lust att riskera livet

 

[starcraft]

Vi har ingen egen bil, så nu blir det den som kör beroende vems bil vi lånar (från min familj kör jag t ex). Hade vi haft egen bil hade antagligen jag kört mest, jag hade känt mig tryggast då och sambon gillar ändå inte att köra bil.

 

[athena_arabians]

Vi är ju särbos men ibland åker vi tillsammans. Oftast kör den som äger bilen vi åker i men på längre färder turas vi om. Vi kör båda mycket i jobbet och nästan "slåss" om att slippa köra

Vi litar fullt ut på den andre som chaufför.

Edit: Dvs jag kan inte svara för inget av alternativen stämmer.

 

[bettysmatte]

Definitivt maken om vi ska åka någonstans som vi inte känner till. Han är gräslig som "kartläsare", så den rollen tar jag. I annat fall turas vi om, antar jag.

 

[pepp]

Har inte bil året runt, men när jag har bil så är det jag som kör. Tycker min kille är skitkass på köra bil

 

[Lingon]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

 

[sthu]

Min man oftast. Jag stickar ofta när vi ska åka längre.

På jobbet när vi åker flera är det ofta jag som kör.

Finns nog ingen egentligt anledning, det bara blir så.

 

[FeatherCloud]

Ingen partner nu, men när jag hade det så körde oftast jag på vardagsresor och kända vägar och han i nya storstäder och okända vägar. Långa resor delade vi på men jag tog oftast landsvägsbitar. Jag gillar att hålla koll på kartan och han är en usel kartläsare och utmärkt bilförare så det föll sig naturligt.

Nu kör jag av förklarliga skäl själv överallt. Gillar inte min egen tendens att vilja undvika att köra bil i städer och på okända platser men jämfört med många jämnåriga kvinnliga vänner har jag kört betydligt mer bil.

 

[cowgirl81]

Jag kör helst min egen bil själv. Dock övningskör sonen nu, så blir inte så mycket av det. Sambon är alldeles för disträ och ska titta på saker bredvid vägen, så åker vi allihop längre sträckor, så kör jag, kortare sträckor kör sonen.