vem köper en ponny för 100 000?

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

I lagidrott är det just vänskapen som det trycks på.

Varför måste man elitsatsa för att uppleva de där positiva delarna av lagidrotten?

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Därför känns det också som att ska man verkligen satsa på en ridkarriär med senare sponsorer osv så krävs det att man börjar i tid.

Men då har man ju verkligen stakat ut vägen för sina barn. Jag tycker över huvud taget att det är tragiskt att barn ska behöva ta ställning till sitt framtida yrke och tänka på sin karriär i ponnyåldern, i stället för att vara just barn och lämna det beslutet och den funderingen till någorlunda vuxen ålder när mognaden är lite större och kunskapen om omvärlden har ökat.

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Precis, och det är alltså bland annat därför jag inte skulle uppmuntra en sådan satsning.

Det handlar inte om att jag inte vill "satsa" på mina barn, utan om hur jag ser på livet och hur jag tror att det är bra för barnen att växa upp.

Uppmutra och stötta tycker jag är två olika saker i detta.

Att uppmutra är väl kanske sådär men att stötta tycker jag är självklart.

Själv så skulle jag aldrig kunna tvinga mitt barn till något men skulle självklart stötta honom i alla hans beslut

 

[sjoberga]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Varför måste man elitsatsa för att uppleva de där positiva delarna av lagidrotten?

Det måste man inte. Jag elitsatsade (fotboll) under en kort, kort period innan det var dags att inse att det inte riktigt höll. Fortsatte spela fotboll gjorde jag länge efter och de positiva delarna fanns kvar.

Det är säkert inte lika inom alla sporter, men just inom breddidrotterna är det inte bara eliten som åtnjuter de positiva delarna...

 

[Grazing]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men då har man ju verkligen stakat ut vägen för sina barn. Jag tycker över huvud taget att det är tragiskt att barn ska behöva ta ställning till sitt framtida yrke och tänka på sin karriär i ponnyåldern, i stället för att vara just barn och lämna det beslutet och den funderingen till någorlunda vuxen ålder när mognaden är lite större och kunskapen om omvärlden har ökat.

Det är ju så inom all sport om man ska lyckas nå eliten. Tyvärr kräver det ett otroligt engagemang och många uppoffringar från en ung ålder. Att börja senare i livet, då är det tyvärr svårt att komma ikapp och komma särskillt långt.

Det finns säkert dom som känner att dom ångrar sig och sen finns det dom som inte ångrar sig. Det är så det är och jag anser att sålänge barnet drivs av egen kraft och vilja så skulle inte jag hålla igen det iallafall.

Det som är viktigt tycker jag är att föräldrarna inte driver igenom sin egen dröm genom barnen och vill att dom satsar pga det. Det är fel. Det måste finnas en stor lyhördhet så att man märker om det är nåt barnet egentligen vill eller om det är något som barnet gör för att dom tror föräldrarna vill det.

Det krävs utan tvekan en viss typ av människa för att klara av att satsa på elitnivå när det gäller alla sporter.

 

[Madick]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag anser att föräldrarollen inte bara handlar om att göra barnet till viljes och till varje pris förverkliga drömmar, utan att också mana till reflektion, diskussion och eftertanke. Jag hade förmodligen ställt samma frågor till mitt barn som jag har ställt här: Varför är det viktigt att bli bäst? I stället för att utbrista "det är klart att du ska bli bäst! Nu ska vi satsa!"

Utvecklingen i världen stannar inte för att människor bromsar upp farten och tänker efter. Snarare är det väl just i tankeprocessen som nya idéer och insikter tar form. Att rusa på ohejdat leder inte nödvändigtvis till några framsteg, varken inom idrotten eller någon annanstans.

Här känner jag skillnaden i vår inställning. Om mitt barn säger att det vill satsa så kommer det många frågor från mig, reflektion, diskussion och eftertanke är ett självklart inslag. Min inställning är dock att kommer barnet fram till att det här är något som det tycker är värt att satsa på så hjälper jag till där jag kan vill och orkar. Din inställning verkar vara att bromsa och ställa frågorna på ett sånt sätt att barnet väljer bort satsningen. Min diskussion kan också leda till att det inte blir samma satsning som barnet tänkt på men det är inget jag tänker pracka på barnet, alltså varken att den ska satsa eller inte, utan får själv komma fram till vilket det vill utan styrande från mig.

Sen igen - med en 100.000 kr häst kommer man inte upp i eliten av sig självt, ofta går de för bra mycket mer pengar.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Din inställning verkar vara att bromsa och ställa frågorna på ett sånt sätt att barnet väljer bort satsningen.

Jag skulle för det första inte kalla det en satsning. Bara det tycker jag är att dra det hela för långt. För det andra är det inte barnet som väljer. Det blir jag som köper, skjutsar, sköter markservicen. Med andra ord är det jag som väljer vilken nivå jag tycker är rimlig och balanserar det mot andra saker man skulle kunna göra med den tiden och de pengarna. Hade barnet haft syskon, hade jag sett till att medlen fördelades så att båda fick ungefär samma resurser.

Jag tänker inte att man har ett familjeråd, fattar ett beslut och så kör man. Jag menar att reflektion och kunskapstörst är något som borde genomsyra varje dag. Och att de som jag ser som är mest inne i sin ridning och satsningar av olika slag inte uppmuntras att göra det. De uppmuntras att bli bäst, punkt. Jag tycker inte att det är en tilltalande skola alls. Världen är så oändligt mycket mer än just hästar.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det är ju så inom all sport om man ska lyckas nå eliten. Tyvärr kräver det ett otroligt engagemang och många uppoffringar från en ung ålder. Att börja senare i livet, då är det tyvärr svårt att komma ikapp och komma särskillt långt.

Och jag förstår fortfarande inte varför det är så oerhört viktigt att nå eliten. Viktigt för vems skull då? Hur kan ett barn ha den överblicken, kunskapen, erfarenheten, förmågan till analys att kunna förstå vad det skulle innebära? Å ena sidan tillskriver föräldrarna barnen ett väldigt tungt ansvar, nämligen att fatta beslut om vad som är bäst för dem själva. Å andra sidan gör de barnen fullkomligt beroende av sina föräldrar att nå de målen.

 

[Grazing]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Vissa vill kanske? Precis som löparna springer med brutna ben på tävlingar för att dom vill vinna, dom vill bli bäst. Elitnivå är en tuff nivå att både nå och kunna hålla, det är så det är helt enkelt. Som programet om dom som satsar när det gäller friidrotten, där 13-15 åringarna hade såpass mycket skador så dom riskerade att aldrig mera kunna motionera på en normal nivå ens. Den risken tog dom för det är en risk som måste tas om man ska vinna och bli bäst. Håller kroppen så når dom långt, håller den inte så riskerar dom att aldrig mera fungera normalt.

Sen om det är friskt eller inte att träna mer eller mindre sönder sig, det går ju att diskutera.

Men det är så det är när man ska bli bäst, tyvärr så är det mycket uppoffringar. När det gäller ridningen så är det väl främst umgänget med kompisar och allt det "vanliga" livet som behöver uppoffras. Men det är det värt för vissa och det tycker jag att folk bör respektera.

Ska folk vänta med träningen och satsningen inom sporten tills dom är vuxna så kommer nivån sänkas betydligt på elitnivån också, vilket inte hade skadat kan ju jag iofs tycka men verkligheten ser inte ut så, verkligheten är att man måste leva det livet fullt ut och satsa precis allt för att vinna och kunna mäta sig med dom bästa.

 

[athena]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tycker du verkar sjukt bitter.

 

[hastflicka]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tycker du verkar sjukt bitter.

Det ar sa det ser ut for mig ocksa. Jag forstar inte att man inte kan gladjas at de som har framgangar och inse att andra kan vara lyckliga med helt andra varderingar an man har sjalv. Att man maste gjora andras framgangar till nagot daligt for att det ska passa ens eget begransade synsatt.

 

[yennork]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men då har man ju verkligen stakat ut vägen för sina barn. Jag tycker över huvud taget att det är tragiskt att barn ska behöva ta ställning till sitt framtida yrke och tänka på sin karriär i ponnyåldern, i stället för att vara just barn och lämna det beslutet och den funderingen till någorlunda vuxen ålder när mognaden är lite större och kunskapen om omvärlden har ökat.

Min fetning.

Vem säger att man måste satsa på en framtida tävlingskarriär på stor häst bara för att man rider på elitnivå som ponnyryttare? Tänker verkligen många föräldrar på det viset, eller resonerar de som så att nu satsar vi de här åren, och sen får vi se.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det ar sa det ser ut for mig ocksa. Jag forstar inte att man inte kan gladjas at de som har framgangar och inse att andra kan vara lyckliga med helt andra varderingar an man har sjalv. Att man maste gjora andras framgangar till nagot daligt for att det ska passa ens eget begransade synsatt.

Varför blandar du in missunnsamhet över andras framgångar i det här? Vilka framgångar har vi diskuterat? Jag har talat om min syn på föräldrarollen och om du och Athena viftar bort argumenten som har förts fram här med bitterhet, så visar ju det med all tydlighet att ingen av er har förstått vad diskussionen har handlat om. Då finns det inte så mycket mer att tillägga, annat än att det har varit slöseri med tid.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Som programet om dom som satsar när det gäller friidrotten, där 13-15 åringarna hade såpass mycket skador så dom riskerade att aldrig mera kunna motionera på en normal nivå ens. Den risken tog dom för det är en risk som måste tas om man ska vinna och bli bäst.

Ja, men eftersom jag inte tycker att vinna och bli bäst är särskilt livsavgörande, och absolut inte viktigare än att behålla sina kroppsliga funktioner, är det inget jag skulle tycka var positivt. Men det är ju ett mycket bra exempel på när "vinna och bli bäst" och den status och prestige som det medför tillskrivs större betydelse än att värna om en sund hälsa. Att unga människor sliter ut sina kroppar innan de ens hunnit ta steget ut i yrkeslivet hade i alla andra sammanhang beskrivits som en skandal och ett misslyckande i föräldraskapet.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Min fetning.

Vem säger att man måste satsa på en framtida tävlingskarriär på stor häst bara för att man rider på elitnivå som ponnyryttare? Tänker verkligen många föräldrar på det viset, eller resonerar de som så att nu satsar vi de här åren, och sen får vi se.

Baserat på det lilla jag har sett här, tror jag inte att de tänker särskilt mycket alls, mer än att det gäller att "satsa på barnen".

 

[Grazing]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nej jag håller fullt med om att det bör finnas vissa gränser om vad som tillåts. Som tex friidrotten att det finns ett sorts krav på hållbarhet hos dom som utövar den och inte tillåts träna och tävla med såpass allvarliga skador som vissa tycks få. Precis som med hästarna att vissa håller för hård träning medan dom som inte håller för det helt enkelt får backa tillbaks ett steg eller två. Så det blir en lite sundare sport helt enkelt.

"Problemet" med ridsporten är väl att det inte så mycket fysiskt går ut över ryttaren utan det är isåfall den mentala stressen och pressen som dom har på sej själva att lyckas och bli bäst, en stress som många även kan må väldigt psykiskt dåligt av. Den mentala stressen finns givetvis även hos andra sporter men då syns det oftast fysiskt när det har gått för långt. Där är det något som är föräldrarnas ansvar, dom måste se till att barnet faktiskt mår bra av satsningen och inget annat. Jag anser nog också lite att man måste lita lite på att föräldrarna känner barnet och vet vad dom gör.

Men samtidigt så är faktum ändå att elitnivå är en tuff nivå att nå och alla människor har inte psyke att nå dit, långt ifrån alla skulle jag tycka. Men dom som faktiskt vill och som har den enorma drivkraften och är beredda att offra mycket av livet för sin sport, dom bör man respektera och stötta.

 

[athena]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag har talat om min syn på föräldrarollen och om du och Athena viftar bort argumenten som har förts fram här med bitterhet, så visar ju det med all tydlighet att ingen av er har förstått vad diskussionen har handlat om. Då finns det inte så mycket mer att tillägga, annat än att det har varit slöseri med tid.

Du har en fantastisk skriva-på-näsan-attityd, det måste ju bottna i något?

Själv har jag berättat i tråden om min bitterhet över mina föräldrars icke-engagemang i mitt hästeri, något som faktiskt gjort mig både ledsen och besviken oändligt många gånger eftersom hästarna är en så stor del av mitt liv. Nu som vuxen som en del av min försörjning, som barn som mitt allra största intresse (även om jag både var aktiv scout, sjöng i kör, spelade fiol i en ganska väl ansedd orkester OCH hade bra betyg i skolan - och jag har till och med läst på universitet!!).

Jag kan mycket väl förstå de föräldrar som ger sina barn möjlighet att utöva intressen som de brinner för. Jag ska göra det direkt den dag nåt av mina barn behöver det. Inte för att försöka leva min barndom igen genom dem, utan för att jag vet hur det känns att inte få möjligheten.

Jag tycker att både du och Petruska (som jag normalt sett anser har en öppen attityd) är oerhört trångsynta i den här frågan. Verkligen. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag faktiskt att det är ni som inte förstått vad diskussionen handlar om.

 

[axel]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och jag förstår fortfarande inte varför det är så oerhört viktigt att nå eliten. Viktigt för vems skull då? Hur kan ett barn ha den överblicken, kunskapen, erfarenheten, förmågan till analys att kunna förstå vad det skulle innebära? Å ena sidan tillskriver föräldrarna barnen ett väldigt tungt ansvar, nämligen att fatta beslut om vad som är bäst för dem själva. Å andra sidan gör de barnen fullkomligt beroende av sina föräldrar att nå de målen.

Just ridsport o då på hög nivå kräver massor av pengar o engagemang.

Där blir det ju en begränsning för många o har barnet dessutom syskon så måste ju en viss fördelning ske.

Barn är oxå gärna ombytliga i vad de vill syssla med, men om nu barnet har talang o ett brinnande intresse, föräldrarna har möjligheter o viljan att ställa upp- så varför inte? Det handlar ju mkt om de har möjligheterna/ resurserna i fallet ridsport.

Min mamma sponsrade inte med en krona i början o aldrig med ngt engagemang. DET kunde jag sakna. Jag hade innan sysslat med gymnastik, basket, bowling osv...billiga intressen.

Visst har föräldrarnas intresse allt att göra med hur barnet kan gå vidare.
Ointresse- sitta framför datorn
Uppmuntran kan man aldrig få för mkt av varken i ungdomen, fritid eller arbete.

En riktigt fin o rutinerad ponny kostar bra mkt mer än 100´.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Själv har jag berättat i tråden om min bitterhet över mina föräldrars icke-engagemang i mitt hästeri, något som faktiskt gjort mig både ledsen och besviken oändligt många gånger eftersom hästarna är en så stor del av mitt liv.

Jag förstår inte var du vill komma. Anser du att elitsatsningar av vad slag månde vara är ett rimligt krav på barnfamiljer för ett fullgott föräldraskap? jag vet ingenting om din uppväxt, men barns besvikelser när det gäller materiella resurser - vilket det antagligen delvis handlar om här eftersom hästar kräver stort kapital - tycker jag personligen vittnar om brist på perspektiv. När jag växte upp hade jag i perioder inte ens varmvatten - det störde mig inte alls! mer än när jag var tvungen att duscha, då. Nej, jag har faktiskt väldigt lite till övers för den typen av lyxproblem. Om besvikelsen däremot bottnar i föräldrarnas ointresse för barnen överlag är det en annan femma, men det är ingenting som jag förespråkar.

 

[karamelldrottningen]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Skillnaden är att det inte är speciellt nyttigt att bara spela dataspel, titta på tv osv. Men om vi nu pratar elitryttare så lever de ju på sin hobby.