Vem hade du tagit med till förlossningen?

[miumiu]

Mamma, hon har ju fött mig så hade känts tryggt att dela upplevelsen med henne. Alt. någon av mina systrar (den ena har jobbat som usk på förslossningen och fött 5 barn själv) så det hade också känts stabilt.

 

[McFlurry]

Jag tycker det är svårt... Kanske som sällskap men jag tror själva "vård-delen" känner jag mig mer trygg med vårdpersonalen tror jag. Men det snurrar ju jätte mycket tankar om jag ska vara ärlig..

Som ett tillägg till mitt tidigare svar: Jag fick en bristning under min förlossning som de valde skulle sys i operationssal och av läkare, ist för i förlossningsrummet av barnmorskan. Det gjorde att jag var iväg 4 h från dottern några timmar efter att hon var född. Själva operationen gick rätt snabbt men var mycket fix med bedövning och så innan och sen fick jag ligga på uppvak efteråt. Obs! Operationen gick bra och jag hade en väldigt bra upplevelse av den - vill inte råka skrämma upp någon.

Det finns ju garanterat någon plan för hur personalen löser det med barnet om mamman är själv, men jag ville bara belysa en annan sida av saker som kan inträffa vid en förlossning där man kan vilja ha hjälp av en anhörig istället för personalen.

 

[nejlica]

Som ett tillägg till mitt tidigare svar: Jag fick en bristning under min förlossning som de valde skulle sys i operationssal och av läkare, ist för i förlossningsrummet av barnmorskan. Det gjorde att jag var iväg 4 h från dottern några timmar efter att hon var född. Själva operationen gick rätt snabbt men var mycket fix med bedövning och så innan och sen fick jag ligga på uppvak efteråt. Obs! Operationen gick bra och jag hade en väldigt bra upplevelse av den - vill inte råka skrämma upp någon.

Det finns ju garanterat någon plan för hur personalen löser det med barnet om mamman är själv, men jag ville bara belysa en annan sida av saker som kan inträffa vid en förlossning där man kan vilja ha hjälp av en anhörig istället för personalen.

Jag tyckte (bägge gångerna) att det var jobbigt bara att lämna bebis hos pappan för att gå på toaletten och duscha men hade inga problem med att lämna dem till vårdpersonalen. Dels ur aspekten "tänk om den här lilla saken går sönder, bäst att någon erfaren tar hand om den" och faktiskt främst ur aspekten att han fick umgås med den där lilla nya saken och jag inte.

Så ur rent egoistiskt perspektiv hade jag i ditt läge hellre sett att bebis var med någon "anonym" vårdpersonal än att någon annan anhörig än pappan fick tiden med den istället för mig. Tror det var en del av anknytningsproseccen, att liksom få känslan av att det är "min" bebis.

Så där kan man ju också resonera olika.

 

[Queen]

Jag ska ta med min mamma som första person, sen är jag lite inne på att ha med en kompis också så de kan byta av varandra om det blir långdraget och följa med en var om jag och bebis behöver separeras. Det skulle jag tycka va skönt.
Har flera kompisar som erbjudit sig och gärna vill följa med, men det får ju va nån som jag litar på som följer mig och läser av bra och som tål blod och diverse andra kroppsvätskor

 

[McFlurry]

Jag tyckte (bägge gångerna) att det var jobbigt bara att lämna bebis hos pappan för att gå på toaletten och duscha men hade inga problem med att lämna dem till vårdpersonalen. Dels ur aspekten "tänk om den här lilla saken går sönder, bäst att någon erfaren tar hand om den" och faktiskt främst ur aspekten att han fick umgås med den där lilla nya saken och jag inte.

Så ur rent egoistiskt perspektiv hade jag i ditt läge hellre sett att bebis var med någon "anonym" vårdpersonal än att någon annan anhörig än pappan fick tiden med den istället för mig. Tror det var en del av anknytningsproseccen, att liksom få känslan av att det är "min" bebis.

Så där kan man ju också resonera olika.

Ja, det är såklart olika hur man reagerar med alla hormoner i kroppen Men man vet ju heller inte på förhand hur man kommer att reagera.

 

[Nordthor]

Jag hade åkt själv. Hela förlossningen kändes väldigt privat. Jag och sambon har hängt ihop i tretton år och det var faktiskt på håret att jag tyckte att det var för privat för att ens han skulle få vara med. (Skickade ut honom från rummet när de skulle göra hinnsvepning på mig ett par dagar tidigare vilket läkaren som gjorde det tyckte var ytterst märkligt.) Så jag hade åkt ensam. Kände mig trygg med personalen och tyckte att samtliga tre arbetslag vi gick igenom hade stenkoll.

 

[Harrysen]

Jag är gravid och borde ju börja förbereda mig inför nedkomsten.. MEN, jag är "ensam", pappan till barnet har valt att packa väskan och gå upp i rök.

Barnmorskan sa till mig sist jag var där ”du verkar inte orolig inför förlossningen?" Mitt svar till henne var ”nä” och sen när jag kom hem så började jag fundera ”eh föda barn? Nä det har jag inte tänkt..." och inser väl att jag kanske borde ta tag i det här som rör förlossningen.
MEN till frågan: om du som gravid av någon anledning inte fick eller ville ta med dig pappan till förlossningen. Vem hade du tagit med då och varför?

Jag har nog ingen så nära vän just nu, djag hade åkt själv

 

[Flixon]

Jag hade haft med antingen mamma eller en nära vän som är läkare. Hon jobbar inte med förlossningar eller små barn men hon är stabil och van vid vårdsituationen. Mamma hade jag haft med för att hon är en klippa som inte backar för mycket, och jag är trygg med henne. Har ett par kompisar till som jag hade kunnat be, men det hade nog mer varit för rent sällskap och tidsfördriv

 

[turbofling]

Jag och min (nuvarande) man hade ett distansförhallande när första barnet blev till och han planerade att komma till mig 2 v innan bf, hon föddes 5 dagar före bf sa han var pa plats. Hade dottern velat komma tidigare ville min mamma vara med, dock var hon svart sjuk i cancer da sa jag var orolig att hon inte skulle orka. Min kusin hade ocksa kunnat ställa upp, jag ville ha ngn som fött barn själv och som kände mig väl. Vet dock inte om jag hade velat ha mamma/kusin med i det mest aktiva skedet. Vid andra barnet hade jag flyttat till min man, kunde knappt spraket och hade ingen som jag kände mig trygg med förutom min man. Tredje barnet gick sa fort sa da hade det nog inte spelat ngn roll om ngn var med eller inte. Fjärde och femte skulle jag nog varit själv om min man inte kunnat.

Under det mest aktiva skedet hade jag inte behövt ngn alls, da gar jag in i mig själv men det känns tryggt att ha ngn med ifall det skulle hända ngt och inte vardpersonalen märker det. Och innan det drar igang ordentligt är det skönt att ha sällskap.
Större delen av tiden har det inte varit ngn personal i rummet när jag har fött, dom har mest kommit in da och da och kollat läget och sen gatt igen. Men det kanske beror pa att min man har varit där och dom sett att vi klarat oss bra själva.

 

[soom]

Hade nog inte velat ha nån med under själva förlossningen, det känns så utlämnande. Mina förlossningar går väldigt snabbt så möjligt att jag tänkt annorlunda om det tagit lång tid.
Däremot hade jag behövt ha nån som kunde köra mig, för jag har inte varit kapabel att transportera mig själv. Taxi hade verkligen varit sista alternativet.
Jag har också båda gångerna blivit separerad från bebisen ca 3 tim. sjukhuset tar garanterat hand om bebisen då, men det hade inte känts alls bra för mig, utan jag är mycket tacksam att min man hade bebisarna då.

 

[julgrisen]

Som ett tillägg till mitt tidigare svar: Jag fick en bristning under min förlossning som de valde skulle sys i operationssal och av läkare, ist för i förlossningsrummet av barnmorskan. Det gjorde att jag var iväg 4 h från dottern några timmar efter att hon var född. Själva operationen gick rätt snabbt men var mycket fix med bedövning och så innan och sen fick jag ligga på uppvak efteråt. Obs! Operationen gick bra och jag hade en väldigt bra upplevelse av den - vill inte råka skrämma upp någon.

Det finns ju garanterat någon plan för hur personalen löser det med barnet om mamman är själv, men jag ville bara belysa en annan sida av saker som kan inträffa vid en förlossning där man kan vilja ha hjälp av en anhörig istället för personalen.

Viktig aspekt tycker jag! Exakt detta hände mig med, är glad att min sambo var där och tror också att den stunden gjorde mycket för hans relation till barnen där direkt faktiskt.

 

[lingonben]

Jag hade tagit med en av mina äldsta kompisar, trots att hen inte varit med om nån förlossning tidigare. Ärligt talat hade hen varit betydligt bättre stöd än barnets far alla dagar i veckan. Bättre på att läsa mig, bättre på kommunikationen med personalen. Hade antagligen löst situationen att sitta ensam med en nykläckt Lingonbensbebis om jag hamnat på operation.

 

[vemsomhelst123]

Jag är gravid och borde ju börja förbereda mig inför nedkomsten.. MEN, jag är "ensam", pappan till barnet har valt att packa väskan och gå upp i rök.

Barnmorskan sa till mig sist jag var där ”du verkar inte orolig inför förlossningen?" Mitt svar till henne var ”nä” och sen när jag kom hem så började jag fundera ”eh föda barn? Nä det har jag inte tänkt..." och inser väl att jag kanske borde ta tag i det här som rör förlossningen.
MEN till frågan: om du som gravid av någon anledning inte fick eller ville ta med dig pappan till förlossningen. Vem hade du tagit med då och varför?

Jag hade en back-up i en läkarkollega som just då jobbade på förlossningen (narkos). Det fanns en risk att pappan inte hann hem. Men det gjorde han.

 

[PathOfClovers]

Födde under pandemin och min stora skräck var att behöva vara ensam om sambon haft symtom tex. Vi var friska så han kunde vara med, men med facit i hand hade jag klarat det själv också. Men det gick väldigt fort och jag hade så ont så han kunde inte göra mycket mer än att köra dit mig och sen sitta bredvid (var på sjukhuset i drygt 1,5 h innan hon föddes). Hade det tagit längre tid dock med väntetid osv hade jag isf velat ha nån av mina närmsta vänner eller min syster med.

 

[Madde_padde]

Själv tror jag eller en av mina bästa vänner om hon hade haft möjlighet att komma ifrån precis då! Alla mina tre förlossningar har varit odramatiska dock

 

[liasa]

Jag hade med mig min syster till förlossningen (och min sambo), båda två var ett lika bra stöd! Om vi får ett till barn kommer jag vilja ha med henne igen. Det är så skönt med två stödpersoner som kan byta av varandra och även vara ett stöd för varandra.

Min förlossning slutade i akut kejsarsnitt och då var det väldigt skönt att min syster kunde vara kvar med mig inne på operationssalen, medan min sambo gick iväg med bebis.

 

[Sleepan]

Födde under pandemin och hade två back ups. Min syster och en kollega och nära vän.
Som tur väl var var maken frisk.

(Även jag födde på Östra och kände mig trygg men vi var väldigt, väldigt mycket själva... Jag är helt okej nöjd med min förlossning, men den blev inte bra. Så som tur väl är så jag hyfsat obrydd med hur det blev och känner mig inte rädd. Kommer dock slåss för ett planerat snitt om det blir fler barn).

 

[Johanna1988]

DEt som av nån anledning var viktigt för mig precis efter förlossningen var att någon tog kort på oss, så hade min man inte kunnat vara med hade jag inte velat ha med någon annan, men bett nån i personalen att ta kort

 

[Milosari]

Jag hade med mig både mamma och pappan till barnet. Jag födde i 3 dygn, så de fick byta av varandra. Hade jag haft en snabbare förlossning så hade det kanske kvittat, men det vet man ju inte på förhand. Jag behövde ha någon som hjälpte mig till toa och försåg mig med mat och dryck, var totalt utmattad på slutet och hade inte klarat det själv. Jag förlorade jättemycket blod och blev sövd i många timmar efteråt för noggrann efterkontroll, då fick sonen vara hos pappa och mormor och jag kunde vakna i lugn och ro.

Vill du vara själv hade jag ändå rekommenderat att ha någon att ringa om det skulle dra ut på tiden, eller om du ångrar dig när du väl är där.

 

[Milosari]

Jag hade med mig både mamma och pappan till barnet. Jag födde i 3 dygn, så de fick byta av varandra. Hade jag haft en snabbare förlossning så hade det kanske kvittat, men det vet man ju inte på förhand. Jag behövde ha någon som hjälpte mig till toa och försåg mig med mat och dryck, var totalt utmattad på slutet och hade inte klarat det själv. Jag förlorade jättemycket blod och blev sövd i många timmar efteråt för noggrann efterkontroll, då fick sonen vara hos pappa och mormor och jag kunde vakna i lugn och ro.

Vill du vara själv hade jag ändå rekommenderat att ha någon att ringa om det skulle dra ut på tiden, eller om du ångrar dig när du väl är där.

Insåg att det här var ett taskigt inlägg till den som ska till sin första förlossning.

Allt gick alltså bra, komplikationen med blodförlust berodde på att livmodern inte drog ihop sig och operationen var som sagt kontroll. Jag fick inga skador, blev klippt men det var ju kontrollerat. Mina krystvärkar var jättedåliga och ungen låg lite snett när de fick dra ut honom med sugklocka. Sonen klarade sig med en liten nervskada i ena armen, och denna läkte av sig själv på några månader. Jag har inga negativa tankar om förlossningen, men den var väldigt, väldigt långdragen. Personalen var fantastisk hela vägen.