Sparrisen123
Trådstartare
Varning för flummigt 
Jag och en kompis hade ett ganska intressant samtal idag om vem man egentligen är och att man har olika roller i olika situationer. Till exempel kanske man är ledare på jobbet/i skolan, den som låter andra bestämma i kompisgänget, pratig i familjen, tystlåten i okända miljöer osv. Sen spelar ju folk roller i olika stor utsträckning i olika sammanhang, för de flesta är det väl ganska diffust även för en själv när man skiftar mellan olika roller.
Hursomhelst, det vi pratade om var när man är som allra mest sig själv (den inre rösten som dömer det man gör) och vem/hur man är då. Tyckte det var intressant och undrar därför, i vilken situation kommer "ditt inre jag" fram bäst och vem är du då?
Vi pratade också om att det enklaste sättet att hitta kärnan i vem man är borde vara att åka till något okänt ställe på egen hand, och stanna minst en månad för att hinna "hitta" och utveckla vem man är. Någon här som gjort det? Vad kom ni fram till?
Själv är jag i vardagen låst av alla relationer till andra, så jag är inte alls lika pratig och utåtriktad som jag är om jag åker bort någonstans på egen hand. Jag har under de senaste resorna lärt mig att jag klarar mig bra på egen hand, jag har ganska lätt för att ta kontakt med folk, och jag törs och bör lita på mig själv.
Jag och en kompis hade ett ganska intressant samtal idag om vem man egentligen är och att man har olika roller i olika situationer. Till exempel kanske man är ledare på jobbet/i skolan, den som låter andra bestämma i kompisgänget, pratig i familjen, tystlåten i okända miljöer osv. Sen spelar ju folk roller i olika stor utsträckning i olika sammanhang, för de flesta är det väl ganska diffust även för en själv när man skiftar mellan olika roller.
Hursomhelst, det vi pratade om var när man är som allra mest sig själv (den inre rösten som dömer det man gör) och vem/hur man är då. Tyckte det var intressant och undrar därför, i vilken situation kommer "ditt inre jag" fram bäst och vem är du då?
Vi pratade också om att det enklaste sättet att hitta kärnan i vem man är borde vara att åka till något okänt ställe på egen hand, och stanna minst en månad för att hinna "hitta" och utveckla vem man är. Någon här som gjort det? Vad kom ni fram till?
Själv är jag i vardagen låst av alla relationer till andra, så jag är inte alls lika pratig och utåtriktad som jag är om jag åker bort någonstans på egen hand. Jag har under de senaste resorna lärt mig att jag klarar mig bra på egen hand, jag har ganska lätt för att ta kontakt med folk, och jag törs och bör lita på mig själv.