Vart går en rimlig gräns?

[TinyWiny]

När jag läser såna här trådar (de dyker upp då och då) blir jag så glad att jag bor i stan. Även om vi har många grannar finns tydliga regler och hittills har folk skött sig och går man informerat om att hunden stör så har det åtgärdats.

På landet verkar det mer laglöst när det gäller hur mycket man får störa grannarna.

Nej det är inte mer laglöst på landet men vissa verkar tro det och ser sin chans att flytta ut på landet och bete sig illa.

 

[Raderad medlem 94602]

Nej det är inte mer laglöst på landet men vissa verkar tro det och ser sin chans att flytta ut på landet och bete sig illa.

Jag tror att det har att göra med "drömmen på landet". Man kommer från en lägenhet, stan och längtar ut på landet och friheten, få rå sig själv. Skaffa de där hönsen man alltid drömt om, låta hundar och barn leka fritt och katten komma och gå som den vill. Man har en romatisk bild av frihet. Rent generellt.

Just våra fastigheter ligger närmare varandra än i många villaområden. Det har blivit så pga hur mark och byggnader en gång för länge sen styckades av. Deras fastighet har i ca 15 års tid endast varit fritidsboende och har bara en liten trädgård på 500-600 kvadrat. Resten täcks av byggnader och obrukbar mark pga terräng. Det kändes nog stort och fritt jämfört med lägenhet men för att bo "lantligt" så är det ju väldigt begränsat.

 

[TinyWiny]

Jag tror att det har att göra med "drömmen på landet". Man kommer från en lägenhet, stan och längtar ut på landet och friheten, få rå sig själv. Skaffa de där hönsen man alltid drömt om, låta hundar och barn leka fritt och katten komma och gå som den vill. Man har en romatisk bild av frihet. Rent generellt.

Just våra fastigheter ligger närmare varandra än i många villaområden. Det har blivit så pga hur mark och byggnader en gång för länge sen styckades av. Deras fastighet har i ca 15 års tid endast varit fritidsboende och har bara en liten trädgård på 500-600 kvadrat. Resten täcks av byggnader och obrukbar mark pga terräng. Det kändes nog stort och fritt jämfört med lägenhet men för att bo "lantligt" så är det ju väldigt begränsat.

Det tror jag med. Samma människor sätter gärna upp bommar/staket/ställer annan bråte i vägen över gamla vägar och anser att ingen, inte ens gående, får passera över deras mark trots att vägen ska kunna användas av gemene man av gammal hävd. Grannsämja verkar de inte ha hört talas om och de blir förundrade över det faktum att ingen vill hjälpa dem när de hamnar i nöd av något slag.

 

[Migo]

Lite OT, men jag har alltid undrat varför man vill bo på landet men ändå ha spottavstånd till grannkåken. Det är ju att ta alla nackdelar med att bo i stan (ljud/störning/inte kunna gå naken/whatever) och alla nackdelar med att bo på landet (snöskottning, alla känner alla, långt till affären, lukt av lantbruk, ljud av verksamheter osv).

Vi har tre tomter avstyckade mitt i vår mark, som styckades av och blev sommarstugor långt innan vi köpte gården. Närmsta stugan ligger kanske 40 meter från vårt ena uthus, insprängt i fårhagar och med så liten tomt att de får låna mark för att öht kunna vända sin bil. Förra ägarna var alltid förbannade på att djuren lät, att det var flugor, att det luktade bajs, att jag rörde mig i hagen framför deras hus så det störde deras verandakvällar osv osv.

Nuvarande ägare är supertrevliga och har förståelse för att de har flyttat till ett hus som ligger vägg i vägg med aktivt lantbruk med verksamhet 18 timmar om dygnet.

Jag tycker att det går lite åt båda hållen - självklart ser jag till att inte störa i onödan, men samtidigt blir jag oerhört trött på folk som tycker att de ska bo nära andra människor men ändå ha det knäpptyst.

 

[Raderad medlem 94602]

Lite OT, men jag har alltid undrat varför man vill bo på landet men ändå ha spottavstånd till grannkåken. Det är ju att ta alla nackdelar med att bo i stan (ljud/störning/inte kunna gå naken/whatever) och alla nackdelar med att bo på landet (snöskottning, alla känner alla, långt till affären, lukt av lantbruk, ljud av verksamheter osv).

Vi har tre tomter avstyckade mitt i vår mark, som styckades av och blev sommarstugor långt innan vi köpte gården. Närmsta stugan ligger kanske 40 meter från vårt ena uthus, insprängt i fårhagar och med så liten tomt att de får låna mark för att öht kunna vända sin bil. Förra ägarna var alltid förbannade på att djuren lät, att det var flugor, att det luktade bajs, att jag rörde mig i hagen framför deras hus så det störde deras verandakvällar osv osv.

Nuvarande ägare är supertrevliga och har förståelse för att de har flyttat till ett hus som ligger vägg i vägg med aktivt lantbruk med verksamhet 18 timmar om dygnet.

Jag tycker att det går lite åt båda hållen - självklart ser jag till att inte störa i onödan, men samtidigt blir jag oerhört trött på folk som tycker att de ska bo nära andra människor men ändå ha det knäpptyst.

Ibland kan ju fastigheter uppkomma i efterhand.
Här kommer byggas en 450 kvadratmeter stor villa lite längre upp i skogen. De två fastigheterna som bor där är inte glada. Från att bara ha sett skog och en dal från sina hus kommer de nu ha en lyxvilla 50 m bort som skymmer allt.

I vårt fall har grannfastigheten kommit upp långt efter våran. Mark har styckats av så att vår fastighet ska få större utrymme och avstånd mot grannhuset. Det är den mark som de nu "lånar" av oss till parkering, uppställning av saker osv vilket gör att vi ändå blir nära.

 

[Babouti]

Intressant tråd. Jag är på andra sidan staketet @Voff. Nej vi är inte grannar men vi är i precis motsatt situation mot dig och även jag har funderat mycket över vad som är rimligt.

Vi har fyra hundar av mindre ras som självklart ibland är i vår trädgård. Vi bor på landet men med några grannar ganska nära. En av grannarna jobbar natt och sover alltså dagtid. Denna granne har nyligen klagat på våra j*vla hundar som ALLTID skäller. Det är förstås en grov överdrift, men uppenbarligen upplevs de som mycket störande. De släpps ut då och då under dagen (3-4 ggr) och stannar ute max 10 minuter per gång denna årstid. De händer absolut att de skäller av en eller annan anledning, framförallt två av dem, tex i lek, eller för att någon uppmärksammar något. Oftast skäller de precis när jag släpper ut dem men är sedan tysta. Skällandet varar aldrig mer än några sekunder. De står aldrig och skäller oavbrutet långa stunder. Det klart att jag fattar att även några sekunders skällande kan vara störande om det sker vid olämpliga tidpunkter, men våra hundar släpps aldrig ut i trädgården sena kvällar eller tidiga morgnar. Den delen av tomten där hundarna vistas gränsar inte till någon väg eller stig (den klagande grannen finns på andra sidan landsvägen) och ingen som passerar kan se hundarna. Jag har pratat med övriga grannar men ingen annan har något problem med våra hundar. Bäst att tillägga också att de givetvis rastas och aktiveras på annat håll än i trädgården flera ggr per dag.

Jag är en människa som avskyr konflikter och har verkligen mått dåligt av grannens klagomål. Jag drar mig för att släppa ut hundarna. Får hjärtklappning så fort de ger ifrån sig minsta pip och rusar ut för att tysta dem. Jag funderar mycket över om det är rimligt att vi inte ska kunna ha hundarna ute i vår egen trädgård dagtid. Jag drömmer mardrömmar om att Länsstyrelsen knackar på och skulle helst vilja flytta lååååångt ut i skogen med närmsta granne många mil bort.

Efter att ha läst denna tråd bestämde jag mig för att ta tag i det hela och klocka och analysera skällandet (utan ingripanden) några dagar. Resultatet blev att skällandet pågår i totalt ca 15 sek på en dag. Första gången runt 8, sista gången varierar men det är sällsynt att hundarna släpps ut efter 21, och då är ju dagsovande grannen på jobbet.

Det här med rimlighet är inte lätt. Alla måste så klart visa hänsyn men måste man verkligen anpassa sig till en granne som sover på dagarna? Får inte hundar låta alls? Många i denna tråd verkar vara av åsikten att hundar inte ska skälla alls. I vårt fall har jag kommit fram till att det inte är rimligt för grannen att klaga men det är verkligen inte kul att grannen tycker vi är pest.

 

[Migo]

Intressant tråd. Jag är på andra sidan staketet @Voff. Nej vi är inte grannar men vi är i precis motsatt situation mot dig och även jag har funderat mycket över vad som är rimligt.

Vi har fyra hundar av mindre ras som självklart ibland är i vår trädgård. Vi bor på landet men med några grannar ganska nära. En av grannarna jobbar natt och sover alltså dagtid. Denna granne har nyligen klagat på våra j*vla hundar som ALLTID skäller. Det är förstås en grov överdrift, men uppenbarligen upplevs de som mycket störande. De släpps ut då och då under dagen (3-4 ggr) och stannar ute max 10 minuter per gång denna årstid. De händer absolut att de skäller av en eller annan anledning, framförallt två av dem, tex i lek, eller för att någon uppmärksammar något. Oftast skäller de precis när jag släpper ut dem men är sedan tysta. Skällandet varar aldrig mer än några sekunder. De står aldrig och skäller oavbrutet långa stunder. Det klart att jag fattar att även några sekunders skällande kan vara störande om det sker vid olämpliga tidpunkter, men våra hundar släpps aldrig ut i trädgården sena kvällar eller tidiga morgnar. Den delen av tomten där hundarna vistas gränsar inte till någon väg eller stig (den klagande grannen finns på andra sidan landsvägen) och ingen som passerar kan se hundarna. Jag har pratat med övriga grannar men ingen annan har något problem med våra hundar. Bäst att tillägga också att de givetvis rastas och aktiveras på annat håll än i trädgården flera ggr per dag.

Jag är en människa som avskyr konflikter och har verkligen mått dåligt av grannens klagomål. Jag drar mig för att släppa ut hundarna. Får hjärtklappning så fort de ger ifrån sig minsta pip och rusar ut för att tysta dem. Jag funderar mycket över om det är rimligt att vi inte ska kunna ha hundarna ute i vår egen trädgård dagtid. Jag drömmer mardrömmar om att Länsstyrelsen knackar på och skulle helst vilja flytta lååååångt ut i skogen med närmsta granne många mil bort.

Efter att ha läst denna tråd bestämde jag mig för att ta tag i det hela och klocka och analysera skällandet (utan ingripanden) några dagar. Resultatet blev att skällandet pågår i totalt ca 15 sek på en dag. Första gången runt 8, sista gången varierar men det är sällsynt att hundarna släpps ut efter 21, och då är ju dagsovande grannen på jobbet.

Det här med rimlighet är inte lätt. Alla måste så klart visa hänsyn men måste man verkligen anpassa sig till en granne som sover på dagarna? Får inte hundar låta alls? Många i denna tråd verkar vara av åsikten att hundar inte ska skälla alls. I vårt fall har jag kommit fram till att det inte är rimligt för grannen att klaga men det är verkligen inte kul att grannen tycker vi är pest.

Precis så tänker jag med. Ingen har klagat på mina hundar än, men tio hundar som leker ute låter ju faktiskt en del ibland.

 

[lbb]

Ibland kan ju fastigheter uppkomma i efterhand.
Här kommer byggas en 450 kvadratmeter stor villa lite längre upp i skogen. De två fastigheterna som bor där är inte glada. Från att bara ha sett skog och en dal från sina hus kommer de nu ha en lyxvilla 50 m bort som skymmer allt.

I vårt fall har grannfastigheten kommit upp långt efter våran. Mark har styckats av så att vår fastighet ska få större utrymme och avstånd mot grannhuset. Det är den mark som de nu "lånar" av oss till parkering, uppställning av saker osv vilket gör att vi ändå blir nära.

Bestämmer, gör man väl över sin egen tomt/mark. Vad andra gör på sin kan högst samråda om. Om de lånar marken så låna en lastare och lägg ut ngr stenar..brukar hjälpa.

 

[Kimson]

Hej!
Känner att jag måste dela med mig min story hur det löste sig hemma hos mig.
Jag har två 30 kg hundar som är otroligt snälla och lugna. Aldrig bråk eller tjafs med andra hundar eller andra djur under hela deras liv och båda är över 10 år. Har ingen staket runt min tomt och har aldrig brytt mig om att ordna det eftersom dom aldrig lämnar mig eller trädgården.
En ny granne flyttar in och deras dotter är hundrädd, så då bestämde dom sig att köpa en Dvärgschnauzer. Så att dottern blir trygg med och runt hundar.
Dom skaffar staket runt sin tomt och allt var frid och fröjd tills deras hund kom upp i tonåren. Där började skällandet och eskalerade så pass att den kastar sig på grinden och skäller samtidigt, helt rabiat. Varje gång jag kommer ut med kopp kaffe och hundarna med mig för att kissa eller ligga i solen för att njuta, börjar det. Grannarna kommer ut och plockar in hunden efter ett tag, men det tar en evighet att få tag på den eftersom inget dom säger eller skriker får den att bli tyst eller att sluta.
Jag såg ju att dom kämpade och skämdes, för där sitter mina "mördarhundar" och blinkar inte ens åt deras lilla.
Några gånger har det hänt att dom tappar kopplet och hunden kommer rusandes mot mina och skäller och små naffsar dom i rumpan på våran tomt.
Mina hundar vet genom alla åren att dom inte får svara på tjafs utan komma direkt till mig och att matte löser situationen. Vi har bott i många länder där det finns gatuhundar och därför var jag tvungen att lära in detta.
Iallafall månaderna går och deras hund ger sig inte, utan fortsätter som vanligt. Grannarna gör inget åt saken. Tills en dag då min ena hund ligger på gräsmattan och solar magen och deras hund kommer springades fram till staketet och sätter igång. Från ingenstans hoppar min hund upp och är helt rasande tillbaka, bägaren rann över tydligen. Tur att det var staket emellan.
Jag helt chockad av reaktionen från min hund, drar in henne i huset och går över till grannen med en gång.
Jag meddelade dom att min hund har börjat svara tillbaka nu och Gud förbjude om deras hund kommer lös igen eller gräver/hittar ett hål i marken eller att staketet släpper, min kommer lätt döda deras mycket mindre hund. Nu är det allvar från båda sidorna. Jag sa allt detta i bestämd och orolig ton i all välmening, att om dom bryr sig om sin lilla hund så måste dom ta in hjälp och lösa detta på en gång!
Ju med att dom blev livrädda vad som kan hände med deras hund så tog dom in hjälp, hittade tränare, gick på kurser m.m.
Nu kan vi alla vara ute utan tjafs och bråk. Det jag vill säga är att inget gjordes förrän deras hunds liv stod på spel. Försök framföra samma sak till dina grannar och jag hoppas att du lyckas, för jag vet verkligen vilket helvete du går igenom nu.

Lycka till!

 

[AraSlei]

Intressant tråd. Jag är på andra sidan staketet @Voff. Nej vi är inte grannar men vi är i precis motsatt situation mot dig och även jag har funderat mycket över vad som är rimligt.

Vi har fyra hundar av mindre ras som självklart ibland är i vår trädgård. Vi bor på landet men med några grannar ganska nära. En av grannarna jobbar natt och sover alltså dagtid. Denna granne har nyligen klagat på våra j*vla hundar som ALLTID skäller. Det är förstås en grov överdrift, men uppenbarligen upplevs de som mycket störande. De släpps ut då och då under dagen (3-4 ggr) och stannar ute max 10 minuter per gång denna årstid. De händer absolut att de skäller av en eller annan anledning, framförallt två av dem, tex i lek, eller för att någon uppmärksammar något. Oftast skäller de precis när jag släpper ut dem men är sedan tysta. Skällandet varar aldrig mer än några sekunder. De står aldrig och skäller oavbrutet långa stunder. Det klart att jag fattar att även några sekunders skällande kan vara störande om det sker vid olämpliga tidpunkter, men våra hundar släpps aldrig ut i trädgården sena kvällar eller tidiga morgnar. Den delen av tomten där hundarna vistas gränsar inte till någon väg eller stig (den klagande grannen finns på andra sidan landsvägen) och ingen som passerar kan se hundarna. Jag har pratat med övriga grannar men ingen annan har något problem med våra hundar. Bäst att tillägga också att de givetvis rastas och aktiveras på annat håll än i trädgården flera ggr per dag.

Jag är en människa som avskyr konflikter och har verkligen mått dåligt av grannens klagomål. Jag drar mig för att släppa ut hundarna. Får hjärtklappning så fort de ger ifrån sig minsta pip och rusar ut för att tysta dem. Jag funderar mycket över om det är rimligt att vi inte ska kunna ha hundarna ute i vår egen trädgård dagtid. Jag drömmer mardrömmar om att Länsstyrelsen knackar på och skulle helst vilja flytta lååååångt ut i skogen med närmsta granne många mil bort.

Efter att ha läst denna tråd bestämde jag mig för att ta tag i det hela och klocka och analysera skällandet (utan ingripanden) några dagar. Resultatet blev att skällandet pågår i totalt ca 15 sek på en dag. Första gången runt 8, sista gången varierar men det är sällsynt att hundarna släpps ut efter 21, och då är ju dagsovande grannen på jobbet.

Det här med rimlighet är inte lätt. Alla måste så klart visa hänsyn men måste man verkligen anpassa sig till en granne som sover på dagarna? Får inte hundar låta alls? Många i denna tråd verkar vara av åsikten att hundar inte ska skälla alls. I vårt fall har jag kommit fram till att det inte är rimligt för grannen att klaga men det är verkligen inte kul att grannen tycker vi är pest.

Jag tycker absolut att hundar får låta - men tokskälla i totalt uppemot en timme eller mer varje dag?
Alltså, nej, det är inte okej tycker jag.
Om det inte är under lek så börjar man ju så klart också fundera över hur hundarna mår. Det hade ju aldrig varit okej att de stått och skällt i en hundgård flera timmar/dag, och jag tycker inte att det är okej att de gör det bara för att de är lösa i en trädgård.

15 sekunder på en dag tycker jag inte är något att bråka om alls.

 

[Miao]

Jag har läst ett par domslut där grannar har anmält hundskall som störande.

I de jag har läst så är det vanligaste att hundägarna får tillsägelse att hålla hundarna tysta/inomhus mellan kl 22-06. Övriga timmar får hundarna givetvis inte skälla konstant, men under övriga timmar på dagen så anser alla domar att grannar måste tåla viss frekvens av hundskall, både i tätbebyggt område och på mer lantliga ställen.

Så rimligt är väl att det ska vara tyst mellan 22-06, sen får man acceptera att man kan störas av hundskall dygnets övriga timmar, och får bara försöka få till en bra dialog med grannarna så kanske man kan komma till en överenskommelse tillsammans.

 

[mandalaki]

Intressant tråd. Jag är på andra sidan staketet @Voff. Nej vi är inte grannar men vi är i precis motsatt situation mot dig och även jag har funderat mycket över vad som är rimligt.

Vi har fyra hundar av mindre ras som självklart ibland är i vår trädgård. Vi bor på landet men med några grannar ganska nära. En av grannarna jobbar natt och sover alltså dagtid. Denna granne har nyligen klagat på våra j*vla hundar som ALLTID skäller. Det är förstås en grov överdrift, men uppenbarligen upplevs de som mycket störande. De släpps ut då och då under dagen (3-4 ggr) och stannar ute max 10 minuter per gång denna årstid. De händer absolut att de skäller av en eller annan anledning, framförallt två av dem, tex i lek, eller för att någon uppmärksammar något. Oftast skäller de precis när jag släpper ut dem men är sedan tysta. Skällandet varar aldrig mer än några sekunder. De står aldrig och skäller oavbrutet långa stunder. Det klart att jag fattar att även några sekunders skällande kan vara störande om det sker vid olämpliga tidpunkter, men våra hundar släpps aldrig ut i trädgården sena kvällar eller tidiga morgnar. Den delen av tomten där hundarna vistas gränsar inte till någon väg eller stig (den klagande grannen finns på andra sidan landsvägen) och ingen som passerar kan se hundarna. Jag har pratat med övriga grannar men ingen annan har något problem med våra hundar. Bäst att tillägga också att de givetvis rastas och aktiveras på annat håll än i trädgården flera ggr per dag.

Jag är en människa som avskyr konflikter och har verkligen mått dåligt av grannens klagomål. Jag drar mig för att släppa ut hundarna. Får hjärtklappning så fort de ger ifrån sig minsta pip och rusar ut för att tysta dem. Jag funderar mycket över om det är rimligt att vi inte ska kunna ha hundarna ute i vår egen trädgård dagtid. Jag drömmer mardrömmar om att Länsstyrelsen knackar på och skulle helst vilja flytta lååååångt ut i skogen med närmsta granne många mil bort.

Efter att ha läst denna tråd bestämde jag mig för att ta tag i det hela och klocka och analysera skällandet (utan ingripanden) några dagar. Resultatet blev att skällandet pågår i totalt ca 15 sek på en dag. Första gången runt 8, sista gången varierar men det är sällsynt att hundarna släpps ut efter 21, och då är ju dagsovande grannen på jobbet.

Det här med rimlighet är inte lätt. Alla måste så klart visa hänsyn men måste man verkligen anpassa sig till en granne som sover på dagarna? Får inte hundar låta alls? Många i denna tråd verkar vara av åsikten att hundar inte ska skälla alls. I vårt fall har jag kommit fram till att det inte är rimligt för grannen att klaga men det är verkligen inte kul att grannen tycker vi är pest.

Det vanliga när man jobbar natt är väl annars att man tar ansvar för sin sömn själv, t ex med rejäla öronproppar. Man kan inte kräva att hela grannskapet ska tassa på tå för att man själv har andra arbetstider.

Det låter ju dessutom som om dina hundar skäller ytterst lite.

 

[Raderad medlem 94602]

Bestämmer, gör man väl över sin egen tomt/mark. Vad andra gör på sin kan högst samråda om. Om de lånar marken så låna en lastare och lägg ut ngr stenar..brukar hjälpa.

Låter toppen för grannsämjan.

 

[Raderad medlem 94602]

Hej!
Känner att jag måste dela med mig min story hur det löste sig hemma hos mig.
Jag har två 30 kg hundar som är otroligt snälla och lugna. Aldrig bråk eller tjafs med andra hundar eller andra djur under hela deras liv och båda är över 10 år. Har ingen staket runt min tomt och har aldrig brytt mig om att ordna det eftersom dom aldrig lämnar mig eller trädgården.
En ny granne flyttar in och deras dotter är hundrädd, så då bestämde dom sig att köpa en Dvärgschnauzer. Så att dottern blir trygg med och runt hundar.
Dom skaffar staket runt sin tomt och allt var frid och fröjd tills deras hund kom upp i tonåren. Där började skällandet och eskalerade så pass att den kastar sig på grinden och skäller samtidigt, helt rabiat. Varje gång jag kommer ut med kopp kaffe och hundarna med mig för att kissa eller ligga i solen för att njuta, börjar det. Grannarna kommer ut och plockar in hunden efter ett tag, men det tar en evighet att få tag på den eftersom inget dom säger eller skriker får den att bli tyst eller att sluta.
Jag såg ju att dom kämpade och skämdes, för där sitter mina "mördarhundar" och blinkar inte ens åt deras lilla.
Några gånger har det hänt att dom tappar kopplet och hunden kommer rusandes mot mina och skäller och små naffsar dom i rumpan på våran tomt.
Mina hundar vet genom alla åren att dom inte får svara på tjafs utan komma direkt till mig och att matte löser situationen. Vi har bott i många länder där det finns gatuhundar och därför var jag tvungen att lära in detta.
Iallafall månaderna går och deras hund ger sig inte, utan fortsätter som vanligt. Grannarna gör inget åt saken. Tills en dag då min ena hund ligger på gräsmattan och solar magen och deras hund kommer springades fram till staketet och sätter igång. Från ingenstans hoppar min hund upp och är helt rasande tillbaka, bägaren rann över tydligen. Tur att det var staket emellan.
Jag helt chockad av reaktionen från min hund, drar in henne i huset och går över till grannen med en gång.
Jag meddelade dom att min hund har börjat svara tillbaka nu och Gud förbjude om deras hund kommer lös igen eller gräver/hittar ett hål i marken eller att staketet släpper, min kommer lätt döda deras mycket mindre hund. Nu är det allvar från båda sidorna. Jag sa allt detta i bestämd och orolig ton i all välmening, att om dom bryr sig om sin lilla hund så måste dom ta in hjälp och lösa detta på en gång!
Ju med att dom blev livrädda vad som kan hände med deras hund så tog dom in hjälp, hittade tränare, gick på kurser m.m.
Nu kan vi alla vara ute utan tjafs och bråk. Det jag vill säga är att inget gjordes förrän deras hunds liv stod på spel. Försök framföra samma sak till dina grannar och jag hoppas att du lyckas, för jag vet verkligen vilket helvete du går igenom nu.

Lycka till!

I somras råkade jag ut för något liknande. Jag är påväg upp till skogen med våra och är precis vid hörnet av deras tomt, har nästan passerat. Då släpper de ut hundarna vilket jag inte ser. De springer direkt upp till hörnet av tomten och gör utfall. Vi är max 1 meter ifrån och helt oförberedda på att de kommer rusande längs staketet bakifrån. Vår gammelhund blir vansinnig och jag tappar kopplet. Det är ca 30 kg skillnad på min och deras. Nu är staketet rejält. Inte en chans att vår hund kan komma in men jag blir ändå rädd.
Ägaren står i dörröpningen och ropar på hundarna att sluta, men de bryr sig inte. Jag får snabbt tag på kopplet på min hund och drar bort henne från staketet. Sen ropar jag till grannen att "Det är inte bra att era hundar springer fram och skäller såhär på våra. De blir provocerade. Det kan sluta illa en dag".

Nu har de ett rejält staket som håller hundarna säkra så tyvärr tror jag att jag är ensam om att se problem i dessa händelser.

 

[Raderad medlem 94602]

Intressant tråd. Jag är på andra sidan staketet @Voff. Nej vi är inte grannar men vi är i precis motsatt situation mot dig och även jag har funderat mycket över vad som är rimligt.

Vi har fyra hundar av mindre ras som självklart ibland är i vår trädgård. Vi bor på landet men med några grannar ganska nära. En av grannarna jobbar natt och sover alltså dagtid. Denna granne har nyligen klagat på våra j*vla hundar som ALLTID skäller. Det är förstås en grov överdrift, men uppenbarligen upplevs de som mycket störande. De släpps ut då och då under dagen (3-4 ggr) och stannar ute max 10 minuter per gång denna årstid. De händer absolut att de skäller av en eller annan anledning, framförallt två av dem, tex i lek, eller för att någon uppmärksammar något. Oftast skäller de precis när jag släpper ut dem men är sedan tysta. Skällandet varar aldrig mer än några sekunder. De står aldrig och skäller oavbrutet långa stunder. Det klart att jag fattar att även några sekunders skällande kan vara störande om det sker vid olämpliga tidpunkter, men våra hundar släpps aldrig ut i trädgården sena kvällar eller tidiga morgnar. Den delen av tomten där hundarna vistas gränsar inte till någon väg eller stig (den klagande grannen finns på andra sidan landsvägen) och ingen som passerar kan se hundarna. Jag har pratat med övriga grannar men ingen annan har något problem med våra hundar. Bäst att tillägga också att de givetvis rastas och aktiveras på annat håll än i trädgården flera ggr per dag.

Jag är en människa som avskyr konflikter och har verkligen mått dåligt av grannens klagomål. Jag drar mig för att släppa ut hundarna. Får hjärtklappning så fort de ger ifrån sig minsta pip och rusar ut för att tysta dem. Jag funderar mycket över om det är rimligt att vi inte ska kunna ha hundarna ute i vår egen trädgård dagtid. Jag drömmer mardrömmar om att Länsstyrelsen knackar på och skulle helst vilja flytta lååååångt ut i skogen med närmsta granne många mil bort.

Efter att ha läst denna tråd bestämde jag mig för att ta tag i det hela och klocka och analysera skällandet (utan ingripanden) några dagar. Resultatet blev att skällandet pågår i totalt ca 15 sek på en dag. Första gången runt 8, sista gången varierar men det är sällsynt att hundarna släpps ut efter 21, och då är ju dagsovande grannen på jobbet.

Det här med rimlighet är inte lätt. Alla måste så klart visa hänsyn men måste man verkligen anpassa sig till en granne som sover på dagarna? Får inte hundar låta alls? Många i denna tråd verkar vara av åsikten att hundar inte ska skälla alls. I vårt fall har jag kommit fram till att det inte är rimligt för grannen att klaga men det är verkligen inte kul att grannen tycker vi är pest.

Jag ogillar också konflikter och vill verkligen inte ha en med grannarna. Det är väl därför vi inte sagt så mycket mer än påpekat vissa saker då och då när man varit mitt i en händelse. Min förhoppning har varit att de här "påpekanden" ska ha plusats ihop till en helhet och där de på någotvis aggerar. De har fått både tid och tydliga hintar så problemet borde ha minskat.

Utifrån det du berättar om dig så är det inget jag skulle ha problem med. Jag tycker det är rimligt. Det är just detta med rimligt från båda håll som jag är ute efter med tråden.
Det är inte rimligt att det ska vara knäpptyst jämt.
Sen tycker jag inte att det är rimligt att göra eller låta hur som hellst bara för att klockan inte har hunnit bli 22:00.
Om jag vet att grannens barn sover kl 20:00 så går jag inte ut och klipper gräs. Då gör jag det en annan gång. Om jag vet att grannen lägger sig 21:00 för att de ska upp och jobba klockan 05:00 så kastar jag inte boll åt hundarna i trädgården bara för att jag har rätt till det.

Rimligt på vardagar här hos oss kan jag tycka är att hundarna kan härja på tomten eftermiddagar och kvällar fram till åttatiden. Det är ändå 6 timmar. Sen bor vi i skogen. Det tar två minuter att gå av tomten och gå ut i skogen där ingen hör hundarna. I min värld är det inte jobbigt att lägga 4 min totalt för att ta hundarna till någon av de gläntor, ängar vi har om de behöver springa runt lite på förmiddagen. På tidiga mornar och sena kvällar kan man gå en promenad. Den behöver inte ens vara lång.
Och vill man absolut kvällsrasta i trädgården så kan man släppa ut dem en och en så de inte springer runt och jagar och skäller. Och fram för allt kliva med ut i trädgården.

Jag tycker det finns många sätta att med små medel bidraga till bra trivsel när man bor riktigt nära. Och det utan att förbjuda lek i trädgården eller kräva total tystnad.

 

[mandalaki]

@Voff jag tycker att du resonerar jättevettigt och inte konfliktsökande. Bor man så nära varann som ni gör så är nog samförståndslösningar enda vägen om det inte ska bli olidligt.

(Däremot verkar grannarna vara ena klappträn som inte fattar hur mycket hundarna stör)

 

[Lena Furberg]

Det vanliga när man jobbar natt är väl annars att man tar ansvar för sin sömn själv, t ex med rejäla öronproppar. Man kan inte kräva att hela grannskapet ska tassa på tå för att man själv har andra arbetstider.

Det låter ju dessutom som om dina hundar skäller ytterst lite.

Hos oss var det typ tvärtom - grannen jobbade natt och MÅSTE få sova till kl 14 i alla fall. Ostörd. Så hen släppte ut hundarna på baksidan av huset där de sen stod och skällde oavbrutet i timmar. När vi till slut fick nog och klagade, var det vi som behövde förstå att hen faktiskt måste få sova och därför hade hundarna ute i trädgården.... Eeehh.....

 

[lbb]

Låter toppen för grannsämjan.

Läs hela "Vad andra gör på sin kan högst samråda om. " om det inte hjälper så får man ta till grövre artilleri.

 

[Raderad medlem 94602]

Läs hela "Vad andra gör på sin kan högst samråda om. " om det inte hjälper så får man ta till grövre artilleri.

Jag läste hela. Intressant att du tror att jag inte läste pga min åsikt om ditt inlägg .

Jag tycker sånt beteende är öken för grannsämjan. Då biter jag hellre ihop för jag tror att det bara skapar fler och värre problem med att "kalla in det grövre artelleriet".

 

[_Taggis_]

@Voff När människor är såhär pass korkade för att inte förstå era (för mig rätt tydliga) hintar, så måste ni bli mer formella. Jag hade nog gjort nåt liknande:

Besök grannen i syfte enkom att ta upp detta, förbered dem på att ni kommer över nån dag för att diskutera "trivseln här där vi lever så tätt inpå". Människor tenderar att hamna mindre i försvar om de kan förbereda sig. Att dessutom involvera dem i lösningarna brukar även det göra folk mindre benägna att bli tvärtemot.
Jag tror det bästa är om du och maken går dit samtidigt, då blir det liksom ett "områdesmöte".

Jag hade inlett med att beskriva min syn på grannsämja samt alla ge eftergifter ni gjort för att poängtera denna, tex låna ut mark för parkering, hjälp med vatten etc etc. På ett trevligt sätt, i bästa fall förstår de att ni är välvilligt inställda samt att dessa saker inte är självklarheter hos människor utan att Ni bidrar med det ni har för att underlätta för Dem.
Jag hade sedan haft en punktlista där jag tar upp det som är viktigt för mig ang hundarna, som diskussionspunkter, tex:
*Hundarna stör genom att bete sig som de gör - vad gör vi åt det beteendet? Vad har ni själva för förslag? Vad har vi för förslag? Kan vi enas/hjälpas åt/vara behjälpliga i att hitta adekvat hjälp utifrån tex hundtränare?
*Kan vi komma överens om att dessa veckor/dagar/tider hålls hundarna inomhus alt rastas enskilt ute om de är tystare då? Dvs när din son är hos dig och/eller sambon jobbar natt. Är det några speciella önskemål De har om hur de vill att Ni kan agera för att underlätta?
*Har De några skaker med Er som de anser att ni kan ta upp när ni ändå samlats kring dessa frågor? Vem vet, de kanske har saker med er som de också stör ihjäl sig på. Lika bra att ta upp detta då.

De ggr jag fått ta såna liknande diskussioner som lätt blir känslomässiga och/eller är infekterade så är det a och o att vara förberedd. Så att man håller sig till en checklista, är saklig och inte skenar iväg i känslor och glömmer viktiga saker. Iaf för mig.

Här före jul störde jag tex mig mkt på att vissa av mina grannar verkade ha nåt emot min hundvalp (bor i lgh) och att hon skällde när jag ensamhetstränade eller när hon lekte. Kan säga att hon skäller inte mkt för att vara hund, för jag avskyr skällande inomhus och avstyr allt sådant i den mån det går med en valp. Men ensamhetsträna måste jag liksom kunna göra på ett städat sätt inför framtiden (även för grannarnas skull). Så jag skrev helt enkelt ett brev som jag delade ut till alla grannar som är berörda, där jag förklarade att min hundvalp är 5 månader och de är som småbarn, dvs vana att alltid vara med familjen. Det är onaturligt för dem att lämnas och det måste tränas, i tid för att inte få livslånga problem. Det kommer bli bättre med tiden, men det kommer låta illa tills dess att hon vant sig. Men att jag förlägger denna träning till dagtid och tidiga kvällar för att störa så lite som möjligt. Jag poängterade att jag obbar skift och har full förståelse för att man kan vilja ha tyst även dagtid, och att man då är välkommen att kontakta mig om vilka daga roch tider man har behov av detta. Och slutligen att jag bad dem ha överseende med oljudet tills dess att vi tränat in momentet.
Jag träffade sedan den mest berörda grannen i tvättstugan och tog upp detta ang hunden, om det är så att de störs av den. Fick då mkt tack för hur jag formulerat mig, och att de nu fått förståelse. De busvisslar inte längre och "skäller tillbaka" när hunden skäller. Vilket givetvis underlättar för mig att träna hunden. Grannen sa att de stört sig i början, men att de nu insåg att deras 4 barn varav 3 med npf-diagnos, även de levde om en hel del... Och vi var överens om att visst oljud får man stå ut med när man bor i lägenhet, men att man kan ha en dialog så inget bli olidligt