Tafsad på brösten som typ 12-åring av jämnårig kille på en idrottslektion i skolan, sa ett tyst men argt "lägg av" som ingen annan kunde höra. Inget mer med det i dåläget, var äckligt blyg som barn och är såhär hundra år senare bara glad att jag ens öppnade käften.
Som 16-åring blev jag upptryckt i en vägg och slickad på kinden av en full 30+are. Slet mig loss och kort därpå åkte han ut med huvudet före. Ingen anmälan.
En och annan "var bor du, ska du ha skjuts hem?" har man ju råkat ut för också, den klassiska slisken som ska lura med en... I det läget försöker jag vara artig, tacka nej och ljuger om var jag bor. Artigheten beror väl mest på att jag tvivlat på mig själv egentligen, han KAN ju vara en vanlig trevlig mänska som menar väl när jag sitter mitt på stan mitt på ljusa dagen och inväntar en buss på en gata där det går en filjard bussar i minuten typ...
Överlag tycker jag dejter eller rent vänskapliga träffar (även uttalade sådana) med vissa snubbar man träffat på nätet är svårare dock. När en snubbe på en dejt tafsar på en eller så blir jag bara paff och vet inte vad jag ska ta mig till eller ens tänka, den riktiga reaktionen kommer först efteråt i ensamhet när jag fattar vad som hände och att det fan inte är okej. Sen kommer snubben i min hjärna undan med att han bara var en jävla idiot som jag inte kommer träffa igen medan jag klandrar mig själv för att jag inte sagt ifrån, vad fan! Det är inte okej nånstans det heller!
Som 16-åring blev jag upptryckt i en vägg och slickad på kinden av en full 30+are. Slet mig loss och kort därpå åkte han ut med huvudet före. Ingen anmälan.
En och annan "var bor du, ska du ha skjuts hem?" har man ju råkat ut för också, den klassiska slisken som ska lura med en... I det läget försöker jag vara artig, tacka nej och ljuger om var jag bor. Artigheten beror väl mest på att jag tvivlat på mig själv egentligen, han KAN ju vara en vanlig trevlig mänska som menar väl när jag sitter mitt på stan mitt på ljusa dagen och inväntar en buss på en gata där det går en filjard bussar i minuten typ...
Överlag tycker jag dejter eller rent vänskapliga träffar (även uttalade sådana) med vissa snubbar man träffat på nätet är svårare dock. När en snubbe på en dejt tafsar på en eller så blir jag bara paff och vet inte vad jag ska ta mig till eller ens tänka, den riktiga reaktionen kommer först efteråt i ensamhet när jag fattar vad som hände och att det fan inte är okej. Sen kommer snubben i min hjärna undan med att han bara var en jävla idiot som jag inte kommer träffa igen medan jag klandrar mig själv för att jag inte sagt ifrån, vad fan! Det är inte okej nånstans det heller!