Mirre
Trådstartare
Jag blir galen på mig själv och min kropp. Ingen här kan såklart ge ett utlåtande och det är inte det jag är ute efter heller, men ni kanske ändå kan ge en åsikt om saken eller bara stå ut lite med att jag klagar av mig 
Har tidigare haft bra balans men nu är den som bortblåst, verkligen riktigt urkass.
Går in i saker hela tiden, ska jag gå in i ett rum tex så går jag garanterat in i dörrkarmen med armen (aj), det är som att kroppen dras åt ett håll och det går inte att göra nåt. Ska jag ställa in disk i skåpen så dunkar jag in det hyllorna istället, det är ett under att grejerna är hela fortfarande, slår händerna i saker jag går förbi (mer aj), slår till mig själv i pannan när jag ska sätta upp håret och tappar, inte allt men en väldigt stor del av saker jag håller i eller ska ta tag i. Få på vårdtagarna på jobbet stödstrumpor tex kan vara en riktig utmaning och jag är helt slut efteråt. Tappar greppet om strumpskrället hela tiden.
Har svårt att koordinera rörelser, har börjat följa en dansapp nu för träningens skull och har jättesvårt att följa rörelserna. Det är som att jag inte kan få både armar och ben att röra sig samtidigt och synkroniserat alls vilket såklart är otroligt frustrerande. Jag ser vad de gör och förstår det jag ser sas, men jag kan ändå inte få kroppen att göra som jag vill. Har mycket problem med kliande och irriterande ögon, "svidande" känsla i huden på händer och armar, mycket värk i kroppen i både muskler och leder, trött men ändå svårt att sova. Får lätt domningar i framförallt händer men även fötter.
Känns som jag är i en väldigt mörk period just nu där allt känns skit, jag är otroligt bitter, negativ och självkritisk. Ovanstående problem gör det såklart ännu värre eftersom det är så frustrerande att känna mig klumpig och klantig hela tiden. Lättirriterad, otroligt känslig för stress, ljudkänslig och glömmer saker hela tiden. Har varit sjukskriven för utmattningssyndrom sedan aug och är nu tillbaka på 50% på jobbet.
Men allt är så otroligt frustrerande! Jag har min egen kropp emot mig känns det som
Har tidigare haft bra balans men nu är den som bortblåst, verkligen riktigt urkass.
Går in i saker hela tiden, ska jag gå in i ett rum tex så går jag garanterat in i dörrkarmen med armen (aj), det är som att kroppen dras åt ett håll och det går inte att göra nåt. Ska jag ställa in disk i skåpen så dunkar jag in det hyllorna istället, det är ett under att grejerna är hela fortfarande, slår händerna i saker jag går förbi (mer aj), slår till mig själv i pannan när jag ska sätta upp håret och tappar, inte allt men en väldigt stor del av saker jag håller i eller ska ta tag i. Få på vårdtagarna på jobbet stödstrumpor tex kan vara en riktig utmaning och jag är helt slut efteråt. Tappar greppet om strumpskrället hela tiden.
Har svårt att koordinera rörelser, har börjat följa en dansapp nu för träningens skull och har jättesvårt att följa rörelserna. Det är som att jag inte kan få både armar och ben att röra sig samtidigt och synkroniserat alls vilket såklart är otroligt frustrerande. Jag ser vad de gör och förstår det jag ser sas, men jag kan ändå inte få kroppen att göra som jag vill. Har mycket problem med kliande och irriterande ögon, "svidande" känsla i huden på händer och armar, mycket värk i kroppen i både muskler och leder, trött men ändå svårt att sova. Får lätt domningar i framförallt händer men även fötter.
Känns som jag är i en väldigt mörk period just nu där allt känns skit, jag är otroligt bitter, negativ och självkritisk. Ovanstående problem gör det såklart ännu värre eftersom det är så frustrerande att känna mig klumpig och klantig hela tiden. Lättirriterad, otroligt känslig för stress, ljudkänslig och glömmer saker hela tiden. Har varit sjukskriven för utmattningssyndrom sedan aug och är nu tillbaka på 50% på jobbet.
Men allt är så otroligt frustrerande! Jag har min egen kropp emot mig känns det som
