Sv: Varmblod vs vanlig ridhäst
Wow, när jag läser om de flesta av dina inlägg för tredje gången verkar de ju nästan vettiga.
Fast du hävdar fortfarande att travare är bra till distans men inte håller som skogsmullehästar och hobbyhästar utan att gå sönder i ryggen och benen.
Om man nu inte är extremt jätteduktig ryttare på halvt elit nivå, fast en sådan ryttare skulle ju aldrig bry sig om att rida en travare för de har så svårt för sig. (sant, de kräver en del extra jobb) Och eftersom en vanlig människa inte är tillräckligt duktig eller engagerad kommer en travare inte hålla som skogsmulle.
Helst ska det vara en duktig dressyrryttare som tränar travaren, fast ändå inte för den håller inte för dressyr. Eller hoppning. Eller skogsturer. De är bara snälla och gör det ändå. (I vissa fall kan man nästan tro att de tar morfin i smyg bara för att man inte ska se hur ont de har fått efter nåt år i skogen. Bara för att vara bussiga.)
Att sedan en hel del människor känner en hel masa travare som är både gamla och har ridits i skogen ett decenium eller mer, av vanliga hobbyryttare, och som varken är halta, ömmar, börjat gå konstigt eller på något som helst sett visar några tecken på smärta, utan skrittar på lugnt och fint och avslappnat, travar när man ber om det och i många fall galopperar när man ber om det, fortfarande utan tecken på smärta.. Det spelar ingen roll för de har ont och har gått isönder ändå.
Jag gissar att vi som rider travare som hobbyhästar också är blinda för om en häst mår dåligt eller har ont någonstans?
De allra flesta här vet och erkänner att travare behöver extra hjälp, och inte kommer gå några högre klasser. Men det verkar inte räcka för dig, du vill fortsätta upplysa oss om hur jättesvårt och olämpligt det är att ens försöka, och jag förstår att folk tröttnar och hugger till av det.
Visserligen anser du redan att jag inte har erfarenhet, är dum i huvudet för att jag inte håller med om din definition av samlingsgrader eller dina förklaringar till en hel del saker. Att jag redan trott som du, och är öppen för olika ideer, spelar ingen roll eftersom jag inte vill gå tillbaka till den tron du har. Men jag vill ändå ta mig själv som exempel.
Jag rider akademiskt/centrerat/whatever och håller på att lära mig det efter att ha lämnat den traditionella dressyren. Min travare har god ridexteriör, i travarsammanhang, och är inte ens inriden än. Vi jobbar i skritt, bakbenen börjar lägga sig åt rätt håll (slutar bredda) och vi gör framsteg. Jobbar mycket med lyhördhet och använder framförallt sitsen. Jag jobbar med min balans för att hjälpa honom. Egentligen vill jag bara ha långa, härliga ridturer med galopp, trav och tölt i skogen, ändå kämpar jag med skritten utan att ens börja trava förräns den är bra nog.
Och vi blir bägge bättre och bättre, trots att vi är nybörjare båda två! Han på ridning i allmänhet, och jag på den här ridstilen (även om jag har en hel del års erfarenhet av annan ridning, och ffa teori). Jag kan omöjligt vara den enda som gör så här, jobbar med hästen just för att den ska hålla både fysiskt och psykiskt.
Men med dina svar är det precis det du säger, och du menar även att det jag gör är helt fel. För att han är en travare. Och jag är blind och oerfaren. Och lite dum i huvudet, fast det säger du inte högt.
Det är ju synd om honom att han inte slaktades istället för att bli såld till mig.
Fast hade jag velat tävla distans med hnom istället, då hade han plötsligt mått bra?
