Sv: Vårmammor 2010 del 14
Kl
Alltså jag är så himla upprörd och ledsen. Egentligen mest förbannad. Vet inte om någon läste facebook-diskussionen på min sida (jag vet att alla inte har facebook, men berättar lite smått här).
Min ena svägerska spydde lite över att jag tar min sambo för givet alltid, inte låter honom göra vad han vill, att han jobbar jättemycket.
Ringde upp henne efter att jag läst hennes andra inlägg för jag blev uppriktigt sagt ledsen. Då säger hon att "du går ju ändå bara hemma", jag bara
jo, och då kan jag med tycka att det vore skönt att kunna sticka iväg ibland på kvällarna och göra något annat.
Likaså att det är ett slavdriveri att tömma mina boxar. Jag hintade lite om det på facebook, om någon skulle vara intresserad av att tömma dem åt mig och få betalt. Jag orkar verkligen inte stå med det själv i och med min nacke. Armanis förra ägare skrev att hennes sambo gjorde det åt henne, jag skrev ungefär som så att min sambo var mindre hygglig som lät mig sätta stolpar till nya hagen och tömma boxarna helt själv, medan han åkte till skogen för att sätta torn.
Egentligen bryr jag mig inte nämnvärt om att sambon åkte till skogen, det var inte ens illa menat mot honom, utan en konversation mellan mig och henne, eftersom våra sambos är ganska lika och vi brukar skämta om det, men hon har lite bättre "pli" på sin sambo.
Men svägerskan hasplade ur sig både det ena och det andra och skriva det så offentligt som på facebook gjorde mig riktigt förbannad. Hon sa även att vi är många som tycker att du utnyttjar Kalle och alltid tar honom för givet. Jag svarade som så att jag är medveten om att jag är en ganska stark och tuff person, samtidigt som Kalle är mindre drivande och aldrig vill bestämma. Men att komma och säga att jag alltid kör över honom och att jag alltid tar honom för givet är jävligt orättvist. Han tar för givet att jag betalar räkningarna, att jag har Milton när han ska iväg, att jag håller ställningarna på hemmafronten, vare sig jag "bara är hemma" eller när jag arbetar.
Sa faktiskt till henne att jag trodde vi var bättre vänner än så och att jag blev besviken. Ringde upp min sambo direkt och berättade läget och han tyckte uppriktigt sagt synd om mig och tyckte att jag bara skulle skita i det. Men skita i det tänker jag inte göra, hon är inte välkommen hit just nu och jag har ingen som helst lust att prata med henne på ett tag. Ja jag är långsint.
Vet egentligen inte varför jag skrivet detta här.. Behövde nog skriva av mig lite och så tänkte jag att ifall ni läser det där inne så kanske ni får en helt ny bild av mig och det vill jag såklart inte
För riktigt så som hon beskriver det är jag faktiskt inte....!