Sv: Vårmammor 2010 del 14
Det är sant, jag ar själv ångrat flera gånger att vi inte gick, jag vet att vi båda antagligen skulle må mycket bättre utav det. Min sambo kör strutsmentaliteten ibland och jag kände att skulle det bli bra så skulle vi båda behöva gå och prata. Tänker som sagt få hjälp nu inför nästa bebis, jag tror inte att jag kommer att klara det annars. Känns på något sätt skönt att veta att andra har blivit hjälpta och inte mår dåligt inför en ny förlossning.
Armani: Jag tycker inte att min förlossning egentligen är värre än någon annans, jag tycker att vi har väldigt liknande upplevelser och lider med dig något oerhört, samtidigt som jag inte är bitter på alla som har en bra förlossning, oavsett om det är naturligt eller snitt. Det jag känner mest anti mot är hur vi blivit behandlade och inte tagna på allvar. Det var tvunget till att bli en allvarlig situation för att vi skulle få ett bra bemötande. Jag är fruktansvärt rädd inför nästa gång, samtidigt som jag längtar mer efter ett andra barn.
Modett och alla andra: gulle er!
Oregano: Gud vad kul med chefen och nya uppgifter!! De måste verkligen vara som att sväva på små moln nu.
kan tänka mig att det är skönt att gå på helg nu.
*kl*
Jag och Selma har varit runt idag. Första stoppet var hos svärmor, som ville bjuda på lunch. Vad jag inte visste var att svärmors syster också var där... Hon har kört över mig i min mammaroll flera gånger och jag har intensiv övers till henne. Hon tycker uppenbarligen inte att jag kan ta hand om Selma.
Inte är Selma ett dugg lik mig heller, nejnej, det är baaaaraaaa Jeppes drag i henne. Fy fan att en människa kan göra en på så dåligt humör. Hon kunde inte ens säga hej till mig. Kärring.
Sen så körde vi vidare, jag på dåligt humör
, och köpte lite wienerbröd och sen anlände vi hos min älskade mormor.
hon har blivit så hemskt gammal på så kort tid
hon är ifs 91 år nu, men för ett år sen så gick det att ha ett samtal med henne, nu glömmer hon i princip vad man säger innan man avslutat meningen. Det gör mig så ont att Selma inte kommer att komma ihåg henne, så mycket som hon har betytt för mig.
Efter en mysig fika i mormors trädgård så är vi nu utanför mina föräldrars hus i Sthlm. Selma sover, så jag vågar inte röra mig då det är det enda hon sovit idag... Vi ska på student klockan 17! Trodde att jag var så gammal nu att jag skulle slippa studenter på ett tag, men tydligen så växer nya generationer fram också.