Vårmammor 2010 &Co del 18 <3

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

När jag bodde i Åre så delade jag lägenhet med en killkompis i tre år, han blev verkligen som en bror för mig , och han lärde mig spela Texas hold'em. Han försöjde sig på nätpoker på nätterna och var skidproffs på dagarna, så hade han mig som försökskanin. Han blev också löjligt stolt varje gång jag vann en hand över honom.

Något annat som han försökte lära mig var att spela Halo 2 på Xbox, vilket var ett rent helvete. Dels är jag lättskrämd och skotträdd, sen så blir jag stressad när jag vet att någon jagar mig. När jag någon enstaka gång lyckades ha ihjäl honom, med en stor gnutta tur, så blev han verkligen helt sammanbiten och var tvungen att döda mi 25 gånger på raken innan han blev människa igen, haha. Karlar!

 

[zazzarazz]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Hej alla!!! Hundra år sen jag skrev känns det som. Ni skriver så mkt!!! Man hinner ju inte med

Men det är roligt att följa er alla! Man känner sig lite mindre onormal när man läser allt, det är inte bara jag som har tankar som de flesta andra!

Jag har precis nattat sötluvan som ramlade på fsk igår och vi fick åka till tandläkaren för att kolla alla tänderna... Nu har hon världens fläskläpp, ser ut som hon fått botox

Jag ska på jobbintervju imorrn och vet inte hur jag ska förbereda mig... Vet inte Om jag är intresserad av jobbet heller... Har inte kvar annonsen och de har tagit bort den som låg online... Vad gör man då???

Har jag föresten missat att få va med på secret santa? Eller är det inte "bokat" ännu?

Till slut måste jag säga att jag är lite hemligt avis på alla ni som ska få syskon... Jag vill oxå... I hemlighet...

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Hade en period för ett antal år sedan när vi spelade mycket poker (texas) och tyckte då att det var skitkul. Men i övrigt är jag veeerkligen ingen spelmänniska! Svärmor föreslår jämt när vi är där att vi ska spela något. Förr ställde jag upp, men tack vare att min man är en sån odräglig vinnare och dålig förlorare fick jag där en guldursäkt för att slippa undan. Nu säger jag bara "nä, jag har ju sagt att jag aldrig mer ska spela med F ". Sen vet han om hur mycket jag ogillar sällskapsspel och tycker därför att han är såå rolig när han föreslår att vi ska spela då vi är där

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Vad spännande med intervju! Visste inte ens att du letade nytt, vad är det för tjänst? (feel free att vara lika luddig som jag varit )

Jag har varit hopplös på att spara annonser och har således råkat ut för fenomenet några gånger. Oftast berättar de ju lite som tjänsten i början av intervjun och så kan du passa på att fråga lite så verkar du intresserad dessutom.

 

[zazzarazz]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Jag är så jäkla less å vårt huvudkontor, så jag slängde iväg ngra ansökningar för ngra veckor sedan. Har läst på om företaget på nätet nu, så jag ska bara uppdatera mig om vad jag skrivit i CVt också. Har dock en känsla av att de inte tänker gå med på mina lönekrav... Men men, om de inte gör det så är det deras loss

 

[Michellan95]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Låter smart, så borde vi också göra. Ska höra med M om en datafri kväll på fredag med gott att dricka och massa snacks (chips till M, popcorn och oliver till mig) Jag är ju inte så där överdrivt snabb på att läman Isabella hos barnvakt så det vore en bra kompromiss med familjekvällar där vi tar oss tid och faktiskt umgås.

Vi har spa planerat till vår 5:e bröllopsdag så det är bara 2,5 år kvar tills dess kostar så pass mycket dit vi vill så det passar bra att få spara ihop lite innan.

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Haha, ja det där med vad jag skrivit i ansökan brukar jag också glömma Men det brukar lösa sig ändå. Löneanspråk ja.. Jag är väldigt anspråkslös av mig, nästan ursäktande, när det kommer till den biten! Borde öva på att vässa klorna lite i löneförhandlingar. Nu bjöd de 500 pix mindre än mitt anspråk och det tog jag direkt. Blir ett lyft på 1500/mån från förra jobbet så jag är nöjd.

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

jag har också haft svårt att "stå upp för" mitt löneanspråk vid intrevjuver.. Man skäms ju när de börjar snacka om löneanspråk.. Skall man säga det rakt ut liksom

Det som jag gjort de senaste 2 gångerna är att sätta en lägre gräns (som då är min nuvarande lön + ca 1.5/2k så att det blir en höjning för mig i vilket fall) och en övre gräns (ett par tusenlappar till) Då kan arbetsgivaren välja på ett spann mellan xx och yy kr. Arbetsgivarna som jag varit hos har då inte "vågat" lägga sig på den nedersta nivån helt. Till min fördel då

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

tipsar om torsdagar som kan vara familjekväll. (Men ja, fredagskvällar el lördagskvällar är mycket mysigare). Vi har torsdagskvällar som myskväll med familjen, sen i säng med barnen och snask+film för mamma och pappa.
(detta på grund av det dåliga tv-utbudet på torsdagar hi hi hi)

På bilden nedan har bara barnen hunnit sätta sig i soffan

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Bra tänkt, de vill väl inte verka snåla

Sen beror det förstås lite på vad man söker för jobb/erfarenhet/utbildning osv hur tuff man törs vara.. Som relativt nyexad i en genre som det inte finns så många jobb inom i denna stad + många sökande så är man inte så kaxig.

Förresten, gud så sugen jag blev på ostbågar nu

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Delvis kl eller något

Känner igen mig mycket i de ni skriver, om att vardagen fullständigt tar över, nu när vi båda jobbar (eller ja, jag pluggar ju men ni fattar..). Och jag försöker faktiskt, om än lite halvhjärta, få igång lite romantik etc. Men min sambo är ingen höjdare på det där med romantik om man säger så
Jag tycker det är viktigt att prata och se varandra och så lika viktigt är det att röra varandra, i alla fall för mig. Det behöver absolut inte vara något sexuellt. Men att man håller om varandra, lägger en arm runt den andre, "tar" på den andra när man passerar, en puss hit och en kram dit. För mig är det superviktigt, men inte lika viktigt för min sambo tyvärr och det gör att jag inte känner mig sedd och ganska otillräcklig (fel ordval kanske, men kom inte på något bättre). Och ja, jag har sagt det till honom hundratusenmiljoner gånger, men han förstår inte det/kommer inte ihåg det till nästa gång.
Sen är han ju världens bästa på så mycket annat, men detta är inte hans cup of tea direkt

 

[AKB]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

*kl*

Min sambo gjorde klart för sig redan ifrån början att jag inte ska bli ledsen om han inte visar så mycket känslor. Säger små söta ord, pussas och kramas rent spontant och sånt där.
-Men vilken jäkla tur då! Sa jag till honom. Det är inte jag heller

"Jag älskar dig" tror jag vi bara sagt till varann typ 4-5 ggr på 8 år. Men eftersom vi inte "slitit" på ordet så har det så stor betydelse för oss att jag nästan känner mig nykär efter varje gång
Vi vet ju om att vi älskar varann ändå utan att behöva säga det

Och vardagslunken som vi kommit in i är rätt trist men det är lite därför vi ska dra iväg till Skottland några dagar. För han behöver verklligen komma lååångt bort för att inte gå och tänka på jobb

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Skönt att ni är så lika Det är inte vi på den punkten

Jag är en sådan där som tänker massor, är så rädd att det ska hända min sambo eller mig något att jag helst säger att jag älskar honom både innan vi somnar och innan någon av oss åker hemifrån etc. Kanske löjligt, men för mig är det viktigt

Och sedan är det väl skitdumt att jag jämför med hur vi hade det när vi var en 16-18 år, då var allt så himla mysigt och gullegull och jag vill ha det så fortfarande! Dock verkar sambon ha växt ifrån det, eller vad man ska kalla det

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Vi har inte heller så mycket romantik i vardagen, men ibland säger jag till om att vi måste ha det. Min man har aldrig varit särskilt romantisk av sig och speciellt i början av vårt förhållande tyckte jag att det var ganska jobbigt eftersom jag har ett stort bekräftelsebehov. Men nu känner vi ju varandra så väl att jag vet att han älskar mig ändå. Vi har nog ett ganska tråkigt förhållande, skulle många tycka, men jag älskar vår stabila vardagslunk. Vi kommer så bra överens och har ett jättebra teamwork med hem och familj och vi har knappt bråkat en enda gång under de 7 år vi varit tillsammans. Enda gången vi bråkar är när vi ska bygga.

Det vi missar nu får vi ta igen sen om något år då Valter blir tillräckligt gammal för att sova borta någon natt. Vi har iaf haft två helt egna kvällar/nätter under hösten och det har verkligen varit mysigt!

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

*Kl*

Varför är livet så orättvist för?
I förrgår fick jag veta att en barndomskompis valt att avsluta sitt liv. Vi hade inte träffats på många år, men jag känner familjen väl och det är jobbigt. Små barn fanns med i bilden också

Igår fick jag ännu ett tungt besked.. Ytterligare en av mina barndomskompisar (tillika yngre syskon till en av mina bästa vänner) valde att gå samma väg. Jag kommer från en liten liten by med kanske 3-400 invånare.. Alla känner alla typ. Det här känns så fruktansvärt tungt. Och jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det är för de 2 familjerna som förlorat en familjemedlem där denne valt att avsluta sitt liv.

Jag känner att det är så orättvist med tanke på det som Emma.S skrev för bara någon vecka sedan, om Theos kompis hos dagmamman förlorat sin mamma alldeles för tidigt i cancer. Hon hade ju kunnat få leva kvar. Fan vad sjuk världen är. Usch.

Sorry tjejjer, vet inte vad jag ville med detta inlägg egentligen, bara skriva av mig antar jag.

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

På tal om att lämna bort barnen en kväll. Är det bara jag som tycker att det är jättejobbigt? De få kvällar S sovit borta har jag knappt kunnat sova för att det inte känns bra. Min sambo tycker att det här är väldigt tråkigt, att jag inte vill lämna bort henne frivilligt så att vi skulle kunna göra någonting.

Jag antar att det blir bättre ju större de blir, men nu när jag vet att hon inte sover jättebra borta och det är ju inte så lätt att förklara för en 1,5års toddler att de ska sova borta. För mig kommer det kännas bättre när S och hennes syskon förstår och kanske vill sova borta hos farmor/mormor. Nu känns det som sagt inge vidare.

Lyckades ta mig till affären imorse för första gången på 5 veckor (!!!) för vi hade en akutsituation hemma, morgonvällingen var slut. hade jag inte haft en dosett med välling i skötväskan så hade det varit katastrof hos oss 7.15 imorse... slog på stort och köpte lite yoghurt, mozzarellapizza, någon micropasta och mozzarellaost som jag tänkte ha till en pastasås till lunch idag.

Antar att ni är less på mitt tjat om hur bra det är mellan mig och sambon just nu, men igår blv jag lite extrakär i honom. Då åkte han iväg till våra närmsta vänner och så köpte karlarna biljetter till oss alla till globen horseshow, som han vet att jag vill gå på, men han har tvärvägrat och så har han gjort upp ett träningsschema för min fyraåring där han ska skjutsa honom nästan varje dag 20 min enkel resa till min väninna så hon kan rida honom. Jag bara grinar hela tiden nu så fort någon är snäll.

Svärmor var här igår och stökade undan all disk i köket, rensade kylen, sopade golven och hjälpte mig med S när sambon blv sen från jobbet. Det var helt underbart att kunna ligga och vila utan att ha dåligt samvete!

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Vad ni skriver!! Hinner ju inte ens läsa ifatt.

Angående romantik så är jag lite som flera av era gubbar medans sambon är supergullig hela tiden. Jag var ju bortrest på kurs fredag till söndag och nu är han inte klok tänk vad det kan göra att få sakna lite.

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

En av mina bästa vänner, som hjälpte mig genom gymnasiet utan att bryta ihop och hoppa av, bara genom att finnas och göra allt för att hjälpa. Han kunde ringa en lördagmorgon, bara för att han visste att jag hade panik inför att plugga hela helgen till ett stort prov, han kunde ringa efter ett Ally McBeal avsnitt bara för att han visste att jag kunde sitta otröstlig efteråt. Han la märke till alla småsaker. Han såg mig.

Han valde att avsluta sitt liv, 23 år gammal, och han lämnade ett stort hål i hjärtat.

Jag förstår att du sörjer och nej, livet är inte rättvist! Hur mycket pengar man har, hur mycket vänner man har, så finns det ingenting som skyddar mot sorgen och smärtan. Jag kommer aldrig, aldrig att sluta klandra mig själv för att jag inte såg honom när han behövde mig som bäst.

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Fy vad tragiskt!!! ens egna problem blir sååå små när man hör sånt där....

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18

Nej jag tycker inte det är jobbigt alls att låta barnen sova borta. Vet att de har det bra och har mysigt och roligt. Kommer ihåg när jag själv var liten och älskade att sova hos farmor och farfar. Men jag tror det blir bättre med andra barnet. Då är man inte lika orolig längre. Eller vad säger ni som har fler barn?

Fast lite jobbig var det i helgen när sambon berättade att Flisan stod och bankade på dörren och ropade mamma mamma