Världen innan iPads

Modest

Trådstartare
Spin-off på annan tråd ang barn med/utan ADHD och skärmtid.

Jag har världens dummaste och kanske mest naiva frågor men jag förstår verkligen inte.
Varför får små barn tillgång till skärmar/iPads som de inte kan hantera? Det är ju föräldrarna som bestämmer tillgången tänker jag.
Varför kräver barn med ADHD extra skärmtid? Vad gjorde barn med ADHD för 50 år sedan, innan iPads?

Jag menar inte att trampa någon på tårna men jag blev så nyfiken. Varför ser det ut som det gör bland barn idag? Spegling från oss vuxna med allt mer skärmtid?

Upplys mig gärna! :)
 
Mina barn är 2 år och 4 år gamla och de får spela på iPad, i måttligt mängd och gärna något ”meningsfullt” och inte bara youtube.
Vår yngsta dotter som är högintensiv upplever vi att hon behöver ta en paus från lek och samspel efter en dag på förskolan och får därför spela fast hon är liten.
Vår stora tjej kan komma med iPaden innan vi avslutar och säger att hon är klar, vilket jag ser som ett gott tecken.

Vårt samhälle blir mer och mer digitaliserat så varför inte låta barn följa med i samma takt? Men självklart behöver föräldrar begränsa och inte låta iPaden bli en barnvakt.
 
Absolut en spegling av vår egen skärmtid och vårt beteende. "Som de inte kan hantera" vet jag inte riktigt men som anledning i hopplösa situationer och nu också som avkoppling för oss alla. Jag förstod inte vitsen innan jag fick barn men det har delvis ändrats. Sen är jag inte odelat positiv men inte heller helt negativ så länge det inte går till överdrift. Och det är ju just det där med överdrift, blir väl lika beroendeframkallande för oss vuxna.
(Adhd har jag ingen direkt erfarenhet av).
 
Spin-off på annan tråd ang barn med/utan ADHD och skärmtid.

Jag har världens dummaste och kanske mest naiva frågor men jag förstår verkligen inte.
Varför får små barn tillgång till skärmar/iPads som de inte kan hantera? Det är ju föräldrarna som bestämmer tillgången tänker jag.
Varför kräver barn med ADHD extra skärmtid? Vad gjorde barn med ADHD för 50 år sedan, innan iPads?

Jag menar inte att trampa någon på tårna men jag blev så nyfiken. Varför ser det ut som det gör bland barn idag? Spegling från oss vuxna med allt mer skärmtid?

Upplys mig gärna! :)
Hittade på hyss? Det var säkert väldigt olika vad barn med adhd hittade för metoder för att lugna röran i huvudet.
 
Spin-off på annan tråd ang barn med/utan ADHD och skärmtid.

Jag har världens dummaste och kanske mest naiva frågor men jag förstår verkligen inte.
Varför får små barn tillgång till skärmar/iPads som de inte kan hantera? Det är ju föräldrarna som bestämmer tillgången tänker jag.
Varför kräver barn med ADHD extra skärmtid? Vad gjorde barn med ADHD för 50 år sedan, innan iPads?

Jag menar inte att trampa någon på tårna men jag blev så nyfiken. Varför ser det ut som det gör bland barn idag? Spegling från oss vuxna med allt mer skärmtid?

Upplys mig gärna! :)

Jag har inte kunskap om adhd, så ingen del av mitt fortsatta svar handlar om den vinkeln alls.

Jag skulle nog säga att inte bara barn utan även vuxna är rätt dåliga på att hantera skärmtid. Vi har betydligt bättre fungerande skärmtidsregler för barnen än för oss själva, vilket ju inte är strålande när man bör vara en bra förebild :p. Så ja, jag skulle säga att det är en spegling av ett vuxenbeteende i kombination med att många aktiviteter på skärmen (spel, sociala medier) är designade för att belöna oss/våra hjärnor när vi fortsätter.
 
Spin-off på annan tråd ang barn med/utan ADHD och skärmtid.

Jag har världens dummaste och kanske mest naiva frågor men jag förstår verkligen inte.
Varför får små barn tillgång till skärmar/iPads som de inte kan hantera? Det är ju föräldrarna som bestämmer tillgången tänker jag.
Varför kräver barn med ADHD extra skärmtid? Vad gjorde barn med ADHD för 50 år sedan, innan iPads?

Jag menar inte att trampa någon på tårna men jag blev så nyfiken. Varför ser det ut som det gör bland barn idag? Spegling från oss vuxna med allt mer skärmtid?

Upplys mig gärna! :)

Hos personer med adhd fungerar inte samspelet mellan signalsubstanserna i hjärnan som de ska och detta innebär även att dopaminsystemet inte fungerar korrekt. Det krävs mer hos dem än hos andra människor för att dopamin ska frisättas och ge en känsla av ro och tillfredsställelse. De söker därför ständigt efter den behagliga känsla som dopaminet ger, utan att hitta den. Det är därför de är så rastlösa och har svårt att koncentrera sig; för att de hela tiden letar, omedvetet. Det innebär också att de har väldigt svårt att motivera sig till saker som de inte upplever som väldigt roliga. Många beskriver det som ”an itch you can not scratch”.

Datorspel och film ger snabb tillfredsställelse och frisättning av dopamin och det är därför som många barn med adhd blir väldigt fästa vid sina skärmar. Det ger dem helt enkelt möjlighet att vila och inte ständigt vara på jakt efter tillfredsställelse eftersom spelandet ger dem det dopamin de ständigt söker och den jobbiga olustkänslan som de annars ofta har försvinner. För min son är också exempelvis minecraft bra på så sätt att det är något han är riktigt duktig på vilket är bra för hans självförtroende. Där har han heller inga problem med att tänka i flera steg, hejda sina impulser, osv. Fantastiskt! Eftersom han i likhet med andra barn med adhd är väldigt osjälvständig och har svårt att sysselsätta sig själv med att bläddra i böcker, rita etc, så ger hans skärmtid hela familjen ro (när hörlurarna är på då).

Dopaminunderskottet gör att personer med adhd löper större risk än andra att hamna i olika typer av missbruk såsom alkohol och narkotika, just för att det ger den dopamineffekt som man ständigt är på jakt efter.

Adhd-medicin ökar effekten av dopamin i hjärnan vilket gör det lättare att koncentrera sig och motivera sig till saker som inte är jätteroliga.

Hur det var i familjer med barn med adhd för 50 år sedan kan jag bara föreställa mig. Jag tror att barn med adhd på den tiden ofta fick väldigt mycket skäll och stryk, både hemma och i skolan och att både barn och föräldrar ofta var väldigt olyckliga.
 
I
Hos personer med adhd fungerar inte samspelet mellan signalsubstanserna i hjärnan som de ska och detta innebär även att dopaminsystemet inte fungerar korrekt. Det krävs mer hos dem än hos andra människor för att dopamin ska frisättas och ge en känsla av ro och tillfredsställelse. De söker därför ständigt efter den behagliga känsla som dopaminet ger, utan att hitta den. Det är därför de är så rastlösa och har svårt att koncentrera sig; för att de hela tiden letar, omedvetet. Det innebär också att de har väldigt svårt att motivera sig till saker som de inte upplever som väldigt roliga. Många beskriver det som ”an itch you can not scratch”.

Datorspel och film ger snabb tillfredsställelse och frisättning av dopamin och det är därför som många barn med adhd blir väldigt fästa vid sina skärmar. Det ger dem helt enkelt möjlighet att vila och inte ständigt vara på jakt efter tillfredsställelse eftersom spelandet ger dem det dopamin de ständigt söker och den jobbiga olustkänslan som de annars ofta har försvinner. För min son är också exempelvis minecraft bra på så sätt att det är något han är riktigt duktig på vilket är bra för hans självförtroende. Där har han heller inga problem med att tänka i flera steg, hejda sina impulser, osv. Fantastiskt! Eftersom han i likhet med andra barn med adhd är väldigt osjälvständig och har svårt att sysselsätta sig själv med att bläddra i böcker, rita etc, så ger hans skärmtid hela familjen ro (när hörlurarna är på då).

Dopaminunderskottet gör att personer med adhd löper större risk än andra att hamna i olika typer av missbruk såsom alkohol och narkotika, just för att det ger den dopamineffekt som man ständigt är på jakt efter.

Adhd-medicin ökar effekten av dopamin i hjärnan vilket gör det lättare att koncentrera sig och motivera sig till saker som inte är jätteroliga.

Hur det var i familjer med barn med adhd för 50 år sedan kan jag bara föreställa mig. Jag tror att barn med adhd på den tiden ofta fick väldigt mycket skäll och stryk, både hemma och i skolan och att både barn och föräldrar ofta var väldigt olyckliga.
Intressant och utförligt :)
 
Hos personer med adhd fungerar inte samspelet mellan signalsubstanserna i hjärnan som de ska och detta innebär även att dopaminsystemet inte fungerar korrekt. Det krävs mer hos dem än hos andra människor för att dopamin ska frisättas och ge en känsla av ro och tillfredsställelse. De söker därför ständigt efter den behagliga känsla som dopaminet ger, utan att hitta den. Det är därför de är så rastlösa och har svårt att koncentrera sig; för att de hela tiden letar, omedvetet. Det innebär också att de har väldigt svårt att motivera sig till saker som de inte upplever som väldigt roliga. Många beskriver det som ”an itch you can not scratch”.

Datorspel och film ger snabb tillfredsställelse och frisättning av dopamin och det är därför som många barn med adhd blir väldigt fästa vid sina skärmar. Det ger dem helt enkelt möjlighet att vila och inte ständigt vara på jakt efter tillfredsställelse eftersom spelandet ger dem det dopamin de ständigt söker och den jobbiga olustkänslan som de annars ofta har försvinner. För min son är också exempelvis minecraft bra på så sätt att det är något han är riktigt duktig på vilket är bra för hans självförtroende. Där har han heller inga problem med att tänka i flera steg, hejda sina impulser, osv. Fantastiskt! Eftersom han i likhet med andra barn med adhd är väldigt osjälvständig och har svårt att sysselsätta sig själv med att bläddra i böcker, rita etc, så ger hans skärmtid hela familjen ro (när hörlurarna är på då).

Dopaminunderskottet gör att personer med adhd löper större risk än andra att hamna i olika typer av missbruk såsom alkohol och narkotika, just för att det ger den dopamineffekt som man ständigt är på jakt efter.

Adhd-medicin ökar effekten av dopamin i hjärnan vilket gör det lättare att koncentrera sig och motivera sig till saker som inte är jätteroliga.

Hur det var i familjer med barn med adhd för 50 år sedan kan jag bara föreställa mig. Jag tror att barn med adhd på den tiden ofta fick väldigt mycket skäll och stryk, både hemma och i skolan och att både barn och föräldrar ofta var väldigt olyckliga.
OJ vad mycket nyttigt jag lärde mig av det här inlägget, information som jag aldrig hade kommit på tanken att leta reda på själv. Tack för att du orkade förklara så utförligt och lättförståeligt! :bow:
 
Det är tillräckligt etablerat för att man ska medicinera och behandla utifrån det.

Ja, och man har i många år behandlat ångest- och depressionssjukdomar med serotoninpåverkande läkemedel utan att man kunnat uppmäta brister på serotonin hos dem som lider av sjukdomarna.
Samma sak där: en teori är brist på (serotonin), men det har inte kunnat beläggas med forskning.

Men jag är ju språkligt petig.
Och ser fällor i att bestämma sig för en kausalitet, därför att det ibland kan hindra oss från att upptäcka andra sanningar som kanske är sannare än det vi idag tror är sanning.

Jag hade inte haft invändningar mot exempelvis formuleringar kring att man sett att läkemedel som påverkar dopaminreceptorerna har effekt.
Då hade man konstaterat det viktiga: läkemedlen verkar ha effekt.
Samtidigt hade man undvikit att uttala sig om orsakssamband som vi i verkligheten inte känner till.
 
En faktor tror jag kan vara att många barn var ute mer förr. Sparkade boll på någon gräsplan mitt i byn, byggde kojor i skogen, ritade upp hopphagar på villagatorna, lekte kull på innergårdarna...
Andra boendemiljöer, andra trafikmiljöer, mer "oorganiserade" aktiviteter...
 
Ja, och man har i många år behandlat ångest- och depressionssjukdomar med serotoninpåverkande läkemedel utan att man kunnat uppmäta brister på serotonin hos dem som lider av sjukdomarna.
Samma sak där: en teori är brist på (serotonin), men det har inte kunnat beläggas med forskning.

Men jag är ju språkligt petig.
Och ser fällor i att bestämma sig för en kausalitet, därför att det ibland kan hindra oss från att upptäcka andra sanningar som kanske är sannare än det vi idag tror är sanning.

Jag hade inte haft invändningar mot exempelvis formuleringar kring att man sett att läkemedel som påverkar dopaminreceptorerna har effekt.
Då hade man konstaterat det viktiga: läkemedlen verkar ha effekt.
Samtidigt hade man undvikit att uttala sig om orsakssamband som vi i verkligheten inte känner till.
Jag har bråttom nu, så jag kanske inte har läst ditt inlägg tillräckligt noga.
Jag har i mitt yrke tät kontakt med en överläkare i barnpsykiatri. Såvitt jag förstått handlar det inte bara om att man i forskningsanda kunnat bevisa utan också om beprövad erfarenhet. Man vet helt enkelt empiriskt att det funkar.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag tänkte först skaffa ett anonymt konto, men jag orkar inte. Det är ju heller inget att skämmas för tänker jag (försöker jag tänka)...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
15 217
Senast: TinyWiny
·
Övr. Barn Jag sitter här, helt utmattad känner jag, efter en tids krångel med sonens skola, vilket igår eskalerade till en full protest från...
Svar
9
· Visningar
2 178
Senast: oz_joj
·
  • Låst
Hundavel & Ras Chansar och skriver in detta här och ser vilken respons jag får (misstänker dock att tråden inte ens får vara kvar men tänkte prova)...
2
Svar
29
· Visningar
5 762
Senast: Fetaost
·
Träning Hejsan! Nu behöver jag verkligen er hjälp - och det ganska akut... Jag är medryttare på en (underbar) häst men som nu efter ett par...
Svar
12
· Visningar
1 207
Senast: schelin_j
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp