Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

[paradiset]

Men vi behöver träna ändå! En sak t ex som jag börjar bli mer och mer frustrerad på, inte just under träningstillfällena för då har vi ändå kul men så här när jag tänker på det, är att han FORTFARANDE reser sig under platsliggning eller sitt så fort jag vänder mig om och går. Han gör det för att han kan! HUR löser man detta på bästa sätt med en envis hund som vet att han kan göra som han vill? När han gör så så är jag helt tyst och allvarlig och tar tillbaka honom till startpunkten och gör om. Ofta får jag göra om 3 ggr och när han sedan trots allt stannar så tittar han på allt annat än mig!! Jag vet inte om det är pga osäkerhet eller pga att han tror att det är så han ska göra! Han gör INTE så här på hundkursen, då stannar han och tittar intensivt på mig men sticker till de andra hundarna så fort han rundar min rygg istället. DET löste vi med koppel på.

Men åter till grundroblemet. Ska jag ha en medhjälpare som håller i honom? Ska jag backa ifrån honom? Hur lär jag in ögonkontakt? Hur får jag hans uppmärksamhet så jag kan påkalla ögonkontakt utan att han tror det betyder kom hit??? Han har problem med ögonkontakt överhuvudtaget och visar hela tiden respektfulla signaler i allt han gör. Men herregud så hemsk är jag inte....

Jag antar jag får dela upp träningen och köra godisträning som han endast får efter ögonkontakt. Men även här, hur börjar jag? Han tittar försiktigt under lugg och endast ngn sekund för att sedan vika med blicken mot godiset. Jag vill ha en stadig blick! Ska jag klistra fast godisen på näsan för att lyckas eller

 

[Vovzing]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Nu finns det mycket erfarnare och duktigare hundtränare på det här forumet än jag, men jag tänkte ändå berätta hur jag gör med min hund

Jag vill först försäkra mig om att hunden vet vad som förväntas av den. Jag satte/la min hund ned och backade sedan ifrån honom. Sedan kan man öva på lite olika sätt, du kan stå bredvid hunden, lägga den ned och sedan gå ett varv runt hunden tillexempel.

Jag fick lära mig på ett ställe att man kan sätta hunden, gå runt och ställa mig framför den och sedan dra lite försiktigt i kopplet - hunden ska ju fortfarande sitta kvar.

Har faktiskt inte haft så stora problem med att han försöker gå i väg, men om han försöker har jag bara tagit tillbaka honom till platsen han lämnat och försökt se till att han stannar där.

Sedan började jag ganska lätt, bara backa några steg. Men när jag vet att hunden vet vad den ska göra förväntar jag mig att den gör det, punkt slut (vet hunden vad den ska göra och man har gett en shyssta förutsättningar, dvs. den borde klara av att göra det - då skulle jag bli arg om den inte gjorde det den skulle. Faktiskt )

Nu kan jag lämna honom sittande på övervåningen, gå ned och hämta klickern och sedan komma tillbaka till en hund som sitter kvar i samma position. Taxar

 

[sussiloo]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Kan han "stanna" eller vad du nu använder? Har du något kommando för "titta på mig"?

Ögonkontakten hade jag övat in på nära håll först och främst. Att han reser sig och inte har ögonkontakt är ju två olika "problem" så jag hade brutit ner momentet.

Ögonkontakten hade jag tränat in i köket med klicker och massa tålamod.

I platse hade jag lagt honom och gått något steg bara, vänt stått en liten stund, belöna, utan att han reser sig, belöna igen, gått tillbaka och gett frikommando. Börja om helt enkelt.

Men om ni inte tycker det är kul, varför gör ni det då? Varför inte satsa på rallylydnad eller nåt istället? Eller nåt annat som ni tycker är kul.

 

[Skogstrollet]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Jag kan inte låta bli att fråga, men om varken du eller hunden tycker att det är kul - varför gör ni det....?

Varför inte göra något ni båda tycker är roligt istället?

(Jag bytte från lydnad till agility och det var det bästa jag gjort, jag fick en "ny" hund som plötsligt är vaken, alert och samarbetsvillig.)

 

[Duvan]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Instämmer med föregående talare!

Träning ska vara kul. Själv hatar jag precisionspicklet i lydnad, men älskar jaktträningen. Det är definitivt massor med lydnad även i jakten, men jag kan skita fullständigt i om hunden följer mig i perfekt fot, sitter rakt, byter sida etc. Det viktiga är att hunden lär sig jobba så effektivt att vilt kan hembringas på ett säkert och etiskt försvarbart sätt.

Om du och hunden inte gillar lydnad - hitta något roligare att göra!

 

[Snurrfian]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Jag kan inte låta bli att fråga, men om varken du eller hunden tycker att det är kul - varför gör ni det....?

Varför inte göra något ni båda tycker är roligt istället?

(Jag bytte från lydnad till agility och det var det bästa jag gjort, jag fick en "ny" hund som plötsligt är vaken, alert och samarbetsvillig.)

Jag håller oxå med dig, jag fick dessutom en lydig hund på köpet, eftersom han ganska så snabbt insåg att att han inte fick jobba om han inte lyssna på mig.
Rallylydnad tycker jag verkar lite roligt, så det ska jag nog ta och prova på lite när vi får börja träna lite mer. Agility är nog tyvärr uteslutet med våran nuvarande hund.

 

[Milosari]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

En stor del av lydnaden går ut på att skapa en "bubbla" där det bara är du och hunden, och att ni så småningom kan hålla er kvar i bubblan trots att störningarna och avstånden mellan dig och hunden ökar. Resten är egentligen bara cirkuskonster.

OM du nu ska fortsätta med lydnaden så hade jag satsat på att skapa "bubblan" först. Detta sker ju lämpligast på helt nära avstånd, och klickern är ett fantastiskt bra hjälpmedel för att fånga hunden när den bjuder på det beteendet du önskar (tittar på dig, anstränger sig för dig). Varva godisbelöningar med kamp, mjuka röstbelöningar eller annat som hunden gillar. Ställ inte för stora krav i början, kör först utan störningar och belöna alla ansatser från hundens sida att försöka "ta sig in i bubblan". Dvs klicka varje gång han ger dig ett ögonkast i början, snart kommer han bli modigare och faktiskt titta på dig.

Jag tror också mycket på att man ska ta hjälp när det skiter sig och att hoppa över just den träningen fram tills dess. Att traggla med platsliggningen utan att lyckas 9½ gång av 10 kommer bara att befästa det beteendet som du inte vill ha. Fokusera istället på det han kan. När ligger han kvar? När han är precis bredvid dig? När du tittar på honom? Kan du stå precis framför honom med ryggen mot? Ligger kan kvar då, och är fokuserad på dig? Hur lång tid? Om han inte kan det, så kan han det inte heller när du är 20 m bort

 

[paradiset]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

OK bra tips! Alltså jag tränar inte för att att tävla i lydnad utan för att jag vet att jag med denna träning faktiskt lär hunden några viktiga saker för vardagen oxå och samspelet mellan oss, stadga osv! Jag tycker det är tråkigt pga att hunden är så ofokuserad och ALLTID varit. Vi kan vara på en folktom äng eller plan och ändå glor han rätt ut i luften eller söker upp ngt att speja efter. Så ja den där bubblan ska jag träna på! Han har kul annars, vi leker jage som belöning eller kampar, godis osv!

Igår hemma till exempel var ett sådant tillfälle när stadga inte existerade. JAg fick sätta honom tillbaka i v-rummet 10 ggr när kompisarna ringde på dörren. Han bara SKA fram och i detta läget tror jag att även om han lärt sig att man SKA stanna på kommandot PLATS; STANNA, så svär jag han hade trotsat det. Han skiter i vissa lägen i att lyda helt enkelt när han blir manisk på att få göra något. Kontrollbehov till tusen. Men som sagt detta var en stor störning, ute i ensamhet borde han klara det men även då skiter han ju i det verkar det som. Vi får börja med att backa då helt enkelt! Jag ska lära in ett titta kommando oxå!

 

[Snurrfian]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Jag tycker att det låter som om du har för mycket störning för tidigt. Just sitt/ligg stanna är en del av lydnanden som vi måste ha här hemma för att vardagen ska fungera och därför har tränat på från början. Men jag började med väldigt korta avstånd, typ ett steg bakåt ibörjan osv.
Hemma när det ringer på dörren så har vi vi av andra anledningar honom bakom kompostgaller och i förlängningen har det gett att han blir mindre stressad av att det kommer folk. Ignorering fungerar på honom, ingen får hälsa förrens han är helt lugn.

 

[Gravinda]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Kanske sänka kraven lite och ta det lite lugnare i utvecklingen?
Prova hemma med platsläggning och se vart hans gräns går utan störning, 5 steg? 7 steg? vänd mot honom, vänd från honom?
Sen så brukar jag sänka kraven med störning, vet jag att hon klarar 5 m utan störning, så kör jag kanske 1,5 - 2 m med den nya störningen. Är det en av hundkompisarna som går förbi så sänker jag kraven ännu mer, men för mig är det viktigt att jag ger henne nått som jag vet att hon lyckas med, det blir positivt för henne men också för mig, börjar jag bli irriterad eller frustrerad så är det bara att lägga ner.
Sen när jag vet att hon klarar det kravet utan ansträning, dvs inte flexa öron eller flacka med blicken, då höjer jag kravet lite, ett steg till, eller ett steg åt sidan, eller sätter mig ner osv osv.
Baby steps.

 

[Åsa A]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Känns ju som att han är väldigt vek, om han inte ens klarar av att ha normal ögonkontakt med dig... du skriver även att han hela tiden visar respektfulla signaler i allt han gör - en sån hund kan mycket väl ha väldigt svårt att ligga kvar långt från dig. Han väljer istället att gå till dig för att vara trygg och säker.

Kan han ligga/sitta när du står på en meters avstånd? Om han kan det, jobba då med det ett tag så det funkar till 100 %, därefter får du sakta öka till 2 meter, 3 meter etc.

Jag får erkänna att jag inte är mycket för det där att hundar gör saker för att "trotsa".... de gör saker för att de tjänar något på det, eller för att de känner att de bara MÅSTE för att känna sig trygga (vilket ju också är en form av "tjäna på det") - t.ex. så det här att han springer till dörren när du får besök beror säkert inte på att han vill vara dum och ge dig fingret utan för att han helt enkelt inte klarar av att INTE kolla. Otrygghet i situationen helt enkelt. Det är i alla fall vad jag tror.

Sen håller jag väl med de andra som undrar varför du kämpar på med lydnaden när ingen av er verkar gilla det, samtidigt som jag förstår att du vill göra det för att få bättre kontakt, stadga etc.

Men en grundförutsättning för det hela måste ändå vara att hunden är trygg och glad och gillar att göra det ni gör - lite svårt att skapa stadga, kontakt och balans när både hunden och du tycker att alltihopa är skittråkigt....

Om jag inte minns fel så hade du en lång tråd om den här hunden tidigare? Jag har för mig att jag svarade i den, men jag kan förstås minnas fel. Men om det ÄR den hunden jag minns från den tråden så känns det som att han gör mycket saker av ren stress/osäkerhet/kontrollbehov och att ställa hårda krav på honom i det läget tror jag själv inte funkar. Jag har ju en hund som inte är helt olik din och det har tagit en hel del tid och arbete men å andra sidan har jag och hunden haft otroligt roligt mesta tiden när vi tränat, vilket förstås gör att det ofta går framåt lite fortare än om båda tycker det är tråkigt....

 

[Gabbi]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

*kl*
Just med stadgan blir min ibland så ivrig att hon ligger eller sitter som en fjäder och då kan hon plötsligt resa sig på stället och stå helt beredd som en staty när man vänder sig om.
Det har jag löst genom att träna med belastning. När jag sätter hunden drar jag i halsbandet och försöker få henne lite ur balans, samtidigt som jag kommenderar "siiiiitt!" Hunden parerar och gör ALLT för att sitta stadigt och fint, precis som uppgiften ursprungligen var. Hon riktigt trycker häcken i backen. Lämnar man henne sen reser hon sig aldrig, för då har hon fått en krashcourse i vad hon skulle göra.

 

[Vovzing]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Jag håller verkligen med om att man inte ska hålla på med lydnad om man inte tycker att det är kul - men just "stanna" kan väl vara ganska viktigt i vardagen?

 

[Jenka]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Att hunden ska stanna på kommando är absolut viktigt i vardagen. Likaså att hunden kan vara uppbunden och slappna av (nåja, viktigast vid träning, men oavsett vad man tränar).

att hunden kan ligga perfekt stilla med ögonkontakt hela tiden ett visst antal minuter på ett visst avstånd ser jag ingen nytta med bortsett från om man vill träna/tävla lydnad.

Vill du få till platsliggningen, träna mycket lägganden och se till att han har koll på kommandot stanna. Ta sen två steg bort, gå tillbaka och belöna och öka svårighet/avstånd/tid allteftersom. Viktigt att han lyckas och inte går upp, då har du väntat för länge.

Bättre kontakt med hunden tror inte jag du får genom att tvinga honom och dig till något ni inte tycker är roligt. Genom tex agility, freestyle eller vad ni nu tycker om lär ni få lika bra kontakt, eller förmodligen bättre.

 

[Skogstrollet]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Jag håller verkligen med om att man inte ska hålla på med lydnad om man inte tycker att det är kul - men just "stanna" kan väl vara ganska viktigt i vardagen?

Ja men det kan väl min hund också även fast vi inte tränar tävlingslydnad, så som jag tolkade det att TS gör? "Stanna" är för övrigt ett kommando jag använder inom viltspår, agility och jaktapporteringen också utöver vardagslydnaden. Stadga och kontakt fick jag dubbel dos av i agilityn, plus en fintoning av av-/påknappen och en sjujäkla ögonkontakt och uppmärksamhet från hundens sida.

Men om det är vardagslydnad som avses så är det väl ett "nödvändigt" ont även om den också kan bakas in i ett roligare träningssätt.

 

[Miao]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

KL

Jag håller med det som många sagt här i tråden: VARFÖR hålla på med något som både man själv och hunden tycker är tråkigt ?

Givetvis ska man ha en bra vardagslydnad på sin hund, men bara för den sakens skull behöver man ju inte traggla tävlingslydnadsmoment om ingen utav parterna gillar det? En bra vardagslydnad går ju att få fram på mycket mer lustfyllda sätt (t.ex genom agility eller rallylydnad) än att tvinga fram massa tävlingslydnadsträning, som i slutändan gör mer "skada" än nytta?

TS: Du har fått många bra råd i tråden. Det viktigaste tror jag är, att tänka igenom VARFÖR du tragglar dessa tävlingslydnadsmoment? De är ju inte nödvändiga för något annat än om man tycker att det är kul att träna och tävla?

Sen som många sagt, backa i träningen. En hund gör inte saker på pin kiv, utan bara för att den t.ex

A) inte förstått vad träningen går ut på
B) störningen är för svår
C) den tjänar mer på att göra annat (enligt den själv)

(alternativen går att kombinera också )

 

[paradiset]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Känns ju som att han är väldigt vek, om han inte ens klarar av att ha normal ögonkontakt med dig... du skriver även att han hela tiden visar respektfulla signaler i allt han gör - en sån hund kan mycket väl ha väldigt svårt att ligga kvar långt från dig. Han väljer istället att gå till dig för att vara trygg och säker.

Kan han ligga/sitta när du står på en meters avstånd? Om han kan det, jobba då med det ett tag så det funkar till 100 %, därefter får du sakta öka till 2 meter, 3 meter etc.

Jag får erkänna att jag inte är mycket för det där att hundar gör saker för att "trotsa".... de gör saker för att de tjänar något på det, eller för att de känner att de bara MÅSTE för att känna sig trygga (vilket ju också är en form av "tjäna på det") - t.ex. så det här att han springer till dörren när du får besök beror säkert inte på att han vill vara dum och ge dig fingret utan för att han helt enkelt inte klarar av att INTE kolla. Otrygghet i situationen helt enkelt. Det är i alla fall vad jag tror.

Sen håller jag väl med de andra som undrar varför du kämpar på med lydnaden när ingen av er verkar gilla det, samtidigt som jag förstår att du vill göra det för att få bättre kontakt, stadga etc.

Men en grundförutsättning för det hela måste ändå vara att hunden är trygg och glad och gillar att göra det ni gör - lite svårt att skapa stadga, kontakt och balans när både hunden och du tycker att alltihopa är skittråkigt....

Om jag inte minns fel så hade du en lång tråd om den här hunden tidigare? Jag har för mig att jag svarade i den, men jag kan förstås minnas fel. Men om det ÄR den hunden jag minns från den tråden så känns det som att han gör mycket saker av ren stress/osäkerhet/kontrollbehov och att ställa hårda krav på honom i det läget tror jag själv inte funkar. Jag har ju en hund som inte är helt olik din och det har tagit en hel del tid och arbete men å andra sidan har jag och hunden haft otroligt roligt mesta tiden när vi tränat, vilket förstås gör att det ofta går framåt lite fortare än om båda tycker det är tråkigt....

Du har verkligen förstått vad jag har för individ. Jo alltså han tar ju ögonkontakt och han tar ögonkontakt spontant vid möten med människor och vissa hundar eftersom vi lärt in det. Men i all ögonkontakt så är den väldigt flyktig och jag tror dels det är osäkerhet men dels felinlärt oxå. Godiset är liksom all fokus på och detta skedde nog ganska mycket efter kasteringen för innan höll han något bättre ögonkontakt se här tex har vi haft honom i ca 3 månader:

Nu håller han inte huvudet så här högt längre heller utan tittar mer under lugg:
http://i2.photobucket.com/albums/y23/paradiset/Melvin/kontaktmsitt1.jpg

Det ser ut så här nu:

http://i2.photobucket.com/albums/y23/paradiset/Melvin/skogspromenad.jpg

Samtidigt är godis den bäste belöningen enligt honom och ibland ett måste när jag inte vill pigga upp honom utan behålla en lugn sinnesstämning. En del i problemet är att jag är den som gör saker med hunden som är mindre roligt. Som att klippa klor. Då skriker han rätt ut men vet att han inte kommer undan från trimbordet. Han är mycket mer avslappnad med husse eftersom husse aldrig ger medicin eller tar han om ngt som är det minsta jobbigt eller ens uppfostrar hunden eftersom han ser mellan fingrarna med i princip allt. Det är jag som har en nagel i ögat och det vet hunden. Men HUR får man hunden att ändå lita på en när man t ex tränar stadga och vill gå ett helt varv runt hunden?? Tränade lite nu. Först bredvid honom och sedan bakom, vi upprepade detta och gick inte längre än så. Ska jag ignorera och utebliven belöning när han reser sig?

Ja och så mitt i allt så ÄR han ju trygg med mig Han är helt lugn ( till skillnad från många andra hundar ) på agilityn när vi väntar på vår tur. Då kan han söka närhet och gosa in huvudet i mitt knä och vilja vara nära.

Idag var vi på skogspromenad. Jag har tränat MASSOR på att gå förbi hundar. Alltså som det låter, bara gå förbi i min takt i kort koppel INTILL mig utan att jag säger ett ord men han hindras från att stirra, stelna och stanna. Efter mötet när han allt som oftast skakar av sig det nervösa DÅ får han godiset. Idag blev det upp till bevis! Vi gick och plötsligt ser vi en husse och en lös stor schäfer. Min hund är ca 1-2 m framför mig och stannar upp. I en microsekund ser jag hunden tveka-samtidigt har jag kommit upp nästan intill honom jag säger ngt typ en harkling för att förklara för honom att han ska komma ihåg vad som gäller typ och hindra att han bestämmer sig för att dra framåt innan jag kollat av läget! Han blir då uppkopplad och vi närmar oss ekipaget som inte var mer än 5 m bort och jag lovar att detta är en STOR bedriftför min hund!! Husse kopplar inte upp och kallar inte in men sa ngt i början jag inte hörde till sin hund en jag läste av honom som avslappnad och hunden likaså och schäfern ville tydligt hälsa. Så då fick min hälsa. Jag var så stolt för han uppförde sig som en gentleman! Tiken visade sig vara en 7 mån valp vilket jag snabbt insåg hon måste vara på sättet och utseendet. Hon var så härligt avslappnad och naiv och lugn! OCH det var väl det min hund såg. Hon hade raggen rest på halva ryggen men resten var avspänt! Min hund viftade sakta på svansen och vände bort huvudet för att lugna henne sedan gjorde han lekinviter Men vi var tvungna att gå. Han får hälsa men leka har han andra kamrater till. Min vännina som var med var jätteimponerad för hon känner till att min hund annars brukar rusa fram och ignorera vad jag än tar mig till.

Sedan är det precis som du säger. Han har kontrollbehov. Det är den strategi han lärt sig. Nu märker jag ju från och med idag att han håller på och omprövar sin strategi. t ex kommenterade min väninna hur han förr alltid var ca 15 m framför oss och busade och sprang som en dåre och nosade på allt. Nu är han max 3 m framför innan han SJÄLV kommer på sig och tittar mot mig, alternativt kommer tillbaka Han har fokus på MIG istället för att snoka upp spår och dofter OCH vi har såklart kul! Han har även helt själv lärt sig att i backkrön och dolda svängar och korsningar så stannar han och väntar in mig och tittar mot mig. Han håller alltså på att ge lite av kontrollen till mig!

Utan förvarning kan jag tappa godis, gömma godis, springa iväg, kasta en leksak, eller träna gå i min takt och följa mig i svängar i några meter och sedan är det bus igen! Jag tränar på ett roligt sätt och jag tränar lydnaden i korta pass med mycket bus och belöningar. Tex platsliggning i några få repetioner sedan frikommando och jaga matte! Vi tränar även inkallning med visselpipa då han kommer som ett skott och vänder ögonblickligen Så HAN har väl egentligen inte så himla tråkigt utan jag tycker de här grunderna är så himla tråkiga eftersom vi inte lyckats med det här med ögonkontakten och fokus fast vi tränar på det jämt! Han har ju ögonkontakt men inte fokuserat.
Han gillar inte när man "glor" på honom men det måste man väl göra när man står framför hunden i inkallning, eller?? Jag har testat att slicka mig om munnen när han tittar och då höll han kvar blicken lite längre faktiskt.

 

[paradiset]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

KL

Jag håller med det som många sagt här i tråden: VARFÖR hålla på med något som både man själv och hunden tycker är tråkigt ?

Sen som många sagt, backa i träningen. En hund gör inte saker på pin kiv, utan bara för att den t.ex

A) inte förstått vad träningen går ut på
B) störningen är för svår
C) den tjänar mer på att göra annat (enligt den själv)

(alternativen går att kombinera också )

Jag tycker egentligen bara en sak är tråkig och som jag framförallt behöver hjälp med. HUR man lär in ögonkontakt. Vi kör ju t ex ha en godis i en hand men belöna från andra och det allmänna man lär sig men jag har kört fast och jag då kan jag bli lite less i perioder...Hunden får ju inte skäll bara utebliven belöning så för honom är väl allt kul sålänge han får mat Utöver att jag upplever honom som lite låg i just platsliggning eller snarare sitt nu eftersom han inte gärna ligger på frusna marken med sin korta päls. Han glor intensivt på godishanden istället för på mig. Nog måste det finnas tips på ögonkontakträning som naturligtvis kan tränas in separat!

Och ja dina ex är lysande och ofta är det en kombination.

Mycket av min träning ( utan att hunden märker det ) är ju sans och balansträning. Han får busa men med mig på väl valda platser eller öppna ängar eller med utvalda kompisar i hage. Han har utan att tänka på det lärt in att hålla koll på mig och inte flippa ur och därmed har fått impulskontroll!! När han får sina fnatt så kopplas nämligen hjärnan ur, det är som om han gör sig av med överskottsenergi-positiv som negativ och kommer en hund då så glömmer han allt och sticker dit. ( har bara hänt en gång på nästan ett år och det var då jag förstod sambandet )

Att vara roligare än anda hundar har jag gett upp, det går inte! Däremot kan jag vara tryggare! Ibland kan jag se hur skönt det är för honom att faktiskt slippa hälsa på de där osäkra hundarna som han innan pga sitt kontrollbehov ändå hälsade på! Jag kände mig VÄLDIGT elak och likaså en bekant när jag förklarade vad som hjälpt min hund känner likadant mot sin, när man tvingar hunden att följa med i kort koppel och inte ger en chans till felbeteenden. Då snackar jag inte våld, jag säger inte ens ett ord jag bara håller kopplet 10-20 cm ifrån hundens halsband. Det är konsekvent och hunden lär sig rätt beteenden. Men pga att min hund är så försiktig så har jag ju inte vågat vad jag trodde var en hård metod utan "mesat" mig fram och konsekvent gjort fel och låtit hunden befästa en hel del för mig icke önskvärda beteenden. Där är ögonkontakten en liten del. Visst jag klarar mig utan den men vissa saker hade varit så otroligt mycket lättare om hunden kunde lära sig att stanna i "bubblan". Jag tror faktiskt vovve tror att det är ok, eller t om att det är så platsliggning går till! Bara man stannar så gör man rätt, men kika runt överallt är ok. Problemet är att ska jag hinna belöna enbart fokus så får jag kalla in efter 2 sekunder och då lär jag honom inte direkt att stadga då blir det värre det här med att han springer efter mig direkt!

 

[Skogstrollet]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Klicka in ögonkontakten!

Först bara ATT han tar den och utöka sedan så att han ska titta längre. Kom ihåg att ha en mjuk blick själv så du inte ser läskig ut, kanske ska du till och med ha bortvänd blick för att göra det enklare för honom? Han ska ju titta på dig, betyder inte att du måste titta på honom.

Vi hade en bra övning på en kurs jag gick. Jag höll en leksak (elr godis) som hunden verkligen vill ha, sa hennes namn så att hon tog ögonkontakt men hon skulle hålla den. Tittade hon bort så var det liksom "oj nej nu får du inget" och sen leka/bolla med belöninen själv för att trigga lite till. Då var det som om hunden tänkte "aj fan, jag blev lurad". Ungefär så som Gabbi beskriver.
Sen kan man lägga till störning, egen eller extern.
Höll hon kontakten trots störning (och då såg jag på hennes öron att hon verkligen ansträngde sig för att inte titta på personen som clownade sig bredvid ) så fick hon självklart belöning á la jackpot.
Den övningen passar när du märker att hunden är trygg med att titta på dig men lätt tappar fokus/intresse.

 

[Åsa A]

Sv: Varken jag eller hunden tycker lydnad är kul

Du fick många bra tips av Skogstrollet, t.ex klicka in ögonkontakt - då kan du ju ha godiset i fickan och klicka för ögonkontakten, sen gör det ju inget om han släpper ögonkontakten efter klicket och fokuserar på godiset.

Jag är nog inte riktigt med - du skrev om att träna ögonkontakt; godis i ena handen, ge från andra? Men han måste ta ögonkontakt ändå alltså? Funkar inte det?

Annars kan man ju spotta godiset från munnen om man vill att hunden ska fokusera mer upp mot ansiktet än mot händerna.

Vad händer om du tar en godis i handen och sen väntar ut honom, kommer han att stirra på godishanden i "all evighet" eller kommer han till slut att ta ögonkontakt? Jag tror inte det spelar jätteroll ifall du belönar från handen, bara han INSER att vägen till godiset går genom kontakt.

Sen när det gäller platsliggning/sittande - måste han titta på dig? Ligger han kvar om han får ligga och titta på saker runt omkring? Med tanke på att han har ett visst kontrollbehov så kanske han känner sig tryggare och säkrare om han får hålla koll på allting omkring?

Om det är så att han går upp för att han glömmer vad han håller på med så kan jag förstå att du vill ha kontakt med honom, men om han ligger jättefint förutom att han inte har ögonkontakt med dig.... tja.... JAG hade valt att acceptera detta, åtminstone tills ni har byggt upp en bättre kontakt som han klarar utan att tro att han måste komma till dig. Om du förstår hur jag menar?

Det här med att röra sig runt hunden när den står/sitter/ligger still är INTE lätt. Ofta försöker hunden vända sig för att följa med, eftersom man ju jobbat mycket med att den ska var följsam i alla andra lägen.... man gör det verkligen inte enkelt för hunden ibland. Så blir vi förare frustrerade för vi fattar inte vad det är som är så svårt med att bara stå eller sitta eller ligga rakt upp och ner oavsett hur vi rör oss.

Med min lilla virrpanna Sigge så gick det rätt bra med sitt och ligg, men först fick jag befästa dem väldigt väl, med störning i form av kastade föremål runt omkring, husse som rörde sig en bit bort, nån av de andra hundarna som lullade omkring. När även sådana störningar funkade kunde jag börja röra mig lite runt också och så småningom kunde han ligga stilla och säkert även där.

Däremot var "stå" svårt om jag rörde mig runt - oavsett hur mycket stadga vi tränade så fattade han ändå inte riktigt. Då använde jag handtarget, han fick "frysa" nosen mot min hand och sen kunde jag röra mig runt. Så småningom kunde jag ge honom handtarget som hjälp men sen ta bort handen och röra mig runt och han höll ändå sin position.

Man får trixa lite med vad som funkar, viktigast är ju att man ser att hunden får den här "aha-upplevelsen".

Och ja, om han reser sig tycker jag bara att man ska köra med utebliven belöning och göra om, men man får se upp lite - man bör ju ha 80 % lyckade försök, annars har man lagt nivån fel och då lär sig hunden ingenting om den bara gör fel hela tiden och aldrig får chans att få belöning. Så man får fundera lite på vad som funkar och hur man lägger upp det hela.

Kör du med klicker i det läget så kan du ju klicka om han sitter fint när du är bakom honom, sen kasta godiset framåt så att han inte vänder sig mot dig utan måste gå ifrån dig för att få godiset - det gör ju att dragningen till dig (och därmed belöningen) i sådana lägen minskar lite och det är ju nog bara bra. Kan ju mycket väl vara lite för hög förväntan på godiset i kombination med en viss osäkerhet på vad hans uppgift egentligen är när du rör dig runt honom som gör att han inte klarar att ligga/sitta kvar.

Det här med att han blir så spänd i hundmöten, du säger att du belönar med godis efter ni passerat, när han "skakar av sig" obehaget, men vad händer om du belönar direkt när ni ser en hund och sen fortsätter belöna hela vägen förbi den andra hunden?

Sen verkar han ju ändå hantera hundmöten väldigt bra, med tanke på hur fint han skötte sig i mötet med den där schäfertiken. Så det är väl när han måste passera hundar som han inte kan hälsa på och därmed inte vet om de är trevliga, som han blir stel, skulle jag gissa.

Många gånger blir det ju så att när man inte vill använda hårda metoder så väljer man att inte använda någon metod alls, man mest "mesar omkring" och det är ju heller inte bra. Vet inte hur många gånger man hör folk klaga på någon som har noll koll på sin hund pga att personen kör "mjuka metoder" men sen visar det sig att personen faktiskt egentligen inte kör nån metod alls utan bara låter hunden göra precis allt den vill. Det är för sjutton inte mjuka metoder... det är mer rent slarv och okunskap.

Mjuka metoder kräver ju massor av konsekvens från förarens sida, ofta mer än när man kör med lite "hårdare" metoder.