Haft en tuff helg. Gick in i vecka 36 i lördags. Jag var redan helt slut i fredags, så trött att jag grät. Blev inte bättre av att vi hade besök på lördagen, vilket inte var läge vid tanke på hur jag mådde, men när jag dessutom får den där skojiga kommentaren igen (av samma person!) om ”vi verkligen är säkra på att det bara är en i magen?”. Den här gången sa jag ifrån och det kändes bra.
Ett stort problem för mig är att jag inte kan andas så bra, vilket triggar ångest, vilket inte gör att jag andas bättre. Det ihop med en trött kropp som gör ont är inte så trevligt. Men på söndagen kändes allt bättre, skönt att bara vara hemma och pyssla, och kunna vila när jag vill.
Ett stort problem för mig är att jag inte kan andas så bra, vilket triggar ångest, vilket inte gör att jag andas bättre. Det ihop med en trött kropp som gör ont är inte så trevligt. Men på söndagen kändes allt bättre, skönt att bara vara hemma och pyssla, och kunna vila när jag vill.