Jag kommer troligtvis att vara hemma 1,5 år ungefär. Sen kanske sambon är hemma men det har vi inte bestämt än.Tänk så olika situation man kan ha. Jag tänker på bröst-diskussionen. För mig är det första gången sedan jag var typ 17 som jag fyller ut en BH över huvud taget. När jag slutade med p-piller försvann mina bröst totalt. Trevligt att ses igen, även om de är ömma.
När jag gick in i v 11 försvann illamåendet över en natt. Jag är SÅ tacksam över det. Vad mycket lättare livet är nu. Hoppas illamåendet fortsätter hålla sig borta.
Snart är det dags för KUB och går det bra tänkte vi berätta för alla sen. Det jag tycker är jobbigast är att bestämma över den där föräldraledigheten... Jag begriper ingenting. Hur ska man kunna veta vad som är bäst? Hur kan man tänka? Var börjar man?
Jag kommer att plugga under min föräldraledighet och jobba lite extra i det egna företaget för att kunna hålla nere på antalet dagar under första året.
Jag har än så länge bara berättat för två nära vänner. Den ena gissade sig till det pga min trötthet och den andra är den närmsta jag har så att inte berätta vore fel.
Med dottern och förra graviditeten som gick fel berättade vi på julafton båda gångerna. Då var jag i tidiga veckor.
Får se om jag berättar för min familj innan nästa ultraljud som är i vecka 12, eller om jag väntar tills efter det.
Det SKA ju inte vara särskilt hög risk nu, eftersom man sett att hjärtat slår - men ett MA där bebis dött en vecka innan RUL är ju minimal risk också, så jag kan inte riktigt hoppas på statistik längre.