Vårföräldrar 2019 - del 3

[Winifred]

Lagom till att semestern är slut och jag ska börja jobba heltid har barnet slutat sova på nätterna Hon somnar som vanligt vid ca 19-20, sen vaknar hon ca 02.00 och somnar inte om på typ TVÅ timmar! Hon är liksom inte pigg och vill busa heller, utan riktigt trött och grisig men kan helt enkelt inte somna? Hon snurrar runt och sparkar och ska försöka hitta någon bra sovposition, sen vill hon över till vår säng där samma grejer upprepas, sen vill hon till sin säng igen osv.

Förstår inte hur man kan tycka att någon som utsätter en för terror på nätterna fortfarande är så förbaskat gullig och rolig på dagarna. Håller tummar och tår för att det är en fas som är övergående

 

[Flixon]

Lagom till att semestern är slut och jag ska börja jobba heltid har barnet slutat sova på nätterna Hon somnar som vanligt vid ca 19-20, sen vaknar hon ca 02.00 och somnar inte om på typ TVÅ timmar! Hon är liksom inte pigg och vill busa heller, utan riktigt trött och grisig men kan helt enkelt inte somna? Hon snurrar runt och sparkar och ska försöka hitta någon bra sovposition, sen vill hon över till vår säng där samma grejer upprepas, sen vill hon till sin säng igen osv.

Förstår inte hur man kan tycka att någon som utsätter en för terror på nätterna fortfarande är så förbaskat gullig och rolig på dagarna. Håller tummar och tår för att det är en fas som är övergående

Det är inte värmen som gör henne obekväm då? Om ni också har varmt dvs.

 

[BusBarro]

Lagom till att semestern är slut och jag ska börja jobba heltid har barnet slutat sova på nätterna Hon somnar som vanligt vid ca 19-20, sen vaknar hon ca 02.00 och somnar inte om på typ TVÅ timmar! Hon är liksom inte pigg och vill busa heller, utan riktigt trött och grisig men kan helt enkelt inte somna? Hon snurrar runt och sparkar och ska försöka hitta någon bra sovposition, sen vill hon över till vår säng där samma grejer upprepas, sen vill hon till sin säng igen osv.

Förstår inte hur man kan tycka att någon som utsätter en för terror på nätterna fortfarande är så förbaskat gullig och rolig på dagarna. Håller tummar och tår för att det är en fas som är övergående

Sådär har vi haft det i perioder med, skitjobbigt bara håll i, det kommer gå över.

 

[Winifred]

Det är inte värmen som gör henne obekväm då? Om ni också har varmt dvs.

Kan vara, vi sover i det svalaste rummet men det kan ju säkert påverka ändå och om inte annat blir hon ju varm när hon snurrar runt mellan mig, pappa och hund som såklart också ska sova i sängen Peppar peppar sov hon inatt, jag vaknade halv fem och lärde kolla om hon andades Hoppas det håller i sig!

 

[KarinStarfighter]

Vi har det också jobbigt med sömnen sen nån månad tillbaka men kanske inte lika jobbigt som er. Frank sover 1-1,5 h på dagen och vi lägger honom mellan 19-19.30. Det brukar gå okej, på typ 20-30 min om man ligger bredvid och sjunger lite. Sen sover han nån halvtimme innan han börjar skrikfesten som pågår till 22.30... Han är ledsen och skriker som en stucken gris men känns inte som att han är vaken. Han är orolig och ligger och vänder och vrider på sig. Känns jobbigt att vi inte får någon egentid alls Sen vaknar ju F runt 5.30 så vi behöver ju komma i säng i hyfsad tid...

Han började inskolning på fsk förra veckan. Har gått bra även om han varit lite ledsen när vi lämnat.

 

[BusBarro]

Vi har det också jobbigt med sömnen sen nån månad tillbaka men kanske inte lika jobbigt som er. Frank sover 1-1,5 h på dagen och vi lägger honom mellan 19-19.30. Det brukar gå okej, på typ 20-30 min om man ligger bredvid och sjunger lite. Sen sover han nån halvtimme innan han börjar skrikfesten som pågår till 22.30... Han är ledsen och skriker som en stucken gris men känns inte som att han är vaken. Han är orolig och ligger och vänder och vrider på sig. Känns jobbigt att vi inte får någon egentid alls Sen vaknar ju F runt 5.30 så vi behöver ju komma i säng i hyfsad tid...

Han började inskolning på fsk förra veckan. Har gått bra även om han varit lite ledsen när vi lämnat.

Jobbigt.
Låter lite som nattskräck eller? Jag har ingen erfarenhet bara läst om det. Just den biten att de inte riktigt är vakna när de är ledsna.

Skönt att det gått bra med inskolningen.
Jag har ångest inför inskolningen, tycker det är jättejobbigt att någon annan ska ta hand om Loke. Kommer nog gråta mer än honom tror jag.

Här sover vi också oroligt för tillfället. Fem (!!) tänder på g och han har jätteont i munnen.

 

[Luktpion]

Skönt att det gått bra med inskolningen.
Jag har ångest inför inskolningen, tycker det är jättejobbigt att någon annan ska ta hand om Loke. Kommer nog gråta mer än honom tror jag.

Det går inte att skjuta upp det på något vis om du känner att det är jobbigt? Hemmaföräldrars nätverk finns t.ex i grupper på Facebook, där finns mycket samlad erfarenhet av folk som är hemma längre med barnen. Mycket om ekonomi och skydda SGI etc i de grupperna. Kanske kan du få tips där?

 

[turbofling]

Vi har aldrig haft bra nätter, förutom när vi var iväg med husvagnen, då vaknade han bara två gånger/ natt. Fast han är aldrig vakne långa stunder men det är bara mitt bröst som får honom att komma till ro och somna om (iaf för en stund).

 

[BusBarro]

Det går inte att skjuta upp det på något vis om du känner att det är jobbigt? Hemmaföräldrars nätverk finns t.ex i grupper på Facebook, där finns mycket samlad erfarenhet av folk som är hemma längre med barnen. Mycket om ekonomi och skydda SGI etc i de grupperna. Kanske kan du få tips där?

Nej jag kan tyvärr inte skjuta upp det mer. Och för Lokes skull känns det rätt i tiden att börja förskolan i oktober. Så det är mest min egna känsla att det är väldigt jobbigt.

 

[Flixon]

Nej jag kan tyvärr inte skjuta upp det mer. Och för Lokes skull känns det rätt i tiden att börja förskolan i oktober. Så det är mest min egna känsla att det är väldigt jobbigt.

Förstår känslan, vi är mitt uppe i inskolning. Det går bra, men känns lite jobbigt ändå. På ett sätt är det skönt eftersom jag ser fram emot att jobba, och jag vet ju att Nora kommer trivas och ha jättekul. Men det känns också hemskt att lämna iväg vår
lilla tjej till andra hela dagarna


Kl
Imorgon är det dags att testa att jag går direkt vid 9, så får vi se hur det kommer gå idag var jag borta ca 1 h medan hon lekte ute. Gick bra till en början men mot slutet blev hon ledsen och ville bara ha mamma, så då blev jag hämtad.

 

[Luktpion]

För ett par månader sedan hade jag världens energi och motivation att styra upp lekträffar och höra av mig till föräldrar om att träffas, men jag är så trött på att det inte blir någonting av det. Jag kom till exempel jättebra överens med en mamma och vi skrev mycket till varandra om barnrelaterade saker, sedan har vi träffats två gånger och sedan ställs det bara in hela tiden och jag vill liksom inte tjata. Eller en annan som beklagade sig på FB om att hon inte hade någon att umgås med om dagarna, men när jag skrev att vi gärna träffas så var hon upptagen i två veckor och har inte hört av sig efter det. Vi har också varit hem till två mammor med barn och lekt och jag tyckte det var jättetrevligt och vi kommer överens om att träffas igen men det bara blir inget mer.

Är alla så himla upptagna? Det verkar som det är sån himla stor tröskel att bara träffas någon timme helt kravlöst och bara prata lite medan barnen leker. Jag tycker det är väldigt tråkigt och trodde inte att det skulle vara så svårt att hitta nya vänner att träffa någorlunda regelbundet som föräldraledig. Umgås ni mycket med andra föräldrar?

 

[vemsomhelst123]

För ett par månader sedan hade jag världens energi och motivation att styra upp lekträffar och höra av mig till föräldrar om att träffas, men jag är så trött på att det inte blir någonting av det. Jag kom till exempel jättebra överens med en mamma och vi skrev mycket till varandra om barnrelaterade saker, sedan har vi träffats två gånger och sedan ställs det bara in hela tiden och jag vill liksom inte tjata. Eller en annan som beklagade sig på FB om att hon inte hade någon att umgås med om dagarna, men när jag skrev att vi gärna träffas så var hon upptagen i två veckor och har inte hört av sig efter det. Vi har också varit hem till två mammor med barn och lekt och jag tyckte det var jättetrevligt och vi kommer överens om att träffas igen men det bara blir inget mer.

Är alla så himla upptagna? Det verkar som det är sån himla stor tröskel att bara träffas någon timme helt kravlöst och bara prata lite medan barnen leker. Jag tycker det är väldigt tråkigt och trodde inte att det skulle vara så svårt att hitta nya vänner att träffa någorlunda regelbundet som föräldraledig. Umgås ni mycket med andra föräldrar?

Jag har haft en som jag har kunnat träffa så, Men hon började jobba igen nu i augusti, men tror jag missade det tåget eftersom jag inte gick på föräldraledighet förrän mitt barn var 6 mån. Nu när hon är ett har de flesta bytt föräldraledig partner och alla jag hade lite kontakt med jobbar igen, känns som många hängde mycket ihop när barnen var pyttesmå, och fortsatt efter det. Turligt nog bor vi centralt nära en lekplats där det alltid är barn att leka med, så vi brukar gå dit och hänga nu när alla öppna förskolor etc är stängda..
Men jag är oxå rätt dålig på att prata om barnrelaterade saker och har kanske i te aktivt sökt mig till de sammanhangen heller. Däremot håller jag med om att man blir besviken när det ställs in, ffa i dessa tider kan det ju ibland kännas som enda chansen att prata med någon annan vuxen under dagen.. .
Nu byter vi igen i oktober, det ska bli skönt. Min sambo är mycket bättre på att bonda med andra på lekplatser, kanske för att det här mest är män som är lediga med ettåringar..

 

[KarinStarfighter]

För ett par månader sedan hade jag världens energi och motivation att styra upp lekträffar och höra av mig till föräldrar om att träffas, men jag är så trött på att det inte blir någonting av det. Jag kom till exempel jättebra överens med en mamma och vi skrev mycket till varandra om barnrelaterade saker, sedan har vi träffats två gånger och sedan ställs det bara in hela tiden och jag vill liksom inte tjata. Eller en annan som beklagade sig på FB om att hon inte hade någon att umgås med om dagarna, men när jag skrev att vi gärna träffas så var hon upptagen i två veckor och har inte hört av sig efter det. Vi har också varit hem till två mammor med barn och lekt och jag tyckte det var jättetrevligt och vi kommer överens om att träffas igen men det bara blir inget mer.

Är alla så himla upptagna? Det verkar som det är sån himla stor tröskel att bara träffas någon timme helt kravlöst och bara prata lite medan barnen leker. Jag tycker det är väldigt tråkigt och trodde inte att det skulle vara så svårt att hitta nya vänner att träffa någorlunda regelbundet som föräldraledig. Umgås ni mycket med andra föräldrar?

Känner igen mig det du skriver. Jag upplever nog mest att jag hade svårt att hitta nån i min egen ålder/ livssituation på öppna förskolan. I det område vi bor verkar man vara en udda fågel om man är 34 när man skaffar första barnet Hade dock en jobbarkompis och min svägerska som jag kan hänga med ibland.
Den här gången har jag gett upp lite. Sambon kommer vara hemma mån och fre så så tänker jag att vi hänger med båda barnen. Resterande dagar har jag storebror på fsk på fm och är hemma med honom på em så tror tiden kommer gå ändå.
Men håller med om att det är jobbigt att känna sig tjatig

 

[Winifred]

Har också lite ångest inför inskolningen, även om den fortfarande är en bra bit bort, lite som @Luktpion skriver tycker jag det är så himla svårt att få till träffar med dom få andra föräldrar jag känner och jag är orolig att N kommer att bli folkskygg eller oerhört blyg inför andra barn. Inte för att det verkar som så hittills, dom gånger vi träffar andra barn i hennes ålder är hon initialt lite avvaktande men sen kör hon på som vanligt med härj och byteslekar. Men ska man gå från att träffa ca 0 barn i veckan till 10, hur ska det bli? Hoppas verkligen öppna fsk kör igång snart igen

 

[Flixon]

Nora har inte heller träffat jättemånga barn i hennes ålder, jag har en föräldraledig kompis som jag umgåtts med en del, men hennes barn är 6 månader så de har ju inget utbyte. Hon var en del på öppna förskolan innan corona bröt ut, med sin pappa när han var ledig med henne. Jag upplever inte att det har varit nåt större problem för henne att "hitta" de andra barnen nu under inskolningen ändå.

För övrigt är jag skitdålig på att planera in lekträffar med andra föräldrar. Det blir mest fokus på storasyster i det avseendet, hon behöver det på ett helt annat sätt.

 

[WildWilma]

Vi håller också på med inskolning nu sen en vecka, eller Nelia och hennes pappa rättare sagt. Hon behöver lite mer tid för att vänja sig vid miljön och personalen så han kommer vara med lite nästa vecka också. Många barn som skolas in just nu så det gör det såklart väldigt fullt upp för personalen. Jag har inte ens varit på besök på förskolan pga. corona men vi har många grannar med barn där och de verkar nöjda. Kommer kännas konstigt när hon är där "ensam" ett antal timmar om dagen men det blir nog bra.

Vi hade tänkt att vi skulle vara på öppna förskolan regelbundet för att vänja henne vid miljön och främmande människor men så blev det ju inte...

Vi träffar lite grannar då och då som har barn i samma ålder. Jag hade nog kunnat hänga mycket mer med andra när jag var hemma om jag hade velat men då var ju Nelia så liten att hon inte hade något direkt utbyte av det och jag är inte intresserad av att bara snacka barn hela tiden. Åkte oftare och träffade träningskompisar.

 

[Luktpion]

Tråkigt att det ska behöva vara så här. Jag tycker att öppna förskolan är ett lite konstigt sätt att umgås på, och lite samma på lekplatser. Jag skulle personligen tycka att det vore mycket trevligare att träffas och rensa ogräs, laga mat, bygga ihop något, gräva en rabatt eller vad som helst. Jag avskyr att sitta vid ett bord eller glo på barn som leker, både för att det känns obekvämt och konstigt för mig men också för att jag vet att min son inte gillar att vara i centrum utan vill hjälpa till att göra saker eller pyssla med något ifred. För mig känns det som vi i Sverige tappat lite hur man umgås avslappnat och naturligt, framför allt med barn med i bilden, och jag känner mig faktiskt ofta ledsen över det.

 

[nejlica]

Tråkigt att det ska behöva vara så här. Jag tycker att öppna förskolan är ett lite konstigt sätt att umgås på, och lite samma på lekplatser. Jag skulle personligen tycka att det vore mycket trevligare att träffas och rensa ogräs, laga mat, bygga ihop något, gräva en rabatt eller vad som helst. Jag avskyr att sitta vid ett bord eller glo på barn som leker, både för att det känns obekvämt och konstigt för mig men också för att jag vet att min son inte gillar att vara i centrum utan vill hjälpa till att göra saker eller pyssla med något ifred. För mig känns det som vi i Sverige tappat lite hur man umgås avslappnat och naturligt, framför allt med barn med i bilden, och jag känner mig faktiskt ofta ledsen över det.

Vill du komma hit och umgås kanske? Vi har hur mycket som helst att rensa, bygga och gräva

Jag kan sakna öppna förskolan lite just för att det var ett bra ställe att umgås lite kravlöst med jämnåriga barn utan att jag behövde vara så väldigt tjenis med föräldrarna mer än lite kallprat om barnen liksom.

Annars träffar vi nästan aldrig andra (små) barn. Dottern hänger med i stallet och på träningar en del och leker då med lite äldre barn, men annars är det mest vuxna. De få gånger vi träffat nästan jämnåriga kusinen (som bor långt bort tyvärr) har det dock inte varit några problem alls, så jag tror nog det kommer fort när hon väl får träffa fler jämnåriga. Men är lite dålig på att få det att hända så att säga. Har inga kompisar med små barn och tycker att det är svårt att träffa nya just nu också. Ingen direkt dagisstart planerad heller då jag söker jobb just nu. Så hon får väl nöja sig med oss och djuren

 

[Luktpion]

Vill du komma hit och umgås kanske? Vi har hur mycket som helst att rensa, bygga och gräva

Jag kan sakna öppna förskolan lite just för att det var ett bra ställe att umgås lite kravlöst med jämnåriga barn utan att jag behövde vara så väldigt tjenis med föräldrarna mer än lite kallprat om barnen liksom.

Annars träffar vi nästan aldrig andra (små) barn. Dottern hänger med i stallet och på träningar en del och leker då med lite äldre barn, men annars är det mest vuxna. De få gånger vi träffat nästan jämnåriga kusinen (som bor långt bort tyvärr) har det dock inte varit några problem alls, så jag tror nog det kommer fort när hon väl får träffa fler jämnåriga. Men är lite dålig på att få det att hända så att säga. Har inga kompisar med små barn och tycker att det är svårt att träffa nya just nu också. Ingen direkt dagisstart planerad heller då jag söker jobb just nu. Så hon får väl nöja sig med oss och djuren

Ja tack!

Jag tror inte dessa små har så värst stora krav på umgänge utöver familjen och de människor (och djur) som naturligt finns kring den. Visst säger man att det är vid tre års ålder de generellt börjar få ordentligt utbyte av att träffa kompisar?

Min man har semester nu och sedan går han på föräldraledighet medan jag ska börja jobba igen så just nu orkar jag inte engagera mig mer att försöka träffa någon. Det får väl bli ett fortsatt problem i vinter... Kanske är folk mer motiverade att träffas i februari istället för att sitta ensamma i mörkret?

 

[BusBarro]

Jag är ledsen och uppgiven...

Loke bits och har gjort det i några månader. Det går upp och ner hur mkt han bits, säkert relaterat till tandsprickning. Han biter även andra barn och vuxna.

Vi försöker undvika situationer vi vet han har lätt att bitas men det är inte alltid det går och det är inte alltid vi ser det komma.
Vi har testat olika sätt att hantera detta på. Säga till, inte säga till, försöka undvika situationen osv men inget har fungerat. Det jobbiga är att han biter andra barn vilket gör att jag måste sitta som en hök vid lek.

Någon som har något tips??