Okej, skönt att höra att det inte är samma hela tiden och bara fortsätter...
Just nu är jag hemma, vi byttes av i början av juli men hon hade redan börjat bli mammig veckorna innan då jag fortfarande jobbade. Nu har vi båda semester så det går bättre, men någon kväll när jag skulle iväg förrförra veckan skrek hon otröstligt tills hon somnade av utmattning
skitjobbigt för oss alla. Vissa dagar faller hon tex samman för sådana saker som att jag går på toa med stängd dörr, trots att hon har sin pappa där (eller någon annan person hon är trygg med). För bådas skull, men särskilt för hennes, vore det nog bra om det planade ut lite.