Pluttungen höll på att skrämma livet ur mig idag. Satte oss i bilen påväg till svärmor och ongen tvärdäckade totalt och när jag får för mig att känna på henne en bit in i bilfärden så är jag inte helt säker på att hon andas, jag hörde ingenting alls från henne och hon brukar låta en del i sin andning även när hon djupsover och dessutom andas väldigt djupt i magen men icke. Så jag börjar såklart röra henne och försöka provocera fram en reaktion, rör hennes fötter och lyfter armarna och rumpan för att hon ska svara på något men icke. Till sist skakar jag huvudet på henne lite lätt men ingenting då heller, vid det här laget har jag fullskalig panik och tycker fortfarande inte att det känns som att hon andas. När jag gör ett sista försök (innan jag tänker skrika åt sambon att köra raka vägen till akuten) genom att röra hennes underläpp och känna henne i nacken (hon gillar inte det alls) för tusende gången så får jag en liiiiten liten reaktion, hon snörpte lite på munnen och drog ett andetag som jag faktiskt såg.
HUUUH vad svettig och skakig jag hann bli på den minuten innan hon reagerade.. Jäkla onge!
Hon sov säkert hur gott som helst och tyckte mamma var jäkla störig som pillade men jisses alltså, var helt skakig efter.
Nu ligger hon i sängen och sover precis likadant, tyst och stillsamt är väl nya grejen då. Jag får helt enkelt vänja mig