Det där äckliga hemska trycket vid revbenen har jag också, har ärligt talat hellre ont. Tror jag.. Kanske inte ska säga för mkt för då får man väl det också
noll tecken här, är ganska säker på att ungen kommer gå på övertid. Men analyserar också minsta känning maximalt mkt.Jag är också avis. De här sista dagarna är som en mix av extrem trötthet och ändå spring i benen. Gick och simmade 2 km igår för strå ut lite energi och då hamnade jag istället i koma, där är jag nu också. 4 veckor kvar
Jag hade planerat in en massa fixande här hemma, men är så galet trött så jag måste vila mellan varje liten grej och hushålla maximalt med energin. Det blir inte bättre av att ungen fixerat sig så djupt att det känns som att jag ska gå av på mitten och hela underredet ska trilla ut varje gång jag reser mig från sittande. Min känns inte ens som den fixerat sig = ännu längre kvar antar jagJa, den där kombon av rastlöshet och extrem trötthet!
Vikten ska vi inte ens prata om...sätter allt mitt hopp till att kunna amma och gå vagnpromenader sen. Drömmer om sommaren....tänk att vara fri från foglossning och otymplig vattenmelonmage!
Min känns inte ens som den fixerat sig = ännu längre kvar antar jag
Enligt min barnmorska har tidpunkten för fixeringen ingen påverkan på när barnet väljer att komma ut, så du behöver inte oroa dig. Se det istället som att du slipper gå onödigt länge med den gravt osköna känslan av att ha ett huvud nere i bäckenet.
Min känns inte ens som den fixerat sig = ännu längre kvar antar jag
Ja tänk sommaren, åååååh!!!gud så det ska motioneras minsann! Aldrig har man längtat som nu efter en ynka promenad..
Min känns inte ens som den fixerat sig = ännu längre kvar antar jag
Ja tänk sommaren, åååååh!!!gud så det ska motioneras minsann! Aldrig har man längtat som nu efter en ynka promenad..
Varje gång blir jag orolig att det ska vara något som är fel på riktigt. Det kom inte mycket så det är inte ens någon idé att jag ringer in för de kommer ändå bara be mig avvakta och se om det kommer mer. Så nu har han gått och lagt sig och sover lugnt och jag sitter uppe och är ledsen och trött och nojig. Jäkla skitkropp. Åh nej, vad jobbigtMen vafaaan. Var inne på kontroll för blödning för en dryg vecka sen och allt såg bra ut, de kunde som vanligt inte se någon anledning till att jag skulle blöda. Och så nu ikväll så kommer det lite blod igen och jag orkar inte mer.
Och det värsta just nu är att maken inte alls förstår varför jag blir så trött och ledsen för det har ju varit lugnt alla andra gånger. Det är säkert för mycket begärt att han ska kunna fatta hur jobbigt det är att vara den vars kropp har ansvar för ungen, men ändå.
. .Åh nej, vad jobbigt
Ska du inte ringa in ändå och be att få en koll?
Det är ju olidligt att gå och vara orolig.
Förstår din känsla och känner med mig. Fick ju panik av alla mina blödningar i början, men är nu ändå glad att det var de femton första veckorna och inte de sista. Då tror jag att jag varit ännu mer nervös!
(Lämpligt nog har jag bokat klipptid idag hos min väldigt uppbokade frisör, så jag kommer nog vagga iväg på den med blödning och oro och allt.)Jag hoppas fortfarande att trägen vinner och att daglig ridning ska få ungen att guppa ut! Borde ju bli samma effektEn kompis tipsade om att sitta och guppa på pilatesboll för att få igång förlossningen. Sprang genast iväg och köpte en och guppar för fullt nu
Jag hoppas fortfarande att trägen vinner och att daglig ridning ska få ungen att guppa ut! Borde ju bli samma effekt
Resulterar i alla fall alltid i mer sammandragningarUsch för oroBlö, det kom mer blod medan jag käkade frukost så jag ringde in. Väldigt snäll barnmorska läste igenom hela min journal och konstaterade att blir det inte mer blod eller mer smärta så är det nog lika bra att jag avvaktar hemma. Ungefär som jag hade väntat mig. Ungen sparkar piggt, så henne går det ingen nöd på.
Har lite molande mensvärk, så vi får se hur det här slutar.
Kram
