Så när man äntligen tycker man har koll på läget så kommer förskolan ha stängt första dagen på barnens riktiga vecka, min första arbetsdag.. så störigt
Får se hur vi löser det.
Och sen är jag oerhört stressad över att det kommit till mig att ingen kommer vilja(..?.) hoppa in för mej när jag måste vara hemma för vab o dyl. Det kommer ju hända, även om sambo och jag delar. Jag har aldrig varit hemma i onödan men nu kan man ju inte välja längre. Barnen går ju först.
Mitt jobb måste liksom bli gjort, varje dag, de andra har hoppat in förut och det har gått utmärkt. Extrapersonal (vettig sån alltså) är svårt på vår lilla ort och vi är lite sårbara med väldigt få anställda. Det är nästan en förutsättning att alla kan allt. Och idag kan alla allt och kan täcka upp där det behövs. Egentligen då. För ingen vill hoppa in för mej
Visst är det ju chefens ansvar. Men vägrar de andra kommer ju jag ändå känna ansvaret att jobbet blir gjort.
Så nu har jag ont i magen och känner mest ångest. Fast att jag verkligen egentligen ser fram emot att börja jobba.
Sorry för dagens gnällinlägg