Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
sonen hade en liknande period för några veckor/ett par månader sedan. Inte riktigt så sol du beskriver med att vi var tvungna att hålla fast honom, men han var fruktansvärt ambivalent. Ville ha en sak för att tvärvägra när vi erbjöd honom den. När vi sedan tog bort den ville han ha den igen. Han kunde vara på ruskigt humör och slänga sig ner på golvet och vråla. Eftersom hans problem vara att han inte själv visste vad han ville så började vi bestämma åt honom. Om han sa att han ville ha mat t.ex.så erbjöd vi honom det. När han sedan sa nej till maten vi erbjöd bestämde vi helt enkelt att han inte får någon mat just nu. Då kunde han bli arg såklart och gråta, och vi erbjöd honom alltid närhet och tröst, men maten fick han inte förrän han lugnat ner sig och var möjlig att kommunicera med igen.Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.
Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat
Kraftfulla känsloyttringar, japp!Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.
Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat
Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.
Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat
Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.
Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat
Åhhhoch där låg hon sovandes och ropade "Lippet följa meeeeed!".
Min A är ngt yngre (20 mån) och har börjat ha rätt bestämda åsikter mellan varven. Jag är också övertygad om att det kommer ett samtal fr soc förr eller senare. Egentligen är det inte utbrotten i sig utan att hon har sådan enorm röstresurs! Det var samma som spädbarn. När hon grät i tex affären så var det verkligen helt öronbedövande. Så pass att alla vände sig om och funderade över vad som var fel. Och inte har volymen blivit lägre av att hon blivit äldre. Att volymen är så himla hög gör ju att man får väldigt mkt uppmärksamhet offentligt. Vilket gör att jag får lite släng av social fobi och känner mig granskad på ett sätt som gör mig obekväm. Men jag börjar faktiskt lära mig att stänga omvärlden lite mer ute nu när hon får ett utbrott. Och det är väl tur det för jag antar att utbrotten kommer bli ännu vanligare snart. Och ja, humöret har hon fått fr mig så...Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.
Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat
S har blivit så otroligt känslig. När saker går emot honom, antingen i lek med andra barn eller när han inte får som han vill så blir han verkligen ledsen. Det krävs inte heller mycket från andra barn för att han ska bli ledsen. Sen går det oftast över väldigt fort och han är lätt att avleda.
Vi har alltid sett till att bekräfta hans känslor när han är ledsen, och undvikit "det gick bra" och liknande. Jag ser ju också mycket hellre att han har sin känslighet än att kan kör fullt ös medvetslös och blir bufflig med andra barn. Samtidigt vill vi ju stärka honom och hjälpa honom komma över motgångar på egen hand när han är redo för det. Inte lätt!
I går skulle sambon åka och klippa sig på kvällen, lagom till läggdags för dottern. Hon ville följa med och blev lite ledsen men jag tyckte ändå hon accepterade det hela. I natt när hon ligger mellan oss i sängen vaknar jag av ett "Följa meeeeed, jag vill följa meeeeed" vrål!L har en annan grej som hon tycker är väldigt jobbig just nu och det är att inte få vara med. Häromdagen skulle jag iväg snabbt och handla medicin till maken som höll på att hosta lungorna ur sig och L bröt ihop fullständigt när hon inte fick följa med. När hon hade somnat för kvällen hörde vi hur hon ropade i sitt rum, vi gick in och där låg hon sovandes och ropade "Lippet följa meeeeed!". Tidigare idag så tittade vi på morgonrockar på PoP:s hemsida och jag frågade henne om hon ville ha en röd eller blå. Hon ville ha en röd och gick och hämtade sina stövlar. Att försöka förklara att vi skulle beställa via nätet och inte gå till en affär nu på en gång var helt omöjligt att förklara. Hon släppte inte mig och maken med blicken på bra länge efter det, hon trodde nog att vi skulle smita.
Det handlar inte så mycket om separationsångest, tror jag, utan snarare en rädsla att inte få vara med, att missa något. Hon älskar ju verkligen att göra saker, spelar ingen roll om det handlar om att gå ner till förrådet för att hämta en låda, åka till kusinen eller gå på tivoli, ALLT är ju skitkul och får bara inte missas. Bra egenskap förvisso, men jag och maken får vakta våra tungor lite just nu.
På torsdag ska det vara "sommarfest" dvs typ sommaravslutning på förskolan. Eftersom vi är nybörjare på det här med förskola vet vi ingenting mer än att vi ska gå tid, lyssna på barnen som ska sjunga och ha med oss picknick om vi vill
Igår kväll hamnade jag i någon blogg och det gick upp för mig att det verkar vanligt att man har med sig presenter till pedagogerna? Oj vad jag inte har koll på detta. Har alla med sig presenter? Vad brukar man ge? Uppenbarligen har det inte arrangerats någon insamling eller liknande på vår förskola och jag har ingen aning om hur det "brukar" vara...