Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
En extremt gullig sak med en minibebis är att än så länge får både hon och vår lilla katt plats på amningskudden samtidigt. De är så söta att jag förlåter dem båda för att ha hållit mig vakna stor del av natten
Säg inte det, lillkatten var min bebis innan Lo kom och hon uppskattade inte hennes intåg i vårt liv, men efter tre veckor ungefär kröp hon till korsetVad avis jag blir! Jag tror L kommer hinna bli tonåring innan Isola sover bredvid henne...
Jag kör ibland stående amning över handfatet, haha. Funkar det också
Vad använder ni för tygisar?
Det där hade jag så svårt för. Värst var om någon som inte var jag och sambon var tvungen att försöka trösta innan de lämnade tillbaka tänk om folk bara kunde komma för att titta på bebisen och inte var tvungen att hålla men som sagt, på något vis "tillhör" det att låna ut fast man inte orkar. Minns när en släkting skulle göra oss tjänster och utan att fråga tog barnet och gick iväg när vi skulle äta så vi skulle få lugn och ro. Jag hatade det. Hoppas jag är tuffare idag.
@carmarnic Jag är helt nybörjare på sjal, men Hugo trivs jättebra i sjalen så vi har använt vår ganska mycket. Lägger alltid huvudet åt sidan så att han har örat mot bröstkorgen och så att det blir enkelt att stötta huvudet med ena "axelbandet".
Jag är också nojjig, mest för att det ska bli för varmt (eller ibland för kallt om vi är utomhus). Brukar sticka ner ett finger och känna på honom och då brukar han gny lite ("stör mig inte") och sen sova vidare.Då ligger nog Leona som Hugo. Hon ligger och sover så gott och helt plötsligt får jag panik och tror att jag ska ha ihjäl henne så jag tar ut henne ur sjalen och så vaknar hon. Kanske får försöka inse att hon överlever
Det låter jobbigt, förstår att du inte ville lämna henne när ingen annan kan trösta.
Första språnget håller på en vecka ungefär om jag minns rätt, så det är överkomligt . Tycker att han är mer med och verkar mer medveten när han kollar på mig så det känns som att det han är i ett språng just nu.
Ska testa att låta honom ligga kvar på kudden, det tror jag kan fungera . En babysitter har jag funderat på att införskaffa, tror det finns en chans att han uppskattar den.
Det tar väl lite tid, ingen panik. Jag grät också för allt möjligt i början. Slets mellan henne och viljan att ha min gamla frihet. Har landat i det nya men behöver tanka energi utan henne varje dag.Upp som en sol och ner som en pannkaka, och upp igen, och ner igen. I've got a serious case of the baby blues... Känner mig otillräcklig, börjar gråta så fort jag inte kan trösta L eller på något sätt misstolkar henne, börjar gråta av en massa andra saker också, känner inte den där himlastormande kärleken osv osv. Hon är bedårande söt, spänner hon ögonen i mig kan jag inte titta bort och jag känner ett enormt ansvar för henne, men i övrigt vet jag liksom inte vad jag ska göra med varken mig själv eller henne.
Jag vet att det kan vara så här i början, jag vet att anknytningen kan ta tid, jag vet allt det där men det är en så väldigt klen tröst för tillfället. Just nu längtar jag till nästa vecka då jag ska dra igång med studierna så jag får använda huvudet igen, men då får jag istället dåligt samvete...
Blärgh...
Hur ofta och hur länge ammar ni? Senaste dagarna känns det som det är det enda vi gör. Hon äter från ena bröstet i kanske en halvtimme, somnar till och verkar nöjd bara för att en kvart senare vakna och verka utsvulten och äta ytterligare. Sover bra i vagnen men inne tycker jag hon är vaken nästan hela tiden. Tack och lov äter hon fortfarande med tretimmarsintervaller på nätterna. Hon går upp bra i vikt så det verkar finnas mat.
En kvart låter som en dröm. Här är det 30-60 min åt gången.Det är väldigt olika, han har inte direkt hittat någon dygnsrytm eller rytm över huvud taget än.
Som max går det 3-4 timmar emellan. Han har ungefär två sådana "pass" per dygn, men de kan infalla när som helst och dessvärre väldigt sällan på natten
Ganska ofta känns det som att han vill äta lite mest för att det är mysigt och inte för att han är hungrig. Han tar 8-10 tag för att sen somna, och inte bli nöjd när man försöker flytta honom därifrån.
Men vanligast är väl att han ammar med 1-2 timmars mellanrum och det tar ca en kvart varje gång. Mjölk finns i överflöd. När ska brösten anpassa sig egentligen?
Det tar väl lite tid, ingen panik. Jag grät också för allt möjligt i början. Slets mellan henne och viljan att ha min gamla frihet. Har landat i det nya men behöver tanka energi utan henne varje dag.
Tar tillbaka allt om att jag landat /gråtfärdig av utmattningTack för ditt svar. Hur länge tog det innan du började landa?
Tar tillbaka allt om att jag landat /gråtfärdig av utmattning
Väldigt vaken bebis som ätit hela dagen, och bara velat vara i famnen. Har nu lämnat över till den ömma fadern och tänker rymma till stallet och lukta på min häst.
Vad händer?