Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är inte så lätt att säga till dem som så gärna vill hålla och mysa med bebisen, för man vill inte verka ogin och snål. Nu när det gått tre veckor är det lättare att låna ut henne en stund men i början var det ibland riktigt jobbigt.
Kan jag tänka mig! Det är lätt att tänka att det är viktigast att göra som en själv vill men en vill ju inte såra människorna omkring en heller.
Men säg det då.
Ooh namn är kul ju! Hoppar in bara för jag tycker det är roligt.Jag kommer inte på något namn att ge till lillebror inget känns liksom helt rätt. Så nu vill jag ha era förslag på namn. Jag gillar namn i stil med Oscar, Konrad, Rasmus, Rickard gillar inte typ Kevin, Liam, Love. Så vore snällt om ni kunde hjälpa mig med förslag att testa. Namnet ska passa ihop med Karl, för det blir det andra namnet. Han ska inte ha dubbelnamn ex. Karl-Erik.
Jag vill ju samtidigt att alla ska få träffa henne och jag är så oändligt tacksam att vi har så många omkring oss som bryr sig och är lyckliga över Alice. Jag tror att hormonmonstret i mig och tröttheten påverkar mycket såklart så jag försöker att inte reagera på varje känsla
Är det någon som tänkt EC:a?
Har börjat lite smått nu efter första veckan, har fångat upp både kiss och bajs.
Känns fint varje gång vi sparat en blöja
Jag kommer inte på något namn att ge till lillebror inget känns liksom helt rätt. Så nu vill jag ha era förslag på namn. Jag gillar namn i stil med Oscar, Konrad, Rasmus, Rickard gillar inte typ Kevin, Liam, Love. Så vore snällt om ni kunde hjälpa mig med förslag att testa. Namnet ska passa ihop med Karl, för det blir det andra namnet. Han ska inte ha dubbelnamn ex. Karl-Erik.
Är det någon som tänkt EC:a?
Har börjat lite smått nu efter första veckan, har fångat upp både kiss och bajs.
Känns fint varje gång vi sparat en blöja
Jag hade inget behov av hjälp med hushållet, det gjorde min sambo, men däremot var det ibland svårt att säga att man ville ha tillbaka bebisen ."Kan du inte hjälpa mig med disken först?"
Usch det låter jättejobbigt. Jag tankar energi på långa vändor med barnvagnen, skulle få dåndimpen om det inte gick plötsligt. Kan din sambo avlasta dig lite mer tror du? Eller någon annan i din närhet?Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet .
Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.
Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar . Tyckte så synd om honom, samtidigt som mitt psyke inte riktigt pallar. Sambon var inte hemma igår så hade ingen chans till avlastning.
Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.
Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.
Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen . Måste bara försöka förbereda mig mentalt inför nästa jobbiga period.
Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet .
Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.
Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar . Tyckte så synd om honom, samtidigt som mitt psyke inte riktigt pallar. Sambon var inte hemma igår så hade ingen chans till avlastning.
Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.
Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.
Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen . Måste bara försöka förbereda mig mentalt inför nästa jobbiga period.
Ooh namn är kul ju! Hoppar in bara för jag tycker det är roligt.
Kommer det blir Namn Karl eller Karl Namn? Vad heter syskonet?
Här är lite förslag i alla fall:
Henning
Axel
Ruben
Rufus
Ivar
Harald
Nils
Edwin
Albin
Alvar
Wilhelm
Viljam
Edmund
Vad är det för sjal och sele du har?Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet .
Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.
Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar . Tyckte så synd om honom, samtidigt som mitt psyke inte riktigt pallar. Sambon var inte hemma igår så hade ingen chans till avlastning.
Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.
Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.
Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen . Måste bara försöka förbereda mig mentalt inför nästa jobbiga period.
Ja, barnvagnspromenaderna har verkligen varit höjdpunkten på dagen och har kunnat vara ute i en timma utan problem. Visst att han kan ha varit ledsen när jag precis lagt ner honom men då har han lugnat sig efter 100 meter ungefär och somnat gott.Usch det låter jättejobbigt. Jag tankar energi på långa vändor med barnvagnen, skulle få dåndimpen om det inte gick plötsligt. Kan din sambo avlasta dig lite mer tror du? Eller någon annan i din närhet?
Jag har också tänkt i de banorna. Har tankat ner en app som beskriver de olika sprången och mycket stämmer in på hur han beter sig just nu. Är det ett språng är det helt klart lättare att hantera det .Usch vad tufft! Nu är jag inte alls påläst om sånt här men har ju hört om att bebisar gör utvecklingssprång och att det då kan vara kämpigt med det mesta men att det brukar vara för en kortare period. Kanske är lättare att stå ut om man kan anta att det snart går över?
Hur fantastiskt det än må vara att bli mamma och få barn så är det ta mig tusan ingen lätt uppgift!!
Vad är det för sjal och sele du har?
Selen kan ju passa olika kroppsformar olika bra, men en sjal borde inte ge dig ont. (om det inte är ont i som otränade muskler?)
Bästa sättet att få lite egentid är att helt enkelt säga till pappan att nu behöver jag vara själv i någon timme. Och sen gå iväg och göra ditt Amning får du ju ställa upp på ( ) om du inte har utpumpat vill säga.
De där timmarna är väldigt viktiga att få ibland
Tvärtom. Knyter du rätt är sjalen MYCKET mer ergonomiskt än selen, både för dig och barnet.ag har haft problem med axlarna tidigare så det är antagligen inte sjalen i sig som är problemet, men en sele är lite mer ergonomisk (inbillar jag mig iaf, kanske inte stämmer?!). Selen är en klassisk Baby Björn.