Vet knappt om jag törs skriva det här med alla väntande mammor men lilla fröken Lo höll tiden bra och kom imorse kl 07.06. Hon är himlans gullig och vägde 3220 g och är 48 cm lång.
Grattis!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vet knappt om jag törs skriva det här med alla väntande mammor men lilla fröken Lo höll tiden bra och kom imorse kl 07.06. Hon är himlans gullig och vägde 3220 g och är 48 cm lång.
Vet knappt om jag törs skriva det här med alla väntande mammor men lilla fröken Lo höll tiden bra och kom imorse kl 07.06. Hon är himlans gullig och vägde 3220 g och är 48 cm lång.
Kul att det är någon bebis som lyssnar på sin mammaVet knappt om jag törs skriva det här med alla väntande mammor men lilla fröken Lo höll tiden bra och kom imorse kl 07.06. Hon är himlans gullig och vägde 3220 g och är 48 cm lång.
Nä, såklart . Men nu är den persen avklarad, bra jobbat!Säkert räknas det som fort men det var inte mina livs härligaste 28 timmar ;-)
Så tänkte jag dela med mig av min förlossningsberättelse. Jag blev ju igångsatt och det var det absolut mest otänkbara scenariot jag föreställt mig. Trots det har jag bara en positiv känsla av förlossningen och är jättenöjd med personalen på förlossningen. De var helt fantastiska och de lyssnade verkligen på oss och var väldigt tillmötesgående.
Lägger in berättelsen som en spoiler om det är någon som inte vill läsa .
Vi var på plats på förlossningen för igångsättning kl. 7.30 den 1:a april. Då skrevs jag in och CTG kopplades på. Jag hade hyfsat regelbundna sammandragningar (ungefär en var 5-6 minut) men de kändes inte för mig. En gynekologisk undersökning utfördes och det bestämdes att en ballong skulle sättas in för att öppna och mjuka upp livmodertappen. Jag var bara öppen 1 cm och tappen låg fortfarande högt upp.
När ballongen väl satts in började värkarna sakta men säkert börja kännas mer och mer som mensvärk, men jag var inte i närheten av att behöva någon smärtlindring. Det gick bra att andas igenom de värsta och sambon gav lite massage. Vi var ute och gick promenader i sakta mak och kollade på tv. Vid kl. 9 gjorde kvällspersonalen en ny gynekologisk undersökning och jag var fortfarande 1 cm öppen. De tyckte att det var bäst att låta mig sova och få en ordentlig vila under natten så jag fick smärtstillande, värkavstannande och sömnpiller för att kunna sova ordentligt.
Morgonen efter hade vilan gett resultat. Jag hade under natten öppnat mig 4 cm och då tog de hål på fosterhinnan och placerade EKG på bebisens huvud. Jag började strax efter det få mer värkar och någon timma senare fick jag värkstimulerande dropp. Det kändes som att jag var uppkopplad med hur många slangar som helst . Värkarna tilltog under dagen och fram till kl. 15 hade jag klarat mig på att andas mig igenom verken och massage från sambon, samt lustgas. När jag undersöktes var jag 5 cm öppen och med tanke på att jag inte öppnat mig särskilt mycket mer kände jag att jag behövde ytterligare smärtlindring så epidural sattes in. Det var SÅÅÅ SKÖNT! Smärtan avtog nästan direkt och jag fick chans till återhämtning. Jag och sambon kunde kolla på tv och samtala med personalen utan att värkarna påverkade mig alls.
Vid kl. 19 hade jag öppnat mig till 7 cm och kl. 21 var jag helt öppen. Det var också nu jag började känna rejält tryck mot ändtarmen. Nattpersonalen tog över och beslutade att vi skulle framkalla krystvärkar. Det värkstimulerande droppet höjdes successivt och jag fick ligga i olika ställningar för att rucka ner barnet. Självklart gjorde det rejält ont men jag klarade mig igenom eländet med lustgas. Trots epiduralen kunde jag krysta ordentligt (antagligen tack vare att jag kunnat vila i några timmar mellan värkarna och krystarbetet) och kl 23.17 anlände bebisen.
Trots igångsättningen tyckte jag att tiden gick jättefort och både jag och bebisen har återhämtat oss fort. Det blev aldrig kritiskt och jag behövde bara sy 5 stygn. Personalen var som sagt fantastisk och trots att jag inte tyckte det just då, så kan jag nog tänka mig att göra det igen .
Det var det verkligen, och jag kan inte säga att jag förknippar förlossningen som något negativt eftersom jag fick smärtlindring vid rätt tidpunkt som verkade bra .Låter som en positiv upplevelse ändå trots att du blev igångsatt. Jag har nästan ställt in mig på att bli det jag med så skönt att läsa att det var positivt som sagt trots allt.
Vet knappt om jag törs skriva det här med alla väntande mammor men lilla fröken Lo höll tiden bra och kom imorse kl 07.06. Hon är himlans gullig och vägde 3220 g och är 48 cm lång.
Stort grattis till er som fått era små!
Måste bara skriva ett inlägg om hur imponerad jag är över min kropp! Har gått in i v. 35 nu och sedan första början varit inställd på att kroppen kommer börja bråka vid någon tidpunkt. Har haft några "downs" under graviditeten som *peppar peppar* samtliga släppt efter en tid. Igår var jag och ett gäng vänner ute på dansställe och jag dansade oavbrutet i flera timmar, sedan var vi tidigt uppe i morse för att plantera skog. Jag fixar inte att dammsuga utan att få ont i fogarna och trodde inte det skulle fungera att plantera eftersom det är ungefär samma kroppsställning. Efter 4 timmar började jag bli lite mör och gick hem för att gå en sväng med hundarna istället
Är tacksam över omgivningen med, vi har flängt runt hela påskhelgen och inte fått en enda förmaning eller onödig kommentar. Det är så skönt när folk nöjer sig med "lycka till" inför förlossningen istället för att dra rövarhistorier man inte vill höra.
Tänk att jag red fram till i fredags , och förlossningen startade på söndagsmorgonen vid 03. Men nu ska hästen få vila sig i minst en månad, jag ska läka och lära mig ta hand om en ickefyrbening. Hon är så sjukt gullig. Pappan och hon sover som stockar men jag som varit vaken i över två dygn går på nån reservtank. Vi är kvar på BB än, får se om vi blir det över natten också. Vill gärna lyckas amma en gång till innan vi åker.Gud vad härligt!! Bara att njuta!
Och så skönt att folk ibland bara helt enkelt kan hålla sej till normala kommentarer
Jag gick in i 36 idag och kan meddela att 'att dansa i flera timmar'- det är omöjligt sen flera flera veckor.
Igår skulle jag tömköra unghästen, kom säkert hela hundra meter innan jag fick vända. Herregud hon gick ju så FORT (=normalfort...)
Tänk att jag red fram till i fredags , och förlossningen startade på söndagsmorgonen vid 03. Men nu ska hästen få vila sig i minst en månad, jag ska läka och lära mig ta hand om en ickefyrbening. Hon är så sjukt gullig. Pappan och hon sover som stockar men jag som varit vaken i över två dygn går på nån reservtank. Vi är kvar på BB än, får se om vi blir det över natten också. Vill gärna lyckas amma en gång till innan vi åker.
Kvällens uppdatering då:
Inga klockrena värkar idag heller, men sitter med en ofantlig värk i ländryggen. Den övergår ibland i en "top" som jag måste andas mig igenom.
Jag tjurar dock över min kropp så idag tänker jag inte sitta uppe för att se vad det leder till, utan packar ner mig i sängen en timme tidigare.
Ska det ändå sluta är det onödigt att sitta där och ha ont...
Imorgon blir en intensiv dag, besök hos spec mödravården 11.40, och sen vanliga bm kl 14.30 (och få akupunktur! ) så får vi se vad de besöken leder till...
Underbart!
Jag hoppas på att få börja rida nästa vecka! Min man tänkte ta en ridtur i morgon och passar det så slänger jag mig nog upp och skrittar lite
Jag tror säkert det passar