Vårföräldrar 2013! #6

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Ja, jag var med i den allra första av era trådar innan jag fick mf i vecka 10. Nu i vecka 16 så det är jättekul

Jag fick en tid för utredning om 3 veckor och blev hemskickad med migränmedicin som "nog går bra att äta när man är gravid"... Som tur är låter min huvudvärk inte alls som din utan jag tror det är rejäl spänningshuvudvärk och migrän. Det ena orsakar troligen det andra...

Håller tummarna för att det snart går över och att jag inom kort har en lika söt bebis som ni alla har att snusa på

Grattis!! Det går fortare än man tror

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Han har nu lovat att ta henne inatt!
Han trodde först det skulle räcka med kvällsmatningen, men ska jag upp 3 timmar senare för att ge nattamaten så kan jag lika gärna ta allt själv svarade jag surt.
Då ändrade han sig

Jag lånar ditt inlägg, hoppas du inte tar illa upp!

Måste bara med det ovan som utgångspunkt få fråga: Ni som har män som beter er såhär - upplevde ni dem som ansvarsfulla och jämställda innan ni skaffade barn? Jag förfasas när jag läser trådar här på Förälder då så otroligt många män verkar vara gräsliga, genomgräsliga verkligen, som pappor. Det är så hemskt liksom att ni tvingas bli arga för att de ska fatta, och att ni sen liksom blir som tacksamma för att de gör vad de faktiskt bara borde.

Någon mer i tråden hade en man som inte ens masade sig upp till jobbet på mornarna för att kunna komma hem tidigt och hjälpa till och jag blir helt mållös och bedrövad när jag läser det. Jag kan inte förstå hur man kan ens fortsätta älska nån som beter sig så när man själv är hemma och sliter med barnet (bägges barn!!).

Jag går och dagdrömmer om att skaffa barn men blir SÅ avskräckt av att läsa på Förälder eftersom i princip alla män/pappor verkar vara så slappa och tröga.

 

[Micks]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Tar inte illa upp men vill bara poängtera att jag är lite orättvis mot min sambo i det jag skrivit. Han ÄR inte så hopplös som jag får det att låta. Jag har bara inte någon stubin alls när jag är slutkörd.
Är också den självoffrande typen som tar allt jobb utan att klaga och sen brister det först när jag tagit på mig för mycket.

Min sambo ställer 9 av 10 gånger upp på allt jag ber om (och givetvis utan att ber också) men den här gången blev det inte så.Vet inte varför men det är inte sån han brukar vara.
Tror han känner sig osäker på just matningsbiten eftersom det hela tiden varit mitt område. Därför kommer nog inte initiativ-tagandet sig naturligt.
Trötthet kan säkert ha spelat in med. Han kan ju faktiskt vara trött trots att jag är tröttare

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Risken är överhängande att ni kommer att ha diskussioner om ett eller annat. Det hör nästan till. Sen behöver ju inte männen agera som t.ex Zews make, det är ju ett extremfall utan era diskussioner kanske handlar om en småsak som är välkryddad med trötthetshumör av er.

Min sambo är inte perfekt men överlag är jag nöjd. Jag kan bli ruggigt arg ibland och han är inte alls så korkad som det ibland låter och det finns förklaringar till varför vi behöver ta vissa diskussioner öht kan jag väl säga. Allt är inte alltid självklart. Han har heller ännu inte varit föräldraledig och har inte behövt ha dygnet runt-jour utan kan vända sig och somna om medan jag matar barn. Tror dock att han börjar förstå att det är rätt tufft då han oftare erbjuder sig att ta hand om tös så jag kan lägga mig tidigt.

Problem har väl funnits sedan start, även innan barn kom in i bilden. Problemen har då handlat om t.ex städning (som fortfarande är lite utav ett problem då och då) men det var jag ju medveten om, även om jag inte förstod hur jobbigt det skulle bli när man fick en liten att ta hand om också.

 

[Micks]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Precis, min sambo har inte heller varit föräldraledig (annat än i början när vi var hemma ihop) och det blir nog svårare att sätta sig in i hur jobbigt det faktiskt är när man inte upplever det själv. Lättare blir det nog inte om ens partner försöker hålla skenet uppe och tar på sig exakt allt i något slags perfekt-husmors-komplex (talar för mig själv).

Sen hade han ju gärna fått vara tankeläsare eller för all del bara varit bättre på att läsa av mig. Men jag räknar med att det kommer. Jag måste vara tydligare och ställa krav och han måste komma in i resten av rutinerna - inte bara lek och nattning.

Efter att ha pratat lite mer med honom kan jag väl konstatera att han gör det han tror avlastar mest men som i själva verket avlastar minst.
Jag får väl vara lite mer ödmjuk, rycka på axlarna och tänka "korkade karlar" samtidigt som jag förklarar för honom vad jag vill att han gör istället. Har vi väl kommit så långt så brukar det inte vara några problem sen.

Och jag älskar min sambo väldigt mycket! Efter 5 och ett halvt år pirrar det fortfarande i magen...

 

[Klockmalvan]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Jag var lite besviken på min man i början med första barnet, det kändes som vi spelade i olika lag ...det blev bättre då jag slutade amma.
Nu med andra barnet har det varit tvärtom eftersom jag är sjuk, och plötsligt förstår jag hur han kände sig, som att stå breve som
ett fån när den andra är proffs!!
I takt med att jag mår lite bättre har jah kunnat kliva in igen och känner mig som att jag har hyffsad koll.
Det är en rätt stor livsstilsförändring att få barn men är man ärlig med sig själv och varann så kanske man kan vara hyffsat förberedd...
Vi är tok-ojämställda, men "tvärsom"- han som
gör "allt"... han kunde nog skriva en och annan rad om mig ...
men ja, är man sjuk så är man.

*KL*
Jubel och fanfar!! För tre kvällar sen sa maken "ikväll lägger jag båda gnuttarna på en gång!" - jaha, jaha sa jag som var rätt under isen.
Nu ikväll kunde jag lägga båda samtidigt!
Såå otroligt skönt att vi inte är bundna båda två på kvällarna!! Dottern är så "stor å duktig" och den lille Ludd har hakat på hennes rutin..!
*glad*

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Tusen tack för era svar! Verkligen! Jag uppskattar det.

En fråga bara: kommer männen ta typ halva föräldraledigheten?

Det enda jag vänder mig mot är att ni säger att det är svårt för männen att förstå hur tufft det är. Jag förväntar mig att min partner litar på mig om jag säger att det är för tungt. Att han inte måste ha genomlidit allt själv för att tro på mig (!) när jag säger att det är jobbigt. Jag kan inte se min nuvarande pojkvän göra så men å andra sidan så... ja... är jag rädd att han genomgår samma förvandling som så många andra män verkar ha gjort.

[förlåt för att jag stjäl er tråd för övrigt. om ni inte vill svara så är det helt lugnt så klart! ]

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Går återkomma lite mer i ämnet senare men måste bara lägga en kommentar lite snabbt.

Efter att ha pratat lite mer med honom kan jag väl konstatera att han gör det han tror avlastar mest men som i själva verket avlastar minst

Det är nog rätt vanligt, så är det här med. Om inte vi morsor öppnar truten och säger till vad vi behöver hjälp med så måste de ju gissa... Faktiskt. Jag försöker gärna vara "perfekt husmor" jag också...

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Fast de kan ju faktiskt fråga också? Man är ju två om att kommunicera med varandra menar jag.

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Det är nog just drt som är problemet, många av oss säger inte hur tungt det är eller vad vi behöver hjälp med. Hos oss kommer sambon ta all föräldraledighet utom de dagar som inte får överlåtas, men vi har ju en speciell situation.

Min sambo avlastar mig massor, men han är inte tankläsare han heller så jag måste ju be om hjälp. Han har t.ex. nog bara varit uppe två nätter sedan hon föddes, men å andra sidan har jag fått en hel del bannor av honom för att jag inte väckt honom när jag haft en jobbig natt... Jag låter hellre honom sova när jag ändå är vaken, så att han kan ta henne på dagen och jag kan sova då istället. Nu sover hon ju hela nätterna i stort sett.

Edit: jag vet ju bara hur vi har det, men min sambo frågar. Sen är det rätt ofta jag hellre gör själv för att det går fortare, eller tycker jag ska klara mig själv osv. Utan att för den sakens skull ha fastnat i nån "kvinnofälla"

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Fast just eftersom man inte är tankeläsare kan man ju fråga. Det var lite det som var min poäng.

Hur ni delar upp nätterna är er sak tycker jag och uppenbart är ni ju ett sånt par som jag syftar på i min frågeställning. Om bägge är nöjda har ni ju inga problem!

Sen är det rätt ofta jag hellre gör själv för att det går fortare, eller tycker jag ska klara mig själv osv.

Så hoppas jag att jag inte gör faktiskt, men det är en annan diskussion.

tillägg:

just en sån här sak:

Han har t.ex. nog bara varit uppe två nätter sedan hon föddes, men å andra sidan har jag fått en hel del bannor av honom för att jag inte väckt honom när jag haft en jobbig natt... Jag låter hellre honom sova när jag ändå är vaken, så att han kan ta henne på dagen och jag kan sova då istället

det pratar man väl ändå om? Hur kan din man inte veta att det är det du föredrar och varför säger du det bara inte?

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Uhm. Jag skriver nog för lite eller så missuppfattar du.

Det är klart vi har pratat om det och han vet att jag föredrar det så. Däremot känner han sig skyldig som sover gott varje natt och tycker väl att jag ska väcka honom om det är jobbigt nån gång. Det är ju faktiskt inte bara vad jag föredrar som är viktigt heller, vi är ju föräldrar båda två. Första veckan undrade han ofta varför jag inte väckte honom när det faktiskt var rätt jobbigt, amningen gjorde ont som fan osv... Men vad skulle han kunna göra? Att väcka honom för att hon behövde bytas efter maten tex. är ju bara rent onödigt.

Delvis kl
Alla gör ju om det passar den egna familjen bäst och att prata om hur man vill ha det är verkligen viktigt när man plötsligt har en liten att ta hand om. Jag trodde inte det skulle vara så här pass mycket faktiskt, man hör ju bara att må barn äter och sover och inget mer typ...men dagarna går sjukt fort och jag hinner inte alls med.

Vi delar ganska lika tycker jag, och har fått ihop det på ett bra sätt som vi båda är nöjda med.

Jag och tösen går upp mellan 5 och 7 nån gång beroende på när hon vaknar och behöver bytas efter morgonamningen (ligger kvar i sängen oftast). Sambon stiger upp vid 8 och tar hand om kotte medan jag går ut till hästar och höns. Under dagen turas vi om med henne om vi ska göra nåt där hon inte kan vara med, tex om det regnar och man behöver vara ute, om jag vill sitta och sy eller om sambon ska fixa med nåt osv. En hel del tid spenderas i soffan, på lekmattan osv också förstås Framåt kvällen lagar sambon middag medan jag ammar eller leker med kotte och sen går jag ut till djuren vid 20-21 när hon har somnat eller medan sambon nattar henne. Hon sover i vaggan på min sida av sängen och jag lyfter bara upp henne när det är dags att amma igen vid 03-05 nån gång.

För vår del funkar det bra, även om jag kan tycka att han får ta alldeles för mycket pga min värk. Jag kan tex inte bära henne några längre stunder nu när hon börjar bli så tung(hon vägrar just nu bådesele och sjal), så han får ta allt sånt. Kanske därför jag försöker kompensera lite med annat.

En annan viktig sak tycker jag är det som Micks var inne på. Vi pratar av oss ganska öppet här i tråden, och de flesta karlarna gör alldeles säkert "sin" del... Men här får man gnälla på att karlsloken ligger på soffan och käkar chips medan man sitter fast och ammar och håller på att törsta ihjäl medan hundarna är superkissnödiga.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Jag förstår ärligt talat inte. Om ni kommunicerar kring det borde det väl inte vara några problem? Om han vill bli väckt så får ju du respektera det antar jag och är ni nöjda med hur ni gör så är det ju inga problem.

Vi pratar av oss tanka öppet här i tråden, och de flesta karlarna gör alldeles säkert "sin" del...

Fast det är jag inte så säker på. Statistiskt sett gör ju mammor absolut mest så varför just bukefalisterna skulle vara mästare på jämställdhet förstår jag inte

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Har jag sagt att det är problem? Jag försökte komma med exempel och berätta hur det kan vara men jag ska nog låta bli det. Det blir fel när du inte känner till hela bakgrunden tror jag, så jag avslutar mina tankar där och hoppas du har fått lite mer svar på dina frågor.

Hur din kille blir som pappa är det ju ingen som vet på förhand. Det är ju inget som hindrar att du jobbar och han är hemma med barnet direkt från start heller om ni vill ha det så. Jag tror inte alls det är en räkmacka att jobba heltid och sen komma hem och sköta hälften heller - lika lite som det är att vara hemma med barnet.

 

[Kaktusblomma]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Det jag upplevde med första barnet att min man hade svårt att förstå var att jag aldrig på riktigt kunde slappna av under dagen hemma. Han tyckte att under tiden bebis sov hade jag det rätt soft, men innan han själv varit FL så förstod han inte att man aldrig har en riktig rast, mentalt behöver man alltid vara på alerten. Får man då inte riktigt sova blir det tufft, och han kunde förstå att jag var trött och tyckte det var tufft, men han behövde vara hemma med barn själv för att förstå att man aldrig hade rast och att ensamma toabesök med stängd dörr är lyx. Jag upplever det därför som lättare med andra barnet, omställningen till att vara en barnfamilj är redan gjord och hyfsade rutiner finns samt att vi är medvetna på ett annat vis om hur vi behöver samarbeta för att familjen ska fungera så bra som möjligt.

 

[Micks]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Erkänner rakt av att det är jag som drar det tyngsta lasset här hemma och antagligen blir det även jag som tar ut större delen av föräldraledigheten.
Sambo tjänar såpass mycket att han inte får ut tillräckligt på föräldrapenningen och själv har jag bara timvikariat att tillgå.
Problematiken där är vi såklart medvetna om men iom att han ändå kan vara hemma mycket och arbeta hyfsat flexibla tider så känner vi att det är den bästa vägen att gå.
Jodå, normer som säger att kvinnan "ska" ta hand om barnen spelar såklart in - jag har ju redan erkänt mitt husmorskomplex
Men jag vågar påstå att vi hade utgått från ekonomin om rollerna varit ombytta.

Faktiskt är det sambo som knutit an bäst av oss två. Själv känner jag mig som en matmaskin.

...
Jag får utveckla vidare sen. Ylva har typ somnat och då får jag passa på jag också!
Efter natten som sambo tog konstaterade vi iaf att det är bättre han tar kväll- och morgonmål så tar jag nätterna. Blir lugnast så då tösabit inte vill vänta på maten utan drar igång med ett illvrål! Försök sova då

 

[Solvind]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Här är det faktiskt ganska så jämställt tror jag. Naturligtvis tar ju jag mest hand om bebis när sambo jobbar men när vi är hemma båda två blir det rätt så lika förutom de gånger jag ammar. Men sambo tar största delen av hushållsarbetet så jag känner inte att det blir för mycket för mig. Jag hinner inte med något annat hemma på dagarna eftersom liten kräver mycket uppmärksamhet och sover inte så länge på dagen. Oftast sover han dessutom i famnen eller i vagnen på promenad.

Det som är jobbigast är att inte få sova ordentligt. Bebis somnar vid nio tiden och jag lägger mig oftast vid tio, elva på kvällen. Sedan upp för nattmatning vid mellan tre och fem och sedan upp vid åtta på morgonen. På helgen tar sambo en natt men resten måste han sova för att orka med jobbet. Ibland kan han ta nattmatningen om den sammanfaller med att han ska upp till jobbet (han går upp tidigt). Vi är båda helt överens om att det är jobbigare och krävs mer ostörd sömn för den som jobbar än den som är hemma. Jag själv är inte i närheten av lika trött när jag är mammaledig som när jag jobbar. Inte ens när vi bodde på sjukhuset med sondmatning och pipande apparater. Visst kan det hända att jag blir lite irriterad om sambo kommer hem efter jobbet och går och lägger sig och sover istället för att fixa allt jag sett under dagen som behövs göras eller tar Tor så jag kan fixa det. Men han behöver verkligen det, jag orkar helt enkelt mer än vad han gör eftersom jag är hemma och dessutom inte påverkas lika mycket av sömnbrist.

Sambo vet nästan lika mycket och hanterar Tor lika vant som jag gör. Men det kan bero på våran start med vår lille prematur vi var ju hemma tillsammans längre än de flesta får.

Tanken är att vi kommer dela lika på föräldrarledigheten. Men oavsett om man gör det eller inte så ser jag inget fel med det. Allas situation ser olika ut.


Känns lite sent på kvällen för att skriva massa så vet inte om det bara blev massa mummel nu

 

[Solvind]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Ska tillägga att min sambo är mycket väl införstådd med att det inte är ett soft jobb att vara hemma med bebis (och det utan att jag har sagt något) Jag uppfattar det dessutom som att han tror det är jobbigare än vad jag tycker. Men jag tror också att han skulle tycka det var jobbigare än vad jag gör. Jag är mer stabil och har mer tålamod och är dessutom van vid att sköta djur sedan jag var liten. Han fick lära sig när han träffade mig

 

[Klockmalvan]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Vi delade 50/50 med första barnet, Av olika skäl tänkte vi inte alls dela den här gången, men nu är maken f-ledig eftersom jag är sjuk.
Jag tror att dagarna har väldigt lite med jämställdhet att göra, det handlar nog om mycket annat....

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013! #6

Lew beskrev ungefär det jag tänkte skriva.

Det är såhär (i alla fall i mitt huvud): som kvinna och framför allt mamma har man en del krav på sig, krav som samhället skapat. Mamman ska amma sitt barn, man ska älska sitt barn från första stund, man ska älska att vara gravid, man ska städa och laga mat med barnet på armen, samtidigt ska man hinna med att stimulera barnet, vara ute och göra saker med barnet, gå upp på nätterna och vara pigg på dagarna, vara snygg för sin karl. Listan kan göras lång.

Jag kämpar ofta med att hålla god min när sambon kommer hem från jobbet, speciellt när han är trött. Dels för dottern, dels för mig själv och dels för hans skull. Hur kul är det att komma hem och möta en trött och sur sambo? Jag som är hemma hela tiden försöker ävenunderlätta lite för honom genom städning etc men jag har konstaterat att det är att göra mig och dottern en otjänst iom att det utmanar mitt humör varför jag är lite mer försiktig med det och gör bara det viktigaste.

Bara en sån enkel sak som att dottern inte gick upp i vikt ordentligt av amning så jag fick börja tilläggsmata henne med ersättning. Alltså, jag tänker alltid att folk tänker saker när jag flaskmatar. Likaså folk inom familjen, där kommer det ju frågor och grejer varför det inte funkar. Man får höra tips om hur man ska göra för att öka produktionen osv. trots att man försöker förklara att volymen fanns hela tiden. Det stod som fontäner mest hela tiden ur boobsen och dottern tömde inte, fick inte i sig tillräckligt helt enkelt. Bara en sån småsak och jag har tyckt att det är lite pinsamt. Jag har liksom misslyckats med en så naturlig sak.

Det bästa man kan göra är nog att göra klart för sig vilka samhällskrav man kan tänka sig att rätta sig efter, om det finns några, innan man står där och har tagit på sig allt. Det är något jag inte har gjort som jag fått tänka igenom i efterhand. Det är MYCKET svårare att gå från att ha gjort allt till att göra mycket mindre än tvärt om.

Vi ska försöka dela ganska lika på fl men sambon försöker att snåla med sina dagar. Han är hemma heltid i januari för att sedan jobba de vardagar jag är ledig (jobbar i regel 3 dagar/vecka men kommer nog att börja med 2 vardagar/vecka eventuellt).