Sv: varför vill alla hämta barnen tidigare om det nu är så bra att vara på förskolan?
Totalt onödig kommentar och där sjönk du som en sten i mina ögon. Uppenbarligen har du missat den långa tråden jag startade i januari. "Den mannen" blev utnyttjad i avelssyfte av en tjej som dumpade honom så fort hon plussade. De hade dejtat en kortare tid, bodde på olika håll (han en mindre ort och hon i storstan några mil därifrån). Hon tyckte direkt efteråt att han kunde avskriva sig allt ansvar, så hon slapp strulet med en oönskat närvarande pappa, vilket "den mannen" vägrade gå med på. HAN ville inte att det skulle finnas ett barn som inte fick lära känna sin pappa. "Den mannen" valde att INTE slippa betala underhåll, för han ville ta sitt ansvar, till tjejens förtret. Han har fått kämpa hårt ända sedan dess för att få ett vettigt umgänge med sonen. Hon tar glatt emot pengarna varje månad, men bryr sig inte så noga om resten, förutom när det passar henne.
Vi träffades några veckor efter att hon hade dumpat honom och eftersom jag var stämplad som barnlös i mitt förra äktenskap (genomgick en del utredningar med min dåvarande man) så hade jag inte en tanke på att just jag i hela universum faktiskt kunde bli med barn, så vi var lite slarviga vid "rätt" tillfälle några månader senare. "Den mannen" blev glad och jag fick mitt livs chock. Det tog nästan 9 månader för mig att smälta att jag, som var barnlös och kommit över det, faktiskt skulle få barn. Det är mitt livs mirakel! Tyvärr har vi inte haft samma tur med ett helsyskon...jag fick missfall i mars och nyligen i juli. Vi får se vad som händer, men hur det än blir uppskattar jag min son över allt annat och är mycket glad för att han har en halvbror som han får växa upp med, även om det bara är varannan helg.
"Den mannen" och jag har varit tillsammans i en bit över tre år nu, har bott ihop sedan 3 v bekantskap och vårt förhållande blir bara bättre och bättre. Du kan ta dina okunniga och idiotiska fördomar och fientliga åsikter om män och stoppa upp dem där solen sällan skiner.
Väldigt vad den mannen bytte sängkamrat hastigt då.
Totalt onödig kommentar och där sjönk du som en sten i mina ögon. Uppenbarligen har du missat den långa tråden jag startade i januari. "Den mannen" blev utnyttjad i avelssyfte av en tjej som dumpade honom så fort hon plussade. De hade dejtat en kortare tid, bodde på olika håll (han en mindre ort och hon i storstan några mil därifrån). Hon tyckte direkt efteråt att han kunde avskriva sig allt ansvar, så hon slapp strulet med en oönskat närvarande pappa, vilket "den mannen" vägrade gå med på. HAN ville inte att det skulle finnas ett barn som inte fick lära känna sin pappa. "Den mannen" valde att INTE slippa betala underhåll, för han ville ta sitt ansvar, till tjejens förtret. Han har fått kämpa hårt ända sedan dess för att få ett vettigt umgänge med sonen. Hon tar glatt emot pengarna varje månad, men bryr sig inte så noga om resten, förutom när det passar henne.
Vi träffades några veckor efter att hon hade dumpat honom och eftersom jag var stämplad som barnlös i mitt förra äktenskap (genomgick en del utredningar med min dåvarande man) så hade jag inte en tanke på att just jag i hela universum faktiskt kunde bli med barn, så vi var lite slarviga vid "rätt" tillfälle några månader senare. "Den mannen" blev glad och jag fick mitt livs chock. Det tog nästan 9 månader för mig att smälta att jag, som var barnlös och kommit över det, faktiskt skulle få barn. Det är mitt livs mirakel! Tyvärr har vi inte haft samma tur med ett helsyskon...jag fick missfall i mars och nyligen i juli. Vi får se vad som händer, men hur det än blir uppskattar jag min son över allt annat och är mycket glad för att han har en halvbror som han får växa upp med, även om det bara är varannan helg.
"Den mannen" och jag har varit tillsammans i en bit över tre år nu, har bott ihop sedan 3 v bekantskap och vårt förhållande blir bara bättre och bättre. Du kan ta dina okunniga och idiotiska fördomar och fientliga åsikter om män och stoppa upp dem där solen sällan skiner.
Senast ändrad: