Sv: Varför valde ni den häst ni har nu?
Första. Jag åtta år gammal, syrran 10. Ridit på ridskola sex månader. Hästvan bekant tipsar. Vi ska ha hästen hos henne. Men elva årigt varmblods sto, vissade sig vara perfekta första hästen för syrran, de fick sju utvecklande år tillsamans. Köptes mycket för att antagligen köpte vi eller en uppfödare, som då skulle ta bort häst nummer två.
Andra. Förstas föl, vid köptillfälet ohanterad tre månaders unge. Mammas häst. Trots att hon aldrig red på honom. Togs bort 20 år senare. Gjorde nästan inget mer än gick i hagen under den tiden. Klickade aldrig med varken mig eller syrran.
Tredje. Grannens fång angripna skettis. Som skulle gå som sällskap till första när andra var på unghäst bete. Skulle enligt vetrinär bara kunna gå sex månader till. Så slakt efter det. Två år vart vi tyvärr tvungna att lämna tillbacka till grannen. Var då friskförklarade sedan länge. Men det ändrade grannen på, slacktade efter sex månader.
Fjärde. Russ utan stoppknapp fyra år gammal. Såldes tre år senare. Klickade aldrig. Foder först, massa arbete under den tiden. Fick köpa billigt. Köparen äger henne fortfarande.
Femte. Korsning c-ponny. Står ensam utan sällskap. Antagligen köpte vi eller så skulle hon bo kvar. Efter ett års slit. Damen vägrade gå framåt, om det inte passade. Hade jag min drömponny. Fick bo kvar livet ut. Sissta åren som sällskap.
Sjätte. Kallblodstravare. Kändes bra under provridning. Överviktig, utan passande sadel, oskodd och på snöklätt fält med eltråd liggande. Gick inte att lasta, en och en halv timme första gången vi förökte, men på försök två gick det på tio minuter. Utan föregånde ägare. En trevlig häst jag trodde var min drömhäst.
Sjunde. Fjordin sex år gammal. Känns inte helt hundra efter provridning. Lite väl grön för mig. Men syrran som slutat rida sju år innan. Som följt med som smakråd, provred också. Säger på vägen hem att hon gärna hjälper till. Så slår till. Syrran får börja med ridningen. Tre månader köper hon, honom av mig.
Åttonde. Sjätte känns inte fräsch längre, bjuder inte fram vid ridning och tappar hull. Trots att inget verkara fel. Då släpper mamma bomben, hon tänker ta bort andra samtidigt, som jag gör det med min. Så bestämmer mig att det ska ske till våren. Lättare att ha en extra häst då, gamlingarna kan gå ute dygnet runt. Som de brukar, få smaka på gräs. Samt ingen tidspres. Går min ner sig ytterligare, finns alternativ innan.
Men så sitter jag i börja av december och för tittar litte. Måste veta hur hästarna ligger i pris, ungefär vad som kommer finnas. Då ligger hästen med stort H där. Tio år, tinker, skäck, helt underbar och för dyr. Men får lånelöfte från pappa, han lånar ut det som fattas. Så det är bara att förbereda för de andra två. Men vågar inte mer än ett mail på tinkern, för att veta att det verkar stämma, samt dagligen titta att han ligger kvar. Då det enligt mamma tar cirka tre månader att ordna trotjänare begravning. Det enda som hon går med på. Det tar inte ens en månad. Tinkern ligger kvar så ringer för att boka provridning. Han är bort lovad på prov, om han går igenom besikningen. Åker ändå för en provridning, det finns en annan tinker till salu där. Men inte min. Sitter upp på den andra och känns bara fel. Vill inte ens provrida. Så får lov att testa min tinker. Redan från början kändes det som när det gick bäst för mig och femte. Men han var ju redan tingad. Det är bara vetrinär besikningen kvar, sedan är han borta.
Mailar efter ett par dagar för att höra hur besikningen gick. Han hade inte gått igenom, markerade bak och strålrötta. Den andra intressenten har börjat vela. Behöver jag säga att jag inte gjorde det. Det enda var att jag inte fick vara med vid sjättes avlivning. Då jag jobbade. Enda dagen alla andra kunde slaktaren (hjälper till med annat här och hade hällsat på bägge innan, inget ovanligt för dem att han var där), killen med grävmaskinen att gräva över och pappa. Så vet att allt gick rätt till. Men skulle ha viljat klappa om ordentligt precis innan och tacka för alla åren. Gjorde det innan jag åkte, men känns bättre att vara med.
Så nu har jag min drömmhäst och syrran också. Trots stt hon aldrig skulle ha en seg fjording. Jag och min D. Följer den gula pricken i fjärran.
Första. Jag åtta år gammal, syrran 10. Ridit på ridskola sex månader. Hästvan bekant tipsar. Vi ska ha hästen hos henne. Men elva årigt varmblods sto, vissade sig vara perfekta första hästen för syrran, de fick sju utvecklande år tillsamans. Köptes mycket för att antagligen köpte vi eller en uppfödare, som då skulle ta bort häst nummer två.
Andra. Förstas föl, vid köptillfälet ohanterad tre månaders unge. Mammas häst. Trots att hon aldrig red på honom. Togs bort 20 år senare. Gjorde nästan inget mer än gick i hagen under den tiden. Klickade aldrig med varken mig eller syrran.
Tredje. Grannens fång angripna skettis. Som skulle gå som sällskap till första när andra var på unghäst bete. Skulle enligt vetrinär bara kunna gå sex månader till. Så slakt efter det. Två år vart vi tyvärr tvungna att lämna tillbacka till grannen. Var då friskförklarade sedan länge. Men det ändrade grannen på, slacktade efter sex månader.
Fjärde. Russ utan stoppknapp fyra år gammal. Såldes tre år senare. Klickade aldrig. Foder först, massa arbete under den tiden. Fick köpa billigt. Köparen äger henne fortfarande.
Femte. Korsning c-ponny. Står ensam utan sällskap. Antagligen köpte vi eller så skulle hon bo kvar. Efter ett års slit. Damen vägrade gå framåt, om det inte passade. Hade jag min drömponny. Fick bo kvar livet ut. Sissta åren som sällskap.
Sjätte. Kallblodstravare. Kändes bra under provridning. Överviktig, utan passande sadel, oskodd och på snöklätt fält med eltråd liggande. Gick inte att lasta, en och en halv timme första gången vi förökte, men på försök två gick det på tio minuter. Utan föregånde ägare. En trevlig häst jag trodde var min drömhäst.
Sjunde. Fjordin sex år gammal. Känns inte helt hundra efter provridning. Lite väl grön för mig. Men syrran som slutat rida sju år innan. Som följt med som smakråd, provred också. Säger på vägen hem att hon gärna hjälper till. Så slår till. Syrran får börja med ridningen. Tre månader köper hon, honom av mig.
Åttonde. Sjätte känns inte fräsch längre, bjuder inte fram vid ridning och tappar hull. Trots att inget verkara fel. Då släpper mamma bomben, hon tänker ta bort andra samtidigt, som jag gör det med min. Så bestämmer mig att det ska ske till våren. Lättare att ha en extra häst då, gamlingarna kan gå ute dygnet runt. Som de brukar, få smaka på gräs. Samt ingen tidspres. Går min ner sig ytterligare, finns alternativ innan.
Men så sitter jag i börja av december och för tittar litte. Måste veta hur hästarna ligger i pris, ungefär vad som kommer finnas. Då ligger hästen med stort H där. Tio år, tinker, skäck, helt underbar och för dyr. Men får lånelöfte från pappa, han lånar ut det som fattas. Så det är bara att förbereda för de andra två. Men vågar inte mer än ett mail på tinkern, för att veta att det verkar stämma, samt dagligen titta att han ligger kvar. Då det enligt mamma tar cirka tre månader att ordna trotjänare begravning. Det enda som hon går med på. Det tar inte ens en månad. Tinkern ligger kvar så ringer för att boka provridning. Han är bort lovad på prov, om han går igenom besikningen. Åker ändå för en provridning, det finns en annan tinker till salu där. Men inte min. Sitter upp på den andra och känns bara fel. Vill inte ens provrida. Så får lov att testa min tinker. Redan från början kändes det som när det gick bäst för mig och femte. Men han var ju redan tingad. Det är bara vetrinär besikningen kvar, sedan är han borta.
Mailar efter ett par dagar för att höra hur besikningen gick. Han hade inte gått igenom, markerade bak och strålrötta. Den andra intressenten har börjat vela. Behöver jag säga att jag inte gjorde det. Det enda var att jag inte fick vara med vid sjättes avlivning. Då jag jobbade. Enda dagen alla andra kunde slaktaren (hjälper till med annat här och hade hällsat på bägge innan, inget ovanligt för dem att han var där), killen med grävmaskinen att gräva över och pappa. Så vet att allt gick rätt till. Men skulle ha viljat klappa om ordentligt precis innan och tacka för alla åren. Gjorde det innan jag åkte, men känns bättre att vara med.
Så nu har jag min drömmhäst och syrran också. Trots stt hon aldrig skulle ha en seg fjording. Jag och min D. Följer den gula pricken i fjärran.